Mina Bloggsidor

onsdag 16 februari 2011

Vindlande stigar till ordens källa

I natt har jag vandrat på barndomens stigar. På de välkända, i drömmen  igenväxta vägarna, har jag trängt mig fram som genom en djungel. Växtligheten har nått mig strax över huvudet, ändå har jag utefter ena sidan av vägen skymtat de oklanderligt avlånga välskötta villaträdgårdarna, med husen långt där borta i andra ändan. De långa grusade gångarna, med sina rosenrabatter på båda sidor, som leder upp till vitkalkade mindre villor. Fruktträden dignande av frukt på de båda gräshalvor som delas av grusgången. Längre bort stentrappor som leder upp till husen. De röda tegeltaken lyser starka i solens sken.

I drömmen gick jag till slutet av vägen, till grisfarmen, där jag lekt som barn. Den låga, vita stenlängan ligger vid foten av berget och där uppe skymtar jag vår koja mellan träden. Jag går in i stenbyggnaden, pussar på griskultingarna, smeker dem och klappar suggan.

På baksidan av grisfarmen ligger en stor mjuk sandgrop, dit för mina fötter mig. Här har jag många gånger legat lutad mot de ännu solvarma sidorna av sandgropen och berättat sagor för mina vänner. Här har jag funnit orden, här är källan till mitt författarskap...

...I en sandgrop bakom en grisfarm, på Hisingen utanför Göteborg...

...Här har jag skrämt både mig själv och mina vänner med spökhistorier innan vi i skymningen sprang för livet tillbaka till våra hem. Bort från rädslan i mörkret, mot ljuset och tryggheten. Bort från källan till mitt författarskap. Ordkällan som jag sedan den tiden alltid bär inom mig.

För många, många, många år sedan skrev jag en bok om den här platsen. Nu känner jag att det snart är dags för den boken att få se dagens ljus, precis som alla mina ord redan har fått göra.

Har du någon källa, där du har sett dina ord födas?

Kramisar Kim 

8 kommentarer:

  1. Ja det har jag. Det var en gunga i vår sommarstuga i norrland. Där satt jag på sommareftermiddagarna och berättade sagor för mig själv. Ibland för min syster. Men det var helt klart där det började. Har skrivit ett inlägg om det i bloggen, men hittar inte det just nu. ;)

    Kul att läsa hur andras skrivande började.

    SvaraRadera
  2. Den boken måste du skriva Kim! Det känns så nära och kärleksfullt när du berättar om din dröm. Nästa bokprojekt kanske? Jag funderar också över vad jag skall skriva nästa gång. Nu är jag helt fri att skriva vad som helst eftersom jag är färdig med bokserien om Fry och det känns väldigt spännande!
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Hej Nina
    Åh vad roligt att läsa. Om du hittar inlägget får du gärna skicka länken till mig, skulle vara jättekul att läsa det! Kram Kim

    Hej Monika
    Den boken är skriven och ligger bland alla andra tidigare skrivna böcker, den tillhör mina "byrålådsböcker", precis som Kimberlieböckerna en gång har gjort, men nu är utgivna.
    Du har säkert massor av idéer som snurrar runt och det är svårt att välja, eller?
    Har du fått iväg manus till tryck?
    Kram Kim

    SvaraRadera
  4. Nej, manuset är ute hos provläsare nu. Jag jobbar lite med redigering också, så det lär dröja ett tag innan det blir tryckning. Omslaget är inte heller klart.

    SvaraRadera
  5. Hej Monika
    Allt tar tid när det gäller bokproduktion. Men det är ett härligt arbete!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  6. Vilken otroligt behaglig känsla dina ord väckte hos mig. Fick upp minnen som jag inte ägnat en tanke på typ hundra år. Blålera handlade mina minnen om och att vara kär fast man bara är fem år. /Kram Ebba

    SvaraRadera
  7. Vilken underbar beskrivning! Tyvärr har jag inget alls att komma med när det gäller var mina ord föds... de bara snurrar runt i huvudet hela tiden :) . En gång när vi skulle lära känna varandra på en presentationsrunda skulle vi säga vad vi hette och tala om något vi brann för. Jag tror jag kom dit väldigt uppe i varv efter att ha jobbat 60-70 tim/vecka i 17 veckor i sträck, så jag kunde bara svara "jag vet inte vad jag brinner för, jag bara brinner". Ha ha, jag kände mig som ett fyrverkeri hela dagarna. Jag är nog lite så fortfarande, men inte riktigt. Kram.

    SvaraRadera
  8. Hej Ebba
    Tack! Låter spännande med blåleran. Tänker du utveckla det på din blogg? Kram Kim

    Hej Ingrid
    Tack!
    Oja, jag tycker att din presentation lät jättebra. Kunde säkert ha sagt något likadant om jag var i det läget.
    Kram Kim

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!