Boktips: Förföljd av det förflutna av Nora Roberts

Som jag berättade om i tidigare blogginlägg tycker jag mycket bra om Nora Roberts böcker, de som säljs i bokhandeln och inte de som säljs i dagligvaruhandeln, det är stor skillnad på böcker.

Nu har jag läst ännu en jättespännande bok av Nora Roberts, Förföljd av det förflutna. Den var mycket spännande, men gjorde mig också väldigt nervös när jag läste den, eftersom jag hela tiden väntade på att mördaren skulle dyka upp. Det jag tyckte var extra roligt med den här boken var att hjältinnan var en hundexpert som utbildade både hundar och ägarna. Dessutom hade hon räddningshundar och utbildade även sådana. Det här var en mycket spännande bok, som jag har längtat efter när jag var i Mexiko, för jag ville ju se vad som hände och hade inte tagit boken med mig på min researchresa.

Är seriemördaren på fri fot?
En fruktad seriemördare är hårt bevakad i fängelset. Trots det börjar fler kvinnomord ske med exakt samma tillvägagångssätt. Det väcker fruktansvärda minnen hos Fiona Bristow. Hon var själv fånge hos den tidigare seriemördaren men hon lyckades fly. Idag lever Fiona på en mindre ö strax utanför Seattle. Hon ingår i en räddningsgrupp med andra hundförare. Förutom att vara volontär så driver hon en egen verksamhet för att utbilda privata hundägare och professionella hundförare. En dag får hon ett kuvert med röd sjal i brevlådan. En likadan symbol som den förre mördaren lämnade kvar på sina kvinnliga offer. Fruktansvärt rädd men också oerhört motiverad beslutar sig Fiona för att samarbeta med polisen.

En bok jag varmt rekommenderar dig att läsa!

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Skrivartips från en författare

På bokmässan 2011 blev jag intervjuad av Skriva.net. De spelade in när jag lämnade mitt bästa skrivtips och här kan du se intervjun:


Här ser du hur det såg ut när de intervjuade mig.

 Det var riktigt roligt och mycket spontant! Hoppas att du tyckte om det lilla filmklippet!

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Förälskad i Mexiko

Just hemkommen från min Mexikoresa tillsammans med 28 andra glada medresenärer i Temagruppen. Har sovit 15 timmar i ett sträck och är fortfarande trött. Det har sin förklaring som du kommer att få läsa om längre ner.

Här har resan pågått i några timmar och vi flyger över ett kallt, snöigt Island.

"Det var kärlek vid första ögonkastet", sa min guide Annika Thorsson om sitt första möte med Mexiko, och jag kan inte annat än instämma i de orden. Jag älskade Mexiko redan vid det första flämtande andetaget när jag steg ut ur planet till den fuktiga +35-gradiga värmen.

Första skymten av Mexiko. Ser mer lovande ut än vyn över Island!

Alla människor var vänliga och hjälpsamma, även om det tog rätt lång tid på flygplatsen i Cancun, med många plan som anlände samtidigt. Väl ute ur passkontroll och tull väntade många villiga bärare, men vi rullade iväg våra väskor mot utgången. När vi såg ett glatt ansikte och en Temaskylt gick vi fram till personen, som tog i hand och hälsade oss välkomna. Det var Annika Thorsson, vår guide under vistelsen i Mexiko. Den absolut bästa guide jag någonsin har haft. Hon kunde väldigt, väldigt mycket. Hon var inte bara Temaresors guide utan också lokalguide, vilket gjorde att vi slapp ha någon annan inhemsk person med vid varje plats.

Cancun, på väg mot vårt hotell.

Min medresenär och vän var Irma. Vi har haft otroligt roligt under resan och kunde ha haft ännu roligare om jag inte hade blivit sjuk andra dagen på resan. Jag satt nämligen vid en mycket förkyld person på resan från Ronneby till Stockholm och min kropp hade sugit åt sig varenda bacill från den personen. Därför vaknade jag andra dagen i Mexiko med mycket hög feber och grät nästan av besvikelse när jag knappt tog mig ur sängen på morgonen. Just den här dagen skulle vi för första gången få klättra uppför en tempelbas/pyramid.

Papegojträdet var otroligt vackert och något vi fick se ofta under vår resa i Mexiko.

Det hade jag tränat för i flera månader genom att gå upp och nedför min steppbräda, samt promenera och cykla mycket. All träning förgäves kändes det som. Men tack vare träningen och mexikansk medicin klarade jag ändå av allt det jag hade förutsatt mig att göra. Även om fotona på mig inte är speciellt vackra, med feberrött blossande ansikte. Det du inte ser och hör på bilderna är mina pipande, protesterande lungor, hur jag hävde mig upp med hjälp av min gåstav och hur enbart viljan lyfte mig upp de sista stegen till toppen av pyramiderna.

Personalen på hotellet köpte ingefära och rev så jag kunde dricka hett ingefäravatten. De blandade även en specialdrink på flytande honung och färskt citronvatten, hemskt! Inget av det hjälpte utan vi fick åka till apoteket och köpa feberdämpande medicin.

Just anlänt till hotellet efter en 12,5 timmars flygresa.
Det är mitt i natten för kroppen, men vi måste hålla oss vakna
för att komma in i rätt dygnsrytm.
Vad passar då bättre än att lata sig vid poolen?

Jag har gjort och sett så otroligt mycket i Mexiko, därför känns det som om jag varit borta i tre månader. Du kanske minns mitt blogginlägg när jag just rest iväg, här kan du läsa det. Där berättar jag om vad jag ska se i Mexiko. Men det var bara punkter hämtade från programmet, vår reseledare Annika visade oss betydligt mycket mer än vad som stod i papperen.

Smörblomsträdet kantade vägarna. Tyvärr lyckades jag inte få någon riktigt bra bild av det.

Som du säkert vet var jag rädd för att åka till Mexiko, eftersom man läser och hör så mycket hemskt om landet. Annika lärde oss att vi inte behövde vara rädda, vi kunde gå ut på gatorna på kvällen, vi kunde njuta av resan utan att gå omkring med en ständig rädsla inom oss. Vi lyssnade på henne och njöt till hundra procent av varenda stund i Mexiko.

Inte alla gator var så här rena, prydliga och vackra.

Hon lärde oss att älska Mexiko och människorna. Kanske att hennes närvaro gjorde att mexikanerna var mer öppna mot oss och behandlade oss väl, eller så är det bara deras mentalitet, och de är precis så där vänliga och hjälpsamma.

Här kan du se den traditionella Huilpas som bars av de flesta kvinnor och flickor.
Jag har köpt några stycken olika för att ha på mig på Bokmässan i Göteborg i september.

Irma och jag gick och letade efter Huilpas direkt första dagen. Det var tur att jag hade sagt till min guide att jag tänkte köpa en sådan, för i den staden fanns det många huilpas att välja på, så det blev några stycken klänningar. Sedan hittade jag även den allra finaste i Merida, en klänning liknande den du ser på bilden här ovan.

Här flyger gamarna i väntan på att någon av oss ska stupa!

Det har blivit över 1500 bilder tagna och massor av videofilmer. Dessutom har jag fått otroligt mycket inspiration till min bok Mayafolkets Hemlighet. Det innebär som du förstår att jag kommer att komma med många blogginlägg från min Mexikoresa. Du kan leta upp alla inlägg om Mexiko genom att skriva Mexikoresan i "Leta i den här bloggen" till höger här på min blogg. På så sätt kommer du att hitta allt jag har skrivit om resan. Vill du läsa allt jag skrivit om Mexiko kan du skriva bara Mexiko i sökrutan.

Jag har fortfarande inte hämtat mig riktigt från den rejäla förkylningen, kanske för att jag inte har gett min kropp någon chans till återhämtning, utan har piskat på den intensivt varje dag för att kunna vara med på allt som var planerat: klättra upp på alla pyramider/tempelbaser, bada i alla pooler och umgås med de övriga resenärerna.

Vi har bott på jättefina hotell, men vi har också bott i Mayahyddor inne i regnskogen. Vi har badat i Mexikanska Golfen, sett tusentals med Flamingos, klättrat uppför tusentals trappor, sett otroligt många olika intressanta platser, besökt en Mayakyrkogård (vilket var läskigt), besökt en skola, Hacienda och varit hemma hos en Mayafamilj i deras enkla hus. Vi har sett massor av Ara, Papegojor, Tucaner, ödlor, cenoter, tempel och ätit mängder av god mat.

Vi har svettats i +37-gradig värme, med tropisk fuktighet, badat i vattenfall, mött vrålapor och varit på restaurang mitt ute i regnskogen. Ja, det har varit en helt otrolig resa, som du kommer att få läsa om i många blogginlägg.

Sitter här och fryser, trots vårvärme i Sverige med +10 grader, längtar tillbaka till Mexiko samtidigt som jag är glad över att vara hemma hos min man, mina hundar och mitt egna hem. Tänk vad mycket jag har att vara tacksam över!

Om du aldrig har besökt Mexiko kan jag varmt rekommendera en resa till Yucutanhalvön och mayafolkets rike!

Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat. 
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer. 
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.

Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.

Kramisar Kim

Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Var rädd om din lokala bokhandel!

Att gå in i en bokhandel och kika runt bland böckerna är något av det roligaste som finns, om man älskar böcker! Det går att lyfta upp boken, bläddra igenom den, läsa baksidestexten och lukta på den!

Älskar att lukta på böcker, speciellt mina egna när de kommit från tryckeriet. Har du tänkt på att böcker luktar gott, något alldeles speciellt?

Att hitta det där guldkornet, boken du inte visste fanns, det gör du bara i en bokhandel när du strosar omkring. På nätet kan du bara leta upp den bok du söker. Eventuellt också kika på topplistan.

En bokhandel kan ge dig så mycket mer. Du kan fråga kunnig personal efter den där speciella boken du söker. Finns den inte i butiken kan du be de ta hem boken till dig.

På Island signerade jag hos flera bokhandlare och det som slog mig då var hur mycket folk det var i bokhandeln. Mycket på grund av att det fanns möjlighet att sitta ned, ta en kopp kaffe och kaka, läsa en bok eller tidning, i bokhandeln! Något vi kanske skulle införa här i Sverige?

Förr i tiden kom nya titlar ut först i bokhandeln, efter ett tag kom boken ut i bokklubbar och i varuhusen. Då var det inte lika stor konkurrens om nya titlar och folk köpte sin efterlängtade bok i bokhandeln.

Nu släpps böcker exakt samtidigt på alla platser och ofta även som ljudbok, mp3-bok och e-bok.

Det är inte lätt för bokhandeln att konkurrera med varuhusen som köper upp stora mängder böcker och därigenom får mycket stora rabatter och genom det kan hålla låga priser.

Visst är det bra att man kan köpa en bok billigt! Men tänk den dag då varuhusen bestämmer sig för att inte längre sälja böcker, vad gör du då om din lokala bokhandel har varit tvungen att slå igen? Beställer över nätet, svarar du säkert. Visst, det går. Men hur ska du hitta guldkornen?

I bokhandeln kan du dessutom möta författare som signerar och berättar om sina böcker.

En bokhandel är en alldeles egen värld fylld av äventyr, romantik, historier och spänning. Det finns ingen annanstans där du kan uppleva boken så levande som du gör i bokhandeln!

Var rädd om din lokala bokhandel! En dag kanske den inte längre finns kvar!

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Författare med huvudet fullt av ord och Berner Sennenhundar

Alla ni som har läst mina böcker om Theo och Ramona vet att en av huvudpersonerna i boken är en Berner Sennenhund som heter Pluto. Men det här inlägget kommer inte att handla om Pluto, utan det handlar om hans syster Tola och vad hundarna har inneburit för mitt skrivande.

Har älskat hundar alltsedan jag var liten. Lärde mig gå genom att hålla i en hund, släpade runt på mina föräldrars schäferhundar och alla grannarnas hundar ända tills jag fick en egen hund när jag var tio år.

Födde upp min första valpkull när jag var fjorton, blev instruktör i Svenska Brukshundklubben när jag var sexton.

Hundar har i hela mitt liv varit mitt stora intresse tillsammans med skrivandet.

Därför var det kanske inte så konstigt att min debutbok, Tillbaka till Pompeji, hade en Berner Sennenhund som huvudperson.

Innan jag slog igenom som författare döpte jag valparna efter ett tema. Ibland fick valpköparna bestämma själva, bara alla valparna i kullen hade samma begynnelsebokstav. Men när jag väl slagit igenom som författare blev samtliga valpkullar döpta efter den bok jag höll på med just då.

När jag höll på med Vikingaträl föddes Tola och hennes syskon.

Alla valparna fick namn från personerna i boken. Det blev:
Jamaki's Viking Tola "Tola", Jamaki's Viking Tyra "Donna", Jamaki's Viking Blåtand "Bruno", Jamakis Viking Freydis "Selma", Jamaki's Viking Tveskägg "Balder", Jamaki's Viking Idun "Kajsa", Jamaki's Viking Hårfager "Izor".

Något som var roligt med just valpen Blåtand, var att en tandläkarfamilj köpte honom.

Det var inte meningen att vi skulle behålla någon av valparna, vi hade redan fyra Berner sennehundar och det tyckte vi räckte.

Men plötsligt en dag, när valparna var fyra veckor, blev valparnas mormor mycket dålig och dog dagen därpå. Vi valde ut den valp som var mest lik mormor Lickie och det var Tola.

Här ser du hur Tola fick följa med ut i skogen på promenad tillsammans med de stora hundarna, efter att alla hennes valpkompisar hade åkt hem till sina familjer. När vi kom ut i skogen stannade vi. Tola fick komma ner, springa omkring och lukta, leka kurragömma, kissa och bli trött, innan hon stoppades tillbaka i ryggsäcken och jag fortsatte promenaden.

Mina hundar betyder väldigt mycket för mig, inte bara som hundar, utan även för mitt skrivande. De inspirerar mig och jag hämtar deras karaktärsdrag när jag berättar om hundar i mina böcker. Men hundarna ser även till att jag kommer ut på mina dagliga promenader, vilket ger mig förnyad energi för att kunna orka med ännu ett långt skrivpass.

Här är Tola på sin ettårsdag, en ljuvlig liten hund.

Om man aldrig har kommit en hund riktigt nära och delat sitt liv med dem, är det svårt att beskriva hur hundar beter sig. Mitt livslånga liv tillsammans med hundar har gett mig mycket erfarenhet som jag kan ta hjälp av i mina böcker.

Här är jag tillsammans med Tolas mamma Namie, som också är min egen uppfödning, till höger sitter Tola.

Idag är Tola 8,5 år, vilket är gammalt för en Berner Sennenhund. Men det märks inte på henne. Hon skuttar omkring som om hon fortfarande är den lilla valp du såg på första bilden här i inlägget. Det här är nog den piggaste, gladaste och vildaste Berner Sennehund jag har haft och jag älskar henne så otroligt mycket!

Tola är den hund som hjälper mig väldigt mycket. Hon plockar upp allt jag tappar på golvet, med konkurrens av sin halvbror Pluto. Tola plockar ut tvätten ur tvättmaskinen, hjälper mig att lyfta upp plaggen ur tvättkorgen när jag hänger dem på strecket. Tola är en mycket klok gammal dam, som jag hoppas få ha vid min sida i många, många år till.

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Pohutukawaträdet, Nya Zeelands julgran

Ett av de mäktigaste minnen jag har från mina Nya Zeelandsresor är Pohutukawaträdet. Första gången jag såg detta ljuvliga träd, med sina fluffiga röda bollar till blommor, blev jag helt betagen. Var tvungen att fotografera och stanna för att njuta fullt ut.

På vissa ställen hade blommorna börjat släppa från träden och hela marken var röd av ljuvliga blommor. Eftersom vi reste runt med husbil på Nya Zeeland i sex veckor hann vi uppleva många vackra Pohutukawaträd.

Trädet kallas för "Kiwi-julgran" (Kiwi Christmas tree) eftersom trädet blommar med mängder av röda blommor lagom till jul. Träden kan bli upp till 20 meter höga. Trädet blommar från december till januari. Det växer över hela Nya Zeeland. I vilt tillstånd växer det från New Plymouth upp till Gisborne.

Det finns flera Maoriemyter som säger att träden talar om ifall det blir en bra sommar eller ej. Myterna om trädet varierar mellan de olika stammarna. En annan myt är att när trädet blommar är det som bäst att samla skaldjur.

Pohutukawa och kusinen Rata är viktiga symboler inom Maoritraditionen. En legend berättar om Tawhaki, en ung maorikrigare, som försökte hitta himlen för att hämnas sin fars död. Men Tawhaki föll till jorden och de blodröda blommorna på Pohutukawaträdet sägs representera hans blod.

En knotig, snedvriden pohutukawa stor på den vindpinade toppen av Cape Reinga, nordligaste udden på Nya Zeeland. Trädet har kommit att få stor betydelse för många Nya Zeeländare. Maorierna kallar detta träd för "the place of leaping". Det är från detta träd som de dödas själar börjar sin resa till maoriernas hemland Hawaiiki. Från detta poutukawaträd börjar själen sin vandring från toppen och klättrar nedför rötterna på det över 800 år gamla trädet: själen klättrar ned till underjorden för sin återresa.


Här är en underbar sida där du kan läsa mycket mer om Pohutukawaträdet.

Detta var bara en enda liten detalj från de Nya Zeelandsresor som resulterade i böckerna om Kimberlie och Andy:

Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland,




 

Kimberlie - Ett nytt liv och  

Kimberlie - Främlingar.

Om du tittar på omslagen ser du att Pohutukawaträdet är med på två av omslagen. Älskar de träden och önskar att jag hade kunnat ha ett alldeles eget Pohutukawaträd hemma på min tomt!

Det finns fortfarande många fina minnen från Nya Zeeland, så förmodligen kommer till fler spännande äventyrsdeckare om Kimberlie och Andys äventyr.

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Har du frågor om manus, om du ska skicka följebrev etc. Här hittar du svaren!

Det kommer oändligt många frågor om hur man ska göra när man skickar sitt manus till ett förlag. Det finns nästan lika många svar som det finns förlag. Så här skriver Piratförlaget:

Vi tar endast emot manus som skickats med vanlig post. Rekommenderat brev eller paket måste hämtas ut på posten och det har vi inga möjligheter att göra. Vi vill i dagsläget inte heller ha manus via e-post eller på cd-rom.

Vi har inga speciella krav på hur manuset är utformat, t ex vad gäller radavstånd eller typsnitt. Det viktiga är att det är läsvänligt. Vi föredrar manus i lösblad, så du behöver inte sätta in det i en pärm eller mapp. Bifoga ett följebrev där du presenterar dig själv och innehållet i ditt manus.

Vår målsättning är att kunna ge besked inom tre månader, även om vi inte alltid kan leva upp till detta. Vi har tyvärr ingen möjlighet att bekräfta mottagandet av ditt manus. Däremot får du ett skriftligt svar från oss när vi väl har hunnit titta på det. Med anledning av den stora mängden inskickade manus kan vi endast undantagsvis ge några kommentarer rörande ditt manus.

Piratförlaget
Manusavdelningen
Kaptensgatan 6
114 57 Stockholm
Om du har frågor rörande ditt manus får du gärna kontakta manus@piratforlaget.se

Lilla Piratförlaget
Lilla Piratförlaget ger ut barn- och ungdomsböcker.
Märk ditt kuvert med ”Lilla Piratförlaget” och skicka till adressen ovan. Om du har några frågor får du gärna kontakta manus@lillapiratforlaget.se

Under ett drygt halvår samlade Piratförlaget ihop en stor mängd allmänna frågor om manus via en frågeruta på sin sida. Klicka här för att läsa frågorna och svaren.

Hoppas att detta kan vara till din hjälp. Kika även in på andra förlag och se vad de lämnar för tips och råd, och hur de vill ha ditt manus, som brev, pdf-fil, cd etc.

Du kan också läsa mina tidigare tips om Skrivprocesser, vart du ska skicka ditt manus, hur du ska börja din berättelse och mycket mer under Kimselius Skrivtips. Här hittar du också adresser till de stora förlagen och kan läsa om i vilket format de vill ha ditt manus.

Lycka till med din berättelse och lova höra av dig den dag du får ditt manus antaget!

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.