Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr

Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr

Ännu en intensiv vecka för Kotten, den Nederlandse Kooikerhondje Kooikervalpen som nu börjar bli riktigt stor. Efter att sedan mer än 40 år tillbaka ha haft Berner Sennehundar och fött upp dem, är det en stor skillnad med Kotten i huset. Han ger fart och fläkt och många goa skratt. Uppfödaren Katarina Bladh på Moonhavens kennel uppmanade oss att socialträna Kotten på något nytt varje vecka och vi har tagit henne på orden. Även om Kotten nog helst hade legat hemma i soffan och sovit, eller busat med de vuxna hundarna.

Kotten älskar verkligen "mamma" Kiara och "mormor" Smilla. Han är mycket väl medveten om att han är betydligt snabbare än dem.

Husses knä är det bästa som finns, tycker Kotten, även om han nu börjar bli allt större ligger han där så ofta han får och det är ofta...

Visst smälter man när man tittar in i de här underbara ögonen?

All snön började försvinna i förra veckan. Här är det Kiara som njuter av vårsolen.

Krokusarna under hasseln blir allt fler för varje år. För 24 år sedan när vi flyttade hit planterade jag tio stycken och de förökar sig för varje år.

Smilla och Kiara på väg in i huset efter en promenad runt trädgården. En fågel har fångat Smillas uppmärksamhet.

Sedan Kotten lagt beslag på soffan ligger Kiara alltmer sällan där. Jag tror hon tycker det är rätt skönt att slippa Kotten ibland.

Tudors stora apa är populär att ha som sovkompis för Kotten.

Den sista bilden på Kotten och Smilla hemma hos oss, samma morgon som vi körde och lämnade tillbaka Smilla och tackade för lånet.

Yrvaken Kotten stretchar innan han går upp ur sängen.

Hemma hos Lena Westerlund, Smillas matte blir det full fart i hundgården. Där fanns det mycket snö kvar och där lekte hundarna.

Ovanstående två bilder har Lena tagit på Smilla och Kotten när han hoppar över henne. De här bilderna kanske ger dig en liten aning om vilken fart det är på en Kooikervalp jämfört med en Berner Sennenvalp...

Lena och Kotten.

De var så lyckliga tillsammans i snön.

Lena och jag åkte iväg till city där Lena handlade och jag miljötränade Kotten medan de vuxna hundarna satt kvar i bilen. Jag stod så att jag hela tiden såg de vuxna hundarna. Socialträningen med Kotten har gått framåt med fart. Jag har tränat honom med ordet "Hälsa" och så fort jag säger det går han fram för att hälsa på folk. Den här dagen klev han nyfiket fram även utan kommandoordet. Något jag lärde mig den här dagen var att Kotten måste träffa barn. För han tyckte inte om alla dagisbarn som passerade med jämna mellanrum.

Vi säger hejdå till Lena och Smilla. Lena ser mycket nöjd ut över att ha fått sin hund tillbaka och Smilla är lycklig över att vara hos matte igen.

När vi kom hem sprang Kotten och letade efter Smilla. Eftersom han sitter i sin bur i baksätet, visste han inte att hon inte var med hem. Men till slut förstod han att hon inte fanns någonstans. Vi tog en promenad tillsammans. Första promenaden med både Kotten och Kiara.  Det gick förvånansvärt bra.

När vi kom hem lade sig Kiara på sin plats och Kotten sträckte ut sig i biabädden med huvudet utanför för att komma så nära Kiara som möjligt.

På lördagen fick Kotten följa med när jag var på Blekinges Bokmässa. Han tyckte det var alldeles för många bilar på parkeringen och ville inte gå ut ur bilen. Men nu har han iallafall tränat på det också.

Igår drog jag grenar och stockar som Jan hade sågat ner. Kotten "stal" bark ifrån Kiara och tyckte det var jättekul när hon jagade ifatt honom.

Eftersom Kotten fick vara ensam med oss på lördagen tog jag Kiara med på tipsrunda runt Karlsnäsgården. Hon var jätterädd för de stora träden. När vi närmade oss andra människor saktade hon in. På håll ropade jag och frågade om de hade läst om hunden som varit försvunnen i 26 timmar och sa att det var den här hunden. De hade läst och var så förstående när jag berättade om hennes rädsla för människor och de höga träden. Vi slog följe med dem och rädslan lade sig. Idag var det en riktigt glad Kiara som gick skogsrundan med bara mig som sällskap.

När Kiara och jag kom hem efter att ha varit borta i flera timmar ockuperade Kotten henne direkt. Han var tvungen att vara nära, nära, nära. Som alltid.

Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en liten Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.