Sista dagen i Mexiko började med avresa 5.30 från det underbara hotellet ute i regnskogen. Det var mörkt och alla andra sov. Irma och jag skulle få privatchaufför och bli körda upp till Cancun, en resa som tog 6 timmar. På vägen besökte vi Cenote Azul och Laguna Bacalar. Dessutom fick vi se något annat spännande...
Vi åkte i en mycket bekväm bil, alla var trötta och tysta. Irma och jag försökte se så mycket vi kunde när gryningsljuset kom. Här har vi kommit fram till Laguna Bacalar, som kallas för de sju färgernas lagun. Vi såg inte så mycket av färgskiftningarna, kanske för att solen ännu inte stigit så högt på himlen. Namnet Bacalar betyder "omringat av vass".
Men här var ändå ljuvligt vackert, eller vad sägs om den här bilden?
Så här kristallklart var vattnet!
När vi var vid lagunen kändes det som om vi var de enda människorna på jorden. Vi hade stigit ut ur bilen, chauffören och hans hustru satt kvar och väntade på att vi skulle titta i lugn och ro.
Här ser du den trevliga chauffören och hans fru. Han talade engelska, men hon talade bara spanska och när jag sa något kort på spanska pladdrade hon på en bra stund, utan att vi förstod ett ord. Men vi hörde glädjen och vänligheten i hennes röst, och det värmde!
Njöt av alla blommorna vid lagunen, även om de var planterade. Vi hade ju lämnat ett snöigt kallt Sverige och inte sett blommor på många månader innan vi kom till Mexiko.
Vi åkte vidare till Cenote Azul, den blå cenoten. Vi var tidiga och de hade inte öppnat ännu, här fanns nämligen en utsiktsplats varifrån vi kunde se cenoten och här kunde man också gå ner och bada. Vilket våra medresenärer skulle komma att göra senare den här dagen.
Inte heller cenoten gjorde rättvisa av sitt namn "Den blå lagunen". Men jag undrar hur många som har en sådan här underbart vacker bild av den här cenoten?
Vattnet var lika kristallklart här och alla trästycken du ser på bilden ligger under vattnet. Våra medresenärer åt lunch på det här stället. Irma och jag hade fått en rejäl frukost med oss från hotellet. Den knaprade vi på under hela resan till flygplatsen i Cancun.
Även vid Cenote Azul var vi ensamma. Mannen som förestod cenoten hade öppnat för oss, för vi var alldeles för tidiga. Men vår trevliga chaufför lyckades övertala mannen att öppna. Vi hade ju en flygtid att passa och kunde inte vänta alltför länge.
Här står Irma och jag på utsiktsplatsen vid cenoten. Vi är iklädda våra reskläder, på väg till kallare klimat. Vi körde med lager-på-lager-principen. Lätt att ta på ett nytt tunt lager kläder när det blev kallare, och även lätt att skala av när solen gick upp och värmde oss. Ryggsäckarna var proppfulla av våra kläder som vi skulle ha när vi kom till Arlanda för vidare resa ner till Ronneby.
De här fåglarna satt på taket till en byggnad till cenoten. De dansade för varandra och hade uppvisning för oss. Mycket kul!
Vår guide var noga med att stanna ofta för kisspauser, något han blivit tillsagd av Annika. Vid ett av stoppen fick vi se hur de lade ett typiskt palmtak, en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan!
På lastbilen ser du tydligt palmbladen.
Det var fascinerande att se mannen väva ihop palmbladen med varandra. Förmodligen samma teknik som vi använder till halmtaken i Skåne här i Sverige.
Det är något visst med nummerskyltar på bilar. Alltsedan jag arbetade på Avis Biluthyrning för många, många år sedan kan jag inte låta bli att titta på nummerskyltar. Det här är nummerskylten på den bil som körde oss från Becán till Cancun. Ser du att det står Maya på den? DET var speciellt för mig!
Tack vare att vi kom med privatchaufför till flygplatsen, och var ute i
god tid, var det inga köer vid vår incheckningsdisk. Det var bara att gå
fram och checka in. När vi var klara och vände oss om för att gå
därifrån var det LÅNG kö bakom oss. Turistbussarna hade anlänt!
Vi hade lite tid över på flygplatsen, åt mat och shoppade. Gjorde några sista fynd. Sedan var det dags att lyfta för hemfärd. Det kändes väldigt vemodigt att se Mexiko uppifrån den här gången. Det var en helt annan känsla än när vi förväntansfulla, och friska, anlände en vecka tidigare.
Den här bilden tycker jag om, titta på färgerna på vattnet, och mönstren. Underbart! Att flyga i fint väder är ett skådespel!
Några av våra medresenärer skulle tillbringa en vecka på ön Isla de Holbox och jag tror att det är den ön du ser här nedanför, men jag är inte säker.
Min researchresa till Mexiko blev mycket minnesvärd och jag skulle absolut inte vilja ha den ogjord, och jag skulle väldigt gärna vilja åka dit igen. Men nästa gång vill jag vara frisk, för jag blev sjuk direkt jag kom till Mexiko och är fortfarande sjuk, efter sju veckor ... Hoppas jag får uppleva Mexiko ännu en gång, för jag blev förälskad i landet och människorna!
Här kan du se hela resans upplägg på en karta.
Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat.
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer.
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.
Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.
Kramisar Kim
Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
Vilken fin avslutning på er resa. Gissar att ni var avis på de andra som skulle ha en vecka till i paradiset. Men för dig som var sjuk var det säkert rätt skönt att vara på väg hem. Jättekul att läsa dina resereportage!
SvaraRaderaHej Ingrid
SvaraRaderaJa, det var verkligen en jättefin avslutning på hela resan. Nej, vi var inte alls avundsjuka på de som skulle stanna kvar, tvärtom var det några av dem som var avundsjuka på oss som skulle resa hem. Borta bra, men hemma bäst...
Ja, tänk om jag hade varit tvungen att stanna ännu en vecka på badsemester när jag var sjuk, pest!
Tack! Är så glad att du kommenterar, för det gör att jag får titta på bilderna igen. De väcker minnen!
Kram Kim
Det borde jag förstått, att du längtade hem till man och hundar :) . Jag tror du är en hemmamurvel innerst inne, ha ha.
SvaraRadera