Skrivprocess: Hur en bok föds

Jag fick ett mejl. Efter att ha läst det kände jag att jag ville dela med mig av det till mina läsare. Mejlet berättar hur idén till en bok föds och till slut blir en färdig produkt. Så här skrev Hans Ekman, med titeln "från en möjlig författare":

Så här började det…

Jag satt en dag på skolbiblioteket med tre mellanstadietjejer och pratade om vad en bra deckare skulle innehålla. Det var här i Lund 2005.

De upplyste mig om att de flesta ungdomsdeckare inte innehåller mord, utan en bortsprungen hund eller ett borttappat pärlhalsband eller en kidnappad unge. Lite skumma gubbar och mycket mörka gränder och fladdrande gardiner i gamla smutsiga sommarstugor.
 
De var för ”barnsliga” tycket de. ”Kan ingen skriva om riktiga mord?”
 
Då blev en följdfråga från min sida vad för mord de hade tänkt sig.
 
”Jo, förstår du! Barn och djur får inte bli skadade men alla andra får bli mördade, ju fler desto bättre.”

Jaha, och nu ville de att jag, som var så duktig på att berätta historier skulle skriva om dessa fruktansvärda mord som skulle drabba alla över 20 (som var gamla).

Jag satt länge och funderade på detta förtroende som jag fått. Jag hade ju alltid tyckt det var roligt att skriva.

Under min egen högstadietid 1967-69 hade man något man kallade uppsatsskrivning. Jag vet inte om man kallar det så i dag, kanske ”fri skrivning” eller något.
 
Hursomhelst jag älskade när det var dags för de där fredagseftermiddagarna när man fick 3-4 hela timmar på sig att skriva precis vad som helst. Jo, ibland fick man en rubrik att utgå ifrån, men det var inga problem. Fantasin infann sig ändå.
 
Jag hade en utmärkt lärare i svenska, som också fick mig att älska drama, då han hade speciella teaterövningar utanför lektionstid. Jag och min kompis var alltid med.
 
Men, han var ju svensklärare och skulle då också rätta mina uppsatser.
 
Tyvärr var det på den tiden att man såg mer på stavning ordföljd etc. än innehållet.
 
Jag gjorde ju allt för att det skulle bli en bra historia. Alla röda streck och plumpar som nu fanns i min fina story gjorde mig ledsen. Det blev mindre och mindre ord i mina alster.

Till slut ville jag inte visa någonting.

Då introducerade min duktiga lärare, Nils, - DAGBOKEN!

Man kunde skriva sina historier utan att någon rättade dem. Jag började skriva dagbok i åttan. 
 
Nils, som förstod att jag ville berätta utan att visa mina felskrivna ord, gjorde klart för oss elever att man kunde skriva om vad som helst i en dagbok. ”Det behöver inte bara vara om vad som hänt. Man kan skriva om sina känslor och framtida drömmar”
 
Nu kunde jag inför klassen läsa högt ur mina berättelser som nu var inkapslad i en bok som bara jag fick titta i.

Att läsa ur sin gamla dagbok är guld när man är en gammal nostalgisk kräfta som jag.Livet blir längre, man ser repriser som man glömt för länge sen. Man börjar också upptäcka stavfelen. Men, framför allt, historierna och alla händelserna finns kvar. Till skillnad från de ”fina” uppsatserna som blev förpassade till papperskorgen.

______________

Att skriva om mord var mycket svårare än vad jag kunnat ana. Det är inte så lätt att slå ihjäl en person! Inte ens med bokstäver.

Mina tre elever på biblioteket gjorde klart för mig att det var bäst att skriva en bok som skulle vara lättläst men spännande och rolig. Det gjorde inget om huvudpersonen var en kille. Killarna i klassen skulle ju inte läsa en bok med en tjej som huvudperson, men det gjorde dem inget.

Sen måste den vara lättläst, annars kommer killarna aldrig att läsa den, sa de.

Jag satte igång och gjorde mitt bästa. En karta måste ju finnas med, så man kan följa med i handlingen. Namnet Rostad hämtade jag från lärarhögskolan i Kalmar som jag gått på.

Inspirationen hämtade jag från platsen i nordvästra Skåne. Alla min ungdoms somrar var förankrade i Skälderviken, samhället vid Rönneås mynning. Men den faktiska platsen blev på västra sidan, söder om Jonstorp.

Pojken fick heta Henrik. Hans bästa kompis blev Kalle. Sen ”trillade” det in fyra personer till.

Till slut blev det tre pojkar och tre flickor. Bra balans tyckte jag.

Tack för att du tog dig tid och lyssna på mig och mina drömmar.

Kram/Hans BT Ekman 

Boken Hans Ekman talar om är Henrik Hemlig - Mord i Rostad

Klicka på länken ovan så får du se vad jag tycker om boken. 

Du ser vad som gör att en bok föds. Alla har vi olika berättelser till varför våra böcker har kommit till. Här kan du läsa berättelsen om några av mina böcker:

Läs här vad som fick mig att skriva boken Tillbaka till Pompeji.

Vill du veta vad som fick mig att skriva Jag är ingen häxa, kan du läsa om det här.

Vill du veta mer om vad som fick mig att skriva Faraos förbannelse, kan du läsa om det här.

Vill du veta hur det kom sig att Den gömda Inkastaden blev den 4:e boken i serien om Theo och Ramona, trots att den egentligen är den 3:e boken i serien.



Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 29 böcker. Foto Bertil Knoester.