Åkte till Skåne i fredags för att avsluta "kött-på-benet" processen på min bok På liv och död i andra världskrigets skugga. Var även på årsmöte på Författarcentrum Riks på lördagen.
Hade bestämt att jag inte fick åka hem förrän boken var färdigjusterad, så jag har jobbat hårt hela tiden. I morse började jag till exempel 4.40 på morgonen, avbrott för en hundpromenad när det började ljusna lite mer, sedan jobbade jag vidare.
Anledningen att jag gick upp så tidigt var inte att jag var tvungen till det, men när jag jobbar så intensivt med en bok arbetar boken hela tiden i bakhuvudet, även när jag sover. Därför vaknade jag med några "aha"-"just-det" tankar i huvudet. Alltså idéer om hur jag skulle kunna förbättra texten. Hade arbetat rätt sent kvällen innan, men bestämde mig abrupt för att sluta eftersom jag kände att jag gick för fort fram med arbetet. Tror det var därför texten gnagde i mig under natten.
När jag väl satte mig vid datorn igen flöt allt på och det blev många fler sidor än tidigare. Jag vet några fans som kommer att bli överlyckliga, för det här är den tjockaste bok jag har skrivit!
När jag ändå var inne i ett sådant kreativt bra flöde passade jag på att bryta om boken också. Det menas att jag bytte program att jobba i, från Word till Indesign och började göra färdiga boksidor, så som de kommer att se ut i den färdiga, tryckta boken.
Till slut kom jag till en gräns när jag kände, precis som igår kväll, nu räcker det, nu går jag för fort fram. Där bröt jag arbetet. Men då var alla kapitel färdigbearbetade.
Nu ska jag bara jobba vidare med faktadelen. Vilket i och för sig är ett tufft jobb, men samtidigt otroligt roligt. Speciellt sedan jag kom på att jag skulle skriva faktadelen medan jag läste research, eftersom den största biten då redan är gjord när jag ska "lägga-kött-på-benet".
I faktadelen gäller det då inte att lägga till miljöer etc, utan då ska jag ta reda på mer om de ord som jag har valt att lägga in i faktadelen under själva skrivprocessen. Jag ska strukturera upp faktadelen bättre, kanske ta bort någon text som jag mest skrivit in som hjälp för mig under arbetet med boken. Ja, det är den biten jag har kvar att göra imorgon. Vilket innebär att själva delen av boken som är handlingen/kapitlen kan gå iväg till korrekturläsarna imorgon.
Du har säkert hört mig säga det förut, men jag säger det igen: Jag är Supernöjd med den här boken och jag hoppas att du som läsare kommer att tycka lika bra om den som jag gör. Tyvärr måste du ju vänta ända till augusti för att läsa den. Men håll ut! När korrekturläsarna har gjort sitt jobb kommer vi att lägga ut ett par kapitel på både SMAKPROV och PROVLÄS så att du kan gå in och läsa lite text.
Dessutom kan du fortsätta att följa arbetet med På flykt från andra världskrigets fasa på www.theoochramona.se Där lägger jag ut nya rader från BÅDA böckerna med jämna mellanrum. Allt för att förvirra dig så att du inte får för många ledtrådar. Men kanske att du kan börja nysta ihop ledtrådarna snart och sortera in dem i varje bok...
Nu ska jag gå och läsa lite mer fakta om andra världskriget. Det finns så otroligt mycket att läsa och ju mer jag läser, desto mer känner jag att jag behöver lära mig...
Med andra ord är kvällen inte riktigt slut för mig ännu. Ja, just det, jag glömde ju berätta att jag har kört hem från Skåne igen och nu är hemma i Blekinge. Höll på att bli uppäten av Tola och Tickie som har varit hemma med Jan. Tror att husse var rätt glad att se mig också...
Vi hörs imorgon igen!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.
Det ska bli spännande att läsa boken så småningom, nu när man har följt arbetet med den från början, men jag tänker inte tjuvläsa ;o)
SvaraRaderaHej Helena
SvaraRaderaKul att du känner så. Ska bli roligt att se om du får "aha-upplevelser" när du läser boken, med tanke på allt jag har berättat om arbetet med den.
Kram Kim
Hårt jobb. Men du är ju på slutspurten nu! Lycka till. Jag ska läsa lite mer ikväll,, nyfiken är jag!
SvaraRaderaKram
Hej Katarina
SvaraRaderaJa, det är underbart att vara i slutskedet av en bok och veta att en ny bok väntar på mig. Det tar liksom aldrig slut, de där idéerna inom mig. Helt fantastiskt!
Kram Kim
Oj, vad du är beundransvärd med ditt arbete:-)
SvaraRaderaAtt nå mål är så härligt - förstår att du njuter, även om du har en del kvar.
Ska bli spännande när boken kommer i augusti.
Kram
Hej Ebba
SvaraRaderaTack! Jag är "envis som få", som min mamma alltid sa när jag var barn. Min envishet hjälper mig att bli klar i tid med mina böcker. Dessutom älskar jag att skriva, så det är inga problem.
Ja, jag är också spänd på när boken kommer ut i augusti, spänd på att få höra vad mina läsare tycker om den...
Kram Kim
Envishet är en bra egenskap, jag är också ganska seg och envis :) .
SvaraRaderaHej Ingrid
SvaraRaderaJavisst är det så!
Kram Kim