Mina Bloggsidor
lördag 22 januari 2011
Vinn en bok: Kimberlie - Främlingar
Om du inte redan följer bloggen är det bara att lägga till dig som bloggföljare här till höger på bloggen. Då har även du chans att vara med om utlottningen av den tredje boken om Kimberlie och Andy, som utspelar sig på det fascinerande, magiska och otroligt vackra Nya Zeeland.
Baksidestext:
Fru Moonwinds hus döljer en hemlighet som är flera hundra år gammal. Kimberlie och Andy bestämmer sig för att lösa husets gåta, men det går inte riktigt som de har tänkt sig. Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin. De verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned, och ingenting blir sig likt, när de till slut upptäcker de vad främlingarna är ute efter.
Låter det som en bok du gärna vill läsa? Då är det bara att hoppas på tur när vinnarna dras bland bloggföljarna. Vinsten skickas innan boken kommit ut i bokhandeln, direkt boken kommit från tryckeriet. Det innebär att du kanske blir den allra första som får läsa boken, om du har tur! Lycka till!
Här kan du läsa recensioner och smakprov av Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland, 1:a boken i serien om Kimberlie och Andy.
Här kan du läsa recensioner och smakprov av Kimberlie - Ett nytt liv, 2:a boken i serien om Kimberlie och Andy.
Kramisar Kim
fredag 21 januari 2011
En bra början på dagen...
Här ser du mina egenhändigt plockade jordgubbar och blåbär som tagits upp ur frysen och äts till frukost varje morgon, tillsammans med lite yoghurt och havregrynsflingor.
Kan man bli annat än sugen på att äta när man har en sådan här underbart färggrann tallrik framför sig?
När jag är ute och reser njuter jag av alla frukter som hotellen brukar ha. I Finland och Island brukar det bli gröt till frukost, eftersom de inte brukar ha något annat än äpplen, apelsiner eller päron. Det är inte många svenska hotell som har grötfrukostar. Något jag saknar, men om jag vet att jag har en jobbig dag framför mig, t.ex. en dag på bokmässan, då ber jag hotellet koka gröt åt mig, då gör de det.
Ägg är också bra att starta dagen med, det ger energi och håller mig mätt länge. Ägg är något jag alltid har med mig när jag reser i Sverige med egen bil. Det är ett bra mellanmål tillsammans med en liten yoghurt.
Förr brukade jag inte tycka om att äta frukost, men då orkade jag inte heller hålla det tempo jag har nuförtiden. Det är skönt att bli äldre och "förståndigare" och inse varför kroppen vill ha mat. Det är ju kroppens bränsle och det gäller att "tanka" kroppen på morgonen, precis som jag tankar bilen när bensinen är slut.
Med magen fylld av pumpa, paprikor, lök och champinjoner tillsammans med fläskfilé, är jag redo att starta ännu ett intensivt jobbpass. Slutspurten på Kimberlie - Främlingar som jag just nu läser innan manus ska gå iväg på korrektur.
Ha en skön middag!
Kramisar Kim
PS. Vad äter du till frukost? DS.
torsdag 20 januari 2011
Recension: Theos Pompeji
är rubriken till recensionen av Theos Pompeji i Blekinge Läns Tidning.
"Den här boken skiljer sig på många sätt från de andra i serien. För första gången är inte Ramona med och det förekommer inga tidsresor. Boken är mer historisk än sina föregångare och man lär sig oändligt mycket av att läsa den...
Theos Pompeji är välskriven och full av historiska fakta som gör läsningen än mer intressant. Kimselius har sin vana trogen fångat känslor och miljöer på ett sätt som gör boken medryckande och lätt att leva sig in i. Man hinner knappt läsa ut den innan man får lust att börja på första boken i serien och läsa om dem allihop igen."
Skriver alltså Hanna Lindbom på tidningen BLT. Hon skriver lite mer, men där berättar hon mest om vad boken handlar om och det vill du ju läsa själv, inte sant?
Tycker att det här låter som en mycket bra recension och det gör mig glad, för jag älskar verkligen den här boken, som just nu är min absoluta favorit bland böckerna om Theo och Ramona. Vill du läsa några kapitel ur boken har du möjlighet att göra det här.
Kramisar från en glad och nöjd Kim
onsdag 19 januari 2011
Förbjudna Staden, Peking Kina
Den förbjudna staden var kejsarnas palats under Ming- och Qingdynastierna. Det finns 800 byggnader med totalt 8000 rum. Staden är världens största samling av bevarade antika träbyggnader som finns i världen och är därför med på Unescos världsarvslista.
Enligt en populär myt ska Förbjudna staden bestå av 9 999½ rum då ett palats med 10 000 rum hade varit så storslaget att det endast kunde existera i Himlen. Att bygga ett palats med 10 000 eller fler rum hade då varit att förolämpa Himlen, vilket ansågs föranleda Himlen att straffa den härskande dynastin.
Bild över Förbjudna staden.
Den förbjudna staden ligger mitt i Peking, precis norr om Himmelska Fridens Torg. Det finns två ingångar för turister, en från Himmelska fridens torg och en på norra sidan nära Beihai-parken. Vi gick in genom porten vid Himmelska Fridens torg och ut på andra sidan.
Staden restaureras grundligt och det tar mycket tid och plats. Många delar är avspärrade för turister men det finns fortfarande mycket att se. Där finns ändå 8000 rum… Det sägs att det tar 10 år för arbetarna att restaurera sig igenom hela området och när de är klara är det dags att börja om från början igen.
Ingången från Himmelska Fridens torg.
År 1406 påbörjades bygget som tog 14 år och 200 000 arbetare i anspråk innan det stod klart. All jord man fick över när man grävde vallgraven las i en hög utanför den norra sidan. Det blev till en stor kulle som heter Jingshan. På denna kulle byggdes en hög vacker pagod.
När den siste kejsaren Puyi lämnade sin tron år 1912 var det slutet för staden som kejsarpalats. Fram till dess hade 24 olika kejsare bott där. Pu Yi föddes 1906 och blev kejsare vid två års ålder. Trots att han tvingades abdikera 1911 bodde han kvar i den förbjudna staden till 1924. Bernardo Bertoluccis film Den siste kejsaren är inspelad i palatset och skildrar Pu Yis livsöde.
Den tredje Mingkejsaren Yongle flyttade huvudstaden till Beijing.Området innanför vallgravarna är 961 m långt och 753 m brett, det vill säga ca 720 000 kvadratmeter stort.
Det mesta är byggt av trä, därför fanns hundratals vattenbehållare utspridda över området för att användas vid eventuell eldsvåda. Namnet förbjudna staden kommer av att inga vanliga dödliga människor fick besöka palatsområdet under nästan femhundra års tid.
De viktigaste byggnaderna ligger längs en axel som löper i nord-sydlig riktning. Även utanför palatset ligger bl a Klocktornet, Kolberget och Himmelska fridens torg längs denna meridian. Till och med den olympiska parken ligger längs denna axel.
Enormt vackert sadeltäcke i Förbjudna stadens lilla museum.
Här ser du soldaternas uniformer.
Här ser du en soldat iförd kläderna ovan.
Det var otroligt vackra rum. Vi fick inte gå in i dem, men det gick bra att kika in och fotografera. Här ser du kejsartronen som användes under Qingdynastin (1644-1911)
Taken inne i Förbjudna staden är otroligt vackra!
Endast kejserliga byggnader tilläts ha gula tegelpannor på taken. Mindre byggnader var tvungna att ha gröna eller röda tegelpannor.
Här kan du läsa om den längsta utsirade stenen i kejsarpalatset.
Här ser du den längsta utsirade stenen i Förbjudna staden.
Tidigare i inlägget berättade jag om kopparbunkarna som var utställda för att användas vid eventuella eldsvådor. Här kan du läsa mer om det på denna skylt.
Här ser du en av kopparbunkarna. De var STORA och mycket vackra.
I stort sett varje tak i den Förbjudna staden var utsirat med figurer. Så otroligt vackert!
En av alla portar som delade upp den Förbjudna staden i olika delar.
Området består av två delar, den norra med bostadskvarter, där kejsaren och hans familj bodde, samt den södra som innehöll byggnader för ceremonier och audienser. I den södra delen ligger "De tre stora hallarna": Harmonins sal, Himmelska renhetens palats, samt Salen för själslig utveckling (där kejsaren tog hand om officiella ärenden.)
En av gångarna mellan de olika områdena i den Förbjudna staden.
Interiör från ett av rummen i Förbjudna staden.
Mer interiör från ett rum i Förbjudna staden.
Stenar användes flitigt för att bygga upp konstfulla statyer och små klippor inne i trädgårdarna i den Förbjudna staden.
Vackra konstverk fanns överallt.
1949 flyttade den flyende nationalist-regeringen de flesta av stadens skatter till Taiwan. Förbjudna staden som en gång var den mest privata bostaden i Kina används nu som museum och är öppen för allmänheten.
Här är utgången på andra sidan av Förbjudna staden.
Om man passerade den förbjudna stadens portar utan officiellt tillstånd straffades man med hundra slag av bambukäppar. Alla främlingar som påträffades i något av kejsarens rum straffades med döden genom strypning.
När jag skrev min bok Kinesiska Draken befann jag mig i fantasin i den här staden. Jag vandrade på Förbjudna stadens gator, befann mig inne i alla byggnaderna, i de underbara trädgårdarna. Det var en otrolig upplevelse att få ha besökt Förbjudna staden och sedan hämta inspiration från den. Läs smakprov ur boken Kinesiska Draken.
Jag har i ett tidigare blogginlägg berättat om hur jag vandrar på Kinesiska muren.
Terrakottaarmén var viktig för mig att besöka, eftersom jag skriver om den i min bok. Här kan du kan se bilder från mitt besök i Xi'an och Terrkottaarmén.
Mitt första möte med Kina var Shanghai, där vi bland annat besökte Kinesiska staden och sidenväveri. Läs mer om det här och se bilder från det besöket.
Här kan du läsa mina faktainlägg om Kina:
De första Kinesiska Skrivtecknen
Kinesiska murens historia
Hund i Kina
Några kinesiska uppfinningar, bland annat stigbygeln
Kinas förste kejsare
Terrakottaarmén på Östasiatiska museet i Stockholm
Åh, vad jag längtar tillbaka till Kina efter att ha gått igenom mina foton från resan och valt ut endast ett fåtal av de över 1.000 foton jag tog.
Ska bli spännande att höra om du också längtar efter att resa till Kina efter att du tittat igenom alla bilderna i det här blogginlägget. Du har att göra ett tag om du går in under alla länkarna, för där ligger väldigt många bilder!
Kramisar Kim
tisdag 18 januari 2011
Boktips: Odd Thomas av Dean Koontz
När jag av min agent fick boken Odd Thomas av Dean Koontz blev jag jätteglad. Det är nämligen så att jag har samma agent som Dean Koontz, så jag har fått signerade böcker av honom genom min agent. Gissa om jag blev glad!
Boken Odd Thomas fångade mig direkt. Dean Koontz skriver om lite overkliga saker, som med hans ord känns hur verkliga som helst. Huvudpersonen i boken heter Odd Thomas och är en mycket speciell person, en person som du vill bli vän med och lära känna mer.
Beskrivning: De döda pratar inte. Jag vet inte varför. Men de försöker kommunicera, och Odd Thomas, kock på en snabbmatsrestaurang i en liten stad mitt i öknen är deras motvillige förtrogne.
Kanske är det en gåva, kanske en förbannelse, men Odd försöker göra vad han kan för de tysta själar som söker upp honom. Ibland vill de skipa rättvisa, och Odds tips till stadens polischef kan ibland lösa ett brott, och då och då förhindra ett. Men den här gången är det annorlunda.
En mystisk man kommer till staden med en glupande aptit, ett arkivskåp sprängfyllt med information om världens värsta mördare, och ett följe av hyenaaktiga skuggor. Vem mannen är och vad han vill kan inte ens Odds bortgångna informatörer berätta för honom.
Den mest illavarslande ledtråden är en sida riven ur en kalender med datumet 15 augusti. Idag är det den 14:e. Om tjugofyra timmar kommer staden att vakna till en dag präglad av kaos. När ondskan rullar ihop sig under den brännande ökensolen kämpar Odd för att undvika en hägrande katastrof med hjälp av sin själsfrände och en oväntad grupp allierade som inkluderar kungen av rock 'n' roll. Hans berättelse om hur det förflutna och nuet och ödets bestämmelser löper samman är det stoff våra värsta mardrömmar är vävda av.
Tycker du om Odd Thomas vet jag att du kommer att vilja läsa alla böcker om Odd, därför berättar jag även om de andra böckerna om Odd Thomas.
Beskrivning: Det finns så mycket mer inom varje människa än det som syns på ytan, och hos Odd Thomas finns det tredubbelt mycket.
Odd lever ständigt i två världar i den lilla ökenstaden Pico Mundo, där hjältemod och hemskheter tillhör vardagen. Odd har aldrig bett om att kunna tala med de döda det är något som bara händer. Men som inofficiellt sändebud mellan vår värld och deras, är hans plikt att göra det rätta. Det är så Odd ser på saken och det är därför han har vänner på båda sidorna av gränsen mellan livet och döden.En barndomsvän till Odd är försvunnen, och man fruktar det värsta. Men när Odd använder sina förmågor för att finna den saknade upptäcker han något värre än en död kropp. Han möter en enastående slug fiende, och dras in i en virvelstorm av skräck.
Åter står Odd inför våra största fasor. Kring honom samlas både nya och gamla allierade, en del levande, en del inte. I slaget som ska komma finns inga oskyldiga betraktare, och varje uppoffring kan störa balansen mellan hopp och förtvivlan.
Oavsett om du möter Odd Thomas för första gången eller om han är en gammal vän, väntar en oförglömlig resa genom en värld av terror, underverk och välbehag. Och du kan inte få en bättre guide än Odd själv.
Dean Koontz har sagt att han från början bara hade tänkt att skriva boken Odd Thomas. Men eftersom så många läsare ville ha en fortsättning, och för att han själv tyckte om Odd, kände han att han skulle skriva en bok till. Och det blev ytterligare en och sedan ännu fler, tack och lov!
Beskrivning: Berätta för mig, Oddie. De orden, uttalade mitt i natten av ett sovande barn, får nackhåren att resa sig på den unge mannen som vakar över henne. Detta var ett favorituttryck hos Stormy Llewellyn, hans förlorade kärlek, och Stormy är död, borta för alltid från denna världen. Längs de kusliga korridorerna i det isolerade klostret där han sökt lugn och ro, jagar Odd Thomas andar av en oändligt mycket mörkare natur.
S:t Bartolomeusklostret reser sig i ensamt majestät bland de vilda bergstopparna i Kaliforniens High Sierra, en fristad för övergivna barn, och en tillflyktsort för dem som söker insikt. Odd Thomas har kommit dit för att lära sig att leva sitt liv fullt ut igen, och bland de excentriska munkarna, de övriga gästerna, och nunnorna och studenterna i den intilliggande klosterskolan, har han börjat finna sin väg. De tysta andarna som besökte honom i hans tidigare liv är barmhärtigt frånvarande.
Men bekymmer har en förmåga att hitta Odd Thomas, och det halkar in på hans stig i form av de olycksbådande bodacherna han mött tidigare, de svarta skuggorna som förkunnar död och förödelse, och som kommer en sen decemberkväll för att sväva över klostrets mest värdefulla skyddslingar. Odd står mot en fiende vars styrka han aldrig tidigare mött, och han inleder en mystisk resa, som överglänser allt han förut varit med om.
Här kommer ytterligare en bok om Odd Thomas. Lyckliga dig som har så många böcker om Odd framför dig. Böcker skrivna av skräckens mästare, som väver en otroligt spännande historia, utan att för den skulle göra dig alldeles skräckslagen.
Beskrivning: Mystiska händelser i den lilla staden Magic Beach i Kalifornien har fått Odd att bege sig till västkusten. Men är det ett meddelande från andra sidan eller ett förtvivlat rop på hjälp?
Odd Thomas vet mer om universums mysterium än någon annan. Han kan se de döda och han har lärt sig att ingenting sker av en slump - även i kaoset finns det ordning, mål och mening. I sitt hem i öknen lyckades Odd en gång finna lugn och ro men han förlorade allt igen. Ensam och rädd befinner han sig nu i en stad vars namn tycks vilja säga honom något. Medan han försöker ta reda på vad som lockat dit honom tar han jobb som kock och assistent åt en excentrisk 90-årig före detta filmstjärna som bär på lika många rädslor som minnen från Hollywoods glansdagar.
Men ingenting är vad det verkar vara. De onda krafter Odd möter kommer från fler än ett håll och det nattsvarta mörkret tänker inte övergå till gryning förrän ett förödande avslöjande har skett.
Så där ja. Nu har du fått massor av boktips som kommer att hålla dig sysselsatt ett tag framöver. Hör gärna av dig till mig och berätta vad du tyckte om Odd Thomas.
Kramisar Kim (som blev riktigt sugen på att läsa om alla böckerna om Odd Thomas)
måndag 17 januari 2011
Kimberlie - Främlingar, snart klar
Oj, vad orden väller ur mig till boken Kimberlie - Främlingar. Det börjar faktiskt kännas i fingrarna nu. Jag skriver nämligen otroligt fort, nästan lika fort som jag tänker. Så du kan ju tänka dig hur fort det går. Ibland låser sig tangentbordet för mig, eftersom datorn inte hinner med.
Idag har jag skrämt upp mig rejält när jag satt och skrev. Det var nämligen så att jag skrev om något otäckt, en person som smög in bakom ryggen på Kimberlie och Andy...
Plötsligt fick jag för mig att någon kunde smyga in bakom min rygg, eftersom jag sitter med ryggen mot dörren. Vilket jag egentligen inte vill, men eftersom jag gärna vill titta ut genom fönstret, så är det så jag sitter. Men i alla fall, jag kände mig så obehaglig till mods att jag var tvungen att gå upp och stänga dörren. Inte för att jag tror att någon skulle kunna forcera tre hundar och min man, ta sig uppför den knarrande trappan, genom hallen och ett rum och sedan lyckas överraska mig, i normala fall. Men när jag är så inne i min bok som jag har varit i dag, då är jag inte medveten om hundskall, knarrande trappor etc.
Ibland händer det att Jan smyger tyst in i mitt rum när jag är i det här skrivarskedet, bara för att ge mig en kopp te, något att äta, eller se hur det går för mig. Normalt brukar jag inte bli rädd, men jag lovar dig, idag hade jag blivit det om han hade kommit just vid det tillfället.
Hoppas att du inte kommer att tycka att boken är alltför otäck när du läser den.
Så här står det på baksidan av boken:
Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin och de verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned. Ingenting blir sig likt när de till slut upptäcker vad främlingarna är ute efter.
Lät det spännande?
Nu ska jag ta den där lilla hundpromenaden för att hämta mer energi, ta något att äta och sedan ska jag fortsätta skriva. Kanske blir jag klar idag, eller imorgon... Därefter går boken iväg för korrekturläsning. Nej nu måste jag sätta fart igen!
Kramisar Kim
söndag 16 januari 2011
Boktips: Sarahs nyckel
Juli 1942: Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer
Maj 2002: Inför 60-årsdagen av VeldHiv ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.
Att få läsa något sådant här under mitt researcharbete om andra världskriget är både omtumlande och som balsam på samma gång. Detta är en bok som bara inte går att lägga ifrån sig. Har läst den nästan i ett sträck sedan jag började läsa den igår kväll. Sovit ett par timmar och sedan upp tidigt, tidigt för att fortsätta läsa, läsa, läsa, tills sista sidan var avslutad och jag lade ifrån mig boken. Bara för en liten stund sedan.
Läsupplevelsen var intensiv och förflyttade mig mellan alla de platser jag läste om. Jag vet inte om min upplevelse av boken blev extra stark eftersom jag nu har läst så mycket om andra världskriget. Det skulle vara roligt att få höra någon annan berätta vad de tyckte om just denna bok. Har du läst den? Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tyckte om boken.
Nu ska jag sätta mig och skriva på min bok På liv och död i andra världskrigets skugga som jag hoppas kommer att fängsla läsarna lika mycket som jag fängslades av Sarahs Nyckel.
Kramisar Kim