Allt om Egypten på Unga Fakta

Egypten har fascinerat mig alltsedan jag var riktigt liten: mumier, faraoner, ståtliga palats, guld och magi. Det är Egypten för mig. Fast jag har alltid sagt Egyptien... och gör det nog fortfarande ibland.

När min bok Faraos förbannelse kom ut sålde den slut på två månader. I år på Bokmässan i Göteborg sålde Faraos förbannelse slut på söndag förmiddag. Vilket innebär att det inte bara är jag som är fascinerad av Egypten. Därför tänkte jag dela med mig av några länkar där du kan lära dig mer om Egypten.

Nu har Unga Fakta en helt ny sida som handlar om Egypten. Här kan du läsa om Faraonernas Egypten, Viktiga personer, Tidsperioder, Samhälle, Historia, Kultur, Teknisk Vetenskap, Tro, Film & Böcker och hittar också lite pyssel att sysselsätta dig med.

Är du nyfiken på Egypten och vill lära dig mer kan jag varmt rekommendera Unga Faktas sida.

Vill du fördjupa dig ytterligare i Egypten och lära dig mer om Farao Tutankhamon kanske min bok Faraos förbannelse är något för dig? På länken kan du läsa smakprov ur boken och vad den handlar om.

Här hittar du ännu mer fakta och intressanta saker om Egypten.


Här kan du läsa ren fakta om Egypten

Här kan du se bilder från Egypten.

Nya Äventyr är en blogg som har skrivit jättemycket intressanta saker om Egypten och har många underbara foton i bloggen.

Kanske du kommer att bli lika fascinerad av Egypten som jag alltid varit när du kikat in på alla ovanstående länkar.

Kramisar från Kim

Livserfarenhet invävt i böckerna

I morse råkade jag hälla vatten över mig i sängen, när jag skulle dricka efter en rejäl hostattack. Det blev kallt och minnet slog till:

Jag satt vid min morbror Lars dödsbädd. Hans ögon var slutna, hans ansikte såg ut som om han redan var död. Bara en svag välvning av bröstkorgen visade att han fortfarande andades. Han viskade "vatten" och ivrigt skyndade jag mig att tillgodose hans önskan. I min iver råkade jag få av locket på den mugg med sugöppning som jag sträckte fram åt min morbror, vilket fick hela innehållet av det rumsvarma vattnet att hällas ut över hans magra, beniga bröstkorg. Han skrek och började skakade våldsamt. Genast var personalen där och körde ut mig och min syster ur rummet.

Min morbror var bara skinn och ben och kunde inte reglera kroppstemperaturen. Värdefull tid spilldes när personalen bytte kläder på min morbror och tog fram nya, torra sängkläder. Till slut satt vi åter vid hans sida. Han var helt slut efter upplevelsen, jag var ångerfylld och skamsen och önskade allt ogjort. Men helst av allt önskade jag min morbror frisk och kry igen, eftersom han alltid hade varit som en extra far för mig. Han hade uppmuntrat mitt skrivande, alltid gett mig böcker i present och visat mig världen.

Nu satt jag där tyst vid hans sida och visste inte vad jag skulle säga. Till slut började jag berätta om allt roligt vi hade gjort tillsammans och hur mycket det hade betytt för mig. Antydan till leende syntes på hans läppar, men han orkade inte öppna ögonen, inte säga något. Ändå visste jag att han hörde mig. Jag lämnade honom där i sängen och åkte tillbaka till bokmässan i Göteborg. Nästa dag fanns min morbror inte längre och jag är glad att jag hann att träffa honom en sista gång, men ångerfylld av att jag utsatte honom för plågan av att få vatten hällt över sig.

Erfarenheten från dödsvakan hos min morbror lade jag in i min bok Vikingaträl, en bok som betyder mycket för mig, både för att den är en del av min älskade morbror Lars och för att det var den boken som fick min utlandsagent att kontakta mig med orden: "Vi har läst din bok Vikingaträl och är så mäkta imponerade att vi vill ha världsrättigheterna på samtliga dina böcker och lansera dig över hela världen." Vilket de nu håller på med. Är extra glad att det var just den boken som fick dem att upptäcka mina böcker.
Sorgen har vandrat vid min sida genom livet och för några år sedan miste jag min syster i en onödig trafikolycka. Hon blev påkörd av en bil. Jag blev helt förkrossad när jag fick telefonsamtalet. All den sorg, vrede, uppgivenhet och tomhet jag kände i den stunden skrev jag av mig och lade in i min bok Giljotinen. Det är den enda bok som helt och hållet innehåller mina känslor och tankar.

Jag önskar jag hade sluppit uppleva all död som har genomsyrat mitt liv, samtidigt som den har gett mig möjlighet att förmedla smärta och sorg på ett levande sätt i mina böcker.

Någon sa att alla mina böcker handlar om död, kanske är det så. Men i så fall beror det på att döden har varit min ständiga följeslagare genom livet.

Kramisar Kim

Föreläsning Götene, 1 dagen

Måste medge att jag var lite nervös när jag vaknade imorse, rädd för att rösten skulle ha försvunnit. Svårt att svälja, så det blev bara lite yoghurt och mjölk till frukost. Sedan följde jag vägbeskrivningen, höger, vänster, höger, vänster... Men kom alldeles galet. Åkte tillbaka till hotellet och frågade om de visste var skolan låg. Det visade sig att det skulle vara tvärtom, vänster, höger, vänster, höger... Om du förstår vad jag menar. Har själv gjort så där någon gång, sagt höger istället för vänster, men när man ska följa anvisningar är det inte så lätt när man svänger åt fel håll.

Ljungbackenskolan låg som en liten oas med skog omkring. Genast jag mötte läraren Birgitta kände jag att den här dagen skulle gå bra. När jag steg in i lärarrummet kände jag direkt gemensamhet med alla som var där. Det fanns en gemytlig varm stämning i rummet, en kanna té var på gång, en burk honung stod klar och sedan var det bara att smörja halsen innan jag gick in till första lektionen.

Det var ett underbart möte med alla klasserna, alla eleverna var väl pålästa på just den bok de hade fått utvalt till sin klass. En del av eleverna hade hunnit läsa flera böcker och var väldigt entusiastiska och försökte ställa frågor om boken utan att förstöra spänningen för sina kamrater.

Det som var roligt var att de hade läst olika böcker, en av klasserna hade bara ett kapitel kvar på Tillbaka till Pompeji, en annan hade just läst ut Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland, någon hade läst Svarta döden...

Alla klasserna hade skrivit långa listor med frågor, vilket gjorde att tiden gick väldigt fort. Det som var roligt var att det inte var de gamla vanliga frågorna, utan jag fick tänka till ibland innan jag svarade. Det tycker jag om.

Fick en jättefin teckning av en elev, kände direkt att det här var en person jag ville skriva om. Hade jag kommit ihåg att ta med kameran hade du fått se både eleverna, skolan och teckningen.

Slutade redan 14.00. Normalt brukar jag ta mig tid att utforska den nya staden, åkt till Kinnekulle och alla andra sevärdheter som finns här i närheten, men förkylningen håller mig i sitt grepp och febern däckade mig när jag kom till hotellet, så jag sov bort några timmar innan jag gick ut för att få lite mat i mig. Trots att jag passerade både pizzerior, caféer och korvkiosker var det ingenting som jag ville ha. Beställde en kopp te på hotellet och sitter nu och dricker blåbärsté och äter Polarkaka, utan smör och pålägg. Det är ungefär vad jag orkar få i mig just nu. Men det gör inte så mycket. Åt en härlig lunch på skolan och fick en liten diskussion om maten vid bordet. Vi åt chickennuggets och någon frågade vad man kallade det om det var fläskkött i nuggetsen istället, ja du kan säkert gissa hur pratet gick.

Det ska bli så roligt att återkomma till skolan imorgon, kände mig väldigt välkommen idag. Imorgon borde jag må bättre och vara piggare. Är tacksam för all röstträning jag har gjort, både när jag reste runt med två skådespelare för några år sedan och på de kurser som Författarcentrum Syd har haft. Resan med skådespelarna var kul, då satt vi och tränade våra röster i bilen, medan vi körde mellan de olika orterna där jag skulle föreläsa och de skulle spela upp det jag föreläste om. Dessutom fick barnen skriva berättelser som jag läste upp och skådespelarna, med hjälp av eleverna, spelade upp. Vilka minnen jag bär inom mig. Att vara författare är ett mycket berikande liv, även om det inte känns så just nu när jag sitter här sjuk på hotellet och längtar hem till min egen säng och min familj.

Jag är imponerad av hur lugna och artiga alla elever var på dagens skola, hur trygga de verkade och hur de såg ut att bry sig om varandra. Ja, jag längtar verkligen tillbaka till imorgon. Det enda jag gruvar mig över är den fem timmars långa bilresan hem...

Vi hörs imorgon igen.

Kramisar Kim

En författarvardag

Vaknade dunderförkyld, sviter efter bokmässan. Inget jag precis jublade över eftersom jag skulle köra till Götene idag, en resa på fem timmar i bil. Till slut kom jag då iväg. Solen var så där riktigt höstligt vacker när den fick alla brandgula löv och röda buskar att brinna av färger.

Hade noga sett ut vägen och kört ut vägbeskrivning på nätet och följde den hela tiden. Färden tog mig längs Vättern en bit. Åh, så vackert det var. Förvånat märkte jag att jag hela tiden körde utefter Vättern och tänkte inte på att jag kanske hade kommit på avvägar, just då brydde jag mig inte, för där och då kunde jag ha fortsatt att köra i evighet, med kullar på vänster sida och det glittrande blå vattnet på höger sida. Stora villor och gårdar låg med ansiktena mot vattnet och allt var som i en dröm. Bilen gick nästan utav sig själv medan jag beundrade utsikten.

Det blev stopp för poliskontroll och nykterhetskontroll. Jag orkade knappt blåsa i röret, så förkyld är jag. Men jag fick utslag EJ ALKOHOL, vilket jag ju kunde ha talat om redan innan, men jag tror inte att polisen hade lyssnat på mig. Jag körde vidare.

Det tog ett tag innan jag förstod att den där vägbeskrivningen jag tagit ut på nätet inte stämde helt och hållet med verkligheten. Då bestämde jag mig för att köra på intuition istället. Nu började solen stå låg och sken rakt in på mig, det blev varmt i bilen och jag vet inte om det var feber eller solen som fick mig att känna mig jättesjuk. Till slut hade jag fått nog. Jag kände "nu parkerar jag här och sover i bilen" så eländig kände jag mig. Men jag visste också att jag inte skulle göra det, för jag hade uppdrag som väntade på mig och det vara bara att fortsätta köra.

Till slut kom jag fram till Götene, körde in på en parkering och tänkte: "nu vilar jag lite innan jag letar upp hotellet" och när jag såg ut genom bilfönstret låg hotellet där. Bra intuition, eller hur?

Hotellet öppnade för tre veckor sedan, helt nyrenoverat och jag har fått ett jättefint rum. De var snälla och bar upp min väska och sedan kom de med mat och honungste. Jättefin service.

Solen håller på att gå ned utanför fönstret och trots att jag hade tänkt sätta mig för att läsa fakta om Andra världskriget så ska jag istället zappa runt bland kanalerna en stund och sedan ska jag sova.

Vet inte riktigt vart jag ska imorgon bitti. Hoppas någon ringer ikväll och talar om det för mig. Annars tar jag mig till närmaste skola, så får de hjälpa mig. Livet är väldigt spännande, eller hur?

Dessutom ringde min agent för en liten stund sedan, för att berätta att två olika förlag från samma land lagt bud på mina böcker. Nu kan jag bara vänta och se vad som händer. Jag tycker det är kul när det rör på sig, älskar när det är fart och fläkt, resor, hotell, nya människor, nya platser, nya skolor och att få förmedla min kärlek till orden till många elever. Det är toppen! Men... Det hade varit ännu roligare om jag hade fått vara helt frisk.

Men som du trogna läsare av min blogg vet så är jag född positiv och jag tänker att den här förkylningen säkert har en mening den också. Den får mig att lägga mig i tid, sova ut efter en bokmässa med alltför få timmars sömn. Ja, det är bara att inse att jag måste vila ut rejält på kvällarna för att orka med två dagars föreläsningar (om rösten håller, ve och fasa!) och sedan fem timmars bilresa hem. Men jag tänker verkligen inte lita på några data från internet, nu plockar jag fram den gamla hederliga bilkartan och prickar ut närmsta vägen hem. Trots att jag förmodligen inte får samma fantastiska vyer som på hitresan.

Allting har en mening: Jag vilade i nuet när jag reste hit, lite trafik, fantastisk omgivning och ett underbart mottagande på hotellet. Sängen nästa! Vi hörs imorgon igen.

Kramisar från en dunderförkyld Kim

Skriv en bok

På bokmässan i Göteborg föreläste jag ifrån Nallescenen på torsdagen, rubriken var "Skriv en bok". Kände mig stressad för jag hade bara tio minuter till mitt seminarium i andra änden av mässan.

Givetvis hände det som inte får hända, jag blev helt tom i huvudet. Kom inte ihåg ett enda ord av vad jag skulle säga. Men det var inga problem, jag har skrivit många böcker så jag berättade utifrån min erfarenhet. Dessutom lovade jag åhörarna att lägga ut den "riktiga" föreläsningen på min blogg när jag kom hem från bokmässan. Här är den nu:

Skriv en bok:
Det ska vara roligt att skriva en bok. För att du ska lyckas uppnå glädje i ditt skrivande ska du skriva om sådant som du tycker är viktigt att berätta, något du brinner för, något som bubblar inom dig och kräver att få komma ut.

Skriv direkt från hjärtat, låt fantasin flöda och tänk inte på stavning, grammatik eller att någon ska läsa det du skrivit. Det enda du ska tänka på är att få ur dig din berättelse.

Försök inte kopiera någon annans stil, inte berätta något som någon redan har skrivit. Hitta på något unikt, något som bara du har i ditt huvud.

För att inte fastna i en berättelse har jag ett bra knep: Jag skriver gula Post-it-lappar för varje händelse som jag vill ha med i boken. Som du kanske vet skriver jag historiska äventyrsböcker som är uppbyggda runt riktig historisk fakta och riktiga historiska personer. Inför varje bok läser jag väldigt många faktaböcker och under tiden som jag läser fakta byggs berättelsen upp inom mig, genom mina gula Post-it-lappar.

På mina Gula lappar skriver jag till exempel personer som jag vill ha med i handlingen, händelser, ord, årtal, detaljer och kapitel. På de Gula lapparna skriver jag inte långa noveller, utan enstaka stolpar/enstaka ord eller bara en mening.

Något som är viktigt att tänka på när du börjar jobba med Gula lappar är att du ska ha ett färdigt slut på en lapp, innan du sätter dig ned för att skriva din berättelse. Det är väldigt viktigt, annars blir berättelsen lätt tom, den drivs bara vidare av utfyllnad, eftersom du inte kommer på hur boken ska sluta. Kanske du inte ens vill att boken ska ta slut, trots att du egentligen inte har något mer att berätta?

Därför är det viktigt att du har slutet klart för dig innan du börjar skriva berättelsen.

Många gånger händer det att en idé till en helt ny bok dyker upp i mitt huvud. Samtidigt kommer slutet på boken, ett helt kapitel, kanske bara en rad, eller ett stycke. Då skriver jag ned det. Är det en rad skriver jag det på en gul lapp, är det ett helt kapitel skriver jag ned det och döper det till "Sista kapitlet". När jag väl kommer till slutet av berättelsen döper jag om kapitlet till det nummer kapitlet kommer att få i boken. Är det bara ett stycke skriver jag stolpar på en gul lapp OCH skriver in stycket i något som jag kallar för MALL.

För varje ny bok jag påbörjar gör jag nämligen en mall i Word: Jag lägger in titel och sidnummer i huvudet på varje sida, samt vilket kapitel det är, detta gör jag i Sidhuvud/Sidfot. Därefter lägger jag in texten KAPITEL 1 och sparar mallen.

Varje gång jag ska påbörja ett nytt kapitel hämtar jag upp mallen, ändrar kapitelnummer och sidnummer och börjar skriva.

Mallen använder jag mig också av för att lägga in stycken, eller meningar som jag kommer på medan jag arbetar med boken. Text som inte hör ihop med det kapitel jag håller på med just då. Texten markerar jag med annan färg för att hålla isär dem. Efterhand som boken växer fram och jag hämtar upp min mall för varje nytt kapitel, händer det att jag upptäcker att i just detta kapitel passar texten som jag tidigare lagt in i mallen.

Innan jag börjar skriva i min mall har jag arbetat fram hela berättelsen med de gula lapparna.

Om du arbetar fram din berättelse med hjälp av Gula lappar kommer du till slut att ha en hel hög med gula lappar, som ligger huller om buller på ditt bord. För att få ordning och reda på lapparna är det bra att sätta upp dem på väggen, på en dörr eller en anslagstavla. Sätt dem på en plats där lapparna kan vara kvar, där du ofta kan titta på dem.

Nu är det dags att sortera lapparna i ordning, så att du får en bra berättelse, en bra början, med bra flyt i mitten och ett spännande slut.

Det som är bra med lappar är att man kan flytta om ordningen på dem. Du kanske upptäcker att det känns lite hoppigt i din berättelse, något saknas. Då är det bara att hitta på en ny händelse, skriva upp det på en lapp och sätta upp den på väggen bland de tidigare lapparna. Jobba på detta sätt tills du har hela berättelsen klar för dig i huvudet OCH på dina gula lappar.

Det är även bra att bygga upp ett persongalleri, alltså skriva upp alla de personer som är med i din berättelse, bara för dig själv, inte för att det ska stå först i boken. Men det är bra om du har en helt klar bild över hur personen ser ut:

Flicka, 13 år, långt ljust hår, blå ögon, 160 cm lång, normalbyggd. Glad! Snäll. Går ofta klädd i jeans och bomullströjor och så vidare. Även om detta är anteckningar du skrivit som hjälpt för dig själv, kan du väva in en del av dem i berättelsen, utan att rabbla upp det så som du gör i persongalleriet.

Nu har du alltså dina Gula lappar, med hela berättelsen klar, ända fram till och med slutet. De sitter där på väggen och det kliar i fingrarna av att börja med berättelsen. Du har skrivit ditt persongalleri och har alla personer i berättelsen klara. Du börjar skriva. Då kanske det dyker upp personer i din berättelse som du inte har tänkt på tidigare. Det gör ingenting. Lägg in dem i persongalleriet och gör dig en klar bild av dem också.

Nu är det dags att skriva på allvar!

Tänk på att första raden ska börja så att den fångar läsaren direkt! Så här börjar några av mina böcker:

"Vad är det här för något?"

Något osannolikt var på väg att hända Theo.

Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill.

"Jag är rädd!" sa Ramona.

"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat.

"Åh, snälla, vi kan väl gå in här!"

Förstår du vad jag menar med att fånga läsaren med första meningen?

Så som jag börjar mina böcker innebär att jag kastar in huvudpersonen i en spännande händelse, något som gör att läsaren vill fortsätta läsa vidare för att få se vad det är som händer. Försök bygga upp din bok på ett liknande sätt.

När du skriver ska du försöka bli den person du skriver om, känn vad den känner, se vad den ser och skriv ned det. Det spelar ingen roll om du har en person, eller hundra i din berättelse. Du ska ändå bli alla personer, leva dig in i det som händer dem och skildra det på papperet. DÅ blir det en bra berättelse.

Så här har en läsare skrivit om mitt sätt att skriva:

"Du har en kraft i din skrivning Kim, en kraft som gör så att jag inte läser din bok utan att jag är med i boken. Jag är Theo, jag är Ramona, jag är Pluto, JAG ÄR ALLA, när jag läser dina böcker."

Kanske beror läsarens ord på att jag alltid blir den person jag skriver om just då, även om det är en hund, som Pluto.

Tänk på att berätta vad personerna gör under tiden som de "talar". Sitter de, går de, äter de etc. Hur ser det ut runt personerna? Vad tänker de på?

Här får du några exempel:

Poltia snyftade till och såg ömt på sin far, strök honom över kinden och torkade därefter bort sina tårar innan hon fortsatte.

Theo undrade vad som kunde vara mer smärtsamt än det hon redan hade berättat.

Axlarna sjönk allt längre ned på Theo och han bet sig i läppen. Vad hade han ställt till med?

Ibland kanske du har väldigt bråttom att skriva ned din berättelse, det blir inte så mycket utfyllnad förrän dina gula lappar är slut, men berättelsen är alldeles för kort. Det gör ingenting. För om du skriver på datorn kan du gå in och lägga till text efteråt.

När jag skriver gör jag alltid "benet" på berättelsen först. Med andra ord skriver av mig allt det jag har inuti mitt huvud. När jag är klar med berättelsen lägger jag "kött på benet". Till exempel: mer tankar, omgivningar, klädsel etc. När allt detta är tillagt blir berättelsen mustigare.

Om du tillhör dem som har väldigt mycket fantasi kanske du inte hinner avsluta din berättelse innan det kommer en ny du vill påbörja. Det gör ingenting. Har du använt dig av gula lappar har du ändå hela sammanhanget klart för dig, och du kan fortsätta skriva färdigt din berättelse en annan gång.

Du kan också ha en idébok, där du skriver ned dina idéer, kanske klistrar in dina gula lappar, allt eftersom idéerna dyker upp. Det gör att du alltid kan gå tillbaka till din idébok och hämta inspiration, fortsätta en påbörjad berättelse eller skriva ned idéer till en ny.

Många frågar mig hur mycket man måste skriva varje dag för att bli författare. Jag tycker inte att det är viktigt hur lite eller hur mycket man skriver varje dag. Det som är viktigt är att man har något att berätta! Ibland kan jag skriva i femton minuter, ibland skriver jag sex timmar i sträck.

Men en oerhört viktig sak är, att om man har bestämt sig för att skriva en bok kan man inte sätta sig ned och vänta på att inspirationen ska infinna sig. Det är bara att sätta sig vid datorn och sätta igång. Det är först då inspirationen kommer: När fingrarna ligger på tangenterna, när orden börjar flöda ned på den vita skärmen. Då fylls man med en intensiv känsla av lycka och glädje och allt känns oerhört bra.

I det stadiet är det bara att följa de gula lapparna, men samtidigt också inte vara rädd för att gå ur ramen och våga skriva annat än vad du har skrivit ned på de gula lapparna, eftersom berättelsen ofta börjar leva sitt eget liv, tar nya vändningar, nya personer dyker upp, händelser du inte hade planerat, ord du inte hade tänkt skriva. Ta till dig allt det här och skriv ned det. Du kan ju när som helst återgå till dina gula lappar och fortsätta på den berättelse du planerat. Det som just nu kommit ur dig är bonusmaterial, något du ska vara glad för.

När du har skrivit ur dig hela berättelsen och boken är klar, ja, då är den egentligen inte helt färdig. Det är nu arbetet börjar. Nu ska du läsa igenom materialet, kontrollera stavning, grammatik, röda tråden, har du fått med allt det som stod på dina gula lappar, hänger händelserna ihop? Kontrollera så att inte personerna plötsligt har andra kläder på sig än vad de hade minuten innan, att de har samma hårfärg genom hela boken eller... samma namn...

Visst låter det konstigt när jag säger så, men det har faktiskt hänt mig att jag i min bok Snapphanar, i ett kapitel kallade Knut för Kurt. Något jag inte upptäckte trots mitt persongalleri, trots mina korrekturläsningar. Inte heller korrekturläsarna upptäckte det. Det var först när boken var tryckt som läsarna hörde av sig och berättade om felet. Till omtryckningen, som skedde bara inom några månader, som tur var, kunde vi rätta till felet.

Som du förstår gäller det att noga kontrollera din berättelse, inte bara en gång, utan kanske 20-30 gånger innan du skickar iväg den till ett tryckeri.

Det krävs en hel del träning för att bli författare. Du ska läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva MYCKET! Du måste utveckla ditt ordförråd och få din egen speciella skrivstil.

Att vara författare är inte alltid så lätt. Många kan inte försörja sig på sitt författarskap. De har andra yrken där de tjänar pengar och skriver sina böcker på fritiden. Även om man har gett ut en bok, är det inte säkert att man får nästa bok publicerad. Det krävs att nästa bok är minst lika bra som den första, för att förlaget ska vilja ge ut även den nya boken.

Författare är ett yrke. Man kan gå utbildning för att bli författare, det finns skrivarverkstäder och skrivarläger. Det finns även högskoleutbildningar för dig som drömmer om att bli författare. Sök på nätet så hittar du lätt vad du söker.

På min hemsida och blogg hittar du fler skrivtips, hur du kontaktar ett förlag, hur du ger ut din bok på Print-On-Demand och mycket mer.

Jag önskar dig all lycka i ditt skrivande, och minns att det kan ta lång tid innan du får ditt första manus utgivet. Jag bestämde mig för att bli författare när jag var åtta år och debuterade när jag var 43 och gjorde då en bejublad debut genom att sälja 11.000 böcker FÖRSTA VECKAN! Med andra ord: GE INTE UPP! Tro på dig själv så ska du se att även du når fram till dina drömmars mål: Att bli författare!

Kramisar från Kim
(Bilden är hämtad från min föreläsning på Nallescenen på Bokmässan i Göteborg 23 september 2010)

Här hittar du fler skrivtips.

Här kan du läsa mina inlägg från bokmässan, bland annat om föredraget som inte blev riktigt som jag hade tänkt mig:
Bokmässan historik
Bokmässan med döden flåsande i nacken
Bokmässan Dag 0, byggandet av montern
Bokmässan Dag 1, 23 september 2010
Bokmässan Dag 2, 24 september 2010, Kändisgalleri
Bokmässan Dag 3, 25 september 2010, massor av kändisar
Bokmässan Dag 4, 26 september 2010, Paolo Roberto
Tillbakablick på bokmässan

Tillbakablick på Bokmässan 2010

Tillbaka från en mycket lyckad Bokmässa i Göteborg. Det har varit fyra intensiva dagar, tja, egentligen är det sju dagar, eftersom vi åkte redan på tisdagen. Men de riktigt köriga dagarna är när portarna slås upp och alla besökarna strömmar in.

I år var en mycket annorlunda mässa, på så sätt att det var i stort sett lika mycket folk alla fyra dagarna.

Dessutom firade min blogg ETT ÅR och jag uppmanade mina Facebook, Twitter och Bloggvänner att hälsa på mig på Bokmässan, vilket också många gjorde. Det var kul att få ett riktigt levande ansikte till de foton jag sett på nätet.
Den här mässan har inneburit många glada skratt.





Enda dagen jag var riktigt nervös var på torsdagen när jag höll ett föredrag och ett seminarium och jag var rädd för att inte hinna mellan dem. Men allting fungerade och efteråt kunde jag pusta ut i VIP-loungen med författarkollegor och njuta av tystnaden.


















Den här bilden ser magisk ut, det är jag och min man som står framför vår monter. Omgivningen är suddig och overklig och det är lite så det känns när jag är på bokmässan. Vår monter är som en liten ö, mitt i allt brus, alla andra montrar, alla besökare. Vår monter är en alldeles egen värld, en trygg punkt, dit många hittar för att berätta att de läst mina böcker, fortfarande läser mina böcker efter många år, släktingar, vänner och nya läsare. Här skrattar vi mycket, men i år blev det även några tårar när min systers arbetskompis kom på besök. Minnet av min syster som dog för fyra år sedan vällde över mig när kvinnans ögon fylldes av tårar eftersom hon såg hur lik min syster jag är.











I år har det varit väldigt lätt att le och se glad ut, för jag har varit glad. Goda nyheter från min agent till utländska rättigheter, uppmuntrande ord och många glada besök, det gör mig glad.
Det var väldigt intensiva dagar och till slut när jag satt och skrev autografer den fjärde dagens morgon, värkte handen och när jag skulle lyfta bort första signerade boken tappade jag den. Handen var helt kraftlös. Efter ytterligare en stund såg jag svarta prickar framför ögonen när jag skulle skriva autografer. Då tog jag en liten "time-out" och gick upp på andra våningen för att andas ut och njuta av tystnaden och lugnet.

Där stötte jag på författarkollegan Karin Brunk Holmqvist och efter en härlig pratstund med henne kändes det genast bättre och jag kunde återvända till montern för att fortsätta signera.

Vet inte hur många autografer jag har skrivit, men de var många, många. En mormor/morfar köpte 14 stycken böcker till sitt barnbarn. Tänk vilken lycka att få hela fjorton böcker i en ny serie och ha alla de böckerna att läsa, från början till slut. Jag blev riktigt avundsjuk, för jag har ju redan läst alla böckerna, eftersom jag skrivit dem, och kan därför inte se framemot samma förväntansfulla ögonblick som han, när han öppnar första boken, läser första raden och är fast...













Nu är det ett helt år till nästa bokmässa i Göteborg, men det innebär inte att jag sitter här och vilar mig. Nu är jag hemma en dag, sedan bär det iväg till Götene för att föreläsa. Därefter väntar signeringar och flera föreläsningar, både i Sverige och utomlands.
Dessutom väntar jag med spänning på vad som händer på utlandsrättighetssidan, om min agent lyckas förhandla fram ett bra kontrakt... Ja du lär inte missa det, jag fortsätter skriva här på bloggen och dela med mig av allt som händer.

Hoppas att du har tyckt om att följa alla mina blogginlägg från bokmässan.

Nu måste jag vila min värkande autografhand igen. Vi hörs imorgon igen.

Kramisar Kim

PS. Glömde berätta att det var en ovanligt trevlig och färgstark bokmässa i år. Något många påpekade. Kanske beroende på att det var Afrika som tema... DS.

LÄS FLER BLOGGINLÄGG OM BOKMÄSSAN 2010:
Bokmässan historik
Bokmässan med döden flåsande i nacken
Bokmässan Dag 0, byggandet av montern
Bokmässan Dag 1, 23 september 2010
Bokmässan Dag 2, 24 september 2010, Kändisgalleri
Bokmässan Dag 3, 25 september 2010, massor av kändisar
Bokmässan Dag 4, 26 september 2010, Paolo Roberto

Bokmässan Dag 4, 26 sept 2010 Paolo Roberto

Dagens höjdpunkt enligt Matilda och Roxana var när Paolo Roberto kom för att köpa mina böcker. Jag var inte där, hade en av mina sällsynta "tvätta-händerna-pauser".

Bilden är lite suddig, eftersom den som tog bilden hade bråttom att fotografera.

Dagen började med att jag var uppe på andra våningen och provsmakade choklad, ingen dålig början på en bokmässedag. Jag filmade och provsmakade och längre fram tänker jag blogga om mitt besök i chokladlandet på Bokmässan.

När jag kom tillbaka till montern hade vi besök från Oravais i Finland. Det var bibliotekarien som hälsade på och köpte in lite böcker till biblioteket. Jag var och föreläste i Oravais för två år sedan och varje bokmässa får jag besök av en flicka från Oravais och några andra från Finland. Alltid lika roligt!


















Här står jag med bibliotekarien från Oravais i Finland.




















Matilda och Roxana har varit flitiga med kameran idag och fotograferat mig från alla vinklar och vrår. Här signerar jag en av alla de böcker jag signerat idag. Jag har skrivit så många autografer den här bokmässan att jag har så ont i min högerhand att jag till slut inte kunde lyfta böckerna när jag signerat dem. Hemskt! Men samtidigt otroligt roligt!!!


















Här pratar jag böcker med en av alla de besökare som kom till montern. Årets bokmässa har varit välbesökt alla dagar. Kanske något mindre folk på söndagen i år än förra året, men det har kompenserats genom att det har varit desto fler människor de andra dagarna. Vi är supernöjda med årets bokmässa.























Det var många som ville ha en pratstund med mig...























...få sina böcker signerade...























...berätta vad de tyckte om mina böcker...





































...och tålmodigt vänta på sin tur i kön...























...eller bara ta författaren i hand...





















Här står jag med min guddotter Matilda som har varit med de senaste två åren, samt Roxana som i år har varit prao i montern.






















Supernöjd men trött över årets bokmässa, här vilar jag på vår pyramid där alla böckerna är staplade. Faraos förbannelse sålde slut vid lunchtid och många fler titlar riskerade att ta slut innan dagens slut.























Bokmässan innebär många möten, mycket prat och glada skratt.






















Det är roligt när hela familjer kommer och berättar att de läser mina böcker.


















Det var en jämn ström av besökare idag. De andra dagarna har de kommit klumpvis, massor på en gång och köat och så har det varit tomt. Nu var här folk hela tiden.


















Här är det Anki som pratar böcker.























Här pratar jag böcker med Mio med dotter.


















Här får jag beröm för mina böcker av en läsare som köper fler böcker i serien om Theo och Ramona.























Mathilda kommer varje år och köper mina böcker. Hon berättade att hon hade fått MVG på prov efter att ha läst mina böcker. Hon tycker väldigt mycket om böckerna och köpte väldigt många böcker även i år.























Så fort jag inte är där är det lugnt i montern säger de, här passar de på att fotografera varandra. Det är Matilda som ler mot kameran och Anki som rättar till böckerna.


















Här är min man Jan, jag och min kusin Kristina med dotter.





















Älskar när det är mycket folk och jag pratar med alla medan jag signerar böckerna för dem. Om de köper många böcker blir det långa pratstunder, vilket bara är trevligt.


















En lycklig bokköpare.





















Här ser ni en överlycklig bokköpare som har köpt de böcker som saknades i samlingen.
Då var årets bokmässa slut. Sitter här mitt ibland bokkartonger och försöker blogga medan Jan sliter med allt material. Tyvärr har jag så ont i min autografhand att jag inte kan hjälpa till. Men skriva på tangenterna fungerar, tack och lov!

Tack alla facebook och twittervänner, släkt och vänner, fans och bokköpare för att ni gjorde årets mässa till något väldigt speciellt. Hoppas vi ses igen nästa år!

Kramisar från Kim

Bokmässan Dag 3, 25 september 2010

Bokmässan Dag 2, 24 september 2010

Bokmässan Dag 1, 23 september

Bokmässan Dag 0, 22 september

Bokmässan, med döden flåsande i nacken