Julens historia runt om i världen
Isländska Ylepojkarna och trollpackan Grýla
På Island har de 13 Yulepojkarn som kommer med julklappar varje dag i tretton dagar fram till julafton. Om det har jag berättat i min bok
Det osynliga folket på Island. Det finns även en trollpacka som heter Grýla. Till jul äter hon upp alla barn som inte har varit snälla under året.
I Dimmuborgirs lavafält på Island döljs många väsen bland grottor och klippformationer. Dit kommer Theo och Ramona och blir genast indragna i Det osynliga folkets värld. Yulepojkarna är i fara och då även den isländska julen. Trollpackan Grýlas hunger är så stor att hon äter precis vem som helst, alvbarn, människobarn, Theo och Ramona.
Växten Julstjärna
Julstjärna återfinns ofta i tropiska trädgårdar. Genom förädling, och
även genom att stamförkortande, kemiska medel används, har lågvuxna och
bladhållande former erhållits. Julstjärna, som är en av våra vanligaste
prydnadsväxter, är känslig mot kyla och kräver temperaturer överstigande
15 °C. All odling sker i växthus för försäljning till julen.
Arten, som hör hemma i Mexico, odlas mycket ofta som prydnadsväxt för
inomhusbruk också i Sverige och särskilt till julen; växten är en
kortdagsväxt, som med lämplig kortdagsbehandling kan fås i blom redan i
september.
Julens historia
För många är det julklapparnas tid som nu kommer, matens
tid, dryckens tid och gemenskapens tid. Hur firade man jul förr i
tiden och hur länge har vi haft de olika traditionerna och sederna och
var kommer de ifrån? Här har jag sammanställt fakta om våra traditioner
runt julen.
Advent, adventsljusstake och änglaspel"Advent" är latin och kommer av det latinska ordet
adventus Domini vilket betyder "Herrens ankomst".
Ljus
var förr en lyxvara som endast de privilegierade hade råd med. I
bondesamhället stöpte man ljus av fettet som man fick från slakten,
dessa talgljus luktade dock inte speciellt gott.
Stearinljus uppfanns
först på 1830-talet i Frankrike och 1839 började Lars Johan Hierta
(aftonbladets grundare) tillverka stearinljus vid Liljeholmens
stearinfabrik i Stockholm. Eftersom de blev dyra blev det dock inte
någon större framgång vid bondebefolkningen. Drygt 20 år senare kom
fotogenlampan och under 1900-talet det elektriska ljuset.
Adventsljusstaken med fyra ljus omnämns första gången 1896 av pastorn (senare ärkebiskop)
Nathan Söderblom. Han var vid detta tillfälle pastor i svenska kyrkan i Paris. Han brukade sätta fyra ljus i en enbuske.
Den första
elektriska adventljusstaken uppfanns 1934 av göteborgaren
Oscar Andersson
(25) och fem år senare, år 1939, såldes de första 2000 adventsstakarna
för 13 kronor styck. Uppfinningen blev så småningom en stor succé och
den finns nu över stora delar av världen.
Änglaspelet
uppfanns 1948 av Erik Boberg, Gävle. Det var en rund ljusstake i
mässing med fyra små ljus vars värme gjorde att tre änglar snurrade
runt och med sina hängen gav ifrån sig ett plingande ljud. Från starten
1948 till 1973 har över 20 miljoner änglaspel sålts över hela världen.
AdventsstjärnaAdventsstjärnan
symboliserar Betlehemsstjärnan som visade de tre vise männen vägen
till Jesus i stallet. Adventsstjärna "uppfanns" i Tyskland på
1880-talet då en lärare kom på idén att låta sina elever på
internatskolan göra en sorts pappersstjärnor med en lampa inuti.
Adventskalender Historien om adventskalendern börjar som så mycket annat i Tyskland i slutet av 1800-talet. Det var en liten pojke som hette
Gerhard Lang
som veckorna före jul ständigt frågade sin mamma hur länge det var
kvar till julafton. Hon fick då idén att baka 24 kakor som hon la ut på
ett papper, där varje kaka hade en siffra från 1-24. Gerhard kunde sen
äta en kaka varje dag och kunde själv räkna ut hur länge det var kvar
till julafton.
När Gerhard som vuxen affärsman kom att tänka på det
här förstod han att många mödrar runt om i världen måste ju ha samma
"problem" som hans mamma en gång haft. Omkring år 1920 tillverkade han
den första adventskalendern som bestod av två pappersark, ett med
bilder att klippa ut och ett med numrerade platser att klistra upp dem
på. Succén blev oväntat stor och han kom snart på en bättre modell, med
luckor där en bild fanns bakom.
Till Sverige kom adventskalendern 1932 via flickscouternas chef,
Henny Strömman.
När scoutförbundet behövde få in pengar till sin verksamhet kom hon
att tänka på adventskalendrarna hon sett i Tyskland. Hon vände sig till
konstnärinnan
Aina Stenberg Mas-Olle som gjorde den första
kalendern som kom ut 1932. Hon sägs ha ritat av sin egen gård Siljansnäs
i Dalarna. Aina kom att rita adventskalendrar ända till år 1964, när
hon var närmare 80 år gammal.
"Anna med kanna", 9/12Den 9 december har
Anna
namnsdag (S:ta Anna, jungfru Marias mor). Denna dag skulle enligt
gammal tradition julölet antingen vara färdigbryggt så man kunde
provsmaka, eller annars skulle det börja bryggas den här dagen. Det
fanns tider då "Annadagen" markerades med en kanna i almanackan - därav
namnet
Anna med kanna. Skulle man ha lutfisk till jul var även den bra att lägga i blöt på Annadagen.
Lucia, julgris och skolavslutning, 13/12
13 december är tillägnad martyren och helgonet Lucia som var en kristen
jungfru från Syrakusa, Sicilien, och som led martyrdöden år 304. Den
Lucian har dock inte så mycket gemensamt med dagens Lucia som lussar
runt med ljus i håret. Ordet "Lucia" kommer av latinets "lux" som
betyder ljus.
Lucianatten ansågs förr vara en farlig natt, då trodde man att djuren kunde tala och att onda makter var ute och härjade.
På
medeltiden började julfastan just på Luciadagen – då skulle kött bytas
ut mot fisk. Dock var man uppe i "svinottan" och slaktade julgrisen
som man sparat och som man skulle ha till julmat. Man festade till
riktigt ordentligt på den nyslaktade grisen, ända till solen steg upp
och fastan inleddes. Resten av grisen sparade man till julafton.
Eftersom det var så nära jul behövde man inte salta köttet så mycket och
kunde alltså festa på lite mindre saltsmakande kött när väl julen kom.
Enligt
1724 års gymnasie- och skolordning var Luciadagen avslutningsdag för
höstterminen, vilket firades i skolorna med ljusfester.
Första
gången man hör talas om en svensk Lucia med ljus i håret är 1764 i
närheten av Skövde. Från början var det också i första hand de högre
stånden samt i Västsverige som Lucia lussade. Seden spred sig dock runt
till skolorna och på 1890-talet började man fira Lucia på Skansen.
Riktigt populärt blev det på 1920-talet när
Stockholms Dagblad utlyste en luciatävling där vinnaren kröntes till Lucia och fick leda det första officiella luciatåget.
Julkort Frimärket uppfanns i England 1840 och redan tre år senare sändes världens första julkort som var tecknat av
John Calcott Horsley. Initiativtagare till julkortet var uppfinnaren
Henry Cole, som förutom detta även uppfann byggklosslådan åt barn och grundade Victoria and Albert Museum i London.
I
Sverige blev det vanligare att sända julkort 1877 och åren därefter
eftersom Posten då införde halverat porto för privata brevkort. På de
första julkorten fanns dock ingen tomte med - utan de kom senare när
Jenny Nyström började illustrera julkort. Det blev hon som skapade den
tomten vi alla känner idag, mycket tack vare Viktor Rydbergs dikt
tomten som hon illustrerade 1881, och där hon säkrade sin plats i historien genom att göra tomten populär.
JulhalmNågot
som var mycket vanligt förr bland lantbefolkningen var att man spred
ut halm på golvet inne i stugan, vilket visade att julfirandet kunde
börja. Man packade ett jämnt och fint lager, cirka 30-40 cm tjockt på
golvet där sedan gäster, som kanske hade långt hem, kunde sova. Längre
tillbaka i tiden gjorde man även detta för att lindra golvdrag och
kyla. Traditionen med julhalmen levde kvar in på 1900-talet som en
julsymbol om hur Jesu låg i en krubba med halm.
"Tomas fylletunna", 21/12Den
21 december firades Tomasdagen (Tomas var en av Jesu lärjungar) och då
skulle man smaka på julöl och brännvin. Den här dagen brukade det även
vara julmarknad och på den, samt på hemvägen, smakades det också på
starkare varor så det kanske fanns en orsak att dagen kallades "Tomas
fylletunna".
JulklappspapperSvenska
nationalföreningen mot tuberkulos fick 1922 ett anbud från norska
tuberkulosföreningen att sälja norsktillverkat julklappspapper i
Sverige. Beda Hallberg (majblommans uppfinnare) tog tag i saken och
köpte in 175 000 ark. Några år senare började Papyrus i Malmö att
tillverka eget julklappspapper, från början i ark, men från 1924 i
rullar.
JulgranSeden
med att använda julgran började i Tyskland där man vet att det i
början av 1600-talet fanns de som hade "julträd" - de första var dock
utan ljus.
I Sverige kom julgranen först till de adliga
familjerna, bland annat så hade familjen Wrede-Sparre på Stora Sundby i
Södermanland en julgran år 1741 som var pyntad med saffranskringlor.
Först under 1800-talet spreds traditionen till de övriga
samhällsklasserna.
JulbockLångt
innan tomten och granen var det julbocken som var den största
julsymbolen. Höjdpunkten i forna dagar var när julbocken kom, vanligtvis
på annandag jul. Ofta var det någon yngre pojke i byn som klädde ut
sig i en ut och invänd rock (med fällen utåt) och med mask och horn i
pannan. När han kom på besök sjöng de som bodde i huset och bocken
"dog", men fick snart liv igen och stångade husets folk. För att "bli av
med bocken" fick man köpa sig fri med lite brännvin och mat. När man i
de finare familjerna började ge varandra julgåvor var det bocken som
fick göra det. I cirka 100 år fick bocken dela ut klapparna innan
jultomten tog över. Idag lever bocken endast kvar som halmbock och på
vissa julkort.
Julafton, dopparedagen och Kalle AnkaJulafton
kallas även för dopparedagen, vilket kan hänga samman med att
medeltidens julfasta varade ända fram till julaftons kväll. Ville man
känna lite köttsmak kunde man kringgå dessa bestämmelser genom att doppa
lite bröd i köttspadet som stod på spisen och puttrade, därav
dopparedagen.
Vad vore en jul utan Kalle Anka? Jag har växt upp med Kalle och första gången som "
God Jul önskar Kalle Anka och hans vänner" började sändas som julaftonsprogram i svensk TV var 1960.
JultomteInnan jultomten blev den som delade ut julklappar var det
julbocken
som hade den uppgiften. Jultomten kom till Sverige först under senare
delen av 1800-talet från Tyskland och England då mycket julpynt
tillverkades där och importerades till Sverige. Där kallades tomten för
S:t Nicolaus samt Santa Claus, fast i Sverige fick han heta jultomte.
År
1864 anses vara första gången som ordet "jultomte" används första
gången i Sverige. Den som har gett tomten det utseende som den har idag
är illustratören Jenny Nyström.
Julklapp och julklappsrimTraditionen
att ge varandra julklappar går långt tillbaka i tiden, det hörde till
"god ton" att vara givmild i juletid. Bönderna kunde till exempel ge
tjänstefolket mat och öl och kanske ett julljus och man kunde ge de
fattiga i socknen julgåvor - som kunde vara lite mat från julslakten
och julbaket. På medeltiden brukade man dock ge varandra
nyårsgåvor, istället för julgåvor.
Ordet
julklapp
kom emellertid betydligt senare, en uppfattning är att ordet kommer
från den sed där man skrev ett litet elakt rim på ett vedträ (eller
något liknande) och sedan
klappade (knackade) på dörren och
sprang sin väg. Denna sed är känd sedan 1600-talet. Det finns dock
olika uppfattningar om hur ordet bildats.
Många använder
julklappsrim
och syftet med dessa, eller rättare sagt rimmen på de nyårsgåvor som
man gav varandra förr i tiden, var att de skulle vara lite skämtsamt
elaka. Redan på 1700-talet fanns det rim på gåvan, både bland allmogen
som i de högre skikten i samhället. Ursprunget leder tillbaka ända till
det gamla Rom där man gav varandra nyårsgåvor.
Juldagen, julotta, 25/12
Juldagen
firas till minne av Jesu födelse. Under julnatten tände man ljus som
skulle brinna hela natten för att ge skydd mot onda krafter.
På juldagens morgon gick man upp tidigt för att hinna fram till
julottan som började klockan 6. Det var emellertid inte så bra att komma
för
tidigt till kyrkan eftersom man trodde att de döda firade sin julotta
före de levande. Ett tecken på att de hade varit där precis innan var
om man hittade lite jord eller mull på bänken där man satt.
På
väg till julottan skulle det brinna ljus i alla fönster i gårdarna man
åkte förbi. Hade man råd åkte man med häst och släde med bjällerklang. I
kyrkan var det kallt och julottan var lång. Ibland kanske någon
somnade men dessa väcktes snart av kyrkvakten som gick runt med
kyrkstöten
och puffade på dem som somnat. Som färdkost hade man med sig brännvin
och kringlor, så inte undra på att stämningen på färden hem kunde bli
riktigt hög. För många var hemfärden också höjdpunkten på hela julottan,
för då skulle man tävla med sin häst och släde och se vem som kom hem
först. Den som vann skulle kommande höst få sin skörd bärgad först av
alla - något som ansågs vara mycket hedersamt.
I övrigt skulle man
hålla sig lugn denna dag, endast de viktigaste göromålen fick utföras -
man gjorde inte ens rent hos djuren.
Annandag jul – Staffansdagen, 26/12Annandag
jul har Stefan och Staffan namnsdag. Dagen är tillägnad helgonet S:t
Stefanus som stenades till döds för sin tro på Jesus cirka år 35.
På
annandagen brukade ungdomarna förr klä ut sig och rida runt i byn
under stoj och stim sjungandes staffansvisor och tigga dryck och mat
till egna kalas. Grannar och släktingar träffades också under
mellandagarna för att dansa och leka.
Menlösa barnens dag, 28/12Fram
till år 1772 kallades denna dag för "fjärdedag jul". Under den
katolska tiden firades menlösa barnens dag till minne av de barn som
Herodes skall ha låtit mörda i Betlehem, för att försöka döda barnet som
skulle bli judarnas konung. (Menlös betyder också oskuldsfull)
Nyårsdagen, 1/1På
medeltiden brukade man ge varandra nyårsgåvor, en tradition som
försvann när det blev vanligt att ge varandra julgåvor istället.
På
nyårsdagens morgon skulle man gå upp tidigt, för ens uppförande den
dagen skulle sedan sätta sin prägel på hela året. Ett äpple var bra att
äta för då skulle man hålla sig frisk det kommande året däremot skulle
man passa sig för att betala något eller låna ut pengar den här dagen
för då skulle det kommande året bara bestå av en massa utgifter.
Tolftedagen, trettondagen, benraskedagen 6/1Trettondedag
jul är den 12:e dagen efter juldagen om man inte räknar med juldagen,
och förr kallade man det också mycket riktigt för
Tolftedagen.
Räknar man med juldagen blir det 13 dagar och då kallas det för
trettondagen. Dagen kallades på vissa håll även för "benraskedagen"
eftersom julens mat var slut och man fick kanske skava bort det sista
som fanns kvar på köttbenen.
Helgen är den kyrkliga avslutningen
av julhögtiden och firades förr till minne av Jesu födelse. Under den
katolska tiden brukade kyrkan uppföra "trettondagsspel" där Kristi
födelse dramatiserades med de tre vise männen besök och liknande. Efter
att datumet för hans födelse flyttats till den 25 december blev endast
de tre vise männen, som uppvaktade den nyfödde i stallet, kvar att
fira.
Trettondagsafton var på många håll också det sista
tillfället som de unga kunde roa sig och många klädde ut sig till
stjärngossar och gick runt och sjöng för att få pengar till fortsatta
studier under kommande termin. Nu finns denna tradition inte kvar
längre utan nu ingår stjärngossarna i luciatåget istället.
Farängladagen, änglafardagenTrettondagen, eller på några platser även dagen efter, kallades på många håll för
farängladagen eller
änglafardagen.
Namnet kommer ifrån att man trodde att familjens döda, som ju var
änglar, var med och firade jul och eftersom nu julen var slut var det
dags för dem att fara tillbaka till himlen
I
Sverige är det numera julaftonen som blivit julens viktigaste dag. Men
på andra håll är det fortfarande juldagen som är den stora dagen.
Under medeltiden betecknades dagarna före stora helgdagar med det
latinska ordet vigilia, vaka och innebar ursprungligen att man
bokstavligen vakade hela natten med bön och läsning.
Det var en dag då
man förberedde sig för den stora kyrkliga dag som skulle komma, bl.a.
genom fasta. Julaftonen var därför en fastedag, och förr åt man lutfisk
den dagen i Sverige. Skinkan åts först på juldagen. I många länder äter
man av tradition karp på julaftonen, och många som är födda kan
berätta om hur man förr köpte en karp som fick simma någon dag i
badkaret.
Lutfisk är i själva verket en av våra äldsta rätter,
torkad fisk, som genom olika processer görs aptitlig igen. Säkert
försökte man under medeltiden att få tag på färsk fisk den dagen, på
samma sätt som man också ville äta färskt och inte insaltat kött på
juldagen.
Juldagen: Nativitas Domini "herrens födelse"Den
25 december firas Jesu födelse i hela kristenheten, en av kyrkoårets
största fester, kyrkan såg den som den näst största högtiden efter
påsken. Jultiden räknade man från julafton eller juldagen och fram till
den dag som kallas epiphania (den dag då Jesu födelse blev uppenbarad
för hela världen genom de tre vise männen) - trettondagen - eller
tjugondagen.
De fyra första juldagarna var allmänna helgdagar
och alltså arbetsfria, men många har säkert använt dagarna till att gå i
kyrkan; på juldagen hölls tre mässor.
I bibeln står inte många
ord om Jesu födelse. Det är i senare legender man broderat ut
historien mer. Särskild betydelse fick den skildring den helig Birgitta
ger i den uppenbarelse hon mottog under sin sista pilgrimsfärd, som
gick till det heliga landet.Där mottog hon en uppenbarelse om Jesu
födelse i födelsegrottan i Betlehem. Maria lät henne vara med vid
förlossningen. Så här lyder hennes text i förkortad version:
"När
jag befann mig vid Herrens krubba i Betlehem, såg jag en mycket fager
havande jungfru, iklädd vit kappa och en tunn klänning… Hennes moderliv
var fullt och mycket uppsvällt, ty hon var redan beredd att föda. Med
henne var en mycket hedervärd gammal man, och de hade både en oxe och
en åsna med sig. När de kommit in i grottan, band åldringen oxen och
åsnan vid krubban, gick ut och kom tillbaka med ett tänt ljus, som han
fäste i muren…"
Jungfrun tog skorna av sina fötter, tog
av den vita mantel hon bar och drog slöjan av huvudet samt lade plaggen
bredvid sig. Så hade hon blott klänningen på sig, och hennes
underbara, guldglänsande hår var utbrett över skuldrorna. Hon tog fram
två små linne- och två ylleplagg, mycket rena och fina, som hon hade
fört med sig för att linda det väntade barnet i, …och hon lade dessa
barnplagg bredvid sig för att kunna nyttja dem när hon behövde…
Medan
hon var försjunken i bön på detta sätt, såg jag barnet röra sig i
hennes kved, och i samma stund, ja på ett ögonblick, födde hon sin Son,
från vilken en så outsäglig strålglans utgick, att solen icke kunde
jämföras med den…
Och jag hörde ljuvligt klingande
änglasång av underbar skönhet. När hon kände att hon hade fött, tillbad
hon gossen mycket höviskt och vördnadsfullt med böjt huvud och
sammanlagda händer.
… Strax begynte hon noggrant linda
honom, först i linne- och sedan i yllekläderna… Sedan svepte hon in
barnets huvud i de två linnekläden, som hon hade till hands för detta
ändamål.
…Så stod hon upp med gossen i sin famn, och
hon och Josef lade honom i krubban, och knäböjande tillbad honom med
omätlig glädje."
Nyheten om Jesu födelse spred snabbt. Så här står det i Lukasevangeliet:
"I
samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt över sin
hjord." Och ängeln berättade för dem om Jesu födelse. Och plötsligt
"sågs där jämte ängeln en stor hopa av den himmelska härskaran, och de
lovade Gud och sade: ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland
människor till vilka han har behag."
Julens historia - förr och nu
Kyrkans
år börjar den första advent. Det är under den mörkaste årstiden,
fyra söndagar före jul. Ordet advent är latin betyder ankomst. Det
är Jesu ankomst som vi väntar på och som vi sedan firar under
julen. Så här berättar evangelisten Lukas om Jesu födelse.
Julens historia Jesu
födelsedag har inte alltid firats den 25 december. Under de
första århundradena efter Jesu födelse firades inte Jesu
födelsedag alls. Många har forskat i vilket datum det är, men man
vet ej med säkerhet.
Någon gång på 200-talet började man
trots allt att fira Jesu födelsedag, men då den 6 januari. Senare
ändrades Jesu födelsedag till den 25 december.
Advent
Första
söndagen i advent går många människor i kyrkan. Där brinner
massor av ljus och man sjunger gamla vackra psalmer. De bär alla med sig
ett glatt budskap. Det är inte bara i kyrkan som det brinner
många ljus. I de flesta hem tänder man det första ljuset av fyra i
en adventsljusstake. Det var först på 1920- talet som
adventsljusstakarna blev vanliga i Sverige. Många har också en
adventsstjärna som lyser i något fönster under julen.
Adventsstjärnan
kom ännu senare till Sverige. På 1930-talet började den bli allmän här.
1: a advent ses i dag som julens början. Många barn börjar nedräkningen
till jul: dan före dan före dan… före dopparedag. Till sin hjälp har de
kanske en adventskalender. Den har precis som adventsljusstaken och
adventsstjärnan kommit till Sverige på senare år.
Julförberedelser förr i tiden
Tiden
från 1: a advent var för en bråd tid. Öl skulle bryggas, grisen
slaktas, ljusen stöpas och brödet bakas
Slakten
Slakten
skulle ske tidigt på morgonen - i svinottan. Att man började så
tidigt kan ha sin förklaring i att det var mycket som skulle
hinnas med den dagen. När man slaktade grisen tog man vara på
nästan allt.
Av blodet bakades paltbröd, av inälvorna lagades sylta. En del fläsk saltades ner, en del åts färsk
Ljusstöpningen
En
del av fettet från slakten användes till ljusstöpning. Att stöpa
ljus var kvinnornas arbete. Kvällen före ljusstöpningen tvinnade
kvinnorna vekarna. Då man stöpte ljus skulle man vara glad, då
skulle ljusen brinna klart och vackert, trodde man. Grät man
skulle ljusen komma att rinna.
Julbaket
Bakade
till jul gjorde man förstås så sent som möjligt, eftersom man
inte hade några frysboxar på den tiden, men ändå ville ha färskt
bröd. När man bakade gjorde man det emellertid i stora mängder.
Brödet skulle räcka över hela julen, ja ibland ända till påsk. Ett
så stort bak tog flera dagar och var säkert tungt och arbetsamt.
Till vardags bakade man normalt bröd av korn och havre men till
julbaket användes också råg och vete. Fortfarande har många
människor bråda dagar till jul. Vi städar, bakar och kanske stöper
vi ljus. Skillnaden är bara den att vi kan köpa allt färdigt i
affärerna om vi vill, medan människorna förr i tiden var tvungna
att göra allting själv.
Julfint i stugan När
det skulle firas jul skulle hela stugan vara skinande ren.
Kvinnorna steg upp mycket tidigt den dagen de skulle städa, för de
hade mycket arbete framför sig. Golv, väggar och tak skulle
tvättas. Möbler, husgeråd och allt annat i hemmet skulle dammas
och poleras.
Julfint utomhus Också
utomhus ville man ha städat och fint. Till småfåglarna satte man
upp en kärve säd. Också hos djuren blev det julfint. Korna och
hästarna fick lite mer och lite bättre mat än vanligt. Katten fick
vara inomhus över julnatten. Det fick den aldrig annars. För att
skydda djuren mot de ondskans makter som man trodde var lösa under
julnatten, satte man upp ett halmkors ovanför stalldörren.
Badet till jul? När
stugan var skinande ren, när djuren fått sitt och när jul veden
var huggen var det dags för människorna att snygga till sig
själva. Folk badade inte ofta förr i tiden. Kanske bara till jul…
men på julafton skulle alla bada. Därför värmde man vatten och
slog det i ett stort trädkar. Där fick alla bada i tur och
ordning. Först männen, sedan kvinnorna och sist barnen – alla i
samma vatten! Efter badet var det dags att sätta på sig rena
kläder. Ja till och med rena underkläder. Det var något som annars
inte byttes så ofta.
Jultomten Tron
på tomten har funnits i Norden mycket länge. Förr ansåg man att
tomten var en liten gubbe som bara var som en 4-5 åring till växten. Han
hade långt vitt skägg, var klädd i grå kläder och hade en grå luva på
huvudet. På varje gård fanns det en tomte. Namnet tomtegubbe betyder
gubben på tomten – gubben på gården (tomten). Vår bild av hur tomten ska
se ut kom till på 1800-talet, i röda kläder och röd luva blev mycket
populär. Den gamla gårdstomten hade ingenting med människornas
julfirande och våra dagars julklappsorgier att göra. Det var framför
allt tomtegröten som kom att knyta honom till julen. Tomten tog nämligen
inte betalt för sina tjänster. Gröten blev belöning för ett år av
slit och släp.
Det
finns många berättelser om vad som kunde hända om husmor ej
tillredde julgröten så att tomten blev nöjd. Bråkade man med
tomten kunde han se till att djuren dog eller huset brann ner. Det
gällde alltså att hålla sig på god fot med tomten. Det troligaste
är att jultomten som vi känner i Sverige idag är en hybrid av
gårdstomten, Sankt Nikolaus och julbocken. Gårdstomten fick låna
ut sitt namn och utseende plus seden med julgröten. Sankt Nikolaus
bidrog med julklappsutdelningen. Den speciellt nordiska seden att
någon i familjen klär ut sig med lösskägg och huva fanns långt
före jultomten men då i julbockens gestalt.
Julbocken Julbocken är
en av våra allra äldsta julsymboler och härstammar från förr i
tiden då utklädningsupptåg var vanliga i ungdomens julfirande. En
person klädde ut sig till bock, varpå man drog runt bland gårdarna och
framförde ett enklare skådespel eller sjöng någon julbocksvisa samt
agerade som en förmedlare av olika gåvor. Som belöning fick man
mat eller dryck till ett gille som sedan hölls i mellandagarna. På
1800-talet blev bocken tomtens föregångare som julklappsutdelare i
de svenska borgerliga hemmen.
Man tror att julbocken av
halm "föddes" i Sverige, men det gjordes julbockar även i Danmark i
forna tider. Där försvann traditionen under en period och
återinfördes från Sverige på 1940-talet. Överallt i världen har
man använt halm till nyttiga ändamål och i allmogehemmen i Norge,
Danmark och Sverige var det väldigt populärt att arbeta med halm.
Redan under 1700-talet tillverkade man saker i halm, i synnerhet i
samband med de traditionella högtiderna. Då sädesslagen i
årtusenden gett oss "vårt dagliga bröd", har de varit självklara
material i olika hedniska och kristna ritualer, exempelvis i
tillverkningen av fruktbarhetssymboler.
Julklappar Att
ge bort julklappar är en gammal sed, ofta var det bara barnen som
fick t ex något klädesplagg, kanske någon leksak. Numera börjar många
affärer att julskylta redan i november och inne i affärerna spelar
välkända julsånger. Särskilt barnen brukar få mängder av paket.
Det finns faktiskt barn som tror att vi firar jul för att vi ska
få julklappar!
Julgranen Innan
julgranen blev vanlig hade man julträd på bordet som man trädde
äpple och vackra saker på. Längre tillbaka i tiden brukade man
hämta hem ett par granar från skogen, de kapade bort de nedersta
grenarna och satte dessa julruskor utanför dörren. Granarna skulle
föra liv och växtlighet till gården. Nu har de allra flesta
julgran hemma under julen. Den som vill vara mycket praktisk köper
sig en plastgran.
Julottan På
juldagens morgon bar det iväg till julottan i kyrkan. Inne i
kyrkan var det trångt. De rika satt längst fram, de fattiga längst
bak där det drog från dörren. Prästen predikade länge och många
somnade, för de var trötta eftersom de gått upp så tidigt.
Fortfarande går många människor till julottan. Numera börjar den
sex på morgonen men det är ganska tidigt och många av dagens
kyrkobesökare är nog också trötta.
Annandag jul På
annandagens morgon gällde det att skynda sig till stallet och
ladugården. Arbete hade ju legat nere under juldagen. På
förmiddagen brukade traktens unga män rida i kapp, de red
egentligen ikapp till en källa där hästarna skulle dricka vatten.
Längs färden stannade de till i husen de passerade och tiggde mat
och brännvin till de gillen, kalas som snart skulle börja. På
kvällen samlades släktingar och vänner. De åt, drack, lekte lekar
och dansade. Vanliga lekar var bland andra blindbock och gömma
ringen. Kalasen avlöste varandra ända fram till trettondagen.
Slutsats Julen
är en viktig och betydelsefull tradition som är välbevarad men
har dock ändrats under årens lopp. Det viktiga med julen för många
är att vara tillsammans med familjen. Försöka att njuta av den
och inte bli allt för stressad och inte ta chansen att njuta –
julen är trots allt bara en gång om året. Det är viktigt att
poängtera att man vill dela med sig OCH framför allt att man vill
vara tillsammans under julen. Att ha familj under denna varma och
mysiga tid är något som inte alla har – man är lyckligt lottad!
Det är just under storhelger som tankar om familj och vänner kommer allt
starkare fram. Det är många människor som sitter ensamma under
julen och det är både tragiskt och ledsamt. Framför allt blir
tankarna om de hemlösa allt starkare och de ägnas mer än en tanke.
För de hemlösa blir situationen outhärdlig när kommersen är så
stor som den är under julen. Affärerna börjar redan i november med
att förbereda folket på vad som komma skall.
Under julen är det familjen det fokuseras på inom handeln och det framställs och poängteras att det är
tillsammans med familjen man ska vara, och visst vi som har
familj tänker inte så mycket på det men de som inte har… Ja vad
tänker de på? Vi som inte behöver bekymra oss om vi får tak över
huvudet när snön faller är mer fokuserade på vad vi ska köpa i
julklapp, om vi ska hinna med allt, städning och matlagning.
Kanske är det på tiden att vi tar ett steg tillbaka och försöker att
bara vara under julen. Bara vara… med familjen.
Källor:
Nationalencyklopedin
Den svenska julboken - Jan-Öjvind Swahn
Stora boken om livet förr - Jane Fredlund
Årets fester - Albert Eskeröd
God Jul - Lena Kättström Höök
Maj Assarsson och Rebecka Hufhult
Historiska Museet
Ha en riktigt God Jul och ta det försiktigt ute på vägarna!
Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna
gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
