Beskrivning:
Den 27 januari 1945 befriades de få överlevande i Auschwitz av sovjetiska trupper. Förintelsens mest kända döds- och koncentrationsläger hade då varit i bruk i nästan fem år och tagit livet av 1,1 miljoner människor. Lägret i den lilla polska byn Oswiecim uppfördes från början för att hysa polska politiska fångar, men har gått till historien som platsen för världens mest omfattande massmord. Mellan juni 1940 och 27 januari 1945 passerade 1,3 miljoner människor in genom porten med den ökända devisen: Arbeit macht Frei. Endast en bråkdel överlevde.
Hur var Förintelsen möjlig? Och vad kan vi lära av historien?
Stommen i den brittiske historikern Laurence Rees bok utgörs av ett stort antal intervjuer med överlevande, både offer och gärningsmän. Kring deras berättelser sätter han in det ökända koncentrationslägret i ett större sammanhang, den kedja av döds- och koncentrationsläger som låg utspridd över hela Europa och som möjliggjorde Förintelsens mest aktiva fas åren 1942 till 1944.
Rees visar också hur osammanhängande och krokig beslutsgången som ledde fram till Förintelsen var, och att Förintelsen inte var oundviklig. I Frankrike ledde Vichy-regimens stöd till att tiotusentals judar mördades, i Danmark ledde regeringens motstånd till att tiotusentals judar räddades.
En grym och skoningslös skildring av en av historiens största tragedier.
Ja, nu vet du vad jag håller på med just nu: läser om sådana här hemskheter och skriver mina egna böcker om andra världskriget. I mina böcker vill jag berätta om allt det här, på ett annat sätt, i en skönlitterär berättelse som griper tag och får dig att förstå allt det hemska, utan att för den skull känna samma mardrömslika känsla som jag gör när jag har läst den här boken.
Nu låter det kanske som om jag inte tycker boken är bra, men det är den. Den är otroligt bra! Det är just det som gör att boken om Auschwitz, och många av de andra dödslägren som skildras i boken, verkligen griper tag och förflyttar mig i tiden. Det här är en ren faktabok och inget för svaga nerver! Men jag vill ändå rekommendera dig att läsa boken, för att de som gick upp i rök i dödslägrens skorstenar inte ska glömmas bort!
Nu ska jag "koppla av" med att jobba på mina böcker På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.
Jag har varit där. Jag och frun vandrade en hel dag och såg ohyggligheterna. Alla borde, om man nu har möjligheten, åka dit och se detta vidriga som byggdes upp.
SvaraRaderaDet andra jag sett, och här är det tanken på lidandet och sorgen för så många som fick mig att inte stå ut, är de amerikanska krigskyrkogårdarna i Normandie. Oerhört vidriga i sin fulländande amerikanska skönhet.
Båda ett resultat av hur vi människor beter oss och inte lär oss av.
Usch ja - du är strong som läser på om så svåra saker. Jag har ständigt levt i andra världskrigets skugga. Är ju född bara 6 år efter krigsslutet. Pappa låg i beredskap och tältade i 40 gr kyla och morfar arbetade aktivt mot Hitlerregimen men fick fly som politisk flyktig ett år innan kriget bröt ut. (Han var inte jude, men politiska motståndare behandlades likadant)
SvaraRaderaSkönt att du kan koppla av när du skriver ändå:-) /Kram Ebba
Hej Bokmånglarn
SvaraRaderaJag har också varit i koncentrationslägret, läskigt, ofattbart och ogripbart.
Var till Normandie, men såg aldrig krigskyrkogårdarna, tittade på bunkrarna och stranden och insåg hur hemskt det måste ha varit att rusa mot kulsprutorna.
Det är viktigt att vi inte glömmer!
Kram Kim
Hej Ebba
Ja, jag tror att de flesta i vår generation har levt i krigets skugga på något sätt. Även min far var ju med och upplevde kriget.
Därför är det viktigt att berätta, att hålla det levande!
Ja, när jag skriver tar personerna över och för min talan, eller kanske SIN talan...
Kram Kim
Jag har hört talas om den här boken och även hur ruskig den är, så har inte vågat läsa den än. Så sant, så sant det du skriver om att för att det inte ska upprepas igen kanske jag får må dåligt boken ut. Inte så hemskt jämfört med om det skulle hända igen.
SvaraRaderaAtt läsa om förintelsen är lika skrämmande som fascinerande tycker jag. Jag har alltid "gillat" att läsa om andra världskriget. Kanske mest för att det är så otroligt att det kunde äga rum medan hela världen såg på i princip. Det är också fascinerande med alla dessa människoöden och starka personer som trots allt de gått igenom klarade sig! Det är mod utan dess like.
SvaraRaderaHej Eldtunga
SvaraRaderaJa, jag tycker du ska läsa boken! Berätta sedan för mig vad du tyckte om den!
Kram Kim
Hej Trillingnöten
Precis vad jag känner, hur kunde alla bara sitta och se på när judarna utrotades? Ja de som överlevde måste ha varit otroligt starka och modiga!
Kram Kim
Låter som en bra och viktig bok. Jag försöker verkligen tänka på hur (om) vi lär oss något på riktigt av historien. Jag är ofta rädd för att vi tror att vi lärt oss så mycket, men när det kommer till kritan syns många tecken på att efter ett par generationer, när saker inte är självupplevt längre, så går det inte riktigt att förstå och agera utifrån det vi i teorin lärt oss.
SvaraRaderaI ett ofarligt mikroformat som inte kan jämföras med WW2, så tänkte jag på det då det var ett debattprogram om att det börjar bli attraktivt att vara hemmafru igen och lite grand förhärligandet av det. Jag är ju själv hemma nu och har det fantastiskt, men jag tänker varenda dag på innebörden av det, vilken förebild är jag för barnen, vad får det för bra/dåliga konsekvensker. Det är superviktigt att vi inte trillar tillbaka i gamla könsroller utan att vara medvetna om det, eftersom det faktiskt finns de som arbetat hårt för att även vi kvinnor skulle kunna vara oberoende och en del i det är att tjäna egna pengar, så vi klarar oss vid ev skilsmässa, som pensionärer etc. Jag är lyckligt lottad med en man som sköter mer än hälften av hushållsarbetet hemma, även nu när vi är utomlands.
Oj, nu blev detta längre och djupare än jag tänkt... min tro är i alla fall att som människa bör man utmana sina värderingar med jämna mellanrum och söka bevis på att man i handling agerar såsom man i tanken tror att man gör.
Ha en bra dag! Kram.
Jag kan tänka mig att boken är fängslande och otäck. Själv har jag inte varit besökt något koncentrationsläger, tror jag.
SvaraRaderaTack för boktipset!
Hej Ingrid
SvaraRaderaJätteintressant att läsa! Kul när du skriver så mycket! Förstår precis vad du menar med "hemmafru-rollen", men jag tror inte att vi är på väg tillbaka till det som var förut, utan att det kanske kommer att ske i en annan form, eller vad tror du?
Det är en mycket viktig bok! Om du missar boken får du en hel del kunskap i mina böcker längre fram!
Hoppas du har haft en fin dag!
Kram Kim
Hej Katarina
Ja, det är mycket fängslande och otäck bok. Den tar dig med på besök i ett koncentrationsläger antingen du vill eller inte! Ruskig!
Kram Kim