Mexiko, Mayastaden Uxmal, Annorlunda mexikansk matlagning

Idag tar jag med dig till mayastaden Uxmal, där jag för första gången klättrar uppför en tempelpyramid.

 Lyckades fånga skylten Uxmal!

Landskapet förändras utanför bussfönstret. Eftersom vi åkte mellan 350-470 kilometer varje dag blev det långa dagar i bussen. Ändå blev det inte långtråkigt, för det fanns alltid något att titta på genom fönstret.

Landskapet blir mer kuperat runt oss. Vägarna är fortfarande långa, långa raksträckor. När vi kom inflygande över Mexiko kunde vi tydligt se de raka vägarna sträcka sig som långa ärr genom landskapet.

Uxmal är en arkeologisk mayastad på nordvästra Yucatánhalvön i Mexiko. Staden anlades cirka 800 e.Kr. Stadens storhetstid inleddes cirka hundra år senare efter att mayacivilisationen i södra låglandet hade kollapsat. Stadens storhetstid varade till omkring år 1000-1200.

Mycket av arkitekturen i Uxmal tillhör den så kallade puuc-stilen som kännetecknas av att den nedre delen av byggnaderna inte har någon utsmyckning. Medan däremot den övre delen har heltäckande reliefornamentik. Regnguden Chac är en viktig utsmyckningssymbol i Uxmal. De mest kända byggnaderna i Uxmal är Trollkarlens pyramid som är cirka 30 meter hög, Guvernörsplatset som är cirka 100 meter långt och Nunneklostergården.

Trollkarlens pyramid är ett stiligt pyramidtempel, som är ovanligt på flera sätt. Trappyramidens enskilda lager är ovala, i motsats till den gängse rektangulära eller kvadratiska formen. I Mesoamerika var det vanligt att bygga nya tempelpyramider ovanpå äldre pyramider, men här byggdes en ny pyramid något mot öster i förhållande till den gamla. Västsidan av templet ovanpå den gamla pyramiden är därför bevarad, med det nyare templet ovanpå.

Takets välvning är fascinerande att titta på. Så här såg de flesta tak ut i tempelpyramiderna som vi besökte.

Uxmal väckte min fantasi och jag kunde se Theo och Ramona gå omkring i staden i min bok Mayafolkets Hemlighet.

Här ser du närbild av utsmyckningarna.

Det var spännande vägar som förde oss runt i Uxmal.

Runt varje hörn väntade en ny spännande utsikt.

Vart vi än skulle fanns massor av trappor att ta sig uppför och nedför.

Det här var en plats med många leguaner, vilket mannen på bilden fotograferar.

Här är vi i Nunneklostret. Den välvda porten för vidare ut på nya äventyr.

Många trappor...

Det här är platsen som kallas för Nunneklostret, även om det inte är något sådant utan var det namn som spanjorerna gav de fyra längorna runt ett torg. Det visade sig att detta var regeringspalatset. Detta var en otroligt vacker fyrlängad byggnad med oerhört vackra utsmyckningar uthuggna i fasaderna. Här kunde jag verkligen se Theo och Ramona gå omkring och titta på de vackra utsmyckningarna.

Här ser du ett exempel på utsmyckningarna.

Det här var en oerhört spännande plats att vandra omkring på. Nya saker väntade bakom varje hörn.

På en av väggarna kunde man tydligt se ett rött handavtryck från svunnen tid. En mäktig känsla. Minns hur vi gjorde avtryck i betongen när vi byggde vårt första växthus, där finns handavtryck och ett tassavtryck av den hund vi hade då. Undrar om de finns kvar?

Vi lämnade "Nunneklostret" genom valvöppningen i väggen och fick se en strålande utsikt.

Varje mayastad vi besökte sträckte sig över stora områden och det var stora ytor att vandra över.

Dessutom var där oändligt många trappor. Här har jag vänt mig om och tar kort mot Nunneklostret och öppningen vi just har gått igenom.

Här var mycket rofyllt och inte så många andra turistgrupper. Vi skymtade bara två turistgrupper på avstånd, men stötte aldrig ihop med dem. Stor skillnad från Chichen Itza!

Här ser du bollplanen längre fram. I förgrunden mitt ressällskap och vän Irma.

Här ser du bollplanen ännu tydligare.

Här ser du den ring som bollen skulle igenom. Mayaindianerna spelade med en rågummiboll. Efter spelet skulle någon ur förlorarens lag offras.

Längre bort skymtar en ny byggnad på en höjd. Ännu fler trappor, tänker jag i feberrus och bara väntar på att få klättra uppför pyramiden innan mina krafter är helt slut.

Visst är det en mäktig syn?

Här är trapporna vi ska ta oss uppför. De ser inte så farliga ut, eller hur?

De var ändå rätt slitsamma att gå uppför eftersom de var mycket högre än de trappor vi är vana vid hemifrån. Vilket får mig att fundera över hur mayaindianerna tog sig uppför trapporna, de var betydligt mindre än vad vi är och borde även ha haft kortare ben...

Här ser vi en annan turistgrupp på höjden. Pyramiden vi ska klättra uppför ligger bakom det här huset. Ännu en bit att gå för att nå målet.

Här ser du ett offeraltare (om jag inte minns alldeles fel, kan också vara en tron).

Var fascinerad av de otroligt vackra utsmyckningarna på husen.

Här fanns som sagt väldigt många leguaner. Den här hanen låg på en stor stenhög, omgärdad av flera honor. Hans flock?

Här är den så äntligen, tempelpyramiden som jag ska klättra uppför. Lite ångestfylld ser jag på alla trapporna och känner febern fara genom min kropp. Kommer jag att orka?

Det är kämpigt, mycket kämpigt och du kan se från mitt illröda ansikte hur febrig jag är. Nästan uppe på toppen!

Äntligen uppe och vi möts av en magnifik utsikt. Jag har bestigit min första tempelpyramid och trotsat febern som far genom min kropp. Tänk vad lite envishet kan hjälpa till, eller ganska mycket faktiskt!

Så var det dags att gå ned igen. Det är BRANT! Det är inte bara att vända sig mot bråddjupet och börja promenera rakt ned. Stilarna var många för att ta sig ned. Irma går baklänges och tar hjälp av händerna, men så är hon också mycket höjdrädd. Beundrar henne för att hon över huvud taget vågade gå upp.

En paus i nedstigningen. Jag hade hjälp av min gåstav och gick på sidan nedför pyramiden, med gåstaven som stöd mot avgrunden. Kändes väldigt tryggt och bra! Perfekt med ihopfällbara gåstavar som går ner i resväskan. Tyvärr blev den andra gåstaven fördärvad under resan till Kina för några år sedan.

Här är ett mycket trevligt par som vi lärde känna under resan och det är oftast de som tar korten på Irma och mig tillsammans.

Nere på marken igen. Stolt över mig själv poserar jag med pyramiden i bakgrunden. Till vänster om mig ser du Sköldpaddshuset. Det kallas så för att överkanten är dekorerad med många sköldpaddor. Mycket vackert!

Visst är det otroligt vacker i Uxmal. Fantasin flödade.

Det fanns även flera mindre hus på området, här är ett av dem.

Vi tar farväl av Uxmal och åker för att äta. Redan dagen innan hade vi fått beställa vad vi skulle äta: fläsk, kyckling eller mixed. Jag hade beställt mixed, utan att egentligen veta vad det var för något.

Vi kom till en jättemysig restaurang och fördes genast ut på gården. Det var här vår mat tillagades i en övertäckt grop.

När man såg de grå styckena som täckte groparna såg det ut att vara cement, men det var plåtar. Här lyfts de av.

Nu ser du lådan med vår mat, täckt av folie.

Det kändes lite högtidligt när kockarna visade hur maten tillagats. Tydligen var de väldigt stolta över sitt arbete. Jag längtade efter att få smaka på maten!

Nyfikna väntar vi på att få se vad som döljer sig under folien.

Till slut avslöjas det att formen innehåller små knyten med potatis, samt fläskkött och kyckling. Mums! Det var supergott! Jag fick smaka på båda delarna eftersom jag hade beställt mixed. Tips: Fläskköttet var godast!

Medan vi väntade på maten skulle vi få en Kackerlacka. Det lät inte så gott, eller hur. Men det var ingen riktig kackerlacka utan en drink gjorde på Tequila och jag tror det var rom och sedan en ytterst liten skvätt med sockerdricka.

Den som skulle dricka fick den här färggranna hatten på sig. Mannen slog glaset tre gånger i bordet medan han sa: Ono, dozo, trez. Detta gjorde han för att alkoholen och kolsyran skulle blandas. Här är det Irma som är första personen att smaka en Kackerlacka!

Det var bara att svepa drinken i ett enda drag medan de övriga jublade och väntade på sin tur. Eftersom jag nu åt medicin mot febern kunde jag inte dricka Kackerlackan, utan fick enbart coca-cola i glaset, men med samma rutiner som alla andra som druckit den riktiga Kackerlackan. Kul!

Så här vackert var det utanför restaurangen.

Ja, då var vi på väg igen, på de raka vägarna. Men med betydligt frodigare växtlighet runt om oss.

Här och där skymtade ruiner av en mayastad fram i grönskan.

Nu är vi på väg att besöka Flora, en mexikansk kvinna som öppnar sitt hem för oss och visar hur mayafolket lever än i dag. Men det får du läsa om i nästa blogginlägg!

Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat. 
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer. 
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.

Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.

Kramisar Kim

Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.