Mina Bloggsidor

söndag 4 mars 2012

Mexiko Chichen Itza

Alla pratade om Chichen Itza när jag skulle åka till Mexiko. En plats "Jag måste se". Jag såg den och blev inte hälften så imponerad av Chichen Itza som av många andra av de mayatempel jag besökte.

Visst var templet imponerande, men alla turister och försäljare liksom förtog storheten av det mäktiga mayatemplet. Här har jag lyckats ta ett foto mellan turistgrupperna och fått klippa bort de turister som kom med i kanterna.

Ibland var det riktigt svårt att ta ett foto, som när vi besökte bollplanen. Men här ser du i alla fall en del av bollplanen, med ringen där mayaindianerna skulle få gummibollen igenom, med hjälp av knän, axlar och armbågar. Det vinnande laget var tvungna att offra en person, men vad är det som säger att de offrade en av sina bollspelare. De hade tränat i många år för att bli skickliga. Kanske de offrade någon mindre betydlig person i sitt sällskap? Vem vet?

Varenda väg i området var kantat av försäljare med sina stånd. Efter att många turister klagat införde myndigheterna förbud mot försäljning inne på området. Försäljarna ockuperade då hela Chichen Itza-området och stängde ute alla turister. Nu får försäljarna husera fritt på området igen. Visst hade de många fina saker till försäljning, men som sagt, det förtog storheten av mayaruinerna.

Det här var en av de bäst bevarade murarna där alla dödskallarna syntes tydligt. Lite läskigt, eller hur?

Runt hela området löper en försvarsmur. Den var häftig att se. Här hade tydligen tidigare varit en bevakad port för att inte vem som helst skulle kunna ta sig in på området. Nu ledde vägen ned till cenoten där människor offrades levande.

Dolt bakom grönskan skymtar du cenoten där människorna offrades. Närmare än så här gick det inte att komma.

En leguan fångade allas uppmärksamhet och jag tror att den blev minst lika mycket fotograferad som offerkällan.

Här kan du läsa lite om cenoten och även se en teckning över hur området ser ut.

Så var det alla de där varorna igen. Visst är de färggranna och vackra, men jag vågade inte stanna till någon längre stund, van som jag var vid försäljarna i Egypten som inte gav sig när man väl kastat en blick på deras saker. Men mexikanerna var betydligt lugnare och nöjde sig med ett nej.

I Chichen Itza finns inte bara den stora pyramiden, utan där ligger många fler byggnader.

Här finns även den långa pelargången. Nu får man inte längre gå in mellan pelarna, eftersom där är så många turister.

Överallt fanns det mayateckningar/inskriptioner och det var fascinerande att se något som har bevarats många tusen år.

Mäktigt att stå inför så här gamla byggnader.

Som sagt fanns det försäljare överallt, även ute på tempelområdet och inte bara utefter vägarna. Här mötte vi två charmerande mayaflickor, där den yngsta är klädd i den traditionella huilpan. Dessa flickor sålde broderade näsdukar, och det var inte många i vår grupp som kunde motstå att köpa från dem. Vår guide övertalade flickorna att sjunga en mayasång och jag tror att vi alla blev förvånade när flickorna började "sjunga". För det var ingen sång som vi tänker på som sång, utan de mer talade fram orden i entonigt mässande. Lite som rappande, men inte med någon rytm alls. Mycket roligt att ha fått uppleva det. Bara det värt några pesatas.

Ibland var det svårt att utläsa inskriptionerna på stenarna, ibland syntes de väldigt tydligt.

Här är baksidan av Chichen Itzas största tempelbyggnad. Som du ser är trappan mer raserad.

Vi gick lite längre bort från det stora templet och kom till "Nunneklostret" som är namnet det har fått, eftersom de som först upptäckte byggnaden tyckte att det såg ut som ett kloster.

Det här var en otroligt vacker plats, bort från alla försäljare och turister.

Du ser hur rikt utsirad fasaden är på hela byggnaden.

Vi tittade även på observatoriet. Här tagen ur en annan vinkel än du förmodligen är van vid. När vi stod på planen framför observatoriet satt det två gamar och putsade sina fjädrar högst upp på toppen av kupolen. Som om de bara väntade på att någon turist skulle duka under för värmen.

Så här såg det ut när man kom bort från den stora tempelbyggnaden. Inga turister och inga försäljare, men många gamla byggnader!

Ungefär så här såg området ut innan färgen försvann från byggnaderna. Här ser du den stora tempelbasen.

Min första jaguartron! Det skulle bli många fler under resan runt i Mexiko.

Visst väcker en sådan här byggnad fantasin?

Här är vår fantastiska Temaguide Annika Thorsson tillsammans med några av mina medresenärer. Annika har bott i Mexiko i trettio år och arbetat som Temaguide i femton år. Som jag berättade i mitt tidigare inlägg är hon också lokalguide och har tillstånd att tala på alla platser, något som var väldigt skönt. Annika var otroligt kunnig och jag förstår inte hur hon orkade berätta så mycket som hon gjorde. Först på alla utflyktsmålen och sedan i bussen från och till alla platserna. Annika förhöjde verkligen Mexikoresan med sin kunskap och sitt kontaktnät.

Här står min vän och medresenär Irma utanför ingången till Chichen Itza, där det också finns MASSOR av försäljare och små butiker. Jag undrar hur alla kan livnära sig på turisterna. Jag är jätteglad för att Irma följde med mig på resan eftersom jag blev sjuk. Det kändes tryggt att veta att någon såg till mig och att jag inte låg alldeles ensam på ett hotellrum. Irma såg till att jag fick te till rummet när hon gick iväg för att äta middag. De kom inte bara en gång, utan flera gånger tills jag var väldigt mätt på te! Men det lindrade hostan något.
Dessutom hade Irma och jag väldigt kul tillsammans och mycket att prata om, eftersom även Irma har varit ute och rest en hel del runt om i världen.

Mörkret kom fort. Jag försökte fånga solnedgången med kameran, men så fort solen syntes klart och tydligt dök det upp ett träd utanför bussfönstret. Till slut hade solen nästan försvunnit borta vid horisonten. Men färgspelet på himlen var ändå otroligt vackert!

På kvällen kom vi fram till ett nytt hotell. Det här överraskade verkligen med sina varma färger, utsikt över poolen och luft och rymd i rummet. I resebroschyren hade stått att vi fick vara beredda på att dela en enda smal säng vid vissa tillfällen. Något vi var beredda på, men det hände aldrig, utan standarden fortsatte att vara lika bra under hela resan.

Nu var det även dags att sluta stoppa toalettpappret i toaletten och istället lägga det i hinken som stod bredvid toalettstolen. Det gällde verkligen att tänka sig för, det är ju en mångårig vana att stoppa papperet direkt i toaletten. Men det fungerade. Istället blev det som så att jag första dagen hemma såg mig om efter spannen att stoppa papperet...


Nästa gång tänkte jag berätta om Merida, den vita staden. Det finns otroligt mycket mer att berätta för dig, för jag vill verkligen att du ska få se Mexiko precis så som jag har upplevt landet och människorna. Det kommer mera!

Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat. 
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer. 

Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.

Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.

Kramisar Kim




Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

12 kommentarer:

  1. Vad spännande och intressant att läsa om din resa!!

    SvaraRadera
  2. Åh, jag älskar Chichèn Itza! Jag önskar att jag kunde åka dit :P

    SvaraRadera
  3. Vilka minnen dina bilder väcker, och längtan tillbaka.
    Jag badade i en cenot när vi var där, och det var magiskt samtidigt som det var lite skrämmande.

    ha en bra dag
    Kram

    SvaraRadera
  4. Härliga bilder att få ta del av. Där har jag inte varit. Jag håller med dig, ibland blir man tokig på alla som ska sälja alla souvenirerna , men å andra sidan, det är deras leverbröd. ....

    Kram

    SvaraRadera
  5. Hej Isa
    Tack för att du tycker om att läsa om min Mexikoresa!
    Kram Kim

    Hej Iktoro
    Ja Chichen Itza är en fin plats. Tror säkert du kommer att resa dit en dag!

    Hej Anitha
    Förstår att du tyckte det var lite otäckt att bada i cenoten! Kanske reser du tillbaka en dag?
    Kram Kim

    Hej Katarina
    Jo, jag försöker handla lite av olika personer, men bara sådant som jag känner att jag vill ha, inte krimskrams.
    Kanske det blir nästa resa för din del Katarina?
    Kram Kim

    SvaraRadera
  6. Åh så spännande och fantastiskt! Det är så mycket jag tänker på när jag läser inlägget, så jag kommer nog inte ihåg hälften nu när jag skriver min kommentar, men i alla fall. Det där att du inte var så imponerad av Chichén Itza som du hört att många andra varit, tror jag kanske beror på just att man har så höga förväntningar när andra har rosat något. Det har jag varit med om i Kina. Det kan ju också vara så att du såg mycket mer än många andra och därför har större referensram.
    För oss skandinaver som inte har en så lång kulturell historia är det HELT fantastiskt att de kunde bygga sådana här saker får så länge sedan. Enastående.
    Det där med toapappret låter rätt äckligt när man hör det, men det är typiskt sådant man vänjer sig snabbt vid och så är det bara så :) .

    SvaraRadera
  7. Hej Ingrid
    Jo, det stämmer säkert att förväntningarna var väldigt höga. Men jämfört med Uxmal och Palenque och Becán som vi såg senare tyckte jag inte att Chichen Itza var så mycket att tala om, egentligen...
    Jo, det lät äckligt när vi fick höra hur vi skulle handskas med toapapperet, men det gällde att vända rätt sida upp i papperskorgen och då kändes det rätt bra. Dessutom tömdes papperskorgarna hela tiden, så det blev aldrig någon lukt!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  8. Jag "arrangerade" en mexikansk lunch på skolan förra veckan o då pratade jag med en mexikansk mamma rätt länge. Jag sa att jag hade en bekant som nyss varit i Mexico o att du besökt uxmal. (Kände mig väldigt nöjd med att kunna glänsa med sådana Mexikokunskaper. ) Hon sa också att det var fint där o förklarade för mig att det var vinnarlaget i de där bollmatcherna med ringen på väggen, som fick offra sin lagkapten. Det var en ära. Det hade inte jag förstått (kanske har jag läst slarvigt), jag trodde det var förlorarna.

    SvaraRadera
  9. Hej Ingrid
    Vad spännande med mexikansk lunch, blivit inspirerad av mina blogginlägg?
    Det som jag läst mig till i alla de böcker jag har läst om mayakulten och vad min välutbildade guide (utbildad både i Sverige och i Mexiko som inhemsk guide) berättade så var det faktiskt det förlorande laget som var tvungen att offra någon ur laget.
    Har själv en bekant som varit i Tumul och fått berättat för sig att det var det vinnande laget som blev offrat...
    Du har inte läst slarvigt! Tror jag aldrig du gör!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  10. Du är garanterat helt rätt informerad. Det är inte säkert att man kan sin egen historia rätt alla gånger! Den mexikanska mamman lät dock rätt insatt, så jag tänkte att jag skulle nämna det för dig eftersom jag vet att du är noga med fakta i dina böcker. Skönt att du har samma information från flera ställen.
    Det var en tillfällighet att vi hade mexikansk lunch nästan samtidigt som du var iväg, men det var ett roligt sammanträffande :) !

    SvaraRadera
  11. Tack Ingrid. Ja, ingen av oss kan ju egentligen veta vad som verkligen är rätt eller fel...
    Vilket sammanträffande med lunchen!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  12. Sant. Egentligen är det fantastiskt att man vet så mycket som man gör med tanke på hur länge sedan det är!

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!