Maltesholms slott, en oväntad upplevelse

Plötsligt dök en fantastisk stenväg/mur upp framför mig. Det gjorde mig nyfiken och jag svängde in på rastplatsen där jag såg en skylt. Jag ville veta vad det här var för något.

Jag var på väg hem från en mycket lyckad signering hos Akademibokhandeln Gleerups i Lund. Men istället för att köra E22 raka vägen hem, tog jag mig på slingrande vägar genom det skånska landskapet.

Det var svårt att få till ett foto som gjorde den höga muren rättvisa. Det var eftermiddag, solen stod lågt och fotoobjektet låg i skugga.

Jag hittade som sagt var en skylt som talade om för mig att vägen ledde upp till Maltesholms slott och att den kallades för Hjortslingan.

Givetvis bestämde jag mig för att utforska den fantastiska vägen och köra upp till slottet. Här har jag stannat och blickar tillbaka mot vägkorsningen där jag kom. Precis där solen tar över är vägkorsningen.

Här var så vackert att det nästan gjorde ont: Solen som spred sina strålar genom det kala lövverket, de brunröda löven som flammade i solskenet och så denna mäktiga stenväg som jag körde på.
Vägen upp till slottet lät Bygge-Hans anlägga och vägen kallas för Höge väg. Från slätten under jämn stigning uppför Linderösåsen går den 1,3 kilometer långa och 12-20 meter breda vägen med sidor av huggen sten.

På vissa ställen når stenfyllningen en höjd av 6 meter från marken. Stenen togs från åkerfält och ängar. Till bygget, som leddes av Jöns Anderson från Borrestad, gick det åt 102.227 kubikalnar stenmur och 104.522 kubikalnar fyllning. Höge väg påbörjades 1775 och fullbordades 1824.

Här och var på vägen som leder upp till slottet, finns det bänkar att vila sina trötta fötter, för vägen leder hela tiden uppför en backe.

Det imponerande vägbygget sysselsatte många bönder och drängar i trakten, vilka varje morgon skulle medföra sten till arbetet och sägs ha gett upphov till uttrycket: "Vore inte herreman galen, så hade ej fattigman bröd".

I vägkorset där vägen upp till slottet börjar, står fyra minnesstenar, en i varje hörn, på dem kan man läsa all data om vägen. (Källa Skånska slott och Herresäten)

Så var jag då framme vid slottet. Förstod att det var helt fel årstid att befinna mig här, ändå fascinerade byggnaden mig.

Nu fick jag inget riktigt, riktigt bra kort på slottet, men det här får duga. Det blev en gyllenvarm ton över byggnaden i den låga höstsolens sken.

Maltesholm ligger vid randen av Linderödsåsen, ca 18 km sydväst om Kristianstad. Godset hörde från början till Vittskövle, som då innehades av släkten Brahe. 1587 avsöndrades det därifrån såsom en utgård i Sönnerslöfs by och tillföll Else Brahe, som var gift med Henrik Ramel till Bäckaskog. Hon överlevde sin make och dog 1620, då Sönnerslöfsgården tillföll yngsta dottern Anne Ramel, som 1625 gifte sig med länsmannen på Kristianstad, Malte Juel till Gjesinge. Denne lät 1635-38 uppföra Maltesholms slott som en trelängad renässansanläggning, omgiven av breda vallgravar, med sirade gavlar och åttkantigt trapptorn med spira och vindflöjel. Malte Juel ökade godsets areal betydligt genom köp av gårdar och hemman, och efter hans död 1648 inköpte hans änka även Vanås. När hon dog 1661 ärvde dottern Maren Juel, gift med Sten Reedtz, bägge godsen.

"Bygge-Hans"Ramel tillträdde Maltesholm 1765 och förändrade i början av 1780-talet slottet efter tidens smak. En gavelutformning i Christian IV:s stil liksom tornspiran togs bort, byggnaden sänktes med en våning och fick valmade tak och tegelfasaderna putsades. Samtidigt tog man bort den gamla vindbryggan och ersatte den med en stenbro. Det enda, förutom planformen, som nu antyder ett äldre ursprung är ankarslutarna (plattjärn som sammanhåller olika byggnadsdelar) på de framspringande flygelgavlarna. I ankarslutarnas järnsmide har formats de ursprungliga byggherrarnas initialer MI (Malte Juel) och AR (Anne Ramel) samt årtalen 1635 och 1638. Hans Ramel var vid sin död 1799 ägare till en mängd stora gods, nästan dussinet fullt. Hans båda döttrar ärvde Maltesholm.

I den storslagna parkanläggningen, som är en av Skånes vackraste och öppen för allmänheten, ligger ett lusthus i klassicistisk stil ritat av arkitekten Carl Hårleman. I parken finns en del magnifika träd, bland annat en mer än 100-årig, 35 meter hög Douglasgran, med ett stamomfång på 450 centimeter!

Ja, det var sannerligen en otroligt rolig omväg jag tog från signeringen. Här är jag på väg nedför den vackra vägen igen. Till sommaren tänker jag besöka slottet för att se parken och få njuta av att köra denna magnifika väg igen.

Det tog längre tid att köra hem än beräknat på grund av min "lilla" omväg, därför hann mörkret börja sänka sig och en underbar fullmåne visa sig på himlen som fortfarande bar rödrosa ton från den nedgående solen.

Ja, så där kul kan man ha som författare om man ser till att leva och inte bara arbeta!

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Snapphaneresan.

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här.