Fantastiskt! Ny bloggutmärkelse: Powerful Women Writer Award

När det gäller den här utmärkelsen känns det som "två själar, en tanke", eftersom Ebba på Skrivarvisioner sände mig denna utmärkelsen i samma stund som jag sände den till henne... Vilket sammanträffande. Tack Ebba! Är mycket glad för utmärkelsen Powerful Women Writer Award.

När jag nyligen hade startat min blogg och såg sådana där Bloggutmärkelser på andras bloggar, undrade jag hur man fick en sådan. Kände mig som ett litet barn som är tvungen att stå och titta på när alla andra äter glass och jag står tomhänt bredvid... Ja, något så där i alla fall. Nu har jag till min lycka fått mycket "glass"/många bloggutmärkelser. Du hittar dem alla till höger på min Blogg, rätt långt ned. Vill ju inte skryta med dem, trots att jag är otroligt stolt och glad över att ha fått dem.

Det är Maria Engelwinge som stiftat den här utmärkelsen.

Så här skrev Maria:
Under de åtta månader jag har bloggat har jag stött på så många fantastiska kvinnor i bloggvärlden. Starka, kompetenta, intelligenta kvinnor med driv, jävlaranamma, ödmjukhet och talang. Kvinnor som inte gett upp trots att livet tufsat till dem ibland. Kvinnor som jag ser som mina vänner i dag och som alltid finns där för varandra när någon av oss har det jobbigt. Därför vill jag dela ut denna "girl-power award".
Jag skulle helst vilja ge det här priset till er alla, men jag väljer ut några stycken och ber er som får det att sprida detta pris, eller uppmuntran snarare, så att det snart finns över hela bloggvärlden. För jag är övertygad om det kryllar av kvinnor där ute som förtjänar detta.
 
Det känns härligt att få lämna över den här utmärkelsen till några av de bloggar jag följer. Bloggar som inspirerar och får mig att bli glad. De som jag gav bloggutmärkelsen förra gången hittar du här.

De som får Powerful Women Writer Award den här gången är:

Carina på Pocolococreativo för hennes underbara skildringar av ett för mig helt främmande land.

Marianne på Nya Äventyr som tar mig med på resa runt hela världen, även till lilla Älmhult, men också till det storslagna Egypten, Turkiet... Ja, på den bloggen kan jag verkligen drömma mig bort!

Marie Engelwin på En Shot till tack förtjänar utmärkelsen eftersom det var hon som startade den och har skänkt glädje till så många bloggare.

Emma på Livskrafter skriver alltid inspirerande, uppmuntrande ord som lyfter och gör mig glad.

Ja, det var några av de bloggar jag följer, vill du se alla hittar du dem till höger här på min blogg. Där hittar du även skrivarlänkar, bokbloggare och mycket annat.

Nu ska jag sprida lite glädje genom att tala om för de här bloggarna att jag har skänkt dem bloggutmärkelsen Powerful Women Writer Award!

Men innan jag slutar vill jag berätta att det i morse luktade SOMMAR här i Blekinge. Det var bara +7 grader, men inga ishavsvindar och en stor värmande sol som fick det att kännas som +18. Nu är sommaren här, eller...

Ha en skön helg!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Ännu en lyckad dag! Skrivprocess: Personskildringar

Ännu en föreläsningsdag är till ända. Den här gången har jag besökt Kyrkhultsskolan igen. Idag har vi arbetat med skrivprocessen. Men det blev inte riktigt som jag hade planerat.

Eleverna hade just läst ut min bok Svarta Döden och hade många frågor angående boken. Bland annat hur jag tar fram personskildringarna.

För att enkelt förklara det skissade jag upp på tavlan hur jag gör. Ett dokument i två kolumner. I första kolumnen namnet på personen det handlar om och i andra kolumnen: utseende, personlighet, klädsel etc. Eftersom jag har en hel serie med historiska äventyrsböcker som handlar om Theo och Ramona, måste jag för varje bok nämna hur de är klädda. Därför skriver jag in det i kolumnen och nämner vilken bok klädseln hör till.

Dessutom markerar jag varje ny bok med Boktiteln i personskildringarna. Under titeln lägger jag in de personer som hör till just den boken. Theo och Ramona får ligga kvar högst upp på min personskildringslista, eftersom de är med i varje bok.

Eftersom jag sammanställer personskildringarna i samma dokument, där alla böckerna finns med, är det lätt att se efter så att inte samma namn återkommer i olika böcker, om det nu inte ska göra det.

Dessutom är det lätt att beskriva personer som faktiskt återkommer i flera av böckerna, som till exempel i Jag är ingen häxa, Snapphanar och Snapphaneresan. Alla dessa böcker utspelar sig under samma århundrade med några år emellan. I Jag är ingen häxa träffar läsaren på några påhittade personer, som återkommer i de båda böckerna om Snapphanarna. På så sätt får läsaren veta hur det har gått för Mor Anja, Anna och Stina. Trots det är böckerna fristående och kan läsas i vilken ordning som helst.

Under min föreläsning idag berättade jag hur viktigt det var att göra sig en bild av personen man skriver om, inte bara ha ett namn. Det här dök upp när jag berättade vad som hände en av huvudpersonerna i Svarta Döden, efter att boken var slut. "Men hur kan du veta det?" löd frågan.

Klart jag vet! Det hade jag bestämt redan när jag satte ihop personligheten på den här personen. För personerna dör inte bara för att boken är slut, om de nu inte dör på riktigt i boken vill säga...

Det blev många frågor runt personskildringar: Om det dyker upp nya personer i handlingen, hur gör du då?

Då bygger jag upp en personskildring om den personen och skriver in i mitt personskildringsdokument. Då är det lätt att hoppa tillbaka och ta en titt på personen, ifall det har gått ett par kapitel utan att jag har skrivit om den här personen. För jag skriver inte alltid mina kapitel i den ordning de kommer att hamna i boken. Väldigt ofta skriver jag dem lite huller om buller. Vartannat kapitel ibland, eller alla "udda kapitelnummer" ett tag, för att sedan skriva alla "jämna kapitelnummer" ett tag osv.

Personskildring innebär inte att det bara gäller att välja ett passande namn till personen man ska skriva om, eller beskriva utseendet, du måste även veta hur den personen tänker och känner. Hur ska du annars kunna gå in i den personen och bli personen varje gång du skriver om honom/henne?

Ja, det var lite om vad jag och Kyrkhultseleverna pratade om idag. Vi hann inte med att skriva något, men jag tror att vi alla var lika nöjda för det, eftersom vi ändå pratade om skrivprocessen och skrivandet.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, ibland blir det bättre!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Inspirerande föreläsningsdag i Jämshögs skola och Vilboksskolan

Utanför öser regnet ned, konstigt! Det har varit en sådan härlig vårdag, jag har kört genom Blekinges vackra natur med solen som sällskap. Imorse var jag tvungen att skrapa bilrutan... Och min magnoliabuske har gett upp, de före detta vita blommorna hänger som smutsiga, sladdriga disktrasor på busken. Så var det med de blommorna... Undrar om någon av knopparna klarat sig?

Började morgonen med ett besök på Jämshögs skola. Där har jag varit tidigare och föreläst, idag var det skrivandet som vi inriktade oss på. Men innan vi satte igång med det, läste jag det allra sista kapitlet ur min bok Svarta Döden. Riktigt spännande, om jag får lov att säga det själv...

Därefter var det dags för eleverna att arbeta, efter att jag hade lämnat mina skrivtips och delat ut mina "inspirationskort". Det var mycket spännande att gå runt och läsa elevernas berättelser.

Det arbetades mycket flitigt och långa berättelser blev det. Dessutom var de inte klara när jag gick därifrån.

Åkte vidare till nästa skola och upptäckte hur underbart vackert det är i Olofström. Missade nämligen avfarten till skolan och kom till en vacker sjö, där bokskogen höjde sig över vattnet. Oj, vad jag blev sugen på att ta en promenad på den promenadväg som löpte utefter sjön i bokskogen. Glömde tyvärr ta en bild av det, synd för bron som gick över bäcken såg mycket lockande ut och väckte min fantasi...

Ny skola, nya elever på Vilboksskolan. Här berättar jag om mina böcker. Har slutat bära böckerna med mig. Det blev för tungt redan vid 12 böcker och nu har jag 17 böcker att bära omkring på. Idén med förstorade omslag kom jag på när jag under två års tid reste till Finland och föreläste. Skulle inte ha fått plats med några kläder om jag hade fyllt resväskan med böcker...

Eleverna var mycket trevliga, lyssnade uppmärksamt och kom med bra frågor.

Just nu är det väldigt svårt att klä sig. På morgonen när jag körde hemifrån var det -1 grad och kallt. När jag åkte hem var det +14 och varmt... Det är då min favorityllekavaj kommer fram. Den passar i alla lägen.

I Vilboksskolan hade jag två lektioner med två mysiga klasser. När jag skulle äta lunch efter den andra lektionen väntade nästan hela första klassen på mig i matsalen. De stod där med sina Svarta Döden-böcker och ville jag skulle signera dem. Det blev många autografer innan jag kunde gå och äta, men det tyckte jag bara var roligt!

Till lunchen fick jag sällskap av tre mycket trevliga pojkar och vi hade ett mycket intressant samtal.

Det är inspirerande att vara ute och föreläsa, få möta nya människor, höra vad de har för funderingar, idéer och vad de tycker om mina böcker och så vidare.

Att det dessutom är långa bilresor till föreläsningarna är bara bra, för jag kom på idén till en ny bok när jag just startat dagens bilfärd. Då var jag nästan på väg att ställa mig på bromsen för att åka hem och skriva boken. Men det gjorde jag inte. Utan jag satt i nästan 1,5 timma och jobbade med boken i huvudet. Imorgon ska jag skriva ned allting, efter att ha sovit med orden och berättelsen i huvudet. Det kommer att bli svårt att åka iväg tidigt imorgon bitti, då väntar nämligen en ny föreläsningsdag. Men vem vet... Kanske jag sätter igång och skriver redan ikväll!

Vi hörs imorgon igen!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Skriv din berättelse genom någon annan / Spökskrivare

Ibland händer det att du har berättelsen inom dig, men inte orden att berätta. Då är det bra att ta hjälp av en spökskrivare.

Det är en person som anonymt skriver böcker, artiklar och tal som publiceras i någon annan, vanligen känd persons namn. Spökskrivare är en översättning av det engelska ordet ghost-writer. Första gången det nämnde är 1884 i USA, men har sannolikt använts betydligt tidigare. Nuförtiden anges spökskrivaren ofta helt öppet som medförfattare till boken, ändå lever benämningen Spökskrivare kvar. Ett exempel på en spökskrivare är Randy Fitzsimmons som sägs vara bandet The Hives grundare och låtskrivare. 

Om du söker på spökskrivare på Yahoo, Google eller någon annan sökmotor, hittar du många författare som gärna tar sig an din berättelse.

Du hittar till exempel Spokskriva.se:
Vi heter Jenny Dahlberg och Johanna Wistrand och är spökskrivare. Det innebär att vi hjälper alla som behöver hjälp med att skriva en kortare eller längre text. 
Eller tillhör du dem som skrivit ett bokmanus men känner att du behöver konstruktiv kritik? Vi arbetar även som författarcoacher och kan ge värdefulla råd.

Eller Spökskriva :
Hos oss finner du de professionella skribenter som kan göra verklighet av din önskan att bevara något värdefullt till eftervärlden. Du kan spela in din livshistoria på band och sedan kan vi påbörja arbetet med att skriva en bok av högsta kvalitet. Själva skrivprocessen läggs upp såsom du själv önskar, och du kommer redan på ett tidigt stadium att få ta del av den text som börjar formas.

Som vanligt har jag fått idén till mitt blogginlägg från många av alla de frågor jag får på mail eller på Panelen Unga Fakta.

Därför vet jag att det finns ett behov av att någon annan berättar historien som längtar efter att få komma ut, men som är så otroligt svår att skriva själv. Alla kan inte vara författare, men det är många som har något viktigt att berätta!

Nu har du chans att förverkliga din dröm om att få just din berättelse skriven. Leta upp en lämplig spökskrivare genom att söka på nätet. Känn efter att det känns bra, vilket innebär att du tror det kommer att bli lätt att arbeta med just den här spökskrivaren. Det är viktigt eftersom spökskrivaren kommer att bli "din röst" och fästa dina ord på papperet.

Nu har du inte längre något som stoppar dig att berätta den historia du bär inom dig. Det är bara att sätta igång!

Lycka till!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Från början...

Plötsligt en dag hände det: Jag var författare! Från en dag till en annan förändrades mitt liv. Min telefon gick varm när massmedia ringde och ville intervjua mig efter min debut: Min bok Tillbaka till Pompeji hade sålt i 11.000 exemplar första veckan. Då var det skrämmande att heta Kimselius, jag grät och ville inte vara jag längre.

Jag förstår att du tycker det låter konstigt, men då ska du veta att jag aldrig har drivits att skriva för att bli kändis. Jag skriver för att orden finns där, för att de bubblar inom mig och kräver att få komma ut. Dessutom har min dröm alltid varit att få sätta alla de där orden inom hårda pärmar, med mitt namn på, som jag kunde ställa i min bokhylla som en riktig bok.

När drömmen blev sann var den först skrämmande, eftersom det kom så mycket mer med debuten att än bara få ställa in min alldeles egna bok i min bokhylla. Det var intervjuer, tv-framträdande, ”hemma-hos”-reportage och så vidare.

Minns fortfarande mitt första direktsända tv-framträdande, jag var så nervös att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Som tur var träffade jag Jojje Jönsson och Siv, du vet de som spelade i komediprogrammet ”Stefan och Krister” för en hel del år sedan. De var riktiga kändisar och jag gjorde bort mig totalt när jag mötte dem, eller kanske inte… För de var helt fantastiska och gav mig goda råd om hur jag skulle bete mig inför kameran. Det viktigaste rådet av allt, som jag har följt allt sedan dess var: ”Var dig själv! Om du försöker vara någon du inte är har du svårt att minnas det till nästa gång du blir intervjuad. Då blir du nervös och blir någon helt annan. Var dig själv!”

Det har jag alltid varit. Kanske var det inte så svårt för mig att ”vara mig själv” eftersom jag är den typ av person som tycker att ingen människa är mer värd än någon annan.

Hade lite svårt att ta till mig hur stor min debut verkligen var, men framförallt tog det många böcker innan jag kände att jag verkligen var en riktig författare. Böckerna stod där i min bokhylla, jag njöt av dem och kände mig lycklig, men ändå… Ibland var jag tvungen att nypa mig för att förstå att jag verkligen var en riktig etablerad författare och inte bara den där lilla åttaåringen som drömde om att bli författare och bestämde sig i så unga år för att bli det. Det var då jag skrev min allra första bok.

Alltsedan dess har jag skrivit och fyllt byrålådorna med berättelser. Nu är flera av dem tryckta och har kommit ut som riktiga böcker, men många ligger fortfarande kvar i lådorna. För jag skriver ju hela tiden nya böcker, eftersom orden pockar på att få komma ut.

Nu har jag kommit ut med sjutton böcker och känner mig som en riktig författare och vågar presentera mig som en. Dessutom ligger bok arton och nitton i manusform och håller på att bearbetas för att lämnas till tryck i juni.

Ja, jag vågar nog påstå att jag är en riktig författare nu!

Nyfiken på mina böcker?
Kika in på www.kimselius.se eller på min blogg
http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ . På bloggen hittar du skrivtips och kan läsa om själva skrivprocessen och mycket mer.

Ovanstående text är mitt gästblogginlägg från igår hos författaren Sanna Juhlin

Här är några kommentarer om gårdagens blogginlägg:

Milliare

Var in på Kims blogg här om dagen och vilken tjej!!!
En "att vilja vara som", liksom. Ett föredöme för oss som tvivar ibland. När jag såg bilderna på långtradarna skrattade jag högt och la planerna på en ev. framtid som förläggare på hyllan. Blir nog plattläggare istället.
Det här att du har gästbloggare som skriver är helt underbart. Det känns så personligt.

Barbarmamma

Vilket spännande inlägg! jag var inne på hennes blogg och kommenterade och gratulerade och jag ska definitivt låna hennes böcker och läsa för pojkarna. Tack för detta roliga inlägg, kram!

Kramisar från Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Födelsedag och mord

Idag är min födelsedag. Det är också första gången i mitt liv som jag är äldre än min storasyster Birgitta, och för all framtid kommer att vara. Kan inte riktigt njuta av födelsedagar som förr på grund av det. Men det är som det är och inget att göra åt, och jag försöker göra det bästa av livet ändå.

Här är jag, idag på min födelsedag

Vi har som tradition att den som fyller år bestämmer över dagen. Med andra ord är den här dagen min. Började den med att sova en halvtimma längre och sedan ta en ljuvlig, men kall morgonpromenad.

Idag var det så kallt att gräset var knastrigt och vitt och Tickie som har fått all sin päls kortklippt fick ta på sig vintertäcket igen.

Den här rundan jag visar dig idag är en av mina absoluta favoritrundor. Den går jag året runt. Till min glädje hade bonden plogat vägen i vintras, så jag slapp kämpa mig fram genom den djupa snön. Men idag är tankar på vintern långt borta, nu när våren äntligen är här!

Lite mystiskt skymtar en byggnad fram i slutet av vägen. Hela naturen bär mystik över sig och fantasin frodas.

Häggen är fullt utslagen här i lä från den bitande vinden. Jag går omkring i vårrus och bollar runt orden inom mig, de ord som har fötts under natten och nu väntar på att få komma in i datorn och ut på papperet.

Då kommer plötsligt Tola med en blodig handduk som hon har dragit fram mellan några stenar i stengärdsgården. MORD! tänker jag och ser mig omkring, men där finns inga lik, skönt! Tola tycker att hon är duktig som har plockat upp handduken, jag tycker mest det är otäckt. Ja, du vet, jag och min fantasi.

Med andra ord kunde väl inte en födelsedagsmorgon börja bättre för en författare, eller vad säger du... Idé till en ny bok!?

Nu ska jag få ur mig orden som fortfarande ligger och pyr, sedan ska jag fira min födelsedag!

Ha en fin dag!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Powerful Women Writer Award

Jag fick en bloggutmärkelse av Anitha på Novellbloggen. Tackar och bugar och känner mig jätteglad för utmärkelsen!

Om jag förstod det rätt så är det Maria Engelwinge som stiftat den här utmärkelsen.

Så här skrev Maria:
Under de åtta månader jag har bloggat har jag stött på så många fantastiska kvinnor i bloggvärlden. Starka, kompetenta, intelligenta kvinnor med driv, jävlaranamma, ödmjukhet och talang. Kvinnor som inte gett upp trots att livet tufsat till dem ibland. Kvinnor som jag ser som mina vänner i dag och som alltid finns där för varandra när någon av oss har det jobbigt. Därför vill jag dela ut denna "girl-power award".
Jag skulle helst vilja ge det här priset till er alla, men jag väljer ut några stycken och ber er som får det att sprida detta pris, eller uppmuntran snarare, så att det snart finns över hela bloggvärlden. För jag är övertygad om det kryllar av kvinnor där ute som förtjänar detta.

Efter dem orden känns det som en stor ära att få ta emot en sådan här bloggutmärkelse, eller vad säger du?

Precis som Maria och Anitha har jag många bloggvänner som jag tycker förtjänar den här utmärkelsen, men jag kan tyvärr inte ge den till alla. Här har jag valt ut några, som jag hoppas skickar utmärkelsen vidare till andra bloggare som förtjänar den:

Amanda på bloggen More dirt means more fun.

Annelie på bloggen Trying to follow my dreams.

Ingrid på bloggen Franz i England.

Eva Linder på bloggen Eva Linder i Malaysia.

Trillingnöten på bloggen Life is lika a box of chocolates.

Vill även ge awarden till Ebba på Skrivarvisioner, såg att hon just hade fått den här utmärkelsen direkt ifrån Maria och jag hoppas att Ebba inte tycker det är alltför jobbigt att hitta nya vänner att skicka utmärkelsen till. Vet att det finns många starka kvinnor där ute som behöver lite uppmärksamhet och beröm för det de gör!

Skicka vidare och gör någon glad!

Kramisar från Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.