Mina Bloggsidor

lördag 5 november 2011

Bokrecension: Mörkertal av Arne Dahl


Det är försommar 2004. En sjundeklass från Stockholm är på klassresa i de ångermanländska skogarna. När en i klassen plötsligt försvinner finns det så många oroande tecken att A-gruppen, Rikskriminalens speciella enhet för våldsbrott, ska kopplas in. Mystiska bilar har rört sig i trakten och den försvunna flickan, Emily, tycks bära på mörka hemligheter...

Den här boken läggs inte som "Boktips", eftersom jag inte var riktigt förtjust i den. Tyckte det var alltför mycket om de personliga relationerna mellan de olika poliserna, vilket gjorde att spänningen i berättelsen försvann ibland. Tyvärr vill jag säga, för det var en mycket bra historia, med ovanliga inslag.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

fredag 4 november 2011

Ny isländsk bok om Theo och Ramona: Bölvun Faraós

Alltid lika roligt när det kommer en ny översättning av några av mina böcker. Den här gången är det en ny isländsk översättning:

Om du kan isländska kan du läsa här:
Bölvun faraós  eftir Kim M. Kimselius er þriðja bókin um ævintýri Ramónu og Theós  sem kemur út á íslensku í þýðingu Elínar Guðmundsdóttur..
 Í þessari bók eru Ramóna og Theó á ferðalagi í Egyptalandi. Þau eru stödd í  grafhvelfingu eins hinna fornu faraóa. Ramóna leggur hendurnar yfir tvö  myndleturstákn og fer með forna þulu og á næsta augnabliki uppgötvar Theó sér til undrunar að hún er  horfin. Þar með upphefst mikið ævintýri.

För dig som inte kan isländska kan du läsa baksidestexten av den svenska boken:
Djupt nere i en faraos grav i nutidens Egypten händer något märkligt. Ramona lägger händerna över två hieroglyfer på gravkammarens vägg, uttalar en ramsa och i nästa stund upptäcker Theo förvånat att Ramona är försvunnen. Ramona har hamnat i ett mörkt, kallt och kusligt utrymme. Hon ångrar sitt tilltag och försöker komma tillbaka till ljuset och Theo. Men hon misslyckas. Skälvande slår Ramona armarna om sig och försöker hålla paniken borta.
Theos sökande efter Ramona för honom på en resa genom tiden, längre bort än han någonsin vågat drömma om, till cirka 1323 före Kristus födelse och farao Tutankhamons rike. En tid av makt, överflödande rikedom och intriger. Där väntar många fler faror än Tutankhamons förbannelse på Theo och Ramona. 

Vet inte om det står exakt likadant, men det tror jag inte, eftersom jag inte ser några årtal i den isländska texten.

Så här ser boken ut på svenska:
Vilket omslag tycker du är snyggast?

De tidigare isländska böckerna heter Aftur til Pompei och  Èg er ikke norn.

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

torsdag 3 november 2011

Skrivprocess: Från början till slut

Du har just skrivit färdigt din berättelse och har bestämt dig för att "nu ska det ske". Nu ska du bli den där stora, berömda författaren som tjänar massor med pengar. Du skriver ut hela din berättelse på papper, letar upp ett förlags adress, skickar iväg manus och slår dig ned för att vänta på att förlaget ska ringa och säga att du är nästa bästsäljare... Eller?

Många tror att det går till så, att bara skriva rakt upp och ner och sedan skicka in till förlaget, så fixar de resten. Men det är lite mer jobb än så.

Det gäller att du verkligen arbetar igenom din berättelse när du är klar. Läser, läser, läser, läser, läser, läser, läser och läser om och om och om igen! Låt gärna berättelsen vila ett tag innan du skickar den till ett förlag. Och ännu hellre, låt en redaktör, eller någon annan kunnig, läsvan person läsa igenom ditt manus. Välj en person som vågar säga ifrån, stryka, ändra och kommentera. Din berättelse är inte hjälpt av att läsas av en person som bara tycker att allt är helt fantastiskt! Även om det mesta i berättelsen faktiskt kanske är helt fantastiskt, så är det nästan alltid något man har missat.

Glöm inte kontrollera röda tråden, var inte för övertydlig, dyk inte ned i djupa personskildringar av varenda person som dyker upp i boken, det gör att du tappar tempo och spänningen i berättelsen. Väv in personskildringarna under händelsernas gång istället för att ge allt i början av berättelsen. Om du vid genomläsningen upptäcker att du gjort just de här felen är det bara att stryka och ta bort.

Nu i datorernas tid finns det helt fantastiska möjligheter att ändra, flytta om text, ta bort, lägga tillbaka etc. Utnyttja det. Var inte rädd för att ta bort hela stycken, kanske ett helt kapitel. Se till att jobba igenom din bok NOGA! Se din berättelse med mycket kritiska ögon, läs ditt manus som om det var någon annans berättelse, men då först efter att manus har legat ett tag, kanske så länge som två-tre månader. Var inte för ivrig med att skicka iväg ditt manus, det förlorar du bara på.

När du väl anser att du har läst ditt manus tillräckligt många gånger, 20-30 gånger, när du har haft en eller flera utomstående läsare som har kommenterat och rättat, när du har tagit bort, ändrat och förbättrat, då är din berättelse i stort sett färdig för att skickas till förlag. Men först några fler tips:

Dags att skicka till förlag? Här kommer några tips 

Bokförlag och originalmanus

Skicka din berättelse till ett bokförlag


Lycka till med din berättelse. Skriv gärna till mig och berätta om du har blivit hjälpt av mina tips här på min blogg och glöm inte att skriva och berätta när du får din första bok utgiven.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

onsdag 2 november 2011

Den här färgskissen valde jag till Mayafolkets hemlighet

I år får du följa med hela vägen när boken Mayafolkets hemlighet blir till. Detta är första färgskissen från Mats Minnhagen. Mannen i förgrunden är en av huvudfigurerna i boken.

Tack alla ni som tyckte till igår om de båda färgförslagen. Båda hade sin charm och jag hade mycket svårt för att bestämma mig. Men eftersom jag hade efterlyst mer rött när jag fick det gul/bruna omslaget, så valde jag till slut det röda, eftersom jag tycker det stämmer mer överens med Mayakulturens färger.

Efter nitton böcker börjar det bli svårt att förnya mig när det gäller färgkombinationerna och ryggfärgen. I Kimberlie-serien gjorde jag det lätt för mig, genom att låta samtliga böcker ha samma bård och ryggfärg. Men i Theo och Ramona-serien försöker jag hela tiden välja färger som stämmer med den berättelse som finns innanför omslaget, utan att omslagens baksida/rygg får samma färg som tidigare böcker.

Nästa gång du får se Mayaomslaget ska det vara lite mer detaljrikt, en noggrannare linjeteckning där man ser lite mer av figurerna, stelen, etc.

Häng med ända från början av boken, både här och på www.theoochramona.se där du kan läsa rader ur boken allteftersom den byggs upp. På den sidan kan du även berätta vad du tycker om mina böcker.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

tisdag 1 november 2011

Svåra beslut...

Sitter just nu och försöker välja omslag till min nya bok om Mayariket. Det är inte lätt. Har verkligen beslutsångest. Mats Minnhagen gör fantastiska omslag och båda omslagen är lika bra.

Det ena är med gult/brunt/grönt som grundfärg och den andra med rött/blått/grönt som grundfärg. Har svårt att bestämma mig, så svårt...

Förstår att du blir nyfiken och gärna vill se båda omslagen, men jag måste fundera färdigt innan jag visar dig något av dem.

Däremot kan jag visa dig en liten bit av de båda omslagen:

Nå, vad tycker du om färgerna? Förstår du mitt problem? Måste bestämma mig...

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

måndag 31 oktober 2011

Boktips: Dolda djup av Ann Cleeves

En sommarkväll när Julie Armstrong kommer hem hittar hon sin tonårsson död i badkaret. Polisen uppdagar att han blivit strypt och sedan placerad i det vattenfyllda badkaret som smyckats med blommor. En märklig scen för ett mord tycker kriminalinspektör Vera Stanhope och hennes kollegor. Mer förbryllande blir det sedan de hittar en ung kvinnas kropp i en vattensamling fyllt av blommar i en klippa vid stranden. Vera tvingar lokalbefolkningen avslöja sina innersta hemligheter i jakten på den märkliga mördaren. Första kriminalromanen med den excentriska Vera Stanhope, en medelålders, ensamstående kvinna som tillsammans med sin assistent har sina alldeles egna metoder att lösa brottsfall. Snart som TV-serie! 

Just nu tar jag mig igenom mängder av böcker, eftersom jag är ute och kör väldigt mycket på grund av föreläsningar och signeringar. Jag lyssnar på CD-böcker i bilen, jag lyssnar på MP-3böcker under promenaderna, jag läser E-böcker på hotellrummen. Det innebär att jag ibland har många böcker på gång samtidigt, något jag har berättat om tidigare.

Dolda djup av Ann Cleeves var spännande, och helt omöjlig att lista ut vem som var mördaren. Iallafall lyckades inte jag det. Författaren har skickligt vävt ledtrådar som tycks leda åt ett helt annat håll än vad man som läsare förväntar sig. En mycket spännande bok!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

söndag 30 oktober 2011

Signering, mer än att bara skriva autografer

Just nu far jag land och rike runt och signerar mina nya böcker På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa. Men en signering innebär mycket, mycket mer än att bara skriva autografer i böcker. En del av signeringen är själva resan, som jag alltid försöker göra till något minnesvärt. Om du följer med på min bildkavalkad i det här inlägget, kommer du att förstå hur jag gör för att göra en arbetsdag till något roligt och intressant.

Vi kan börja med bilden ovan. Vindkraftverken utanför Lund låg invävda i dimma och såg nästan hotfulla ut den här dagen. Varje gång jag passerar vindkraftverken på skånska slätten far mina tankar till filmen "Världarnas krig", för det var ungefär så här som utomjordingarna såg ut när de invaderade jorden...

Här är jag hos Akademibokhandeln Gleerups i Lund och signerar, och träffar dessa tre mycket glada och trevliga flickor. Deras leende lyste upp hela butiken när de skyndade fram mot mitt signeringsbord. I Lund träffade jag många trevliga människor och hade jättefina samtal med dem alla. Roxana kom på besök och höll mig sällskap och hjälpte till att prata om böckerna. Efteråt gick vi och tog en fika och pratade igenom bokmässan, där Roxana hade varit med och varit monteransvarig i min monter.


Nästa dag startade resan tidigt, för nu var jag på väg till Halmstad, för premiärsignering i Bokiabutiken. Det var en grå och disig dag när jag startade färden.

Jag passerade Stockamölla som alltid är otroligt vacker och där vattendraget alltid är fyllt av fåglar.

Naturen skiftade i allahanda färger och jag var i stort sett ensam på vägen den första tiden. Det var bara rådjuren på ängarna som dök upp då och då.

Jag börjar närma mig Skäralid och här är Bokskogen helt underbar.

Det är en fröjd att köra den här vägen, både på våren och hösten.

Visst är det underbart vackert?

Herrevads kloster har alltid fascinerat mig varje gång jag passerat. En vacker dag ska jag stanna och kika lite närmare på klostret.

När jag kommit över Hallandsåsen sprack molnen upp och solen kikade fram, men dimman vävde fortfarande in landskapet i ett mystiskt töcken.

Här ser du hur hus och trädgrupper ser ut att sväva som små öar i dimman. Läckert!

Framför mig på motorvägen ser jag hur en tjock dimbank reser sig över vägen...

Och strax är jag på väg rakt in i den tjocka dimman, där sikten är mycket dålig.

Men resan gick utan problem och snart var jag framme i Halmstad. Var där betydligt tidigare än vad jag hade planerat, min signering skulle börja 12.00 och jag var där minuterna före tio. Gick in och lämnade mitt bagage i bokhandeln och gick på sightseeing i staden. Jag blev fascinerad av alla gamla hus som jag stötte på under min vandring.

Här kan du läsa om huset på bilden ovanför.

Det var fortfarande rätt folktomt på de mindre gatorna, fast på torget myllrade det redan av folk och torghandeln var i full gång, trots det fuktiga och lite ruggiga vädret.

Jag fick tips om att äta på Skånskan, där de hade rejält bröd och mysig atmosfär.

Eftersom det firades Hallowen hade de flera olika hallowenbakelser i butiken...

...De här pumporna tyckte jag såg väldigt gulliga ut. Men det blev inga bakelser för min del, utan en rejäl lunchsmörgås.

Många butiker var utsmyckade med Hallowentema och personalen utklädda i samma tema, oftast var de häxor med höga, spetsiga hattar.

Stadsporten fick mig att tänka på Florens och min researchresa dit. För Florens stadsport var något liknande den här.

Här kan du läsa mer om Halmstad och se hur staden en gång sett ut.

Givetvis var jag tvungen att se efter vad som fanns utanför stadsporten och hittade då den här underbara parken.

Det var fortfarande gått om tid innan signeringen så jag fortsatte min rundvandring i staden.

Hittade gamla, mysiga byggnader överallt och förevigade dem med min kamera.

Promenaden förde mig ned till ån som stilla flöt genom staden. Jag hade tänkt fortsätta utforska staden för det var ännu en hel timma tills jag skulle signera, men när jag passerade Bokia upptäckte jag en skylt som hängde utanför som sa att jag skulle börja signera ELVA. Såg på klockan, den var en minut i elva. Det var bara att gå in och sätta igång.

Där väntade redan den första kunden tillsammans med Ulrika Larsson som tillsammans med sin bror Magnus driver bokhandeln. Dagen till ära var Ulrika utklädd till clown. Efter ett tag kom hon och visade sina tofsar som då hade fått helt annan färg, den ena var ljusgrön och den andra ljusrosa. Undrar om hon har fått bort färgen nu?

Ann-Sofi hade blivit hitskickad av sin brorson Jonny, som är stor fan till mina böcker och som jag har berättat tidigare om. Men han hade inte skickat dit henne för att köpa böcker till honom, utan för att HON skulle börja läsa mina böcker och bli lika stor fan till dem som han är... Kul!

På liv och död från andra världskrigets skugga drog allas blickar till sig och det var många pojkar, både yngre och äldre, som ville ha boken.

Ofta blir det inte så många foton tagna när jag är och signerar eftersom jag inte har någon som kan ta bilderna. Men när de är flera i familjen kan den ena familjemedlemmen ta kort.

Det var så roligt att signera i Halmstad att jag redan längtar dit till nästa år. Entusiastisk och vänlig personal och underbara människor som kom på besök i butiken. Tror att jag nu har fått många fler fan i Halmstad efter den här signeringen... Det var rätt lyckat att Ulrika hade lagt till en timma på min signering, för jag träffade många kunder under den extra timman. Ulrika hade även en del i att det kom så många som var intresserade av min bok  På flykt från andra världskrigets fasa, eftersom hon hade bokpratat om den i radio på torsdagen.

Ja, så var det dags att köra hem igen. Har alltid tyckt att Hallandsåsen är lite otäck att köra/åka i. En känsla som jag burit med mig sedan jag var liten och vägen inte var så här bred och fin. Även den här gången sken solen runt Hallandsåsen, men på andra sidan mötte molnen och dimman igen.

Körde hemåt uppfylld av en känsla av glädje, inspiration och med en liten känsla av att ha haft en minisemester i den vackra, diminhöljda staden Halmstad.

Nästa signering är den 19 november 12.00-15.00 hos Bokia i Helsingborg. Hjärtligt välkommen! Ser fram emot den signeringen, för Helsingborg är en stad jag tycker mycket om. Få se om jag hinner ta några vackra bilder att visa staden från sin bästa sida för dig.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se