Det var en gång...

"Varför börjar inte dina böcker, Det var en gång?" frågade en liten flicka.

Ja, varför börjar de inte så? Minns själv att de flesta berättelser jag läste som barn alltid började med Det var en gång...

Det är ju just det mina böcker handlar om, en svunnen tid, något som en gång har varit.

Ändå känns det inte passande att börja mina historiska äventyrsböcker med Det var en gång, eftersom det får mig att tänka på sagor och fantasifulla berättelser. Det stämmer inte riktigt in på det jag skriver. Mina berättelser baserar sig på riktig fakta och riktiga personer, jag skriver om saker som har hänt en gång för länge sedan. En riktig historisk händelse...

Vilket får mig att tänka på de böcker jag arbetar med just nu, som handlar om andra världskriget. Tänk om jag skulle börja dem med: Det var en gång en farbror som hette Hitler... Inte låter det spännande.

Istället har jag valt att börja böckerna så här:
Trampet av militärstövlar ekade mellan husväggarna när klackarna rytmiskt slog mot gatans stenläggning.
Det var till boken På liv och död i andra världskriget skugga
och
 

Obehaget växte sig större för varje minut.
Det är den första raden på boken På flykt från andra världskrigets fasa.

Men om jag nu leker med tanken och gör om de här två raderna, till:
Det var en gång soldater som marscherade rytmiskt genom en stad, så att ljudet av klackarna mot gatans stenläggning ekade mellan husväggarna.
Eller
Det var en gång en flicka som kände hur obehaget inom henne växte sig allt större för varje minut.

Då blir det ju plötsligt Det var en gång, men min känsla för dramatiken i den historiska äventyrsboken försvinner och jag får genast en känsla av att det är en sagobok, där det visst finns elaka människor och obehagliga saker, men där det trots allt alltid ordnar sig till slut. Vilket det inte alltid gör i de riktiga historiska händelserna.

Ja, det var lite lek med orden, ett sätt att tämja alla de fruktansvärda bilder som finns inom mig, både från katastrofens Japan, men också från andra världskrigets offer. Hemska bilder som jag ständigt bär inom mig, dag och natt, när orden byggs upp inom mig och jag försöker bli en röst åt de som inte längre kan föra sin egen talan.

Nå, vad tycker du om Det var en gång?

Kramisar Kim
 
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.