Ja, varför börjar de inte så? Minns själv att de flesta berättelser jag läste som barn alltid började med Det var en gång...
Det är ju just det mina böcker handlar om, en svunnen tid, något som en gång har varit.
Ändå känns det inte passande att börja mina historiska äventyrsböcker med Det var en gång, eftersom det får mig att tänka på sagor och fantasifulla berättelser. Det stämmer inte riktigt in på det jag skriver. Mina berättelser baserar sig på riktig fakta och riktiga personer, jag skriver om saker som har hänt en gång för länge sedan. En riktig historisk händelse...
Vilket får mig att tänka på de böcker jag arbetar med just nu, som handlar om andra världskriget. Tänk om jag skulle börja dem med: Det var en gång en farbror som hette Hitler... Inte låter det spännande.
Istället har jag valt att börja böckerna så här:
Trampet av militärstövlar ekade mellan husväggarna när klackarna rytmiskt slog mot gatans stenläggning.
Det var till boken På liv och död i andra världskriget skugga
och
Det är den första raden på boken På flykt från andra världskrigets fasa.
Men om jag nu leker med tanken och gör om de här två raderna, till:
Det var en gång soldater som marscherade rytmiskt genom en stad, så att ljudet av klackarna mot gatans stenläggning ekade mellan husväggarna.
Eller
Det var en gång en flicka som kände hur obehaget inom henne växte sig allt större för varje minut.
Då blir det ju plötsligt Det var en gång, men min känsla för dramatiken i den historiska äventyrsboken försvinner och jag får genast en känsla av att det är en sagobok, där det visst finns elaka människor och obehagliga saker, men där det trots allt alltid ordnar sig till slut. Vilket det inte alltid gör i de riktiga historiska händelserna.
Ja, det var lite lek med orden, ett sätt att tämja alla de fruktansvärda bilder som finns inom mig, både från katastrofens Japan, men också från andra världskrigets offer. Hemska bilder som jag ständigt bär inom mig, dag och natt, när orden byggs upp inom mig och jag försöker bli en röst åt de som inte längre kan föra sin egen talan.
Nå, vad tycker du om Det var en gång?
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.
Jag håller med dig - det blir en distans till verkligheten att skriva 'Det var en gång'. Jag tänker på 'Rödluvan' mm Fortsätt som du tänkt:-) /Kram Ebba
SvaraRaderaDet är intressant att testa texten på olika sätt. Vad händer om jag förändrar ingångspunkten? Vad händer om jag skriver i "jag-form" som att det är jag själv som upplever det som händer. Jag är bokens huvudperson.
SvaraRaderaHåller med dig om att "det var en gång..." är ger en ton av saga.
Kram!
Hej Ebba
SvaraRaderaPrecis vad jag menar! Bra!
Kram Kim
Hej Monika
SvaraRaderaVisst är det kul att leka med orden?! Bra att också du håller med!
Kram Kim
Jag tycker att "Det var en gång..." är ett perfekt sätt att börja en berättelse. Det ger direkt den välkända känslan av den magi som en historia bär med sig.
SvaraRaderaKram!
Ja, det blir faktiskt en helt annan känsla när man använder "Det var en gång"...mycket annorlunda. Man förväntar sig nästan lite drakar och prinsessor. Inte soldater och Hitler...
SvaraRaderaHej Anneli
SvaraRaderaJavisst ger det känsla av magi och spänning när man börjar boken med Det var en gång, men tycker du verkligen att det skulle passa på mina Historiska Äventyrsböcker som är baserade på riktig fakta, med riktiga historiska personer?
Kram Kim
Hej Trillingnöten
Precis min åsikt också, en snällare bok med andra ord, även om den kan vara nog så otäck.
Kram Kim
Jag gillar faktiskt "det var en gång"-början på soldatinledningen. Det ger en närmast episk klang, en känsla av att det här är en historia som kan upprepa sig om man inte passar sig. Krig har mänskligheten sett för många.
SvaraRaderaJag tycker nog man sett "det var en gång" användas med en kärleksfullt ironisk blinkning till sagornas värld också. Börjar inte Neil Gaimans "Stjärnstoft" ("Stardust") så t ex?
Hej Andrea
SvaraRaderaVad kul att du tyckte om den inledningen. Ja, den skulle vara bra i en annan av mina böcker, men den känns inte rätt just nu.
Så fint du skriver om kärleksfull ironisk blinkning till sagornas värld, och jag tror att många "det var en gång" säkert också är just precis det. Minns faktiskt inte hur den började...
Kram Kim