En vecka med Kotten
Nu har det gått en vecka sedan vi hämtade vår Nederlandse Kooikerhondje, Kotten. En intensiv vecka med mycket kärlek. Kotten tycker inte om när det regnar och är kallt, däremot älskar han att gå promenad instoppad under min jacka. Här regnar det inte, därför är huvudet ute, men om det regnar och blåser kryper han ner och gömmer sig.
Om du missade inlägget
Välkommen hem lilla Kotten kan du klicka på länken och läsa det.
Husses famn är trygg att ligga i. Här somnar Kotten gärna.
Ibland får han ett ryck och blir helbusig.
Sedan somnar han gott bredvid mitt skrivbord och mina fötter.
Det tog inte lång tid för Kiara att acceptera honom. Redan första dagen dreglade hon när hon såg honom. Och Kotten fick direkt dela biabädd med henne.
Här är alla mina tre älskade hundar, Tudor som ligger på plattorna, Kiara som sitter på trappan och lilla Kotten som är på väg ut i stora hundgården för att kissa.
Här leker Tudor, Kotten och Kiara med en pinne.
Kiara är som sagt förälskad i Kotten och aldrig långt ifrån honom. Även om hon sitter med ryggen mot honom håller hon ett vakande öga på honom.
Den här dagen blåste det friskt och Kotten kröp helt och hållet ned innanför jackan.
Eftersom Kotten är en hund med mycket spring i benen, blir de flesta fotona av honom när han sover. De andra är suddiga.
Kottens plats är hos Kiara, det är helt klart. Han tyr sig hela tiden till henne, medan han ser upp till Tudor och smyger på honom när vi är ute i hundgården.
Kiaras kärlek till Kotten syns tydligt på den här filmsnutten.
Kotten med en av sina igelkottar i tyg. Han älskar dem, ser dem som kompisar och brottas med dem.
Varje år fotograferar jag min hundflock tillsammans med mig, för att kunna sätta in en bild på mig och hundarna i
årets böcker. Det är utifrån önskemål från mina läsare. Här är vi på väg att ta årets flockbild, med Tudor, Kiara, Kotten och mig. Det tog lite tid innan det blev någon bild. Hundarna hade mer fokus på mig än husse med kameran. Tudor ser ut som om han vill äta Kotten som en mumsbit. Första boken som bilden kommer i är
Staden på andra sidan Pyramiden. Där är faktiskt Kotten och hans två bröder med i boken. Blev du nyfiken?
Här ligger alla tre hundarna på rad, Kotten, Kiara och Tudor. Kiara lämnade platsen efter en stund, när Kotten var ute på äventyr, då gick han och lade sig bredvid Tudor istället. Då reste sig Tudor demonstrativt och gick därifrån. Kotten får inte vara för närgången. Men som den Berner SennenhaneTudor är skulle han inte få för sig att göra något ont, inte ens morra.
Kotten bland sina samlingar. Vi har två stora lådor med leksaker. Ännu har Kotten bara utforskat en av dem och plockat ut varenda leksak. Dem har han fördelat på alla biabäddar för att markera att samtliga är hans.
Igår, söndag, hade vi de första besökarna som fick träffa Kotten. Kristina är en kär vän och även en stor hundmänniska, precis som hennes man Torbjörn och sonen Jonatan. Mina hundar har alltid älskat Kristina. Jag är övertygad om att även Kotten kommer att göra det, för han har fått en fin kontakt med henne här.
Allt roligt har ett slut. Vi vinkar av gästerna. Tudor och jag står vid grinden. Kiara, Kotten och husse Jan, står på yttertrappan och säger hejdå.
När gästerna åkt slänger sig Kotten på den nya fäll han fått av Kristina med familj. Den är strategiskt placerad, under mitt skrivbord, vid mina fötter, alldeles vid elementet. Tror det här blir Kottens nya favoritplats. Där ligger han nu.
Den här lilla Nederlandse Kooikerhondje, Kotten, är helt makalös. På en vecka, eller rättare sagt, på bara några dagar, lärde han sig sätta sig vid ytterdörren och vänta på att den skulle öppnas, istället för att stå på bakbenen och krafsa på dörren som han gjorde de två första dagarna.
Han har också lärt sig att springa snabbt in, för att snabbt slänga sig i bädden som står innanför dörren. Där är han skyddad för de stora elefanterna som kommer efter, Kiara och Tudor. De måste ju framstå som gigantiska i hans ögon. Tudors tass är nästan lika stor som Kottens huvud. Vad Kotten inte vet är att jag inte släpper in de stora hundarna förrän han ligger i sin bädd.
Våra gäster sa att Kotten redan lindat hela familjen runt sitt "finger". Han har iallafall stulit alla våra hjärtan, för han är en pigg liten krabat och jag älskar att träna honom. Den här veckan är det dags för mer social träning. Vi får se vad jag ska hitta på.
Tidigare inlägg om Kotten:
Välkommen hem lilla Kotten
Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna
gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
