Författardagar i Lund är ett årligt återkommande evenemang som är mycket uppskattat, både bland författare och besökare.
I år var det premiär för FaktaSlam på Författardagarna. Jag var inbjudan som en av jurymedlemmarna.
Mina trogna fans Roxana och Linda kom och besökte mig och vi fick en lång, härlig pratstund innan det var dags för mig att arbeta. Roxana var snäll och stannade kvar och var min fotograf och förevigade hela tävlingen. (Tack Roxana!)
Vi var fem jurygrupper. Här har vi samlats för att få instruktioner hur vi ska lämna poäng och vad det är viktigt att vi tänker på när vi bedömer: framförande, faktainnehåll med mera.
Ingrid Palm och Jag var i en grupp, bakom oss sitter en av de tävlande, Bengt Liljegren.
TV var där och filmade hela tävlingen, ska bli spännande att se tävlingen i repris för det var en jättespännande och mycket intressant tävling.
Här ser vi konferencier Solja Krapu (Tvåfaldig SM-vinnare i Poetry-Slam), de tävlande Jeanette Thelander (Författare, till bl.a. Mördarsniglar - lär känna dina fiender), Lars Magnar Enoksson (nordisk mästare och fyrfaldig svensk mästare i glimabrottning, fackboksförfattare om vikingatiden), Lisa Förare Winblad (matskribent och koksboksförfattare, t.ex. Krydda) samt Bengt Liljegren (historiker och författare av bland annat biografier om Adolf Hitler).
Här ser ni filmduken med deltagarnas namn.
Ingrid och jag rådgör med varandra inför poängsättningen. För det mesta hade vi helt samma uppfattningen om hur mycket poäng vi ville dela ut.
Poängen sattes från 0,0-10,0. Här är dagens lägsta siffra som vi satte, alla deltagarna var oerhört duktiga och det var jätteintressant att lyssna på dem. Vi fick höra om Adolf Hitler om mystiska frukter om mördarsniglar och om Glimabrottning och Galder. Vi gick därifrån med mycket mer kunskaper inom oss än vi hade när vi kom.
Dagens glada vinnare blev Bengt Liljegren och på andra plats kom Lisa Förare Winbladh. Fina utmärkelser fick de motta för sina framföranden.
Här är jag med mitt fans Roxana och med min författarkollega Christer Classon.
På Författardagarna var det inte bara FaktaSlam utan även flera föreläsningar av olika författare, det var Författarskola och försäljning och signering av böcker.
Om ni missade årets Författardagar så boka redan nu in nästa års arrangemang, för det är något ni inte får missa, men innan dess är det Litteralund 25-30 oktober 2010. Detta är också ett litterärt evenemang i Lund. Kanske vi ses då?
Kramisar från Kim som vill tacka alla kollegor, vänner och fans för en jättetrevlig dag.
Mina Bloggsidor
▼
lördag 27 mars 2010
fredag 26 mars 2010
Signering Bokia i Karlskrona
Idag har jag varit och signerat på Bokia i Karlskrona. En underbar vårdag +15 grader. Mycket folk på stan, men inte så många i butikerna, vilket jag förstår. Någon sa att de flesta satt på bänkar med ansiktena vända mot solen.
Något alla har lust att göra första vårdagen.
Och på klockslagen 15.00 vällde fansen in. Översta bilden har vi Ann-Charlotte, Moa och Maria. Det är kul att se hur fansen växer för varje gång jag ser dem.
Förutom Ann-Charlotte som var sig precis lik sedan vi arbetade på Althin i Ronneby samtidigt.
Här en hel familj som upptäckte mina böcker i somras när jag var och signerade i Kristianopel. Det var jättekul att träffa dem igen och få höra att de tyckte om mina böcker.
Ja, så mycket mer hinner jag inte säga, annat än att det har varit en fantastisk signering, sålde mycket bra och hade många trevliga, givande samtal. Nästa gång jag kommer och signerar i Karlskrona är när "Theos Pompeji" och "Boudicas strid mot Romarna" kommer ut. Hoppas få se alla er fans igen vid nästa signering.
Nu ska jag förbereda morgondagen som bär av till Lund och Författardagarna där. Ska bli jättekul! Kanske vi ses?
Kramisar Kim
Något alla har lust att göra första vårdagen.
Och på klockslagen 15.00 vällde fansen in. Översta bilden har vi Ann-Charlotte, Moa och Maria. Det är kul att se hur fansen växer för varje gång jag ser dem.
Förutom Ann-Charlotte som var sig precis lik sedan vi arbetade på Althin i Ronneby samtidigt.
Här en hel familj som upptäckte mina böcker i somras när jag var och signerade i Kristianopel. Det var jättekul att träffa dem igen och få höra att de tyckte om mina böcker.
Ja, så mycket mer hinner jag inte säga, annat än att det har varit en fantastisk signering, sålde mycket bra och hade många trevliga, givande samtal. Nästa gång jag kommer och signerar i Karlskrona är när "Theos Pompeji" och "Boudicas strid mot Romarna" kommer ut. Hoppas få se alla er fans igen vid nästa signering.
Nu ska jag förbereda morgondagen som bär av till Lund och Författardagarna där. Ska bli jättekul! Kanske vi ses?
Kramisar Kim
Våren gör det svårt att skriva
Nu när våren knackar på min dörr är det svårt att sitta inne och skriva. Fåglarna har körsångstävlingar överallt i buskarna, vinterflugorna har vaknat till liv och surrar envist runt mitt huvud, ivriga att komma ut till solen som skiner in genom de vintersmutsade rutorna.
Ännu är det för kallt att ta den bärbara datorn och sätta mig ute i trädgården för att arbeta. Men snart, mycket snart, då sitter jag där, på en varm dyna, påpälsad och skriver medan jag blickar ut över trädgården där träden knoppas, där lökarnas späda gröna blad sticker upp ur den svarta jorden.
Men bäst är det när äppelträden blommar. Då sitter jag framför ett hav av blommor och skriver. Doften är berusande och jag lyfter med jämna mellanrum huvudet från skärmen och ser ut över min trädgård och bara njuter av att finnas till.
Då, på våren, är tanken alltid "i år ska jag hinna med trädgården" (vi har 2 tunnland trädgård). "I år ska jag se till att ta bort allt ogräs, i år ska det vara jättefint."
När sedan ogräset kommer är det vackert att titta på, en fröjd för ögat där det blandar sig med plantskoleinköpta blommor. Det ger mjuka avrundningar i rabatterna, inga hårda kanter, ingen svart jord, bara blommor, blommor, blommor och massor av grönt.
Då gör det ingenting att vi här i Sverige kallar det för "ogräs". För säkerligen har det ett finare namn någon annanstans, på någon annan plats, om inte annat så i mitt hjärta.
Men ännu är det långt tills trädgården blommar och det är dags att påta i trädgården.
Ännu ligger snödrivorna runtom i trädgården och vägen är kantad av snövallar. Men allt börjar försvinna och jag vet att snart, mycket snart kan jag pälsa på mig och sätta mig ute och njuta av vårens första blommor och fortsätta skriva på min bok.
Men innan dess ska jag ta en promenad runt trädgården för att se om det har kommit upp några fler snödroppar, låta min vinterkalla kropp värmas av solens strålar och få ny energi för att gå in och skriva en stund, innan jag ska iväg och signera böcker i eftermiddag i Karlskrona.
Jag njuter av varje sekund just nu, dagarna går så fort, snart kommer våren att explodera. Jag har väntat så länge på våren i år att den inte får kastas bort.
Ha det så gott. Nu ska jag gå och njuta av solen!
Kramisar Kim
(Bilderna är tagna i min trädgård under olika årstider. Den sista bilden visar den rabatt jag tycker så mycket om, där vilda och förädlade blommor samsas i en härlig färgprakt.)
Ännu är det för kallt att ta den bärbara datorn och sätta mig ute i trädgården för att arbeta. Men snart, mycket snart, då sitter jag där, på en varm dyna, påpälsad och skriver medan jag blickar ut över trädgården där träden knoppas, där lökarnas späda gröna blad sticker upp ur den svarta jorden.
Men bäst är det när äppelträden blommar. Då sitter jag framför ett hav av blommor och skriver. Doften är berusande och jag lyfter med jämna mellanrum huvudet från skärmen och ser ut över min trädgård och bara njuter av att finnas till.
Då, på våren, är tanken alltid "i år ska jag hinna med trädgården" (vi har 2 tunnland trädgård). "I år ska jag se till att ta bort allt ogräs, i år ska det vara jättefint."
När sedan ogräset kommer är det vackert att titta på, en fröjd för ögat där det blandar sig med plantskoleinköpta blommor. Det ger mjuka avrundningar i rabatterna, inga hårda kanter, ingen svart jord, bara blommor, blommor, blommor och massor av grönt.
Då gör det ingenting att vi här i Sverige kallar det för "ogräs". För säkerligen har det ett finare namn någon annanstans, på någon annan plats, om inte annat så i mitt hjärta.
Men ännu är det långt tills trädgården blommar och det är dags att påta i trädgården.
Ännu ligger snödrivorna runtom i trädgården och vägen är kantad av snövallar. Men allt börjar försvinna och jag vet att snart, mycket snart kan jag pälsa på mig och sätta mig ute och njuta av vårens första blommor och fortsätta skriva på min bok.
Men innan dess ska jag ta en promenad runt trädgården för att se om det har kommit upp några fler snödroppar, låta min vinterkalla kropp värmas av solens strålar och få ny energi för att gå in och skriva en stund, innan jag ska iväg och signera böcker i eftermiddag i Karlskrona.
Jag njuter av varje sekund just nu, dagarna går så fort, snart kommer våren att explodera. Jag har väntat så länge på våren i år att den inte får kastas bort.
Ha det så gott. Nu ska jag gå och njuta av solen!
Kramisar Kim
(Bilderna är tagna i min trädgård under olika årstider. Den sista bilden visar den rabatt jag tycker så mycket om, där vilda och förädlade blommor samsas i en härlig färgprakt.)
torsdag 25 mars 2010
Föreläsning Centralskolan i Staffanstorp
Idag har jag varit på Centralskolan i Staffanstorp utanför Lund och föreläst. Det är tredje gången jag besöker denna skola och jag åker alltid därifrån fylld av inspiration och glädje. Underbara elever och lärare.
Det var ny bibliotekarie i år, men den förre bibliotekarien hade berättat om mina tidigare besök och så blev jag inbjuden igen. De flesta böcker var utlånade, men de som fanns kvar i hyllorna hade lagts ut fint på bordet bredvid min föreläsningsplats.
Idag var första riktiga vårdagen +15 grader och strålande sol. Det är just därför jag tycker om vårföreläsningarna, när jag kan använda mina klänningar, gå barbent och njuta av den värmande solen. Dessutom fylls jag av inspiration av att möta eleverna med alla sina frågor.
En av de vanligaste frågorna är: "Är du rik/Blir man rik som författare?" Den frågan kom även idag.
Men det kom även flera ovanliga frågor, vilket jag tycker är roligt, för det får mig att tänka till och det gör också att mina föreläsningar inte går i samma mall, utan blir annorlunda för varje lektion.
Idag hade jag flera klasser uppdelat på två 1-timmarslektioner.
Idag var det våffeldagen, vilket Jan och jag firade igår, eftersom jag inte skulle vara hemma idag. Men på Centralskolan bjöds det på våfflor, vilket innebar att jag fick äta våffla även idag. Mums! (Får bli en extra lång runda imorgon...)
Det är kul att dela ut autografer. Förr satt jag och skrev autografer medan eleverna väntade, nu har jag skrivit dem innan jag åker dit, för att vi ska hinna prata med varandra så mycket som möjligt av tiden.
Det var en fantastisk dag i skolan, men även bilresan dit och hem gick väldigt smärtfritt och var underhållande, eftersom jag lyssnar på "Ängelns lek" som ljudbok. En underbar bok och efter att ha lämnat hemmet tidigt på morgonen var jag plötsligt nere i Staffanstorp, utan att ha tyckt att det var långt att köra, bli trött eller längta efter att komma fram. Boken fängslade mig helt! Detsamma gällde hemresan.
På bilden ovan står bibliotekarien och en lärare med sina favoritböcker.
Ja, ännu en jättetrevlig dag har försvunnit, en intensiv, inspirerande och underbar dag.
Vilket får mig att tänka på visdomsorden jag har skrivit i min bok "Det glömda kriget 1808-1809":
"Det är inte åren i dina liv som räknas, utan livet i dina år!"
Jag måste säga att jag har mycket "liv" i de senaste åren som passerat, även 2010 lovar bli ett år fyllt av upplevelser och liv.
Tack alla på Centralskolan för en underbar, berikande dag!
Kramisar från Kim
Det var ny bibliotekarie i år, men den förre bibliotekarien hade berättat om mina tidigare besök och så blev jag inbjuden igen. De flesta böcker var utlånade, men de som fanns kvar i hyllorna hade lagts ut fint på bordet bredvid min föreläsningsplats.
Idag var första riktiga vårdagen +15 grader och strålande sol. Det är just därför jag tycker om vårföreläsningarna, när jag kan använda mina klänningar, gå barbent och njuta av den värmande solen. Dessutom fylls jag av inspiration av att möta eleverna med alla sina frågor.
En av de vanligaste frågorna är: "Är du rik/Blir man rik som författare?" Den frågan kom även idag.
Men det kom även flera ovanliga frågor, vilket jag tycker är roligt, för det får mig att tänka till och det gör också att mina föreläsningar inte går i samma mall, utan blir annorlunda för varje lektion.
Idag hade jag flera klasser uppdelat på två 1-timmarslektioner.
Idag var det våffeldagen, vilket Jan och jag firade igår, eftersom jag inte skulle vara hemma idag. Men på Centralskolan bjöds det på våfflor, vilket innebar att jag fick äta våffla även idag. Mums! (Får bli en extra lång runda imorgon...)
Det är kul att dela ut autografer. Förr satt jag och skrev autografer medan eleverna väntade, nu har jag skrivit dem innan jag åker dit, för att vi ska hinna prata med varandra så mycket som möjligt av tiden.
Det var en fantastisk dag i skolan, men även bilresan dit och hem gick väldigt smärtfritt och var underhållande, eftersom jag lyssnar på "Ängelns lek" som ljudbok. En underbar bok och efter att ha lämnat hemmet tidigt på morgonen var jag plötsligt nere i Staffanstorp, utan att ha tyckt att det var långt att köra, bli trött eller längta efter att komma fram. Boken fängslade mig helt! Detsamma gällde hemresan.
På bilden ovan står bibliotekarien och en lärare med sina favoritböcker.
Ja, ännu en jättetrevlig dag har försvunnit, en intensiv, inspirerande och underbar dag.
Vilket får mig att tänka på visdomsorden jag har skrivit i min bok "Det glömda kriget 1808-1809":
"Det är inte åren i dina liv som räknas, utan livet i dina år!"
Jag måste säga att jag har mycket "liv" i de senaste åren som passerat, även 2010 lovar bli ett år fyllt av upplevelser och liv.
Tack alla på Centralskolan för en underbar, berikande dag!
Kramisar från Kim
onsdag 24 mars 2010
En bit av paradiset
Funderar ofta på om andra människor ser omgivningen på samma sätt som jag gör. Om de njuter av att bara finnas till, av en "ogräsblomma" som plötsligt dyker upp i rabatten och är den vackraste av alla blommor där, eller om de går genom livet utan att se allt det där?
Stannar andra människor upp och bara andas, ser sig omkring i naturen och njuter, eller rusar de bara på?
Jag kan njuta av mossan på stenarna, av konstiga former på trädgrenarna, av att sätta mig på en sten mitt i skogen och bara finnas till.
Det finns stunder då jag njuter av att jag kan kliva upp ur sängen, balansera en bricka samtidigt som jag går uppför en trappa... Det är inte alla förunnat att kunna det!
Här är min plats på jorden, en bit av paradiset, med rosor i överflöd, vilda blommor och förädlade i en salig och underbar röra. En alldeles egen liten skog, med en egen motionsslinga gjord av sågspån, en runda som flitigt används varje dag av mig och hundarna, i alla fall när snön inte ligger nästan metertjock i skogen. Vi har just börjat kunna gå rundan igen, pulsa runt i snön, men ändå... efter flera månader utan vår mysrunda är det en fröjd att återigen kunna gå där.
I buskar och träd hörs fågelkvitter av de småfåglar som överlevt den stränga och långa vintern. Några har inte klarat sig och de plockar jag upp, allteftersom de dyker upp när snön smälter. Det skär i hjärtat, för jag har verkligen matat dem, allt vad jag kunnat den här vintern.
Råbocken stod vid fågelbordet igår och åt från marken, dit fåglarna knuffat ned många frön under vintern. Mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag såg att han hade överlevt vintern, för jag har hela tiden undrat vad rådjuren lever av under vintern. Jag har sett spår av en stor älg ibland, men inga rådjursspår. Men nu är de här!
Hur är det nu då... stannar du upp för att njuta av livet, eller jagar du bara morgondagen? Lever du nu, eller tänker du leva sedan? Tänk på att livet är alla de dagar som passerar medan du stressar fram genom det. Stanna upp, andas och njut av att bara finnas till.
Idag har jag andats mycket på mina promenader, njutit av myrstacken som nu börjar komma fram ur snön, av alla promenaderna med hundarna som är överlyckliga över att kunna skutta fram i de snöfria hjulspåren på skogsvägen.
Paradiset finns även i min skrivarlya. När jag kommer in dit och hör klockans lugna tickande i det annars tysta rummet, då mår jag bra och längtar efter att få sätta mig och skriva.
Att leva i en bit av paradiset ger mig inspiration och livsglädje och får mig att må otroligt bra!
Hoppas att även du har ett litet paradis.
Kramisar från Kim
Stannar andra människor upp och bara andas, ser sig omkring i naturen och njuter, eller rusar de bara på?
Jag kan njuta av mossan på stenarna, av konstiga former på trädgrenarna, av att sätta mig på en sten mitt i skogen och bara finnas till.
Det finns stunder då jag njuter av att jag kan kliva upp ur sängen, balansera en bricka samtidigt som jag går uppför en trappa... Det är inte alla förunnat att kunna det!
Här är min plats på jorden, en bit av paradiset, med rosor i överflöd, vilda blommor och förädlade i en salig och underbar röra. En alldeles egen liten skog, med en egen motionsslinga gjord av sågspån, en runda som flitigt används varje dag av mig och hundarna, i alla fall när snön inte ligger nästan metertjock i skogen. Vi har just börjat kunna gå rundan igen, pulsa runt i snön, men ändå... efter flera månader utan vår mysrunda är det en fröjd att återigen kunna gå där.
I buskar och träd hörs fågelkvitter av de småfåglar som överlevt den stränga och långa vintern. Några har inte klarat sig och de plockar jag upp, allteftersom de dyker upp när snön smälter. Det skär i hjärtat, för jag har verkligen matat dem, allt vad jag kunnat den här vintern.
Råbocken stod vid fågelbordet igår och åt från marken, dit fåglarna knuffat ned många frön under vintern. Mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag såg att han hade överlevt vintern, för jag har hela tiden undrat vad rådjuren lever av under vintern. Jag har sett spår av en stor älg ibland, men inga rådjursspår. Men nu är de här!
Hur är det nu då... stannar du upp för att njuta av livet, eller jagar du bara morgondagen? Lever du nu, eller tänker du leva sedan? Tänk på att livet är alla de dagar som passerar medan du stressar fram genom det. Stanna upp, andas och njut av att bara finnas till.
Idag har jag andats mycket på mina promenader, njutit av myrstacken som nu börjar komma fram ur snön, av alla promenaderna med hundarna som är överlyckliga över att kunna skutta fram i de snöfria hjulspåren på skogsvägen.
Paradiset finns även i min skrivarlya. När jag kommer in dit och hör klockans lugna tickande i det annars tysta rummet, då mår jag bra och längtar efter att få sätta mig och skriva.
Att leva i en bit av paradiset ger mig inspiration och livsglädje och får mig att må otroligt bra!
Hoppas att även du har ett litet paradis.
Kramisar från Kim
tisdag 23 mars 2010
Vad händer på nätet när jag dör?
Fick en tankeställare idag när jag läste en artikel i expressen (KLICKA HÄR): Vad händer på nätet när jag dör? Blir min hemsida kvar, min facebook, min twitter...?
Kanske blir lösningen så som beskrivs i artikeln, att de gamla sajterna blir digitala minneslundar för den avlidna. En plats där vänner kan skriva sista hälsningar, skriva av sig sin sorg, dela med sig av tomheten man plötsligt får inom sig när en person man älskar plötsligt dör.
Det finns de som skriver testamente om vad som ska hända deras digitala konton. Det har öppnats en tjänst som heter My webbwill (KLICKA HÄR) där man kan skriva sitt digitala testamente. Kanske något att tänka på, även om man helst ser sig själv som odödlig, så vet vi ju alla att ingen lever för evigt.
Kramisar Kim
(Fotot är hämtat från min systers begravning.)
Kanske blir lösningen så som beskrivs i artikeln, att de gamla sajterna blir digitala minneslundar för den avlidna. En plats där vänner kan skriva sista hälsningar, skriva av sig sin sorg, dela med sig av tomheten man plötsligt får inom sig när en person man älskar plötsligt dör.
Det finns de som skriver testamente om vad som ska hända deras digitala konton. Det har öppnats en tjänst som heter My webbwill (KLICKA HÄR) där man kan skriva sitt digitala testamente. Kanske något att tänka på, även om man helst ser sig själv som odödlig, så vet vi ju alla att ingen lever för evigt.
Kramisar Kim
(Fotot är hämtat från min systers begravning.)
Pappa-Barn Ett band för livet
Här ser ni en bild från min pappas 85-årsdag, där vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn har samlats runt min pappa. En lycka som inte alla pappor får uppleva.
På Underbara Ungars mässan i Kristianstad träffade jag representanter för föreningen Pappa-Barn i Kristianstad. En aktiv förening som hjälper barn som har det svårt. Jag vill berätta om föreningen, eftersom jag ofta får brev och mail ifrån barn och ungdomar som har det svårt och inte vet vart de ska vända sig.
Visste du att:
Den gamla synen att barn i första hand är kvinnors angelägenhet lever kvar i socialtjänster och domstolar.
Att pappor ofta hindras från ett närvarande och aktivt föräldraskap.
Upprivna separationskonflikter mellan föräldrar nästan alltid går ut över barnen.
Pappa-Barn jobbar för:
att barnen måste komma i första hand i vårdnadstvister.
att barnen ska ha rätt till båda sina föräldrar.
att pappor och mammor ska anses vara likvärdiga föräldrar i alla sammanhang och därför behandlas därefter.
att det inte skall vara ekonomiskt fördelaktigt att driva en vårdnadstvist.
rätten att vara pappa vare sig man är gift eller ej när barnet föds.
Föräldraalienation handlar om en familjedynamik med konflikter som får barnet att välja ena förälderns sida. Detta förändrar barnets tidigare goda relation till den förälder barnet väljer bort för att kunna delta i striden. Barnet kan bli upptaget av att kritisera den bortvalda/avvisade föräldern genom kritik som normalt är inkonsekvent, överdriven eller inte har någon grund i verkliga förhållanden. Exempel: Elaka rykten om den avvisade föräldern. Blanda sig i barnets kontakt med fadern genom att till exempel kasta presenter och brev. Manipulera ett barn att avvisa en förälder. Undergräva barnets relation till den avskilde föräldern.
Föreningen Pappa-Barn har Tystnadslöfte. Om du har behov av att prata med någon kan du kontakta dem.
Här kommer några länkar:
Pappa-Barn Kristianstad KLICKA HÄR
Pappa-Barn Ett band för livet KLICKA HÄR
Daddys-Sverige Because the kids have to come first KLICKA HÄR
Daddys Father - to God himself we cannot give a holier name KLICKA HÄR
Min pappa KLICKA HÄR
Svenska kyrkan kan stötta dig om du har det svårt KLICKA HÄR
Jag hoppas att detta inlägg kan vara till hjälp för dig som behöver tala med någon. När min syster dog fick jag hjälp av Svenska kyrkan, en präst följde med mig till mina föräldrar för att hjälpa mig att framföra dödsbudet. Prästen hade sedan återkommande kontakt med mig och stöttade mig. När mamma dog en kort tid därefter tog prästen kontakt med mig igen, för att ännu en gång stötta. Även Svenska Kyrkan har tystnadsplikt.
På mässan Underbara Ungar i Kristianstad, träffade jag både representanter för Svenska Kyrkan och Pappa-Barn och jag kände att det var så viktigt att förmedla detta till alla mina läsare. Jag vill att du ska veta att det alltid finns någon som du kan tala med, någon som har tid att lyssna, någon som kan hjälpa. Du behöver bara be om hjälp!
Var rädd om dig! Kramisar Kim
På Underbara Ungars mässan i Kristianstad träffade jag representanter för föreningen Pappa-Barn i Kristianstad. En aktiv förening som hjälper barn som har det svårt. Jag vill berätta om föreningen, eftersom jag ofta får brev och mail ifrån barn och ungdomar som har det svårt och inte vet vart de ska vända sig.
Visste du att:
Den gamla synen att barn i första hand är kvinnors angelägenhet lever kvar i socialtjänster och domstolar.
Att pappor ofta hindras från ett närvarande och aktivt föräldraskap.
Upprivna separationskonflikter mellan föräldrar nästan alltid går ut över barnen.
Pappa-Barn jobbar för:
att barnen måste komma i första hand i vårdnadstvister.
att barnen ska ha rätt till båda sina föräldrar.
att pappor och mammor ska anses vara likvärdiga föräldrar i alla sammanhang och därför behandlas därefter.
att det inte skall vara ekonomiskt fördelaktigt att driva en vårdnadstvist.
rätten att vara pappa vare sig man är gift eller ej när barnet föds.
Föräldraalienation handlar om en familjedynamik med konflikter som får barnet att välja ena förälderns sida. Detta förändrar barnets tidigare goda relation till den förälder barnet väljer bort för att kunna delta i striden. Barnet kan bli upptaget av att kritisera den bortvalda/avvisade föräldern genom kritik som normalt är inkonsekvent, överdriven eller inte har någon grund i verkliga förhållanden. Exempel: Elaka rykten om den avvisade föräldern. Blanda sig i barnets kontakt med fadern genom att till exempel kasta presenter och brev. Manipulera ett barn att avvisa en förälder. Undergräva barnets relation till den avskilde föräldern.
Föreningen Pappa-Barn har Tystnadslöfte. Om du har behov av att prata med någon kan du kontakta dem.
Här kommer några länkar:
Pappa-Barn Kristianstad KLICKA HÄR
Pappa-Barn Ett band för livet KLICKA HÄR
Daddys-Sverige Because the kids have to come first KLICKA HÄR
Daddys Father - to God himself we cannot give a holier name KLICKA HÄR
Min pappa KLICKA HÄR
Svenska kyrkan kan stötta dig om du har det svårt KLICKA HÄR
Jag hoppas att detta inlägg kan vara till hjälp för dig som behöver tala med någon. När min syster dog fick jag hjälp av Svenska kyrkan, en präst följde med mig till mina föräldrar för att hjälpa mig att framföra dödsbudet. Prästen hade sedan återkommande kontakt med mig och stöttade mig. När mamma dog en kort tid därefter tog prästen kontakt med mig igen, för att ännu en gång stötta. Även Svenska Kyrkan har tystnadsplikt.
På mässan Underbara Ungar i Kristianstad, träffade jag både representanter för Svenska Kyrkan och Pappa-Barn och jag kände att det var så viktigt att förmedla detta till alla mina läsare. Jag vill att du ska veta att det alltid finns någon som du kan tala med, någon som har tid att lyssna, någon som kan hjälpa. Du behöver bara be om hjälp!
Var rädd om dig! Kramisar Kim
måndag 22 mars 2010
Barnbokscensuren...
Så här blossande röd var jag om kinderna efter att jag varit med i direktsändning i radio, angående Barnbokscensuren. Blir alltid röd om kinderna när jag är i direktsändning, för det gäller ju att veta vad jag talar om och inte låta flamsig.
Vill du läsa om vad det hela handlar om kan du KLICKA HÄR så kommer du till Svenska Dagbladets artikel och KLICKA HÄR kommer du till en annan artikel.
I korthet vad det handlar om: Några författare känner sig censurerade av sitt förlag på grund av att de inte har fått skriva att män satt och rökte, eller att en 16-åring drack en öl...
När jag hörde talas om detta igår på Underbara Ungar-mässan i Kristianstad, skakade jag på huvudet och tyckte det lät osannolikt, för det är ju så världen ser ut. Man får inte bygga en skyddsmur runt sina barn och tro att man räddar dem från allt elände, nej man ger dem bara en chock när de kommer ut i verkligheten och barnen ser att den inte alls är så som vissa föräldrar har målat upp.
Mina två första historiska äventyrsböcker "Tillbaka till Pompeji" och "Jag är ingen häxa" kom ut på Wahlströms förlag. Men jag hoppade av förlaget efter att en ny redaktör tog bort allt historiskt i böckerna och ville göra en kärleksroman av boken istället. Något jag idag är mycket glad för, eftersom jag har haft stora framgångar med mina Historiska Äventyrsböcker, vilket jag inte tror att jag skulle ha haft med några kärleksböcker, för det är liksom inte min stil... Historia är tuff verklighet, blodig och realistisk och läsarna älskar det. De sitter där i trygghet hemma och läser om det hemska som har hänt och vad jag vet är det ingen som har fått mardrömmar av böckerna, eftersom jag inte försöker skrämma läsarna med böckerna, bara tala om hur verkligheten såg hur under just den tidsperioden.
Förstår Viveca Lärns reaktion att hon hellre slutar skriva barnböcker än får sina böcker censurerade så hårt. Hur hade det gått för Emil i Lönneberga och Astrid Lindgren... För ni har väl inte glömt när både Emil och grisen blir fulla av de jästa körsbären. När jag läste det första gången tänkte jag: "Oj, bäst att aldrig äta jästa körsbär." För det är ju av sådan händelser i livet som vi lär oss.
I många år har jag fött upp Berner Sennenvalpar och jag tänker nu dra en tråd till valpuppfostran och barnuppfostran, vilket jag vet att många slår ifrån sig när de läser. Men det går att jämföra. Har sett många exempel på hur en trygg framåt valp, blir en rädd, tveksam och ängslig valp för att valpköparen har varit för överbeskyddande under valpens uppväxt. Både valpar och barn måste få lära sig hur man undviker faror. Och visst är det bra om de kan göra det under ordnade förhållanden, när man kan hålla ett vakande öga på dem och inte längre fram i livet när de kastas ut i livets hårda verklighet utan att ha en aning om hur det går till där...
Ja, nu har jag kastat handsken. Någon som vill ta upp den?
Kramisar Kim
(försökte lägga upp en länk till Radio Blekinges program, men den servern ligger nere just nu. Vill du lyssna på när jag pratade om Barnbokscensur kan du gå in och kika på programmet "Före sex" (egentligen ett ganska snuskigt namn, kanske vi ska be dem censurera det... Nej, jag skämtar bara) Jag talade cirka 15.40 i P4 Radio Blekinge måndagen den 22 mars. Kanske du har bättre tur att hitta länken än vad jag hade...)
söndag 21 mars 2010
Underbar mässa - Underbara Ungar i Kristianstad
Ännu en dag på "Underbara Ungar"-mässan i Kristianstad. Här ser ni Clownen Spellevink med sin clownkompis. De gjorde ballonghundar och ballongsvärd så att de fick blåsor i fingrarna. Inte så konstigt eftersom det igår var cirka 5.500 besökare på mässan och idag någonting mellan 2.000-3.000. (Tror nog att Eric Saade gjorde så att det var dubbelt så många besökare i går...) Vill ni läsa mer om clownen, KLICKAR NI HÄR!
Idag hann jag prova på glassen, som var mycket god.
Det myllrade av mindre barn idag och de hade så roligt. Det var en glädje att se dem, när de fäktades, ritade, hoppade i studsborgen, cyklade, gick balansbana, kastade ringar och bollar och mycket, mycket mer. Det var verkligen en riktig aktivitetsmässa för barn i alla åldrar.
Något som var mycket populärt (och som jag borde ha tagit foto på) var den monter där sjukhuset höll till. Där fick barnen ge dockor sprutor, ge dem syrgas, lägga bandage och plåster. Där fanns också nalleakuten där nallar togs in för omvårdnad. Full aktivitet hela tiden.
Även montern för återvinning var populär, både för små och stora. Där gällde det att lägga soporna i rätt återvinningsburk, om man lyckades fick man diplom.
Svenska kyrkans monter var så populär och välbesökt igår att materialet för att göra vaxljus tog slut och idag fick barnen göra jättefina änglar.
Pappa-Barn Kristianstad var där i sin monter och dem kommer jag att berätta mer om i ett annat blogginlägg, för jag tror att det är många som är intresserade av att få veta mer om dem.
Jag har träffat så många trevliga människor på den här mässan, att det har varit en ren fröjd att vara där, även om det tar på krafterna.
Det var lika roligt idag att se hur alla dessa 4 till 6-åringar dras till mina färggranna bokomslag som till en magnet, och de VILL HA och vill inte släppa böckerna. Även de vuxna stannar upp, fängslade av bokomslagen och titlarna. Det blev många roliga pratstunder.
Hörde i morse att det varit vulkanutbrott på Island... Ska strax gå ned och se nyheterna, hoppas att de visar något därifrån. För hur det nu än är, när man har varit på en plats så har man alltid en bit som är "hemma" på den platsen. I alla fall fungerar jag så. På så sätt har jag många "hemma" över hela världen vid det här laget, platser jag längtar till och har på en speciell plats i mitt hjärta, människor jag har mött, som jag tänker på med saknad och förhoppning om att vi ska ses igen.
Samtidigt finns det nya platser att längta till, planera resan, förväntan inför resan och sedan alla dessa möten... Livet är underbart, oförutsägbart och helt fantastiskt!
Kramisar från en nöjd och trött Kim
Idag hann jag prova på glassen, som var mycket god.
Det myllrade av mindre barn idag och de hade så roligt. Det var en glädje att se dem, när de fäktades, ritade, hoppade i studsborgen, cyklade, gick balansbana, kastade ringar och bollar och mycket, mycket mer. Det var verkligen en riktig aktivitetsmässa för barn i alla åldrar.
Något som var mycket populärt (och som jag borde ha tagit foto på) var den monter där sjukhuset höll till. Där fick barnen ge dockor sprutor, ge dem syrgas, lägga bandage och plåster. Där fanns också nalleakuten där nallar togs in för omvårdnad. Full aktivitet hela tiden.
Även montern för återvinning var populär, både för små och stora. Där gällde det att lägga soporna i rätt återvinningsburk, om man lyckades fick man diplom.
Svenska kyrkans monter var så populär och välbesökt igår att materialet för att göra vaxljus tog slut och idag fick barnen göra jättefina änglar.
Pappa-Barn Kristianstad var där i sin monter och dem kommer jag att berätta mer om i ett annat blogginlägg, för jag tror att det är många som är intresserade av att få veta mer om dem.
Jag har träffat så många trevliga människor på den här mässan, att det har varit en ren fröjd att vara där, även om det tar på krafterna.
Det var lika roligt idag att se hur alla dessa 4 till 6-åringar dras till mina färggranna bokomslag som till en magnet, och de VILL HA och vill inte släppa böckerna. Även de vuxna stannar upp, fängslade av bokomslagen och titlarna. Det blev många roliga pratstunder.
Hörde i morse att det varit vulkanutbrott på Island... Ska strax gå ned och se nyheterna, hoppas att de visar något därifrån. För hur det nu än är, när man har varit på en plats så har man alltid en bit som är "hemma" på den platsen. I alla fall fungerar jag så. På så sätt har jag många "hemma" över hela världen vid det här laget, platser jag längtar till och har på en speciell plats i mitt hjärta, människor jag har mött, som jag tänker på med saknad och förhoppning om att vi ska ses igen.
Samtidigt finns det nya platser att längta till, planera resan, förväntan inför resan och sedan alla dessa möten... Livet är underbart, oförutsägbart och helt fantastiskt!
Kramisar från en nöjd och trött Kim