Tid

När jag var yngre var tiden oändlig, jag tycktes ha hur mycket tid som helst. Ibland var tiden lång och tråkig, speciellt när jag väntade på något spännande som skulle hända. Men för det mesta var tiden precis alldeles lagom; jag hade tid att läsa nästan hur mycket som helst, promenera med min hund, rida, bara sitta på en sten i skogen och njuta av livet...

Vart tog den tiden vägen?

Nuförtiden räcker aldrig tiden till. Kanske för att jag har många fler krav på mig, mer bokningar, mer förväntningar och för att jag vill så väldigt mycket:

Hinna umgås med vänner,
Skriva minst tre böcker per år,
Föreläsa så mycket jag bara kan och orkar,
Signera så mycket det bara finns helger att boka in och bokhandlare att besöka,
Hälsa på släkt och vänner,
Bjuda på middagar,
Skriva långa brev,
Sitta i långa telefonsamtal,
Ta långa promenader,
Träna,
Cykla,
Resa,
Läsa,
Bara vara med min käre man och mina hundar...

Lite fler saker än när jag var yngre, det måste jag medge, så det kanske inte är så konstigt att tiden inte räcker till riktigt. Det där med att rida har jag helt fått stryka från min "att-göra"-lista, eftersom jag nuförtiden är allergisk mot hästar. Men i drömmen flyger jag fram på hästryggen över vida blomsterängar och ljuvliga skogsvägar.

För att få lite mer tid går jag upp tidigare på morgonen, ser mindre på tv, lyssnar mindre på radio, lyssnar på böcker när jag promenerar, kör bil och städar. Sedan min man började hjälpa mig med mitt företag för drygt två år sedan har vi förmånen att få umgås varje dag, ta fikapauser och bara vara, en lyx som jag njuter av varje ögonblick. Hundarna finns ständigt runt oss, som en del av familjen.

Trots det hinner jag inte med allt på min "att-göra"-lista. Men jag tar dagen som den kommer, jobbar på i den takt som passar mig, utan att stressa, njuter av det lilla, fågeln som sjunger så vackert, domherren som burrar upp sig i kylan och visar all sin färgprakt, solens sprakande färger på morgonen/kvällen, dimman som lyfter över sjön, en rådjurs rop från skogen, en alldeles för tidigt utslagen vitsippa.

Allt det där "lilla" gör att jag trots ett fullspäckat schema och lite tid, njuter av livet fullt ut, jag lever NU. För vem vet om vi har någon morgondag...

Ha en bra dag!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se