Sista dagen på Island. Vaknade med lite feber, tur att jag inte skulle iväg så tidigt. Tog några Alvedon och lade mig att lyssna på bok, istället för att ta en promenad i Reykjavik på morgonen. Vilket jag egentligen hade planerat.
Först åkte vi till en bokhandel för signering. Här ser ni mig på bilden, sittande i en mycket skön skinnfåtölj bredvid signeringsbordet. Fick många härliga pratstunder med bokköparna.
Därefter vidare till nästa bokhandel, som även hade bokkafé. Där var det en härlig blandning av människor, bland annat många svenskar...
Mina nya fans kom och hälsade på. Dem träffade jag under en föreläsning i veckan och nu stod de i kö för att köpa min bok. Underbara ungdomar.
Mycket nöjd med båda signeringarna.
Direkt efter signeringarna bar det iväg till Blå Lagunen. Någon har frågat mig på Facebook vad Blå Lagunen är. Här kommer förklaringen:
Blå lagunen är en världsberömd utomhusbadanläggning, belägen mitt i ettlavafält på sydvästra Island. Den har snabbt kommit att bli en av Islandsallra mest berömda turistattraktioner.
Det som gör Blå lagunen så speciell är att den ligger mitt i lavalandskapet.Här och var sticker svarta lavastoder upp ur det turkosblå vattnet.Att besöka Blå lagunen är en spännande och exotisk upplevelse.Jag har hört att det är allra bäst på vintern då man kan ligga i det varma vattnet medan snöflingorna faller runt omkring eller när det är klar himmel kan man ligga och titta på norrskenet.
Vattnet i Blå lagunen håller en konstant temperatur på 36-39 grader.Det är mycket mineralrikt, vilket tillsammans med de över 200 olika mikroorganismerna ger det en turkosblå färg.
I vattnet finns även speciella alger som enligt den senaste forskningenvisat sig motverka hudens åldrande. (Tala om för mig om ni tycker jag ser yngre ut när ni ser mig nästa gång...) Den höga kiselhaltenskyddar huden mot yttre påverkan.Intill Blå lagunen har också en modern spa-anläggning vuxit uppoch där erbjuds ett stort urval av olika slags behandlingar.
Okej, det var lite fakta. Nu till min upplevelse. Kameran lämnades för en gång skull hemma. Inte kunde jag fotografera i vattnet... Men jag ångrade mig djupt när jag såg många fantastiska naturfenomen på väg till Blå Lagunen. Och när vi gick mitt i lavan, som reste sig som två höga klippväggar på båda sidor om den smala stigen på vägen mot badanläggningen, önskade jag verkligen att kameran varit med.
En stor badanläggning, med utmärkt funktion, så känns det efter besöket. Vi fick plastband runt handleden, som både var nyckel in i anläggningen, lås och upplåsning av skåpet och nyckel för att komma ut igen. Mycket praktiskt, när man väl kom på hur det fungerade. Men nu vet jag till nästa gång. Först var det duschning, som i alla bad, därefter kröp jag i bikini och fluffig vit morgonrock och vandrade i sällskap av Elin ut till den rykande, ångande poolen. Där låg många människor och endast huvudena stack upp över vattenytan. Det var +3 grader i luften så det var lite ruggigt att hänga av sig badrocken och ta de få stegen mot vattnet för att med trevande fötter ta sig fram över den lätt ojämna bottnen i början. Det var hett vatten, men snart hade jag vant mig och tyckte det var väldigt behagligt, precis som man alltid gör när man kryper ned i ett badkar med varmt vatten.
Människor med vita krigsmålningar flöt omkring i vattnet och jag frågade genast vad de hade fått dessa vita inpackningar. Det visade sig vara hälsosamma inpackningar som vem som helst kunde smörja in sig med. Måste testas... Så snart flöt jag och Elin omkring med vita ansikten, precis som många andra.
Nu hade jag börjat vänja mig vid värmen och började tycka att det bara var ljummet. Till min glädje upptäckte jag att det här och där plötsligt blev mycket varmare i vattnet. Jakten på det varma vattnet började. Kanske var det därför det var sådan rörelse i bassängen, alla letade efter de varmaste ställena... Ibland kom jag till riktigt, riktigt hett vatten, så att jag försiktigt drog mig tillbaka en liten bit, men det var aldrig så varmt att det var risk att man skållade sig. Vi flöt nog omkring i drygt en timma. Därefter var det ny dusch och en skön behaglig trötthet spred sig genom kroppen. Och så mjuk jag hade blivit i skinnet! Hörde att man kunde köpa denna inpackning på flyget, så det tänker jag göra i morgon bitti. Då lämnar jag hotellet 05.00. Vilket får mig att känna att det börjar bli dags att krypa i säng nu. Inte många timmar innan jag ska upp igen.
Men jag måste berätta en sak först. Blå Lagunen uppstod när de lade ett kraftverk här som hämtade värme ur vattnet. En del av vattnet läckte ut, vilket invånarna upptäckte och började bada på det här stället. Ibland kunde vattnet vara så kokande hett att det inte gick att bada där, ibland var det precis lagom. Till slut blev det mer och mer kommersiellt och nu är det en stor anläggning, med hotell, spa, restaurang och själva badet.
För invånarna på Island är det numera dyrt att bada på det ställe som de upptäckte och som tidigare var gratis. För turisterna skull är all valuta i Euro, vilket gör det väldigt dyrt för islänningarna. En badrock kostade 7 Euro att hyra, till exempel.
Blå Lagunen är en fantastisk plats, ett alldeles utmärkt ställe att avsluta min Islandsresa som började för en vecka sedan.
På väg ut från Reykjavik mot Selfoss och biblioteket där, för vidare resa till Golden Circle och alla fantastiska naturfenomen.
Solen stiger över bergets topp när vi passerar över fjället.
Himlen är fantastisk med alla sina molnformationer och jag kan inte låta bli att ta bild efter bild på bara moln...
Ännu en underbar bild på molnformationerna och molnen. Men även en bit av den mossklädda lavan.
Här ser ni hur det ryker ur marken ifrån de heta källorna som finns överallt i Selfoss-området på Sydkusten (skrev Västkusten i ett tidigare inlägg, vilket var fel...)
En karta som kanske kan hjälpa er att följa med på min resa på Sydkusten...
Biblioteket i Selfoss som vi besökte på vår resa till Golden Circle.
Ett mycket fint bibliotek!
Himlen var fantastisk med sina många skikt av moln i olika färger. En islänning hade säkert kunnat tala om för mig att dessa moln betydde dåligt väder, men jag bara njöt av vyerna.Långt bort i fjärran vulkanen Hekla som har utbrott vart tionde år. Det är inte dags i år, skönt!
Vet inte hur många bilder jag har tagit för att få just ett sådant här foto: En varningsskylt för häst och ryttare. Inget konstigt med det kanske, men det som fascinerade mig var att det var en ISLANDSHÄST på bilden!
Även på denna bild är det en Islandshäst. Utefter de flesta vägar vi har färdats har det varit ridvägar vid sidan om vägen. Ibland har det dykt upp ryttare på Islandshäst...
Ibland har det kommit en hel flock med hästar, där endast ledarhästen är bunden och leds av en person. De övriga Islandshästarna följer lydigt efter på ridvägen. En fascinerande syn.
Flocken med Islandshästar gör sig bra mot den upprörda himlen. Det blåste rejält och bilen gungade till med jämna mellanrum av den hårda kastvinden.
Egentligen tog jag kort på den lilla skogen som plötsligt dök upp, något som jag inte sett så mycket av under min vistelse på Island. Fick sedan se att jag även fått med en av alla deotaliga skyltar om turridning på Islandshästar, vilket ju var väldigt roligt, eftersom det var något jag sett ofta här på Island.
Inte bara ljuset, himlen och molnformationerna fascinerar mig på Island, utan alla de otaliga former som bergen antar.
Mjuka böljande kullar med byggnationer i förgrunden och i bakgrunden döljer sig vulkanen Hekla i ett täcke av moln.
När vi körde här i detta fantastiska landskap i Selforss-området, berättade Jon och Elin om att här hade varit en kraftig jordbävning för några år sedan. Vägen hade fördärvats,hus hade förstörts, tidigare varmvattenspooler hade plötsligt fått kallt vatten och kallvattenspooler hade fått varmvatten. De har inga problem med varmvatten här på Island, det hämtar de direkt ur marken. Det känns också när jag vrider på varmvattenkranen, då väller svavellukten ut från vattnet. Jag undrar om jag kanske luktar svavel nu när jag i snart en veckas tid har duschat i detta vatten. Men jag har inte känt att någon annan luktar svavel, så lukten har förmodligen inte satt sig varken i skinnet eller håret. På denna bild syns också en av de otaliga Islandshäst-turridnings-skyltarna.
Lavaklipporna reser sig som kamelpucklar ur marken.
Vinden friskar i ytterligare och jag förundras över att det blåser så mycket. Då berättar Jon att om jag blickar rakt söderut stöter vinden inte på något land förrän Antarktis. Med andra ord är det inte så konstigt om vinden laddar upp hela vägen där nerifrån och blir hård och byig lagom tills den når Island.
Lastbilen vinglar betänkligt över vägen i den hårda vinden och så fort det finns en möjlighet kör Jon om.
Här finns många växthus som värms upp av det heta vattnet strax under ytan. Här odlas grönsaker och jordgubbar.
I fjärran skymtar bergen och glaciärenLangjökull som jag såg från andra sidan när jag åkte på östkusten.
Vi kör fortfarande Golden Circle och har ännu inte kommit fram till några av sevärdheterna. Men jag tycker hela Island är en enda stor sevärdhet!
Jag njuter av molnbanken som rullar fram över himlen, utan att ens för ett ögonblick reflektera över att den är på väg mot oss.
Här syns tydligt glaciären Langjökull i fjärran. Tänk att jag har sett den även från andra sidan, en mäktig känsla, för glaciären är stor och lång.
Nej, nej, nej, tänker jag, när jag ser den smala bron dyka upp. Jag vill inte åka över den i den här hårda vinden som får bilen att gunga till med jämna mellanrum. Tänk om vinden lyfter oss av bron...
Men över far vi och Jon är till och med snäll och stannar mitt på bron för att jag ska få ta en fin bild på det snabbt framvirvlande vattnet långt där nedanför. En hissnande upplevelse...
Vi kommer så fram till den första sevärdheten: Gullfoss Vattenfall. Här får jag höra om hur de tänkte anlägga ett vattenkraftverk på denna plats. Men en kvinna som bodde här intill ville inte se den vackra naturen förstörd och slogs allt vad hon kunde för att behålla vattenfallet orört. Hon vandrade hela vägen till Reykjavik för att protestera mot bygget och hon fick till slut rätt. Vilket är tur, för det är ett fantastiskt vattenfall. Vid platsen finns en staty av kvinnan som vattenfallet fått sitt namn av.
Vinden är mycket hård och piskar upp vattnet från vattenfallet mot oss så att det känns som det regnar. Det är bitande kallt i den hårda vinden, trots att det är +12 grader, men kanske inte just där och då...
Här står jag i min älskade jacka som värmer och skyddar och är vattentät. Bredvid mig står Elin. Här syns Langjökull glaciären klart och tydligt eftersom vi nu är betydligt närmare.
Lagom tills vi anlände till Gejser-området kom regnet. Det vräkte ned! Men det gjorde ingenting. Jag var väl skyddad i min jacka och hade det varmt och skönt.
Det var full aktivitet över hela området. Det bubblade och pös och sprutade från gejsrar. Ett tv-team var där och filmade en av gejsrarna och hade spärrat av en del av området för att inte folk skulle komma med på filmen.
Här bygger gejsern upp sig för att strax därpå kasta upp en kaskad av vatten. Något jag har fångat på film och så småningom kommer att lägga ut på YouTube ihopklippt med de andra filmklippen jag tagit ifrån Island. Håll ögonen öppna för det klippet!
Ännu en bild på Islandshästar får avsluta rundturen på Golden Circle, för efter detta regnade det så kraftigt att jag inte kunde ta några foton genom rutorna längre. Men dagen var inte slut med detta...
Ni minns säkert att jag i ett tidigare blogginlägg berättade om staden som vilade på så många heta källor att det plötsligt kunde springa upp en hetvattenkälla inne i huset. Här har vi stannat för att fika i den staden och strax utanför ingången till restaurangen har en hetvattenkälla sprungit fram. Men jag har ju inte varit här som turist, egentligen, jag har arbetat hela tiden med föreläsningar och signeringar. Här en skylt av kvällens evenemang. Där jag föreläste på biblioteket i Hafnarfjördur tillsammans med Elin som tolkade och läste ur min första isländska översatta bok: "Aftur til Pompei"/"Tillbaka till Pompeji".
Här läser Elin ur min bok "Aftur til Pompei" medan jag lyssnar och försöker följa med i handlingen som jag känner så väl, fast inte på isländska...
Som sista bild i detta blogginlägg vill jag visa den plats jag suttit på kväll efter kväll på hotellet och skrivit till er.
Nu är det långt efter läggdags och jag måste krypa till sängs. Imorgon väntar ännu en intensiv, sista dag på Island. Två signeringar och bad i Blå Lagunen med efterföljande middag hemma hos förlagschefen. Sedan bär det iväg hemåt 05.00 på söndag morgon och min Islandsresa är över, för den här gången. Men som det ser ut kommer jag förmodligen tillbaka redan nästa år, när ännu en av mina böcker släpps på isländska. Spännande!
Vi hörs snart igen, jag kommer ju att ha massor att berätta om morgondagen också.
En lugn dag som har tillbringats till största delen i Reykjavik. Började dagen tidigt med att lägga upp blogg om gårdagens resa. Många fina bilder. Tyvärr blir det inte lika många naturbilder idag. Här föreläser jag på biblioteket i Reykjavik. För en gång skull har jag kommit ihåg att lägga dokument på USB-minne och tagit med det. I bakgrunden ser ni alltså omslaget till Tillbaka till Pompeji. Två mycket intresserade flickor. Blivande författare?
Efter andra föreläsningen bar det av hem till förläggaren för mycket god middag. Panerad Kolja, helt underbar middag.
Inga storslagna naturbilder idag, men många solnedgångsbilder på väg till förläggarens hus.
Medan jag stod och väntade på skjuts tidigare i eftermiddag reagerade jag över att jag hade sett så få hundar i Reykjavik. Då drog jag mig till minnes något om att man för många år sedan hade varit tvungna att avliva sina hundar. Jag frågade och fick svar: På 1990-talet kom en lag som förbjöd hundar i staden Reykjavik, hundägarna blev tvungna att avliva sina hundar, eller flytta ut ur staden. Många gömde sina hundar och gick endast ut på natten med dem. Nu för tiden är det tillåtet att ha hundar i staden, men de flesta lastar in dem i bilen och kör dem utanför staden för att rasta hundarna. En rolig historia som jag fick berättad för mig var om kvinnan som tröttnade på att hon inte fick ta med sig sin hund in på banken. Hon öppnade ett konto i hundens namn och när så hunden var "kund i banken" kunde de inte vägra henne att ta med hunden in... På väg mot Hafnarfjördur.
Hafnafjördur
Hafnafjördur
Hafnafjördur när solen just gått ned. Här ska jag föreläsa imorgon. Staden ligger cirka 15 minuters bildfärd ifrån Reykjavik och det är här som förläggaren bor. När de skulle köra mig hem ikväll hade bilen fått punktering, helt platt däck... Elin fick ta sin mindre bil och köra mig, medan Jon skulle försöka fixa däcket. Hoppas han lyckas ordna det, annars blir det kanske ingen "Golden Circle" för mig imorgon, med gejsrar, heta källor och allt vad den spännande naturen har att visa upp.
Nordens hus var ett fantastiskt ställe, ett bibliotek med böcker på svenska, danska och norska... Vet inte om där även fanns böcker på finska, såg inga, men det borde det ha funnits.
Nu är det dags att gå till sängs. Imorgon väntar ännu en lång dag, med först lite sightseeing och därefter föreläsning. Inte många dagar kvar nu. Känns lite vemodigt... Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor. Kramisar från Kim
Ännu en dag på Island är över. Redan har halva tiden gått, vart tog tiden vägen. Jo, den har fyllts av resor, föreläsningar, signeringar och möten med underbara människor. Och all denna fantastiska natur som jag har fått se! Jag älskar Island!
Den här gången gick resan åt andra hållet, västkusten med en helt annan natur än dagen innan. Vi reste till Selfoss, där jag skulle hålla tre föreläsningar för olika skolor i stadens bokhandel som var jättemysig, ett riktigt bokkafé med trevliga ägare. Det märktes att bokhandeln var populär för det var en strid ström av besökare hela tiden. Förutom skolklasserna menar jag.
Denna del av Island var fascinerande, lavan syntes tydligt under ett täcke av grön mossa. Jag fick veta att mossan kom först, därefter gräset och sedan ett täcke av blå blommor som lyste upp omgivningarna. Men allt detta tog givetvis några år för naturen att ordna.
Plötsligt dök något upp som påminde mig om gårdagens nära-döden-upplevelse. Mitt i naturen hade de hängt upp två bilvrak, som en påminnelse om att ta det varsamt i trafiken och använda bilbälte. Vi tog det redan varsamt. Måste medge att det var otäckt varje gång den hårda vinden ruskade om bilen. Men den här gången var det inte halt på vägen, så det gick bra.
Här syns tydligt hur mossan täcker lavan.
Lavaklipporna är mäktiga att se, speciellt med den gröna lavamattan i förgrunden.
Här är den vulkaniska aktiviteten mycket aktiv och det pyser och ryker ur marken på många ställen. Jag fick berättat för mig att det finns så mycket hett vatten på detta ställe att det rätt som det är bryter upp en het källa i vardagsrummet hos folk som bor där: inomhusswimmingpool. Här odlades även mycket grönsaker i stora växthus, drivna av värmen från de heta källorna.
Resan över dagens fjäll var ingenskrämmande upplevelse utan gick lugnt och säkert. Här låg det bara lite snö här och var.
Det var först på nervägen som jag fick en känsla av att vi hade varit högt uppe på ett fjäll. Då bredde plötsligt dalen ut sig långt där nedanför. En mäktig syn, en bild som fick tas mellan vindrutetorkarna, eftersom det regnade just då.
Lavaklippan såg ut som en mäktig våg som var på väg att rulla in över oss. Men den låg stadigt där den låg och har legat i tusentals år.
Nedanför fjället väntade en helt annan natur. Här bredde lavaslätten ut sig, nu hade gräset tagit över efter mossan.
Här syns tydligt det långa, för dagen vindpiskade gräset.
Här och var låg hus, som utslängda på slätten. Givetvis omgärdade av islandshästar.
Det här huset fångade min blick, där det låg för sig själv på en upphöjdning på slätten.
En helt annan miljö än gårdagens imponerande fjällmassiv. Men här fanns lika många Islandshästar och även ett och annat berg och vulkan.
Framme i Selfoss, en mysig stad av det jag hann se.
Tre mycket trevliga skolklasser kom och lyssnade på mig i bokhandeln, alla lika trevliga, alla lika intresserade. Jag blev djupt imponerad av deras kunskaper i både engelska och danska. De hade inga svårigheter att förstå mig när jag föreläste på engelska. Här ser ni en av de tre grupperna som jag talade för.
Ännu en grupp vackra Islandshästar.
I fjärran reste sig vulkanen Hekla som är Islands mest aktiva vulkan och har utbrott vart tionde år. Förr i tiden ansågs vulkanen vara ingången till helvetet. Jag fick berättat för mig att senast Hekla hade utbrott annonserades utbrottet på Radio och folket i Reykjavik reste i hundratals till vulkanen för att se det mäktiga utbrottet. På vägen hem var det en fruktansvärd snöstorm över fjället så ingen kunde ta sig tillbaka till Reykjavik. Folk var tvungna att övernatta var som helst. Många av dem fick sova i sina bilar. Är en bild av en av Islands äldsta hamnstäder. Det som jag förvånades över var att nästan alla hus var byggda av trä. Hitintills har de flesta hus varit byggda av betong. En mycket vacker liten stad.
Vinden piskade vågorna som vildsint kastade sig mot stranden.
Solen bröt fram över de avlägsna fjällen, medan regnet föll över vår bil.
I fjärran målas himlen av regnbågen som visar vägen till trollens skatt...
Reykjavik närmar sig och så även föreläsningen på Lärarhögskolan. Föreläsningen avlöpte mycket bra och sändes även på TV. Jag var mycket nöjd med min prestation och det kändes underbart att se de entusiastiska ansiktena hos åhörarna.
Dagen avslutades med en mycket god middag innan jag återvände till hotellet för att besvara alla mail och skriva min blogg.
Sista dagen på Island. Vaknade med lite feber, tur att jag inte skulle iväg så tidigt. Tog några Alvedon och lade mig att lyssna på bok, istället för att ta en promenad i Reykjavik på morgonen. Vilket jag egentligen hade planerat.
Därefter vidare till nästa bokhandel, som även hade bokkafé. Där var det en härlig blandning av människor, bland annat många svenskar...
