Boktips: Flickan som överlevde av Barbie Probert-Wright och Jean Ritchie

Det här är en bok som jag läste inför mina böcker om andra världskriget: På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa. Tycker om att blanda skönlitterära böcker och faktaböcker när jag läser research.

Flickan som överlevde är en sann berättelse som griper tag från första början. Jag grät många tårar när jag läste boken och förundrades över människors grymhet, men också över att hoppet aldrig lämnar människan, utan att man kämpar på ända till slutet.

Året är 1945 och sjuåriga Barbie och hennes syster Eva är instängda i ett krigshärjat Tyskland. Deras far är försvunnen och de befinner sig trettio mil från sin mor när de nås av nyheterna om den framryckande armén. De ställs inför ett till synes omöjligt val: att invänta de främmande truppernas invasion eller att fly till fots.
19-åriga Eva hade bestämt sig för att hitta sin mor. För Barbie, som var tolv år yngre, skulle beslutet medföra oerhörda påfrestningar, men styrkt av sin systers mod och sin starka längtan att återförenas med sin mor slöt hon tappert upp vid sin systers sida. Det skulle bli en resa som inget barn någonsin skulle behöva uppleva.
De gick tjugo mil till fots genom ett sönderfallande Tyskland. De fick se fruktansvärda krigsscener, utsattes för svåra och påfrestande upplevelser, men mötte också ett mod och en medmänsklighet utöver det vanliga. De överlevde mot alla odds.
Flickan som överlevde vann i England pris i Richard & Judys tävling om den bästa sanna historien. Den har länge toppat de brittiska topplistorna och översatts till flera språk.




Det här är en bok jag varmt rekommenderar dig, men se till att ha näsdukar till hands, för du kommer garanterat att bli rörd till tårar!

Kramisar Kim

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Vet du varför vi firar påsk? Här får du reda på det

De flesta av oss tycker det är underbart med alla lediga dagar runt påsk. Det är då vi passar på att åka iväg för att hälsa på släkt och vänner. Det är en glädjens tid för de flesta. Men varför firar vi egentligen påsk?

Skärtorsdagen: Namnet kommer från ordet skära, som är ett gammalt ord för rena. Vi har till exempel ordet skärseld, som betyder elden som renar.
Det var denna dag som Jesus tvättade lärjungarnas fötter inför den sista måltiden då nattvarden instiftades.
I kyrkan är detta en glädjens dag, vilket betecknas av det vita altarförhänget, antependiet. De vita och röda blommorna på altaret står för brödet och vinet. Fram till 1772 var skärtorsdagen helgdag.
Enligt folktron är det på skärtorsdagsnatten som häxorna far till Blåkulla. De onda krafterna är livligt i farten ända fram till påskdagen. Så se upp!

Långfredagen: Detta är dagen för Jesu lidande och död. Han korsfäst och dör i nionde timmen, vilket i Sverige motsvarar klockan tre.
Detta är kyrkans svarta dag med svart antependium och altaret fritt från ljus och blommor. Ibland står krucifixet på altaret och ska då omges av fem röda rosor, som symboliserar Kristi fem sår. Klockan tre tas krucifixet bort och ersätts eventuellt med en törnekrona.
Detta var en dag för späkning och självplågeri. Många lade stenar i skorna för att lida lite extra och husbonden passade på att aga sitt tjänstefolk. Fram till 1973 var det förbjudet för nöjesetablissemang att hålla öppet. Något som jag minns från min ungdom, långfredagarna var väldigt långa och tråkiga...

Påskafton: Detta räknas som den största Kristusfesten och är kyrkårets höjdpunkt. Altaret är skrudat i vitt som symboliserar glädje. Altaret är prytt med sex altarljus och en bukett av påskliljor eller nyutsprucket björkris.
Påskmässan börjar sent på kvällen och vid övergången till påskdagen, alltså vid midnatt, tänder man det ena ljuset efter det andra, tills kyrkan blir som ett enda ljushav. Altarprydnaderna tas fram och altarskåpen öppnas.
Förr var det vanligt att man vakade hela natten. Påsknatten är inte helt ofarlig, oknytt är i farten och häxorna är på väg hem från Blåkulla. Ta dig i akt!

Påskdagen: Påskdagen firar Kristus uppståndelse och att döden och ondskan åtminstone tillfälligt är besegrad, vilket ger anledning till firande och festande. Att hönsen börjat värpa igen bäddade för frosseri i ägg, en tradition som vi här i Sverige fortfarande håller fast vid. Även för fåren var detta en glädjens dag, eftersom de släpptes ut på bete.
Det stora påskljuset har tagits fram i kyrkan och står på altarets högra sida, som i princip brukar vara den norra, eftersom kyrkorna i regel ligger orienterade i östvästlig riktning. I gamla tider var det på den sidan kvinnorna satt.
Den liturgiska färgen är vit, altarljusen är sex och påskliljorna fortsätter att  pryda altaret.

Annandagen Påsk: Den var denna dag som människorna kunde möta den uppståndna Jesus på nytt. Samma altarfärger och tecken.

Glad påsk önskar jag alla mina bloggläsare!

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Choklad ökar din uthållighet!

Blir lika glad varje gång jag får en ny ursäkt för att äta choklad. Den senaste är att choklad ökar min uthållighet. Precis vad jag behöver nu efter sex veckors flunsa/lunginflammation/förkylning. Fast egentligen är det inte den typen av uthållighet de nämner i undersökningen:

De senaste nyheterna från forskarna säger att ett ämne i choklad kan förbättra vår prestation, utveckla våra muskler och göra oss mer uthålliga när vi tränar. Inte dumt det heller!

Forskare från The University of Detroit är de som utfört studien. De har studerat möss under femton dagar, då de har utfodrats med epikatechin, en flavonoid som finns i mörk choklad. Efter det testades mössen i bland annat löpning på löpband och övningar i vattnet, och det visade sig att de hade blivit upp till 30% uthålligare än tidigare.

Detta beror på att epikatechin bland annat kan få benmuskler att växa. Att även människor kan få större muskler och uppleva mindre trötthet på grund av mörk choklad är sannolikt, i alla fall är det värt att testa! Men glöm inte att chokladen ska innehålla minst 70 procent kakao!

Ät choklad och ut och spring i våren!

Läs även:
Choklad, en grönsak i förklädnad.
Chokladens historia.
Kimselius möter chokladmästaren Jan Hedh.
Kimselius provsmakar Zebeda choklad.

Om du inte redan förstått det så vet du nu att jag älskar choklad!

Kramisar Kim


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar

Sista dagen i Mexiko började med avresa 5.30 från det underbara hotellet ute i regnskogen. Det var mörkt och alla andra sov. Irma och jag skulle få privatchaufför och bli körda upp till Cancun, en resa som tog 6 timmar. På vägen besökte vi Cenote Azul och Laguna Bacalar. Dessutom fick vi se något annat spännande...

Vi åkte i en mycket bekväm bil, alla var trötta och tysta. Irma och jag försökte se så mycket vi kunde när gryningsljuset kom. Här har vi kommit fram till Laguna Bacalar, som kallas för de sju färgernas lagun. Vi såg inte så mycket av färgskiftningarna, kanske för att solen ännu inte stigit så högt på himlen. Namnet Bacalar betyder "omringat av vass".

Men här var ändå ljuvligt vackert, eller vad sägs om den här bilden?

Så här kristallklart var vattnet!

När vi var vid lagunen kändes det som om vi var de enda människorna på jorden. Vi hade stigit ut ur bilen, chauffören och hans hustru satt kvar och väntade på att vi skulle titta i lugn och ro.

Här ser du den trevliga chauffören och hans fru. Han talade engelska, men hon talade bara spanska och när jag sa något kort på spanska pladdrade hon på en bra stund, utan att vi förstod ett ord. Men vi hörde glädjen och vänligheten i hennes röst, och det värmde!

Njöt av alla blommorna vid lagunen, även om de var planterade. Vi hade ju lämnat ett snöigt kallt Sverige och inte sett blommor på många månader innan vi kom till Mexiko.

Vi åkte vidare till Cenote Azul, den blå cenoten. Vi var tidiga och de hade inte öppnat ännu, här fanns nämligen en utsiktsplats varifrån vi kunde se cenoten och här kunde man också gå ner och bada. Vilket våra medresenärer skulle komma att göra senare den här dagen.

Inte heller cenoten gjorde rättvisa av sitt namn "Den blå lagunen". Men jag undrar hur många som har en sådan här underbart vacker bild av den här cenoten?

Vattnet var lika kristallklart här och alla trästycken du ser på bilden ligger under vattnet. Våra medresenärer åt lunch på det här stället. Irma och jag hade fått en rejäl frukost med oss från hotellet. Den knaprade vi på under hela resan till flygplatsen i Cancun.

Även vid Cenote Azul var vi ensamma. Mannen som förestod cenoten hade öppnat för oss, för vi var alldeles för tidiga. Men vår trevliga chaufför lyckades övertala mannen att öppna. Vi hade ju en flygtid att passa och kunde inte vänta alltför länge.

Här står Irma och jag på utsiktsplatsen vid cenoten. Vi är iklädda våra reskläder, på väg till kallare klimat. Vi körde med lager-på-lager-principen. Lätt att ta på ett nytt tunt lager kläder när det blev kallare, och även lätt att skala av när solen gick upp och värmde oss. Ryggsäckarna var proppfulla av våra kläder som vi skulle ha när vi kom till Arlanda för vidare resa ner till Ronneby.

De här fåglarna satt på taket till en byggnad till cenoten. De dansade för varandra och hade uppvisning för oss. Mycket kul!

Vår guide var noga med att stanna ofta för kisspauser, något han blivit tillsagd av Annika. Vid ett av stoppen fick vi se hur de lade ett typiskt palmtak, en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan!

På lastbilen ser du tydligt palmbladen.

Det var fascinerande att se mannen väva ihop palmbladen med varandra. Förmodligen samma teknik som vi använder till halmtaken i Skåne här i Sverige.

Det är något visst med nummerskyltar på bilar. Alltsedan jag arbetade på Avis Biluthyrning för många, många år sedan kan jag inte låta bli att titta på nummerskyltar. Det här är nummerskylten på den bil som körde oss från Becán till Cancun. Ser du att det står Maya på den? DET var speciellt för mig!

Tack vare att vi kom med privatchaufför till flygplatsen, och var ute i god tid, var det inga köer vid vår incheckningsdisk. Det var bara att gå fram och checka in. När vi var klara och vände oss om för att gå därifrån var det LÅNG kö bakom oss. Turistbussarna hade anlänt! 

Vi hade lite tid över på flygplatsen, åt mat och shoppade. Gjorde några sista fynd. Sedan var det dags att lyfta för hemfärd. Det kändes väldigt vemodigt att se Mexiko uppifrån den här gången. Det var en helt annan känsla än när vi förväntansfulla, och friska, anlände en vecka tidigare.

Den här bilden tycker jag om, titta på färgerna på vattnet, och mönstren. Underbart! Att flyga i fint väder är ett skådespel!

Några av våra medresenärer skulle tillbringa en vecka på ön Isla de Holbox och jag tror att det är den ön du ser här nedanför, men jag är inte säker.

Min researchresa till Mexiko blev mycket minnesvärd och jag skulle absolut inte vilja ha den ogjord, och jag skulle väldigt gärna vilja åka dit igen. Men nästa gång vill jag vara frisk, för jag blev sjuk direkt jag kom till Mexiko och är fortfarande sjuk, efter sju veckor ... Hoppas jag får uppleva Mexiko ännu en gång, för jag blev förälskad i landet och människorna!

Här kan du se hela resans upplägg på en karta.

Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat. 
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer. 
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.

Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.

Kramisar Kim

Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.

Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage

Bécan, en annorlunda och mysig mayastad besöker vi idag. Dessutom bor vi i mysiga mayahyddor på hotell Chicanná Ecovillage. En annorlunda upplevelse.

Den här mayastaden var inte lika stor som de vi tidigare hade besök. Staden är känd för den, under mayaperioden, unika vallgrav som omger staden och är cirka två kilometer lång. Du ser vallgraven tydligt på den här bilden.

Becán blomstrade under den klassiska- och början av den efterklassiska perioden som var mellan 600 e.Kr. till 1.000 e.Kr. Tack vare stadens strategiska handelsläge kom den att bli regional huvudstad, men  övergavs cirka 1450.

Här mötte vi den arkitektoniska stilen som kallas för Rio Bec. Det typiska för den stilen är tempelbaser med två torn, ett i var ände. Tornen fyller ingen annan funktion än att vara dekorativa. Templen som pryder tornen är solida.

Här är hela vår grupp samlad, ett fantastiskt fint ressällskap som jag hade mycket roligt med. Vår Temaguide Annika hade ordnat en pojke som kom och fotograferade för oss. Han lade upp alla kamerorna på led framför sig sedan fotade han.

Byggnaden där gruppbilden är tagen är känd för sina nio mörka innerrum, inga öppningar släpper in ljus och ingen ventilation finns. Man tror att dessa rum användes vid religiösa ceremonier, där det krävdes mörker, såsom vid fasta, bön eller offer av det egna blodet. Tyvärr finns det inte längre någon möjlighet att gå in i dessa rum.

Här ser du vår fotograf, Leonardo. Han gjorde detta för att spara ihop pengar för att utbilda sig till fotograf. Tror att han fick rätt mycket dricks av oss alla. Det var ju näst sista dagen på vår rundresa, även om alla utom Irma och jag skulle stanna en vecka i Cancun för att sola.

Så här vackra orkidéer växte rakt ut från trädstammarna i den här mayastaden. Visst är den ljuvlig?

Det som jag tyckte var så fantastiskt med den här mayastaden var att vi var den enda turistgruppen och där fanns inga försäljare! Ljuvligt!

Här fanns många vackra byggnader att titta på. Här ser ni vår guide Annika peka ut något alldeles speciellt!

Det mest typiska för mayaarkitekturen var det falska valvet/överkragningsvalvet. I Becán gick vi genom ett långt och mycket imponerande valv.

Här ser du tydligt hur vacker gången är.

Så kom vi fram till den högsta tempelbasen, 32 meter hög. Den har förmodligen varit Becáns viktigaste helgedom. När jag stod nedanför och tittade upp mot toppen funderade jag på om jag verkligen orkade klättra upp. Jag hade fortfarande feber, även om den dämpades bra med den mexikanska medicinen jag åt. Men krafterna började sina.

Sedan sa jag till mig själv att det förmodligen var enda gången jag hade möjlighet att klättra uppför den här tempelbasen/pyramiden, och då fick inget stoppa mig. Jag frågade Annika om vi hade gott om tid, för jag kände på mig att jag inte kunde ta mig så fort upp den här gången. Det är mig du ser längst ned av alla, och en vänlig själ vänder sig om och ser om det går bra för mig. Tack för all er omtänksamhet kära medresenärer!

Här har jag kommit högre upp på toppen. Nu börjar det kännas rejält tufft och hjärtat slår hårt, nu börjar jag ångra mig lite att jag gav mig upp, men nu är det inte långt kvar och lika bra att fortsätta...

Nu är jag på toppen, står längst till höger på bilden.

Här ser du mig högst uppe på toppen av tempelpyramiden. I bakgrunden ser du en av de andra mäktiga byggnaderna i Becán.

Här är vi på väg ner igen. Du ser mig strax nedanför toppen av pyramiden.

Det här runda hörnet och den smala gången väckte min fantasi och jag fick lust att kika in vad som gömde sig där bakom. Men jag orkade faktiskt inte efter klättringen.

Det fanns mycket att se på, även om det "bara" var sten så var det otroligt vackert!

Här ser du byggnaden i sin helhet.

Det var vackert med träden som växte runt om i mayastaden. Det var tyst, lugnt och skönt. En harmonisk plats.

För mig är det här ett riktigt trollträd...

Här fick vi se en mycket välbevarad mask som föreställde någon av Becáns ledare, i bakgrunden kan man ana Itzamná, jordens monster som också förmodligen var mayafolkets viktigaste gud, själva livets skapare.

Det känns underbart att se fotona så här i efterhand. Här står jag och samtalar med guiden och en medresenär, jag i mitten med hatt och käpp.

Även här fanns en bollplan, eftersom bollspelet var mycket populärt bland Mayafolket. Har berättat hur det gick till i något av mina tidigare blogginlägg om Mexikoresan.

Här är Irma på väg ut ur mayastaden Becán.

Vi kom fram till det urmysiga hotellet Chicanná Ecovillage, där man bor i små mayahyddor. De stora byggnaderna på bilden är restaurang och reception.

Här ska Irma och jag bo, du ser min röda resväska som står och väntar på mig utanför dörren. Det var så skönt för vi slapp tänka på resväskorna under hela resan. Vi packade, ställde ut väskorna utanför hotelldörren och sedan stod dem utanför nästa hotelldörr när vi kom till nästa hotell. Perfekt!

Här ser du hyddan från en annan vinkel. Det var mysigt att sitta på verandan. Där fanns två härliga stolar och ett bord.

Så här fint var det inne i huset.

Här ser du det typiska mayataket, gjort av palmblad. För mig var det ett perfekt sätt att avsluta resan på: att få bo i ett mayahus. Fast vi hade sängar och inte hängmattor...

Ett sådant här trevligt kryp stötte vi på för första gången under vår resa. Spindeln var lika stor som min hand och lika död som en sten, vilket nog var tur!

Obligatoriska doppet i den nya poolen. Hela gänget samlat, förutom Irma som klättrat uppför ett högt utsiktstorn för att ta foton.

Här har hon fotograferat byggnader i hotellområdet, sett uppifrån tornet.

Här en vy ut över regnskogen med mörka moln i fjärran.

Om man bor mitt ute i en regnskog hör det till att det regnar. Här kommer det en rejäl skur. Jag fotograferade, lade ifrån mig kameran och gick ut för att känna hur det kändes att vara mitt ute i en sådan regnskur. Visst jag hade upplevt en tidigare när vi var i Palenque, men då hade vi snabbt sökt skydd. Och den här regnskuren var betydligt häftigare. Den här vackra utsikten är tagen från vår veranda.

Det kändes lite sorgligt eftersom det här var vår sista gemensamma kväll. Vi åt avskedsmiddag på hotellet och fick tortillasoppa, därefter fick vi fajitas så att vi kunde göra en taco med nötkött och guacamole. Till dessert fick vi limepaj som många tyckte var otäck, medan jag tyckte det var rätt god... Kanske förkylningarna satt sig på smaklökarna?

Nästa dag var speciell för oss, för då skulle Irma och jag lämna gruppen och åka med privatchaufför till Cancun och få privatvisning av alla de platser som gruppen skulle besöka. Irma och jag skulle resa hem med flyg dagen därpå, medan de andra resenärerna skulle köra upp till Cancun för att stanna på en veckas solsemester.

Om vår spännande resa med privatchauffören berättar jag mer om i nästa blogginlägg!

Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat. 
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer. 
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.

Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.

Kramisar Kim

Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.

Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.