En hund försvinner och ett hjärta brister

En hund försvinner och ett hjärta brister

Det värsta som kan hända en förälder är när ett barn försvinner. Jag älskar mina hundar lika mycket som mina barn. Hundarna är en del av vår familj och betyder oerhört mycket för oss.

 

Min hund Kiara försvann vid 10.30, fredagen den 28 december. Hon blev skrämd av en man ett par hundra meter hemifrån.

 

 

Hon hade flexikoppel på sig och slet sig från mig. Eftersom hon är i Spökåldern och rädd för det mesta just nu, blev hon rädd för kopplet och sprang inte hem som jag hade hoppats, utan försvann.

Jag var ensam hemma. Maken hade lämnat mobilen hemma på laddning. Jag gav mig ut i bilen för att leta. Ingen Kiara. Jag återvände hem och bad om hjälp på Facebook. Närmare 2000 personer delade inlägget. När jag var på väg ut igen kom Jan hem. Han hade varit och handlat. Han bara ställde kassarna på golvet och gav sig iväg. 

Först dök två personer upp och gick tills de inte orkade mer, fler och fler personer dök upp. Antingen ringde de först, eller så kom de bara. Jag hade lagt ut adressen på FB. Grannarna kom, cyklade och gick. Hela området genomsöktes. Men vi bor mitt i skogen. Det finns många ställen att gömma sig på.

Under fredagen kom runt 40 upp människor för att hjälpa till att leta, folk jag inte kände ringde, eller bara dök upp. Då och då byttes människorna ut mot nya och sökandet pågick fram till strax efter 21.00. Under natten till lördagen fortsatte min man och jag att leta efter Kiara. En jägare körde hela kvällen och större delen av natten och lyste upp vägkanterna med sina sökljus. Främmande människor körde längs vägarna och letade.

På fredagen ringde jag till en väninna som har kontakt med ett medium. Hon satte mig i kontakt med henne och jag fick hjälp att minska sökområdet.

Jag var helt förstörd. Mitt hjärta var på väg att brista av sorg, för jag trodde jag hade förlorat Kiara. Jag hade ont i en fot, så ont att jag knappt kunde gå, men jag gav mig ändå ut, stödd på en käpp. På natten skrev jag på Facebook och besvarade alla meddelanden som hade kommit in. Något jag även hade gjort lite då och då under dagen, för att se om någon hade hittat Kiara. Jag fick många tips om vart jag skulle vända mig och jag ringde polisen 114 14, kontaktade Missing dog och ID-hund. Alla var snälla och hörde av sig och kom med goda råd.

Eftersom jag satt och svarade alla slängde FB till slut ut mig, eftersom de tyckte jag spammade. Tack vare hjälp av min vän Lennart Guldbrandsson fick jag tillgång till min logg så jag kunde uppdatera vad som hade hänt, men jag kan fortfarande inte gå in och kommentera, inte heller dela saker som andra har skrivit.

Klockan 9.00 lördag 29 december, drog en stor sökinsats igång här i Kolshult. Det kom 6-7 spårhundar från ID-gruppen i Karlskrona. En jägare som kände till markerna och kunde fördela ut folk på ytorna. Ryttare med hästar erbjöd sig att ge sig ut i skogarna. Eringsbodas orienteringsklubb erbjöd sig också att komma hit för att hjälpa till att leta. (De två sistnämnda grupperna hann aldrig hit innan sökandet var över.) Det blev stort sökpådrag. Jag fick även fått erbjudande från en person som vill hjälpa till med drönare. Det kom cirka 50 personer på lördagen, vänner, mina läsare, hundmänniskor som tyckte att de lika gärna kunde gå sin lördagspromenad i mina skogar och hjälpa till med letandet. Även den här dagen kom folk långväga ifrån för att hjälpa till. Några körde sakta utefter den närmaste stora vägen för att se om hon låg skadad i dikena.

Spårhundarna skickades ut först, sedan gick grupper iväg med några meters mellanrum in i den snåriga terrängen.

Det var vänner, fans, mina läsare, helt okända som ställde upp. Jag tycker det är helt fantastiskt att folk är så generösa med sin tid. Tänk att mitt inlägg, där jag bad om hjälp att hitta min hund Kiara, har delats nästan 2000 gånger på FB. Dessutom upptäckte jag att någon kopierat det inlägget och lagt ut på Twitter, där det också delats otaliga gånger.

Under hela tiden har mediet varit i kontakt med mig, även ett annat medium tog kontakt och berättade vad hon hade sett: "Hon finns vid björkar. Hon mår bra och är inte skadad." "Jag ser ett rött litet hus, med hönsnät." "Nu fick jag en syn om att hon finns vid vatten. En kvinna kommer att hitta henne." "Hon kan inte dö, för hon ska trösta dig när din andra hund dör." Det var orden jag fick, och många, många fler.

Telefonen gick varm i fickan. Alla ville hjälpa till. Strax efter 11 på lördagen fick jag samtalet jag hade väntat på.

“Har din hund en gul lina efter sig?”

“Ja!” svarade jag, livrädd för att linan var avsliten, att den hade strypt min hund, att hon var död. Kvinnans nästa ord fick tårar av glädje att strömma.

“Då sitter hon här och tittar på mig!” sa Lise-Lotte Ivarsson, en för mig då helt okänd kvinna. Men det visade sig att hon hade en halvsyster till Kiara och att hon dessutom hade stått i kö för en valp i samma kull som Kiara.

Jag skyndade mig att slänga ifrån mig lappen med alla sökpersoners mobiltelefoner, med uppdrag till den som stod närmast mig att ringa runt och tala om att Kiara var hittad. Även om jag just då i det läget knappt trodde det var sant. Jag tog en man med mig som hjälp att bära Kiara om hon var skadad, Christoffer van Woensel, honom känner Kiara. Vi sprang, rakt in mellan snåren.

Kiara låg alldeles vid vattnet, i en liten torr grop, tillräckligt nära för att dricka. Kopplet satt fast i en gren. Om hon hade velat hade hon kunnat dra sig loss. Hon låg endast 100 meter från vår tomtgräns. Nu har vi 2 tunnland tomt som är inhägnad, vilket innebar att hon ändå låg en bra bit ifrån boningshuset. Här har massor med människor gått och letat efter henne. Om det inte hade varit för Lise-Lotte Ivarssons envishet med att söka av området ännu en gång, hade vi aldrig hittat Kiara.
Mediets ord: “Hon har sprungit långt, men vänt tillbaka. Hon ligger bland björkar och jag ser vatten.” Allt det stämde.

Kiara blev rejält omklappad av alla som varit med och letat efter henne. Fikakorgar togs fram, maken satte på kaffe och delade ut clementiner, en av mina vänner, Tina Ivarsson, gick in och lagade soppa med ingredienser hon haft med sig, sedan bjöds alla som ville på mat hemma hos oss.

Mitt hjärta svämmar över av kärlek till alla som hjälpte till att leta, en helg som denna, då folk har så mycket annat för sig. En mardröm som fick ett lyckligt slut tack vare alla som kom och hjälpte till.

När Kiara var återfunnen delade Jan ut clementiner och kaffe till alla som ville ha. Inne i huset väntade god soppa. De flesta hade andra uppdrag och gav sig av, men några av sökpatrullerna stannade kvar och delade glädjen med oss.

Kiara är rädd för flexikopplet som hänger på tork, men har till slut gått fram och nosat på det. Det kommer att dröja ett bra tag innan hon har det på sig.

Dessutom är hon rädd för att gå ut och tittar hela tiden upp mot himlen. Jag önskar så att hon kunde berätta för mig vad hon har varit med om.

Slutet gott. Kiara lämnar inte min sida och vill helst sitta i knäet. Tudor är också överlycklig över att ha henne hemma och sitter tätt, tätt intill henne.

Jag kan inte nog tacka alla som har ställt upp för mig och tack till BLT http://www.blt.se/ronneby/forfattarens-hund-hittad-efter-massiv-sokinsats/ och Sydöstran http://www.sydostran.se/ronneby/kims-hund-hittades-efter-stor-sokinsats/ för de fina tidningsartiklarna om Kiaras försvinnande.

Mardrömmarna är inte över för vår del. Vi vaknar fortfarande på natten och går upp för att se så Kiara är kvar. Jag drömmar att vi hittar hennes lik först till våren, alldeles nära hemmet. Det hade varit fruktansvärt. Så glad att allt gick bra.

Om din hund försvinner ska du läsa den här informationen från ID-hund och kontakta Miss Dog i ditt område. Du ska även ringa polisen 114 14 och lägga upp på FB och berätta var hunden sist sågs, kontaktuppgifter till dig och när ni ska träffas och var ni ska träffas för att leta.

De flesta bilderna är från sökpådraget under lördagen och efter att Kiara har hittats. Sedan är vi hemma. Och filmen är från i morse som visar på hur rädd Kiara är för att gå ut.

Just nu är flera hundar försvunna. En hund är borta i mina trakter, gå in på Facebook och titta på HITTA LUCY om du vill hjälpa till att få ett lyckligt slut även där.

Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

Kim M Kimselius samtliga böcker 2018

Kim M Kimselius samtliga böcker 2018

2018 var det år då jag nådde halvvägs till mitt mål om att skriva 100 böcker innan jag dör. Den bok jag är stoltast och mest nöjd över är Tsunamikatastrofen i Lissabon, min 49:e bok. Den har också fått fantastiska recensioner. Men som många bibliotekarier brukar säga "Det får ju alla dina böcker". Tack för de fina orden, de värmer!

Det har blivit många böcker under åren:
De historiska äventyrsböckerna om Theo och Ramona:
Tillbakatill Pompeji, 1:a boken
Jag är ingen häxa, 2:a boken
Faraos förbannelse, 3:e boken
Den gömda Inkastaden, 4:e boken
Vikingaträl, 5:e boken
Svarta döden, 6:e boken
Snapphanar, 7:e boken
Giljotinen, 8:e boken
Riddarsvärdet, 9:e boken
Det glömde kriget 1808-1809, 10:e boken
Snapphaneresan, 11:e boken
Kinesiska Draken, 12:e boken
Theos Pompeji, 13:e boken
Boudicas strid mot Romarna, 14:e boken
På liv och död i andra världskriget skugga, 15:e boken
På flykt från andra världskrigets fasa, 16:e boken
Mayafolkets hemlighet, 17:e boken
Persiens Pärla, 18:e boken
Anastasias öde, 19:e boken
TudorRosen Kampen om makten, 20:e boken
Döden på Island, 21:a boken
Äventyr i Uddevalla, 22:a boken
Tsunamikatastrofen i Lissabon, 23:e boken
Pirater och vulkanutbrott på Island, 24:e boken (utkommer 2019)

Böcker i Theo- och Ramonaäventyr (som jag berättade om i gårdagens blogginlägg)
Månstenen, 1:a boken
Skräckresan med Titanic, 2:a boken
Sveriges Pompeji Sandby borgs öde, 3:e boken
Det osynliga folket på Island, 4:e boken
Mysteriet med Guldgubbarna, 5:e boken
Spöket på Torpa Stenhus, 6:e boken

Äventyrsdeckare om Kimberlie och Andy på Nya Zeeland
Kimberlie Äventyr på Nya Zeeland, 1:a boken
Kimberlie Ett nytt liv, 2:a boken
Kimberlie - Främlingar, 3:e boken

Fantasyserien Staden på andra sidan om Markus och Matilda
Staden på andra sidan Kompassen, 1:a boken
Staden på andra sidan Fjäderpennan, 2:a boken
Staden på andra sidan Pyramiden, 3:e boken

Flera fristående böcker:
Mysrys
Den där dagen
Harrys äventyrliga liv
Rädda min Lillebror
Mördande foto
Spöket på Stora Mossen
Häxjakten

Färgargårdsserien
Färgargårdens andar, 1:a boken
Morden på Färgargården, 2:a boken
Den magiska porten vid Färgargården, 3:e boken
Historiens vingslag runt Färgargården, 4:e boken (utkommer 2019)

Handböcker om skrivandet
Att skriva med glädje
Att hitta glädje i skrivandet
Författare Från dröm till verklighet

Även serien Tre Hattar, böcker som skrivits tillsammans med Kristina Svensson och Lennart Guldbrandsson:
10 misstag författare gör, 1:a boken i Tre Hattarserien
10 tips för att leva på din kreativitet, 2:a boken i Tre Hattarserien
10 sätt samarbete lyfter din kreativa karriär, 3:e boken i Tre Hattarserien

Det har blivit en hel del böcker sedan debuten 1997. När jag ser samtliga titlar har jag svårt att förstå att jag har gjort alla de här böckerna. Helt fantastiskt. Jag skriver på. Har just gått in i Skrivbubblan och under två månader kommer jag bara att skriva.
 

Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
 

Lär dig skriva för barn och unga

Lär dig skriva för barn och unga
Nu har du chans att genom tidningen Skriva medverka på en heldag med inspiration från författare och förläggare som berättar hur du ska lyckas med din berättelse.  Det låter som ett riktigt bra sammansatt program. Ta chansen att lära dig mer om skrivprocessen! Läs mer nedan!
 

Heldag i Stockholm 9 mars

Drömmer du om att skriva skönlitteratur för barn och unga? Anmäl dig till en heldag med inspiration och handfasta råd från etablerade författare och barnboksförläggare.

PROGRAM
Den berömda skrivprocessen.
Ett samtal om skrivtid, skrivlust och skrivkramp med författarna Sara Lövestam (Gruvan, Grejen med verb, Som eld), Johanna Lindbäck (Karta för förälskade och andra vilsna, Saker som aldrig händer, Lite ihop) och Katarina Kieri (Jag heter Beata, Augustprisade Dansar Elias? Nej!)

Hur gör ni, egentligen?
Om det tekniska i skrivandet med författarna Sara Ohlsson (Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag), Martin Jern, (Spökjägare, Svensk synd) och Mia Öström (Vakuum).

Det magiska samspelet mellan text och bild
Bilderboksskaparna Pija Lindenbaum (Pudlar och pommes, Augustprisade Gittan och gråvargarna)och Per Gustavsson (Under mattan, Prinsessor-serien) om hur en bilderbok blir till.

Förläggarnas bästa råd
Do’s and don’ts! Hur går det till att skicka in sitt manus till förlag? Tips och råd från förläggarna Ada Wester och Erik Titusson (Lilla Piratförlaget).

NÄR? Lördag 9 mars 2019, kl 9.30 – ca 16.30

VAR? Sandlersalen, ABF, Sveavägen 41, Stockholm

PRIS: Ordinarie pris 690 kr, Prenumerantpris 590 kr

Är du inte prenumerant? Teckna prenumeration här.


Boka plats på eventet här

Ha det så kul om du går dit!

Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

Mellandagsrea på Kimselius skrivarkurs

Mellandagsrea på Kimselius skrivarkurs

Mellandagsrea!

Köp en kurs 26/12 - 31/12 och spara hundralappar.

 

Vill du lära dig hitta glädje i skrivandet och behålla skrivlusten?

Då är "Hitta glädje i skrivandet"
den perfekta kursen för dig.

Kim är en flitigt anlitad föreläsare när det gäller att väcka läs- och skrivglädje. Distanskursen är en självstudiekurs som genom sex fullmatade kursbrev och 16 lektioner ger dig möjlighet att hitta skrivglädjen. Kursen avslutas med att du får respons på en berättelse. I kursbreven finns både skriv-, läs- och inspirationsövningar med fokus på skrivglädje. Du får även tillgång till en sluten facebookgrupp för kursdeltagarna där ni kan ge respons till varandra på kortare uppgifter.

I kursen går vi igenom följande ämnen:

Brev 1: Att känna glädje i skrivandet

Brev 2: Bygga upp berättelsen

Brev 3: Fånga läsaren

Brev 4: Hitta inspiration

Brev 5: Att komma ur skrivkramp

Brev 6: Korrekturläsning och skicka till förlag

Anmäl dig till distanskursen på Skrivarkurser.nu
 
Kim har gett ut flera handböcker om skrivandet: Att skriva med glädje, Att hitta glädje i skrivandet, Författare Från dröm till verklighet, 10 misstag författare gör, 10 tips för att leva på din kreativitet samt 10 sätt samarbete lyfter din kreativa karriär.


Kim håller även skrivarkurser under sommaren i Eringsboda (se mer information).

Kim debuterade 1997 och har skrivit över 50 böcker i olika genrer.

Kim M. Kimselius
Foto: Jan-Erik Ejenstam



Anmäl dig till distanskursen på Skrivarkurser.nu

Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

In i skrivbubblan!

In i skrivbubblan!

Som traditionen är börjar jag alltid min "skrivbubbla" på annandag jul. Då har vi hunnit träffa släkt och vänner, ätit god julmat och det finns rester kvar i kylen. Oftast har man några dagars extra ledigt, mellan jul-nyår-trettondagshelgen. Vilket är perfekta dagar att satsa på skrivandet.

När jag började med traditionen arbetade jag fortfarande heltid, därför var det än viktigare att skriva under dessa dagar, att låta mig uppslukas av orden och bara försvinna bort.

Efter att jag hade blivit heltidsförfattare ägnades hösten åt signeringar och föreläsningar och jag bibehöll traditionen om att skriva under helgerna, dessutom utökade jag skrivbubblan med två extra månader.

Januari och februari är mina skrivmånader, då bokar jag inte in något annat, då ska det skrivas. Livet kommer att bli lite annorlunda i början av 2019 eftersom Kotten kommer in i vår familj och han får ta tid ifrån skrivandet, han är en viktig del av vårt liv och det är i början av sitt liv han ska formas till en bra familjemedlem. Men han sover mycket som valp och då passar jag på att skriva. Därför är det ännu viktigare att jag skriver innan Kotten kommer. Skriver MASSOR!

Innan skrivperioden är slut ska jag ha skrivit klart två böcker och påbörjat en tredje. Det gäller att sätta upp mål om man som jag skriver 4-6 böcker per år och nå upp till målet 100 böcker innan jag dör. Jag har snart skrivit klart min 51:e, mer än halvvägs med andra ord.

Vad ska du ägna helgdagarna åt? Ska du också skriva?

Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

 

Finns det någon historisk händelse du vill jag ska skriva om?

Finns det någon historisk händelse du vill jag ska skriva om?

Det kommer många brev från läsarna, flera av dem önskar att jag ska skriva om en speciell händelse, eller en historisk person. När många av mina läsare önskade samma sak, bestämde jag mig för att starta en ny bokserie utifrån den historiska äventyrsserien Theo och Ramona. Den nya serien heter Theo- och Ramonaäventyr, där är det läsarna som bestämmer vilka ämnen jag ska skriva om.

Den första boken var Månstenen

Månstenen är faktiskt en fantasy, en av anledningarna till att jag startade den här serien. Många läsare ville att jag skulle skriva om framtiden och till slut gav jag med mig. Eftersom jag älskar fakta läste jag in mycket om genteknik och framtidstänkande. Utifrån det bildade jag mig en uppfattning om hur framtiden skulle komma att se ut. Älskar omslaget till Månstenen. Boken var rolig att skriva och många säger att det här är deras favoritbok.

Andra boken blev Skräckresan med Titanic

Du anar inte hur många som har skrivit till mig och bett mig skriva om Titanic. Till slut gav jag med mig och det blev Skräckresan med Titanic. När vi släppte den på Bokmässan i Göteborg sålde den slut redan på lördag morgon, trots att vi hade tagit dubbelt så många böcker med oss mot vad vi vanligtvis brukar göra av den ny titel. Boken är precis skickat till omtryck igen, för femte gången. Det är en bok som bara säljer och säljer och säljer och det fick mig att verkligen förstå hur mycket läsarnas önskemål betydde. Jag lyssnar, vad vill du jag ska skriva om?

Tredje boken är Sveriges Pompeji Sandby borgs öde

Sveriges Pompeji Sandby borgs öde är en bok som har mycket samhörighet med Tillbaka till Pompeji, min debutbok, på så sätt att även Sandby borg är en plats som lämnats orörd sedan människorna dött i borgen. Sandby borgs öde har blivit känt i hela världen och de stora tv-kanalerna har varit där och filmat. Ännu en gång prickade fansen in rätt ämne. Tack!

Fjärde boken är Det osynliga folket på Island

Det osynliga folket på Island var min isländska förläggares önskan att jag skulle skriva. Det är en bok som handlar om isländska myter och historier. Boken kom ut samma år som Döden på Island, som berättar om Islands historia. En bra kombination, eller hur?

Femte boken är Mysteriet med Guldgubbarna

Mysteriet med Guldgubbarna fick jag i uppdrag från Ronneby kommun att skriva. Åh, vad roligt det var. Jag fick hjälp av Blekinge Museum att ta fram fakta och fick en guidad tur på platsen. Samma år som boken släpptes berättade arkeologen att de nya fynden som hade gjorts bekräftade min historia i boken. Gissa om jag jublade.

Sjätte boken är Spöket på Torpa Stenhus

Spöket på Torpa Stenhus var en lärare och hennes elever som önskade att jag skulle skriva om. Jag hade ingen aning om vad Torpa Stenhus var, men när jag hade läst lite om det blev jag mycket inspirerad. Visste du att Gustav Vasa  hämtade sin hustru Katarina Stenbock på slottet? Slottet har också massor av spöken och jag älskar att berätta om dem. Tycker du att läsa om spöken?

Sjunde boken blir Silverskatten på Johannishus slott

Silverskatten på Johannishus slott kommer ut först 2019. Idén till den fick jag av greve Wachtmeister på Johannishus slott och genom att jag hade kommit att läsa om skatten när jag forskade inför boken Mysteriet med Guldgubbarna.

Precis som böckerna i den historiska äventyrsserien om Theo och Ramona, är även Theo- och Ramonaäventyrsböckerna helt fristående och kan läsas i vilken ordning du vill.

Kom det några idéer? Har du något du vill jag ska skriva om? Mejla Kim M. Kimselius genom att trycka på namnet så får du mejladressen.

Hoppas få höra av dig!

Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

Julens historia runt om i världen

Julens historia runt om i världen

Isländska Ylepojkarna och trollpackan Grýla
På Island har de 13 Yulepojkarn som kommer med julklappar varje dag i tretton dagar fram till julafton. Om det har jag berättat i min bok Det osynliga folket på Island. Det finns även en trollpacka som heter Grýla. Till jul äter hon upp alla barn som inte har varit snälla under året.

I Dimmuborgirs lavafält på Island döljs många väsen bland grottor och klippformationer. Dit kommer Theo och Ramona och blir genast indragna i Det osynliga folkets värld. Yulepojkarna är i fara och då även den isländska julen. Trollpackan Grýlas hunger är så stor att hon äter precis vem som helst, alvbarn, människobarn, Theo och Ramona. 

Växten Julstjärna
Julstjärna återfinns ofta i tropiska trädgårdar. Genom förädling, och även genom att stamförkortande, kemiska medel används, har lågvuxna och bladhållande former erhållits. Julstjärna, som är en av våra vanligaste prydnadsväxter, är känslig mot kyla och kräver temperaturer överstigande 15 °C. All odling sker i växthus för försäljning till julen.

Arten, som hör hemma i Mexico, odlas mycket ofta som prydnadsväxt för inomhusbruk också i Sverige och särskilt till julen; växten är en kortdagsväxt, som med lämplig kortdagsbehandling kan fås i blom redan i september.
 
Julens historia

För många är det julklapparnas tid som nu kommer, matens tid, dryckens tid och gemenskapens tid. Hur firade man jul förr i tiden och hur länge har vi haft de olika traditionerna och sederna och var kommer de ifrån? Här har jag sammanställt fakta om våra traditioner runt julen.

Advent, adventsljusstake och änglaspel
"Advent" är latin och kommer av det latinska ordet adventus Domini vilket betyder "Herrens ankomst".

Ljus var förr en lyxvara som endast de privilegierade hade råd med. I bondesamhället stöpte man ljus av fettet som man fick från slakten, dessa talgljus luktade dock inte speciellt gott.
Stearinljus uppfanns först på 1830-talet i Frankrike och 1839 började Lars Johan Hierta (aftonbladets grundare) tillverka stearinljus vid Liljeholmens stearinfabrik i Stockholm. Eftersom de blev dyra blev det dock inte någon större framgång vid bondebefolkningen. Drygt 20 år senare kom fotogenlampan och under 1900-talet det elektriska ljuset.

Adventsljusstaken med fyra ljus omnämns första gången 1896 av pastorn (senare ärkebiskop) Nathan Söderblom. Han var vid detta tillfälle pastor i svenska kyrkan i Paris. Han brukade sätta fyra ljus i en enbuske.

Den första elektriska adventljusstaken uppfanns 1934 av göteborgaren Oscar Andersson (25) och fem år senare, år 1939, såldes de första 2000 adventsstakarna för 13 kronor styck. Uppfinningen blev så småningom en stor succé och den finns nu över stora delar av världen.

Änglaspelet uppfanns 1948 av Erik Boberg, Gävle. Det var en rund ljusstake i mässing med fyra små ljus vars värme gjorde att tre änglar snurrade runt och med sina hängen gav ifrån sig ett plingande ljud. Från starten 1948 till 1973 har över 20 miljoner änglaspel sålts över hela världen.

Adventsstjärna
Adventsstjärnan symboliserar Betlehemsstjärnan som visade de tre vise männen vägen till Jesus i stallet. Adventsstjärna "uppfanns" i Tyskland på 1880-talet då en lärare kom på idén att låta sina elever på internatskolan göra en sorts pappersstjärnor med en lampa inuti.

Adventskalender
Historien om adventskalendern börjar som så mycket annat i Tyskland i slutet av 1800-talet. Det var en liten pojke som hette Gerhard Lang som veckorna före jul ständigt frågade sin mamma hur länge det var kvar till julafton. Hon fick då idén att baka 24 kakor som hon la ut på ett papper, där varje kaka hade en siffra från 1-24. Gerhard kunde sen äta en kaka varje dag och kunde själv räkna ut hur länge det var kvar till julafton.

När Gerhard som vuxen affärsman kom att tänka på det här förstod han att många mödrar runt om i världen måste ju ha samma "problem" som hans mamma en gång haft. Omkring år 1920 tillverkade han den första adventskalendern som bestod av två pappersark, ett med bilder att klippa ut och ett med numrerade platser att klistra upp dem på. Succén blev oväntat stor och han kom snart på en bättre modell, med luckor där en bild fanns bakom.

Till Sverige kom adventskalendern 1932 via flickscouternas chef, Henny Strömman. När scoutförbundet behövde få in pengar till sin verksamhet kom hon att tänka på adventskalendrarna hon sett i Tyskland. Hon vände sig till konstnärinnan Aina Stenberg Mas-Olle som gjorde den första kalendern som kom ut 1932. Hon sägs ha ritat av sin egen gård Siljansnäs i Dalarna. Aina kom att rita adventskalendrar ända till år 1964, när hon var närmare 80 år gammal.

"Anna med kanna", 9/12
Den 9 december har Anna namnsdag (S:ta Anna, jungfru Marias mor). Denna dag skulle enligt gammal tradition julölet antingen vara färdigbryggt så man kunde provsmaka, eller annars skulle det börja bryggas den här dagen. Det fanns tider då "Annadagen" markerades med en kanna i almanackan - därav namnet Anna med kanna. Skulle man ha lutfisk till jul var även den bra att lägga i blöt på Annadagen.

Lucia, julgris och skolavslutning, 13/12
13 december är tillägnad martyren och helgonet Lucia som var en kristen jungfru från Syrakusa, Sicilien, och som led martyrdöden år 304. Den Lucian har dock inte så mycket gemensamt med dagens Lucia som lussar runt med ljus i håret. Ordet "Lucia" kommer av latinets "lux" som betyder ljus.

Lucianatten ansågs förr vara en farlig natt, då trodde man att djuren kunde tala och att onda makter var ute och härjade.
På medeltiden började julfastan just på Luciadagen – då skulle kött bytas ut mot fisk. Dock var man uppe i "svinottan" och slaktade julgrisen som man sparat och som man skulle ha till julmat. Man festade till riktigt ordentligt på den nyslaktade grisen, ända till solen steg upp och fastan inleddes. Resten av grisen sparade man till julafton. Eftersom det var så nära jul behövde man inte salta köttet så mycket och kunde alltså festa på lite mindre saltsmakande kött när väl julen kom.

Enligt 1724 års gymnasie- och skolordning var Luciadagen avslutningsdag för höstterminen, vilket firades i skolorna med ljusfester.

Första gången man hör talas om en svensk Lucia med ljus i håret är 1764 i närheten av Skövde. Från början var det också i första hand de högre stånden samt i Västsverige som Lucia lussade. Seden spred sig dock runt till skolorna och på 1890-talet började man fira Lucia på Skansen. Riktigt populärt blev det på 1920-talet när Stockholms Dagblad utlyste en luciatävling där vinnaren kröntes till Lucia och fick leda det första officiella luciatåget.

Julkort
Frimärket uppfanns i England 1840 och redan tre år senare sändes världens första julkort som var tecknat av John Calcott Horsley. Initiativtagare till julkortet var uppfinnaren Henry Cole, som förutom detta även uppfann byggklosslådan åt barn och grundade Victoria and Albert Museum i London.

I Sverige blev det vanligare att sända julkort 1877 och åren därefter eftersom Posten då införde halverat porto för privata brevkort. På de första julkorten fanns dock ingen tomte med - utan de kom senare när Jenny Nyström började illustrera julkort. Det blev hon som skapade den tomten vi alla känner idag, mycket tack vare Viktor Rydbergs dikt tomten som hon illustrerade 1881, och där hon säkrade sin plats i historien genom att göra tomten populär.

Julhalm
Något som var mycket vanligt förr bland lantbefolkningen var att man spred ut halm på golvet inne i stugan, vilket visade att julfirandet kunde börja. Man packade ett jämnt och fint lager, cirka 30-40 cm tjockt på golvet där sedan gäster, som kanske hade långt hem, kunde sova. Längre tillbaka i tiden gjorde man även detta för att lindra golvdrag och kyla. Traditionen med julhalmen levde kvar in på 1900-talet som en julsymbol om hur Jesu låg i en krubba med halm.

"Tomas fylletunna", 21/12
Den 21 december firades Tomasdagen (Tomas var en av Jesu lärjungar) och då skulle man smaka på julöl och brännvin. Den här dagen brukade det även vara julmarknad och på den, samt på hemvägen, smakades det också på starkare varor så det kanske fanns en orsak att dagen kallades "Tomas fylletunna".

Julklappspapper
Svenska nationalföreningen mot tuberkulos fick 1922 ett anbud från norska tuberkulosföreningen att sälja norsktillverkat julklappspapper i Sverige. Beda Hallberg (majblommans uppfinnare) tog tag i saken och köpte in 175 000 ark. Några år senare började Papyrus i Malmö att tillverka eget julklappspapper, från början i ark, men från 1924 i rullar.

Julgran
Seden med att använda julgran började i Tyskland där man vet att det i början av 1600-talet fanns de som hade "julträd" - de första var dock utan ljus.

I Sverige kom julgranen först till de adliga familjerna, bland annat så hade familjen Wrede-Sparre på Stora Sundby i Södermanland en julgran år 1741 som var pyntad med saffranskringlor. Först under 1800-talet spreds traditionen till de övriga samhällsklasserna.

Julbock
Långt innan tomten och granen var det julbocken som var den största julsymbolen. Höjdpunkten i forna dagar var när julbocken kom, vanligtvis på annandag jul. Ofta var det någon yngre pojke i byn som klädde ut sig i en ut och invänd rock (med fällen utåt) och med mask och horn i pannan. När han kom på besök sjöng de som bodde i huset och bocken "dog", men fick snart liv igen och stångade husets folk. För att "bli av med bocken" fick man köpa sig fri med lite brännvin och mat. När man i de finare familjerna började ge varandra julgåvor var det bocken som fick göra det. I cirka 100 år fick bocken dela ut klapparna innan jultomten tog över. Idag lever bocken endast kvar som halmbock och på vissa julkort.

Julafton, dopparedagen och Kalle Anka
Julafton kallas även för dopparedagen, vilket kan hänga samman med att medeltidens julfasta varade ända fram till julaftons kväll. Ville man känna lite köttsmak kunde man kringgå dessa bestämmelser genom att doppa lite bröd i köttspadet som stod på spisen och puttrade, därav dopparedagen.

Vad vore en jul utan Kalle Anka? Jag har växt upp med Kalle och första gången som "God Jul önskar Kalle Anka och hans vänner" började sändas som julaftonsprogram i svensk TV var 1960.

Jultomte
Innan jultomten blev den som delade ut julklappar var det julbocken som hade den uppgiften. Jultomten kom till Sverige först under senare delen av 1800-talet från Tyskland och England då mycket julpynt tillverkades där och importerades till Sverige. Där kallades tomten för S:t Nicolaus samt Santa Claus, fast i Sverige fick han heta jultomte.

År 1864 anses vara första gången som ordet "jultomte" används första gången i Sverige. Den som har gett tomten det utseende som den har idag är illustratören Jenny Nyström.

Julklapp och julklappsrim
Traditionen att ge varandra julklappar går långt tillbaka i tiden, det hörde till "god ton" att vara givmild i juletid. Bönderna kunde till exempel ge tjänstefolket mat och öl och kanske ett julljus och man kunde ge de fattiga i socknen julgåvor - som kunde vara lite mat från julslakten och julbaket. På medeltiden brukade man dock ge varandra nyårsgåvor, istället för julgåvor.

Ordet julklapp kom emellertid betydligt senare, en uppfattning är att ordet kommer från den sed där man skrev ett litet elakt rim på ett vedträ (eller något liknande) och sedan klappade (knackade) på dörren och sprang sin väg. Denna sed är känd sedan 1600-talet. Det finns dock olika uppfattningar om hur ordet bildats.

Många använder julklappsrim och syftet med dessa, eller rättare sagt rimmen på de nyårsgåvor som man gav varandra förr i tiden, var att de skulle vara lite skämtsamt elaka. Redan på 1700-talet fanns det rim på gåvan, både bland allmogen som i de högre skikten i samhället. Ursprunget leder tillbaka ända till det gamla Rom där man gav varandra nyårsgåvor.

Juldagen, julotta, 25/12
Juldagen firas till minne av Jesu födelse. Under julnatten tände man ljus som skulle brinna hela natten för att ge skydd mot onda krafter.

På juldagens morgon gick man upp tidigt för att hinna fram till julottan som började klockan 6. Det var emellertid inte så bra att komma för tidigt till kyrkan eftersom man trodde att de döda firade sin julotta före de levande. Ett tecken på att de hade varit där precis innan var om man hittade lite jord eller mull på bänken där man satt.

På väg till julottan skulle det brinna ljus i alla fönster i gårdarna man åkte förbi. Hade man råd åkte man med häst och släde med bjällerklang. I kyrkan var det kallt och julottan var lång. Ibland kanske någon somnade men dessa väcktes snart av kyrkvakten som gick runt med kyrkstöten och puffade på dem som somnat. Som färdkost hade man med sig brännvin och kringlor, så inte undra på att stämningen på färden hem kunde bli riktigt hög. För många var hemfärden också höjdpunkten på hela julottan, för då skulle man tävla med sin häst och släde och se vem som kom hem först. Den som vann skulle kommande höst få sin skörd bärgad först av alla - något som ansågs vara mycket hedersamt.

I övrigt skulle man hålla sig lugn denna dag, endast de viktigaste göromålen fick utföras - man gjorde inte ens rent hos djuren.

Annandag jul – Staffansdagen, 26/12
Annandag jul har Stefan och Staffan namnsdag. Dagen är tillägnad helgonet S:t Stefanus som stenades till döds för sin tro på Jesus cirka år 35.
På annandagen brukade ungdomarna förr klä ut sig och rida runt i byn under stoj och stim sjungandes staffansvisor och tigga dryck och mat till egna kalas. Grannar och släktingar träffades också under mellandagarna för att dansa och leka.

Menlösa barnens dag, 28/12
Fram till år 1772 kallades denna dag för "fjärdedag jul". Under den katolska tiden firades menlösa barnens dag till minne av de barn som Herodes skall ha låtit mörda i Betlehem, för att försöka döda barnet som skulle bli judarnas konung. (Menlös betyder också oskuldsfull)

Nyårsdagen, 1/1
På medeltiden brukade man ge varandra nyårsgåvor, en tradition som försvann när det blev vanligt att ge varandra julgåvor istället.
På nyårsdagens morgon skulle man gå upp tidigt, för ens uppförande den dagen skulle sedan sätta sin prägel på hela året. Ett äpple var bra att äta för då skulle man hålla sig frisk det kommande året däremot skulle man passa sig för att betala något eller låna ut pengar den här dagen för då skulle det kommande året bara bestå av en massa utgifter.

Tolftedagen, trettondagen, benraskedagen 6/1
Trettondedag jul är den 12:e dagen efter juldagen om man inte räknar med juldagen, och förr kallade man det också mycket riktigt för Tolftedagen. Räknar man med juldagen blir det 13 dagar och då kallas det för trettondagen. Dagen kallades på vissa håll även för "benraskedagen" eftersom julens mat var slut och man fick kanske skava bort det sista som fanns kvar på köttbenen.

Helgen är den kyrkliga avslutningen av julhögtiden och firades förr till minne av Jesu födelse. Under den katolska tiden brukade kyrkan uppföra "trettondagsspel" där Kristi födelse dramatiserades med de tre vise männen besök och liknande. Efter att datumet för hans födelse flyttats till den 25 december blev endast de tre vise männen, som uppvaktade den nyfödde i stallet, kvar att fira.

Trettondagsafton var på många håll också det sista tillfället som de unga kunde roa sig och många klädde ut sig till stjärngossar och gick runt och sjöng för att få pengar till fortsatta studier under kommande termin. Nu finns denna tradition inte kvar längre utan nu ingår stjärngossarna i luciatåget istället.

Farängladagen, änglafardagen
Trettondagen, eller på några platser även dagen efter, kallades på många håll för farängladagen eller änglafardagen. Namnet kommer ifrån att man trodde att familjens döda, som ju var änglar, var med och firade jul och eftersom nu julen var slut var det dags för dem att fara tillbaka till himlen

I Sverige är det numera julaftonen som blivit julens viktigaste dag. Men på andra håll är det fortfarande juldagen som är den stora dagen. Under medeltiden betecknades dagarna före stora helgdagar med det latinska ordet vigilia, vaka och innebar ursprungligen att man bokstavligen vakade hela natten med bön och läsning.

Det var en dag då man förberedde sig för den stora kyrkliga dag som skulle komma, bl.a. genom fasta. Julaftonen var därför en fastedag, och förr åt man lutfisk den dagen i Sverige. Skinkan åts först på juldagen. I många länder äter man av tradition karp på julaftonen, och många som är födda kan berätta om hur man förr köpte en karp som fick simma någon dag i badkaret.

Lutfisk är i själva verket en av våra äldsta rätter, torkad fisk, som genom olika processer görs aptitlig igen. Säkert försökte man under medeltiden att få tag på färsk fisk den dagen, på samma sätt som man också ville äta färskt och inte insaltat kött på juldagen.

Juldagen: Nativitas Domini "herrens födelse"
Den 25 december firas Jesu födelse i hela kristenheten, en av kyrkoårets största fester, kyrkan såg den som den näst största högtiden efter påsken. Jultiden räknade man från julafton eller juldagen och fram till den dag som kallas epiphania (den dag då Jesu födelse blev uppenbarad för hela världen genom de tre vise männen) - trettondagen - eller tjugondagen.

De fyra första juldagarna var allmänna helgdagar och alltså arbetsfria, men många har säkert använt dagarna till att gå i kyrkan; på juldagen hölls tre mässor.

I bibeln står inte många ord om Jesu födelse. Det är i senare legender man broderat ut historien mer. Särskild betydelse fick den skildring den helig Birgitta ger i den uppenbarelse hon mottog under sin sista pilgrimsfärd, som gick till det heliga landet.Där mottog hon en uppenbarelse om Jesu födelse i födelsegrottan i Betlehem. Maria lät henne vara med vid förlossningen. Så här lyder hennes text i förkortad version:

"När jag befann mig vid Herrens krubba i Betlehem, såg jag en mycket fager havande jungfru, iklädd vit kappa och en tunn klänning… Hennes moderliv var fullt och mycket uppsvällt, ty hon var redan beredd att föda. Med henne var en mycket hedervärd gammal man, och de hade både en oxe och en åsna med sig. När de kommit in i grottan, band åldringen oxen och åsnan vid krubban, gick ut och kom tillbaka med ett tänt ljus, som han fäste i muren…"

Jungfrun tog skorna av sina fötter, tog av den vita mantel hon bar och drog slöjan av huvudet samt lade plaggen bredvid sig. Så hade hon blott klänningen på sig, och hennes underbara, guldglänsande hår var utbrett över skuldrorna. Hon tog fram två små linne- och två ylleplagg, mycket rena och fina, som hon hade fört med sig för att linda det väntade barnet i, …och hon lade dessa barnplagg bredvid sig för att kunna nyttja dem när hon behövde…

Medan hon var försjunken i bön på detta sätt, såg jag barnet röra sig i hennes kved, och i samma stund, ja på ett ögonblick, födde hon sin Son, från vilken en så outsäglig strålglans utgick, att solen icke kunde jämföras med den…

Och jag hörde ljuvligt klingande änglasång av underbar skönhet. När hon kände att hon hade fött, tillbad hon gossen mycket höviskt och vördnadsfullt med böjt huvud och sammanlagda händer.
… Strax begynte hon noggrant linda honom, först i linne- och sedan i yllekläderna… Sedan svepte hon in barnets huvud i de två linnekläden, som hon hade till hands för detta ändamål.

…Så stod hon upp med gossen i sin famn, och hon och Josef lade honom i krubban, och knäböjande tillbad honom med omätlig glädje."

Nyheten om Jesu födelse spred snabbt. Så här står det i Lukasevangeliet:

"I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt över sin hjord." Och ängeln berättade för dem om Jesu födelse. Och plötsligt "sågs där jämte ängeln en stor hopa av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag."
 

Julens historia - förr och nu
Kyrkans år börjar den första advent. Det är under den mörkaste årstiden, fyra söndagar före jul. Ordet advent är latin betyder ankomst. Det är Jesu ankomst som vi väntar på och som vi sedan firar under julen. Så här berättar evangelisten Lukas om Jesu födelse. 
 
Julens historia Jesu födelsedag har inte alltid firats den 25 december. Under de första århundradena efter Jesu födelse firades inte Jesu födelsedag alls. Många har forskat i vilket datum det är, men man vet ej med säkerhet.

Någon gång på 200-talet började man trots allt att fira Jesu födelsedag, men då den 6 januari. Senare ändrades Jesu födelsedag till den 25 december. 

Advent
Första söndagen i advent går många människor i kyrkan. Där brinner massor av ljus och man sjunger gamla vackra psalmer. De bär alla med sig ett glatt budskap. Det är inte bara i kyrkan som det brinner många ljus. I de flesta hem tänder man det första ljuset av fyra i en adventsljusstake. Det var först på 1920- talet som adventsljusstakarna blev vanliga i Sverige. Många har också en adventsstjärna som lyser i något fönster under julen.

Adventsstjärnan kom ännu senare till Sverige. På 1930-talet började den bli allmän här. 1: a advent ses i dag som julens början. Många barn börjar nedräkningen till jul: dan före dan före dan… före dopparedag. Till sin hjälp har de kanske en adventskalender. Den har precis som adventsljusstaken och adventsstjärnan kommit till Sverige på senare år.

 
Julförberedelser förr i tiden
Tiden från 1: a advent var för en bråd tid. Öl skulle bryggas, grisen slaktas, ljusen stöpas och brödet bakas 

Slakten
Slakten skulle ske tidigt på morgonen - i svinottan. Att man började så tidigt kan ha sin förklaring i att det var mycket som skulle hinnas med den dagen. När man slaktade grisen tog man vara på nästan allt.
Av blodet bakades paltbröd, av inälvorna lagades sylta. En del fläsk saltades ner, en del åts färsk

Ljusstöpningen
En del av fettet från slakten användes till ljusstöpning. Att stöpa ljus var kvinnornas arbete. Kvällen före ljusstöpningen tvinnade kvinnorna vekarna. Då man stöpte ljus skulle man vara glad, då skulle ljusen brinna klart och vackert, trodde man. Grät man skulle ljusen komma att rinna. 

Julbaket
Bakade till jul gjorde man förstås så sent som möjligt, eftersom man inte hade några frysboxar på den tiden, men ändå ville ha färskt bröd. När man bakade gjorde man det emellertid i stora mängder. Brödet skulle räcka över hela julen, ja ibland ända till påsk. Ett så stort bak tog flera dagar och var säkert tungt och arbetsamt. Till vardags bakade man normalt bröd av korn och havre men till julbaket användes också råg och vete. Fortfarande har många människor bråda dagar till jul. Vi städar, bakar och kanske stöper vi ljus. Skillnaden är bara den att vi kan köpa allt färdigt i affärerna om vi vill, medan människorna förr i tiden var tvungna att göra allting själv. 

Julfint i stugan När det skulle firas jul skulle hela stugan vara skinande ren. Kvinnorna steg upp mycket tidigt den dagen de skulle städa, för de hade mycket arbete framför sig. Golv, väggar och tak skulle tvättas. Möbler, husgeråd och allt annat i hemmet skulle dammas och poleras. 

Julfint utomhus Också utomhus ville man ha städat och fint. Till småfåglarna satte man upp en kärve säd. Också hos djuren blev det julfint. Korna och hästarna fick lite mer och lite bättre mat än vanligt. Katten fick vara inomhus över julnatten. Det fick den aldrig annars. För att skydda djuren mot de ondskans makter som man trodde var lösa under julnatten, satte man upp ett halmkors ovanför stalldörren. 

Badet till jul? När stugan var skinande ren, när djuren fått sitt och när jul veden var huggen var det dags för människorna att snygga till sig själva. Folk badade inte ofta förr i tiden. Kanske bara till jul… men på julafton skulle alla bada. Därför värmde man vatten och slog det i ett stort trädkar. Där fick alla bada i tur och ordning. Först männen, sedan kvinnorna och sist barnen – alla i samma vatten! Efter badet var det dags att sätta på sig rena kläder. Ja till och med rena underkläder. Det var något som annars inte byttes så ofta. 

Jultomten Tron på tomten har funnits i Norden mycket länge. Förr ansåg man att tomten var en liten gubbe som bara var som en 4-5 åring till växten. Han hade långt vitt skägg, var klädd i grå kläder och hade en grå luva på huvudet. På varje gård fanns det en tomte. Namnet tomtegubbe betyder gubben på tomten – gubben på gården (tomten). Vår bild av hur tomten ska se ut kom till på 1800-talet, i röda kläder och röd luva blev mycket populär. Den gamla gårdstomten hade ingenting med människornas julfirande och våra dagars julklappsorgier att göra. Det var framför allt tomtegröten som kom att knyta honom till julen. Tomten tog nämligen inte betalt för sina tjänster. Gröten blev belöning för ett år av slit och släp. 

Det finns många berättelser om vad som kunde hända om husmor ej tillredde julgröten så att tomten blev nöjd. Bråkade man med tomten kunde han se till att djuren dog eller huset brann ner. Det gällde alltså att hålla sig på god fot med tomten. Det troligaste är att jultomten som vi känner i Sverige idag är en hybrid av gårdstomten, Sankt Nikolaus och julbocken. Gårdstomten fick låna ut sitt namn och utseende plus seden med julgröten. Sankt Nikolaus bidrog med julklappsutdelningen. Den speciellt nordiska seden att någon i familjen klär ut sig med lösskägg och huva fanns långt före jultomten men då i julbockens gestalt. 

Julbocken Julbocken är en av våra allra äldsta julsymboler och härstammar från förr i tiden då utklädningsupptåg var vanliga i ungdomens julfirande. En person klädde ut sig till bock, varpå man drog runt bland gårdarna och framförde ett enklare skådespel eller sjöng någon julbocksvisa samt agerade som en förmedlare av olika gåvor. Som belöning fick man mat eller dryck till ett gille som sedan hölls i mellandagarna. På 1800-talet blev bocken tomtens föregångare som julklappsutdelare i de svenska borgerliga hemmen.

Man tror att julbocken av halm "föddes" i Sverige, men det gjordes julbockar även i Danmark i forna tider. Där försvann traditionen under en period och återinfördes från Sverige på 1940-talet. Överallt i världen har man använt halm till nyttiga ändamål och i allmogehemmen i Norge, Danmark och Sverige var det väldigt populärt att arbeta med halm. Redan under 1700-talet tillverkade man saker i halm, i synnerhet i samband med de traditionella högtiderna. Då sädesslagen i årtusenden gett oss "vårt dagliga bröd", har de varit självklara material i olika hedniska och kristna ritualer, exempelvis i tillverkningen av fruktbarhetssymboler. 

Julklappar Att ge bort julklappar är en gammal sed, ofta var det bara barnen som fick t ex något klädesplagg, kanske någon leksak. Numera börjar många affärer att julskylta redan i november och inne i affärerna spelar välkända julsånger. Särskilt barnen brukar få mängder av paket. Det finns faktiskt barn som tror att vi firar jul för att vi ska få julklappar! 

Julgranen Innan julgranen blev vanlig hade man julträd på bordet som man trädde äpple och vackra saker på. Längre tillbaka i tiden brukade man hämta hem ett par granar från skogen, de kapade bort de nedersta grenarna och satte dessa julruskor utanför dörren. Granarna skulle föra liv och växtlighet till gården. Nu har de allra flesta julgran hemma under julen. Den som vill vara mycket praktisk köper sig en plastgran. 

Julottan På juldagens morgon bar det iväg till julottan i kyrkan. Inne i kyrkan var det trångt. De rika satt längst fram, de fattiga längst bak där det drog från dörren. Prästen predikade länge och många somnade, för de var trötta eftersom de gått upp så tidigt. Fortfarande går många människor till julottan. Numera börjar den sex på morgonen men det är ganska tidigt och många av dagens kyrkobesökare är nog också trötta. 

Annandag jul På annandagens morgon gällde det att skynda sig till stallet och ladugården. Arbete hade ju legat nere under juldagen. På förmiddagen brukade traktens unga män rida i kapp, de red egentligen ikapp till en källa där hästarna skulle dricka vatten. Längs färden stannade de till i husen de passerade och tiggde mat och brännvin till de gillen, kalas som snart skulle börja. På kvällen samlades släktingar och vänner. De åt, drack, lekte lekar och dansade. Vanliga lekar var bland andra blindbock och gömma ringen. Kalasen avlöste varandra ända fram till trettondagen. 
 
Slutsats Julen är en viktig och betydelsefull tradition som är välbevarad men har dock ändrats under årens lopp. Det viktiga med julen för många är att vara tillsammans med familjen. Försöka att njuta av den och inte bli allt för stressad och inte ta chansen att njuta – julen är trots allt bara en gång om året. Det är viktigt att poängtera att man vill dela med sig OCH framför allt att man vill vara tillsammans under julen. Att ha familj under denna varma och mysiga tid är något som inte alla har – man är lyckligt lottad! Det är just under storhelger som tankar om familj och vänner kommer allt starkare fram. Det är många människor som sitter ensamma under julen och det är både tragiskt och ledsamt. Framför allt blir tankarna om de hemlösa allt starkare och de ägnas mer än en tanke. För de hemlösa blir situationen outhärdlig när kommersen är så stor som den är under julen. Affärerna börjar redan i november med att förbereda folket på vad som komma skall.

Under julen är det familjen det fokuseras på inom handeln och det framställs och poängteras att det är tillsammans med familjen man ska vara, och visst vi som har familj tänker inte så mycket på det men de som inte har… Ja vad tänker de på? Vi som inte behöver bekymra oss om vi får tak över huvudet när snön faller är mer fokuserade på vad vi ska köpa i julklapp, om vi ska hinna med allt, städning och matlagning. Kanske är det på tiden att vi tar ett steg tillbaka och försöker att bara vara under julen. Bara vara… med familjen.

Källor:
Nationalencyklopedin
Den svenska julboken - Jan-Öjvind Swahn
Stora boken om livet förr - Jane Fredlund
Årets fester - Albert Eskeröd
God Jul - Lena Kättström Höök
Maj Assarsson och Rebecka Hufhult
Historiska Museet


Ha en riktigt God Jul och ta det försiktigt ute på vägarna!

Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.