Mina Bloggsidor

torsdag 8 mars 2012

Elak Mexikobacill blir lunginflammation

Sedan två och en halv vecka tillbaka har jag varit sjuk. Jag insjuknade i Mexiko med hög feber och hosta, men tog mig ändå igenom resan. Mycket med hjälp av bra kondition och starka vilja och mexikansk feberdämpande medicin.

När jag kom hem var jag fortfarande sjuk och hostan blev värre. Kanske för att jag kom från +37 grader till +5-10 grader, eller så var kroppen sliten av mitt tempo i Mexiko och av tidsskillnaderna.

Till slut hade jag sådan svår hosta att jag trodde tarmarna skulle hoppa ur när jag hostade. Det gjorde ont i hela kroppen. Ringde till vårdcentralen och jag fick komma in direkt. Fick en ny, helt underbar läkare. Han satte mig att andas i en speciell maskin, eftersom jag har astma, dessutom fick jag dricka luftvidgande medicin. Hostan dämpade sig och jag grät nästan av lycka.

Febern var kvar och så även hostan. Att ligga och sova var stört omöjligt eftersom jag hostade så fort jag lade mig. Och det var ingen rethosta utan den kom bubblande långt nerifrån lungorna.

Min man Jan har varit ett fantastiskt stöd, både när jag var i Mexiko och när jag kom hem sjuk. När jag var bortrest skötte han pingandet av mina förskrivna blogginlägg och han lade även ut dem på facebook. Han pysslade om mig när jag kom hem och om det bara hade berott på hans omsorg hade jag säkert blivit frisk.

Jag har varit tvungen att avboka mängder av inbokade evenemang de här två veckorna och jag är bara tacksam för att nästa vecka är blank i min kalender, så att jag hinner återhämta mig rejält innan jag ska ut och föreläsa igen.

Med hostan kom även febern, som sagt, och den har varit min ständiga följeslagare sedan två och en halv vecka nu. Dessutom fick jag ögoninflammation och idag ringde jag till vårdcentralen för att få hjälp med det. Inte hade jag en tanke på att få hjälp med hostan också, den skulle ju gå över av sig själv...

Fick samma underbara läkare och han satte mig i andningsmaskinen igen. Han berättade hur mina lungor hade låtit första gången han lyssnat på dem: Som en vattenkokare som bubblar för fullt, samtidigt som den visslar och piper för att säga att vattnet var klart. Log åt hans beskrivning, men skratta orkade jag inte, för jag var helt slut.

Ingen rejäl sömn på ett par veckor, inte mycket mat eftersom jag har svårt att äta. Det visade sig att min hals var rejält svullen och röd. Dessutom hade jag fått lunginflammation. Inte konstigt att jag knappt orkar resa mig upp från stolen, lyfta mina armar, böja mig ned för att klappa hundarna eller ens läsa en bok.

Att skriva blogginläggen brukar gå fort, men nu när jag är sjuk är det inte så lätt, eftersom armarna och huvudet inte riktigt hänger med.

Nu vet du varför jag inte svarat på dina bloggkommentarer på ett tag, heller varit aktiv på de sociala medierna. Jag har helt enkelt inte orkat.

Med hjälp av antibiotikan ska väl hostan äntligen lägga sig och jag kommer att få tillbaka matlusten och orken igen. Tack och lov för Alexander Fleming som upptäckte penicillinet.

Nu ska jag gå och sjunka ned i min fåtölj igen, zappa runt bland alla tv-kanaler och slötitta, och vänta på att medicinen börjar verka så att jag blir människa igen!

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

13 kommentarer:

  1. Jag tycker riktigt synd om dig som drabbats så av än det ena än det andra. I detta gläds jag ändå över att läsa om din kärleksfulle man som tar hand om dig både praktiskt (med pingandet o dyl) och känslomässigt(kärleksfull omsorg).
    Krya på dig nu kära Kim och hälsningar till din snälle man.
    Kram Helena

    SvaraRadera
  2. Ohh - så eländigt du har haft det - men nu ska det sakta men säkert vända med hjälp av PC:t.

    Har själv haft lunginflammation flera gånger och jag förstår att man utan antibiotika kan dö av den.

    Det som är så speciellt är ju att man inte kan äta även om man vet att man måste.

    Jag fick min första lunginflammation på Mallorca - trodde jag hade migrän! På planet hem hade jag 40 gr feber. Ja då är det väl influensa tänkte jag och väntade att det skulle vända. På femte dygnet kom ambulansen ...

    Önskar att du kan återhämta dig så snabbt det bara går - men jag vet att man är svagare än svagast i flera veckor även om hostan är borta.

    Stora, stora kramen

    SvaraRadera
  3. Usch, lider med dig! Jag var med om precis samma sak för ett år sedan efter resa till Barcelona. Först andra kuren antibiotika bet och det tog lång tid att bli helt bra igen. Krya på dig!

    SvaraRadera
  4. Usch då, det sliter på kroppen att bli så där rejält dålig som du nu blivit. Bra att maken pysslar om dig bra! Som tur är blir jag sällan sjuk när jag reser och byter miljöer, men visst händer det.

    Br att du fått medicin och vila nu så hoppas jag att du snart är tillbaka igen.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Krya på dig kära Kim, du kommer tillbaka ännu starkare!

    SvaraRadera
  6. Men stackars, stackars!! Men så fin din man är i detta och tar hand om dig! Krya på dig!!!

    SvaraRadera
  7. Hej Kim
    Tråkigt att läsa att du är så sjuk. Lunginflammation är hemskt, har själv haft det vid ett par tillfällen. Då är det skönt med en snäll man som pysslar om en :) Och så vila förstås. Krya på dig nu! Kram / Ylva L-N

    SvaraRadera
  8. Oh, jag lider verkligen med dig,och hoppas att du snart blir bra. Krya på dig!

    Kram

    SvaraRadera
  9. Krya på dig Kim och bara vila riktigt mycket så blir du snart på topp igen! Massa-krya-på-dig-kramar!!

    SvaraRadera
  10. Fy vad jobbigt! Krya på dig!
    Kramar!

    SvaraRadera
  11. Stackars stackars stackars dig!!! Du har varit mycket sjukare än jag och jag tyckte mitt var jobbigt. Jag har (peppar peppar) aldrig haft lunginflammation men har hört flera berättelser om hur förfärligt det är!
    Visst är det så man vill gråta när man "äntligen" kommer till en läkare som direkt gör allt han/hon kan för att hjälpa! Skönt att du kom till en sådan läkare! Ta det nu lugnt och var rädd om dig!! Det är det allra viktigaste!!! KRAMAR!

    SvaraRadera
  12. Hej Helena
    Tack för dina fina ord om min man Helena. Tyvärr har jag smittat honom så nu är han sjuk. Själv är jag på bättringsvägen, om än rätt tilltufsad och svag.
    Kram Kim

    Hej Ebba
    Ja, det är på rätt väg nu vännen. Lyckas också få lunginflammation ofta och eftersom jag har astma blir jag riktigt dålig. Och ja, man kan dö av det, inte alls svårt.

    Fy att bli sjuk utomlands. Vet precis hur det är. Inte kul att ha feber i +37 graders värme. Skönt att ambulansen hämtade dig och att du blev bra.

    Ja, det tar nog ett tag innan jag är okej igen, även om jag börjar bli bättre har jag "kokt-spagetti-ben" just nu.

    Stor kram till dig också vännen
    Kim

    Hej Annelie
    Det låter inte så bra att resa utomlands. Jag som snart ska iväg igen! Hoppas att första kuren biter på mig, tycker inte om att äta antibiotika!
    Tack!
    Kram Kim

    Hej Katarina
    Ja, min käre man pysslade om mig ända tills han blev frisk. Därefter har den med lägst feber fått se till att hundarna fått mat och kommit ut.
    Lyckliga dig som inte blir sjuk så ofta. Min syster tillhörde också dem. Hon var alltid frisk, ändå fick hon inte leva så länge eftersom hon dog i en mc-olycka.
    Jag är på väg tillbaka igen!
    Kram Kim

    Hej Jonna
    Tack! Hoppas verkligen du har rätt. Just nu känner jag mig rätt svag!
    Kram Kim

    Hej Författardrömmar
    Tack!
    Kram Kim

    Hej Makena
    Ja, jag har den bäste mannen i hela världen!
    Tack!
    Kram Kim

    Hej Ylva
    Tack snälla du för din medkänsla och dina ord.
    Kram Kim

    Hej Astrid
    Tack! Är på bättringsvägen!
    Kram Kim

    Hej Isa
    Tack! Nu har jag börjat skriva igen!
    Kram Kim

    Hej Anneli
    Tack vännen!
    Kram Kim

    Hej Ingrid
    Jag tyckte synd om dig när jag läste om din sjukdom. Ja, det är hemskt med lunginflammation. Det gör ont överallt och speciellt när man andas. När man hostar känns det som man ska gå sönder. Ibland känns det även som om det inte kommer in någon luft i lungorna och DET är en hemsk känsla.
    Ja, att träffa en läkare som verkligen bryr sig är guld värt i våra dagar.
    Går på halvfart även om jag egentligen borde köra för 200% för att hinna med allt som jag ligger efter med. Men det får ta den tid det tar. Livet och hälsan är viktigast!
    Hoppas du är helt okej nu!
    Kram Kim

    Vill avsluta med att säga till er alla som har hört av er att era krya-på-dig-hälsningar verkligen värmde när jag mådde som sämst. Läste dem i min mobil, men orkade inte svara. Tack snälla ni för att ni hörde av er och gjorde livet lättare när det var så tungt!
    Kram Kim

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!