11 september 2001 World Trade Center New York

2001 var första gången jag besökte USA. Mina böcker, Tillbaka till Pompeji och Jag är ingen häxa, höll på att översättas och skulle ges ut i USA.

Det var mitt första besök i New York och givetvis blev jag visade så många av stadens sevärdheter som möjligt. Jag kände inte till mycket, men jag lärde mig snabbt.

För första gången i mitt liv åkte jag tunnelbana, vandrade bland horder av människor i finansdistriktet runt Wall Street, åkte alla hissarna upp till toppen av Empire State Building för att pusta ut och ta in hela staden som låg nedanför mina fötter. Långt bort i fjärran såg jag två tvillingbyggnader, gigantiska skyskrapor och när jag frågade vad det var för byggnader fick jag veta att det var World Trade Center.
Kanske jag där och då kände av den annalkande katastrofen, eller så är jag bara väldigt trött, som du ser på bilden. Jag drog nämligen på mig en förkylning på flyget över och gick omkring med hög feber som dämpades med inköpta mediciner på supermarkets. Det var ett hårt tempo hela tiden, med fina middagar och många möten.

Det som fascinerade mig mest efter mitt besök i New York var faktiskt de två gigantiska byggnaderna och jag satte upp ovanstående kort på tvillingtornen framför min dator. De var symbolen för New York för mig och med spänd förväntan såg jag fram mot den dag mina böcker skulle komma ut i USA.

Då kom 11 september några månader senare. Som vanligt hade jag ingen radio på när jag satt och skrev, så när jag ringde en väninna 16.00 var det första hon sa: "Vad tycker du om det som har hänt?" Jag var helt oförstående och hon sa att jag genast skulle slå på tv:n, vilket jag gjorde.

Chockad såg jag bilderna från flygplanet som flög in i World Trade Center, sedan hur det andra flygplanet flög in, hur människor hoppade ut från fönstren, hur skyskraporna kollapsade och jag grät. Jag led med alla människorna utan att veta att även jag skulle drabbas på ett betydligare lindrigare sätt, men ändå bli påverkad. Jag grät mig igenom hela kvällen och led ända in i själen av det jag såg.

Det blev ingen utgivning av mina böcker i USA. En katastrofbok som Tillbaka till Pompeji skulle inte sälja i ett sådant läge. Dessutom låg mitt förlag i närheten av World Trade Center. Ja, resten är historia. Världen blev sig aldrig lik efter den dagen och terroristerna hade uppnått det de hade varit ute efter.

Jag är glad att ha upplevt tvillingtornen medan de ännu stod på plats, även om jag inte hade en aning om dess betydelse i den stund jag fotograferade dem.

En sådan händelse får alla att inse att man aldrig ska ta något för givet. Det gäller att njuta av varje stund för den kan vara den sista.

Idag är det på dagen 9 år sedan det hände. Jag sänder en tanke till alla de som drabbades, miste sina nära och kära och på något sätt blev påverkade av vad som hände den 11 september 2001.

Jag har svårt att förstå varför var och en inte kan få ha sin religion och tro. I alla tider har människor försökt omvända varandra för att få dem att tro på en ny gud, en ny livsåskådning. Jag tror på kärleken, till allt och alla. Om bara fler gjorde det skulle världen se mycket bättre ut.

Nu ska jag gå och pussa på min man och mina hundar och ge dem lite av min kärlek. Hoppas du får en kärleksfylld dag!

Kramisar Kim

Kinas förste kejsare Qin Shi Huangdi

På 200-talet samlade en man flera krigande riken till en enda stat som existerar än idag, mer än tvåtusen år efter hans död: Kina.

Som trettonåring besteg han tronen i staten Qin, då var hans namn Zheng. Qin var ett av sju starka riken som utgjorde den kinesiska världen. Dessa riken lydde formellt under kungarna av Zhoudynastin, men den feodala strukturen började med tiden att lösas upp. Härskarna över de enskilda rikena började kalla sig själva för kungar och våldsamma strider utkämpades om makten.

I utkanten av det som på den tiden utgjorde den kinesiska världen låg Qin längst bort i väster. Som sina gränser hade riket berg och floder. Befolkningen och rikets armé var härdade efter långvariga krig mot nomadiska barbarer.

De andra kinesiska rikena betraktade nästan Qins invånare som lika barbariska som nomaderna. I Qin hade utvecklingen gått snabbare mot en mer centraliserad och organiserad statsform än i de andra rikena som präglades av urgamla traditioner och tankemönster.

Nytänkandet i Qin berodde inte minst på att intelligenta och fritänkare från de övriga rikena hade skaffat sig höga positioner i Qin, eftersom de ansågs som impopulära i sina egna riken. Den inflytelserike försteministern Li Si, åtnjöt kungens (och senare kejsarens) gunst. Li Si var den som såg till att ombilda riket i enlighet med den så kallade legalistiska statsfilosofin. Enligt den synen var ett samhälle i ständig förändring, vilket innebar att de styrande hela tiden måste anpassa sig efter nya förhållanden. Det gällde att inte leva i det förgångna utan blicka framåt.

Från allra första stund som kung av Qin var Zheng fast besluten att besegra de andra sex kungadömena och skapa ett enda stort kinesiskt rike. Det var först när han var 21 år och myndig som han kunde sätta sin plan i verket.

Redan på 300-talet hade Qin blivit en stark militärmakt och kungen av Qin använde sig av denna styrka till sin plan. Han tog till både list och förräderi i samspel med militär styrka för att segra. De flesta av hans segrar följdes av blod och död.

När han till slut stod som segrare över alla rikena, år 221 f.Kr. nöjde sig Zheng inte med att bara vara kung av Qin. Kung (wang) var enligt honom inte en tillräckligt förnäm titel. Därför skapade han en ny genom att sätta samman orden huang och di, som anspelar på gudomar och mytiska härskare från ett avlägset förflutet. Titeln huangdi (kejsare) har sedan dess använts om Kinas monarker.

Zheng gav sig själv det nya namnet Qin Shi Huangdi (Förste kejsaren av Kina).

Kejsare Qin Shi Huangdi har gått till historien som en grym man med storhetsvansinne. Mycket beroende på två händelser: År 213 f.Kr. gav han order om att de flesta böckerna i imperiets arkiv skulle brännas. Året därpå begravdes 460 lärda för att de vågat protestera mot kejsarens besatthet av odödlighet.

Men Qin Shi Huangdi är även känd för sina gigantiska byggnadsprojekt. Han lät gräva stora kanaler och startade nya bevattningsprojekt för att ge större skördar. Han lät bygga nya, stora vägar och genom dem och kanalerna förbättrades kommunikationerna inom det stora riket.

Kejsaren lät också bygga ihop de tidigare kungarikenas försvarsverk i norr till en väldig mur till skydd mot stäppernas nomadfolk: Kinesiska muren.

Men det som gjort honom mest känd är den terrakottaarmé han lät göra för att vakta sin grav. Terrakottaarmén har gjort kejsaren odödlig. Just nu (hösten 2010) har du möjlighet att se en del av terrakottaarmén i Stockholm.

Kejsare Qin Shi Huangdi ville leva för evigt och jagade odödligheten genom hela sitt rike. Han anställde magiker som tillverkade odödlighetselixir åt honom, bland annat åt han kvicksilver eftersom det skulle ge honom evigt liv.

På sätt och vis kan man säga att han lyckades uppnå sin strävan, för tack vare sina gigantiska byggnadsprojekt, och enandet av de många kinesiska riken, kommer han att för alltid bli ihågkommen som Kinas förste kejsare: Qin Shi Huangdi.

Min bok Kinesiska Draken handlar till stor del om kejsare Qin Shi Huangdi. Att boken fått titeln Draken var för att endast kejsarens drakar fick lov att ha fem klor. Drakar var ett tecken på kejserlig makt och ingick i den nationella flaggan under Qingdynastin.

Den kinesiska draken var för den kinesiske kejsaren och hans familj. Det var en gul eller guldfärgad drake med fem klor på varje fot. Det var belagt med dödsstraff för en vanlig person att ha kläder med drakar. Kejsaren belönade personer med att ge dem tillstånd att bära drakkläder. De drakarna skilde sig dock ifrån de kejserliga, eftersom de inte fick vara gula och enbart hade fyra klor.

Intresserad av att läsa fler inlägg om Kina:
Kinesiska muren på kryckor
Terracottaarmén i Xi'an Kina
Shanghai
De första kinesiska skrivtecknen
Kinesiska murens historia
Hund i Kina
Kinesiska uppfinningar, bland annat Stigbygeln

Ja, nu har du lite att läsa...

Har du något intressant att berätta om Kina, skriv gärna här i kommentarer.

Kramisar Kim

Höstens blomsterprakt: FLOX

Så lika och ändå inte... Sedan många år tillbaka har jag samlat på Flox i alla former och färger.

Allt började när jag var barn och satt på trätrappan ned från altanen, omgärdad av Flox som doftade ljuvligt.

Till slut lärde jag mig att Flox var detsamma som att skolan snart började, att sommaren var slut och att hösten var på intåg.

När jag flyttade hemifrån saknade jag Floxen, den sagolika doften, färgprakten och minnet av barndomen.

Så jag började samla på Flox, egentligen började jag inte samla, utan jag köpte min första planta och sedan köpte jag en ny. På plantskolan upptäckte jag att det fanns många olika former och färger på Floxen och jag utmanade mig själv att köpa en ny färg, eller form varje gång.













"Katt bland hermelinerna". Ingen Flox, men så vacker att den fick vara med ändå.


















Nu har jag rätt många olika former och färger på mina flox. Här kan du se många av de som just nu sjunger på sista versen i min trädgård. En frostknäpp till och de kanske är borta. Jag njuter så länge de varar.


















Så skir i sin blomsterprakt.


















Vacker mot stenmuren.
















Floxrabatt i alla färger.













Rosa dröm














Doftar ljuvligt

















Lite mörkare nyans än ovanstående


















Polkagrisfärgad.


















En av mina favoriter.


















Älskar den här rabatten. Normalt brukar Kärleksörten blomma vid den här tiden, men på grund av den sena, i stort sett obefintliga våren, har Kärleksörten ännu inte slagit ut. Ringblommorna i framkanten är ännu en av mina favoritblommor. De luktar också gott och höstligt.
















Absoluta favoriten.

















Ljuvlig
















Sagolik












Och helt underbar...
Ja, det var några höstliga blommor. Nu har du fått följa med hela året i min trädgård.

Här kan du läsa några tidigare inlägg från trädgården.
(OBS, eftersom även detta inlägg har samma etikett kommer det att ligga först.)

Här ser du mina inlägg om hösten.

Om du längtar efter vintern och snön kan du kika in här.

Ja, det var allt för idag. Nu ska jag gå ut och njuta av höstsolen, rycka lite ogräs i rabatterna och må gott. Har skrivit intensivt i flera dagar och försummat mitt dagliga trädgårdsarbete.

Medan du njuter av bilderna, går jag ut och njuter av blommorna på riktigt och drar in doften från höstens blomsterprakt, medan jag funderar ut några fler ord att sätta på pränt.

Kramisar Kim

Ord

Ord kan betyda så mycket, ett ord, flera ord, tusen ord: snäll, glad, ledsen...

Ett enda ord kan säga väldigt mycket. När det tumlar tusentals och åter tusentals ord omkring i mitt huvud då vill jag bara ropa STOPP! Sluta! Tyst!

För jag har inte tid att skriva ned alla de meningar och berättelser som ständigt formas inuti mitt huvud, i mina tankar under promenaden, när jag sover, äter, ser på tv, rensar rabatterna... De gånger orden är minst pockande är när jag ser på film, därför gör jag det när jag vill vila. Läser jag en bok, ja då är orden där, trots att det är en fängslande berättelse, formas ändå min egen berättelse i huvudet. Ord, ord, ord.

Jag är oändligt tacksam för alla orden inuti mig, annars hade jag inte varit författare och kommit ut med så många böcker som jag har gjort. Böckerna kanske inte hade fångat läsarna på samma sätt, om inte alla dessa ord hade tagit över mig och krävt på att få komma ut.

I natt låg jag då där, igen, och orden formades utan mitt medgivande. En ny bok blev till i huvudet, meningar, intriger och jag ville bara säga STOPP, ändå tog jag emot och när jag sitter vid min dator flödar orden ut i fingrarna, ned till tangenterna och in i datorn. Där är de, alla de ord som kom till mig i natt. De ser så nakna ut mot den vita bakgrunden, men när jag läser dem känns det som om de glöder och förmedlar just det budskap de ville när de pockade på uppmärksamhet i nattens mörker.

Nu har jag gjort vad jag skulle, nu har jag skrivit ned alla orden. Nu ska jag sätta mig och skriva ännu fler ord, på en helt annan berättelse, som har funnits inuti mig under en mycket lång tid.

Har du många ord inom dig? Håller orden dig vaken på natten? Sätter du dem på pränt när du vaknar?

Ett enda ord till vill jag ge dig innan jag slutar: Lycka!

Kramisar Kim

Kimberlie - Främlingar, färdig bild

Här är den färdiga bilden ifrån Mats på Kimberlie - Främlingar, tredje boken i serien om Kimberlie och Andy på Nya Zeeland.

Vet att många väntar på den här boken, vilket jag tycker är jättekul.

Hela Kimberlieserien skrev jag för drygt 25 år sedan, de tillhör de böcker som jag kallar för mina "byrålådsböcker". Nu plockar jag fram dem och bearbetar dem innan de går iväg för tryck.

Som vanligt inspirerar Mats Minnhagens bild mig oerhört mycket och jag vill inte göra annat än jobba med Kimberlie 3, men just nu är det många förberedelser inför bokmässan och det blir inte många stunder över varje dag för att skriva.

Nå, vad säger du, ser omslaget spännande ut? Ser det ut som en bok du väldigt gärna vill läsa?

Här kan du se min skiss som ligger till grund för Mats underbara omslag. Viss skillnad, eller hur?

Här kan du se den första grovskissen från Mats.

Se bilder från platser där Kimberlie - Främlingar och de tidigare böckerna utspelar sig:
Nya Zeeland del ett
Nya Zeeland del två

Nu ska jag gå och skriva lite på Kimberlie3, som är bokens arbetsnamn. Blir ju lite jobbigt att säga Kimberlie - Främlingar, varje gång vi pratar om boken. Ibland säger vi bara K3, snabbt och lätt.

Ha det så gott!

Kramisar Kim

Kul besök på Liseberg i Göteborg

Det är 25 år jag senast var på Liseberg i Göteborg. Innan jag flyttade från staden besökte jag Liseberg flera gånger per år, i min ungdom tillbringade vi nästan varje helg på Liseberg.

Det var ett kärt återbesök. Liseberg såg ut som jag mindes det, även om det hade tillkommit en ny del, som var minst lika trevlig som den gamla.

När jag klivit in genom porten vände jag mig om och fick magkill när jag såg Gothia Tower Hotell, vilket är detsamma som Bokmässan i Göteborg för mig. Dit ska jag snart: 23-26 september kan du träffa mig i monter B09:20. (Klicka här på länken så ser du mina föreläsningtider)














Lisebergsbesöket gjorde jag tillsammans med Patrik och Frida. Här försöker Frida hitta de läskigaste åkattraktionerna medan jag försöker hitta de minst läskiga, fegis som jag är.

















Ett besök på Liseberg innebär olika för oss alla tre, för mig är det popcorn, för Frida spunnet socker och för Patrik är det mjukglass.

















Men det är även åkattraktionerna som lockar. Även om jag inte är tillräckligt modig för att åka det här tefatet som snurrade runt och åkte upp och ned så jag blev alldeles yr bara jag såg på det...













...inte heller vågar fegisen i mig åka den här attraktionen, hissnade bara vid tanken på att sitta högst upp på toppen av det här hjulet...













...då passade det här lugna tempot mig bättre, men här är det Patrik och Frida som åker...
















...Jag fick åka med Frida i Sagoslottet, där det var uppbyggt olika sagor. Här är det Alice i Underlandet...














...Inte heller är jag modig nog att åka det här, dessutom tycker jag inte det är speciellt kul att gå omkring blöt på Liseberg, vilket är något man garanterat blir efter Kålorado













...Farfarsbilarna passade mig mycket bättre och Frida skrek av förtjusning när jag skräckslagen ropade att hon skulle svänga (men det var ju bara som jag skojade, inte var jag rädd)

















...Det var en riktig turdag för oss och vi vann choklad på löpande band. När vi på kvällen öppnade alla tre chokladkartongerna hade vi inte så värst stor lust att äta något, det var liksom för mycket. Nu har vi delat ut mycket av chokladen och en del har hamnat i våra magar. Speciellt i Fridas...

















Minns att jag älskade radiobilarna när jag var yngre, nu var det nya bilar, med mer blinkande ljus, men det var samma ambition att krocka med så många som möjligt, på så kort tid som möjligt...












När vi kom till Liseberg var det i stort sett folktomt, (en bra tid att gå fredag eftermiddag,) då höll ett popband på att värma upp och vi lyssnade lite granna. När vi gick hem på kvällen spelade de för fullt och det var liksom häftigare med ljusen, röken och publiken.
Det blev ett kul besök på Liseberg, med många glada skratt och ett minne för livet.

Det gäller att försöka göra jobbresorna till något mer än bara jobb, för då gör det inte så mycket att jag arbetar på helgerna. Kan jag dessutom kombinera det med att träffa familjen, då är livet perfekt!

Kramisar Kim

Intensiv helg i Göteborg och Alingsås

Hemma igen efter en intensiv helg med föreläsning i Göteborg och signering i Alingsås. Hade tänkt lägga in lite bilder från resa, men tyvärr vill inte blogger göra som jag vill utan vägrar att lägga in mina bilder.

Hade en fantastisk resa hem idag. Sverige visade sig verkligen från sin bästa höstliga sida. Bönderna var ute på åkrarna, och tyvärr även ute på vägarna. Kullarna böljade utefter vägen, täckta av höstens alla färger. Solen sken från en i början klarblå himmel, efter några timmar dök fantastiska molnformationer upp. Ibland öppnade sig skogen och en skimrande sjö, med små trädbevuxna öar visade sig. Rödmålade, gulmålade ja hus i alla dess färger körde jag förbi. Det var mycket folk ute i trädgårdarna och höströjde, alla klädda i t-shirt eller linnen. Det var en ljuvlig sensommardag, eller brittsommar, välj själv.

Jag stannade och hade picknick på kokt ägg och yoghurt och njöt av solen och värmen.

Hemma fick jag ett mycket hjärtligt mottagande av man och hundar. Min man hjälpte till att tömma bilen och sedan skickade han upp mig på stegen för att hjälpa till att sätta fast de nya vindskivorna. Något jag gjorde med glädje, för det var så jätteskönt ute.

Nu ska jag sätta mig ned och ta det lite lugnt, innan en ny intensiv vecka börjar. En vecka fylld av skrivande, hoppas jag, för jag längtar verkligen efter att få skriva på någon av mina böcker nu.

Hoppas att även du har haft en underbar helg.

Kramisar Kim