Vinter i Kolshult

En härlig vinterdag i Kolshult. Massor av snö. Visst ser det vackert ut när man ser foto på snön, då glömmer man all träningsvärk av skottningen. Till sommaren har man helt glömt bort hur trött man var på snön.

På bilderna är det Tola och jag som är på en liten promenad.

Om du klickar här på VIDEOLÄNKEN så får du se Pluto och Tickie när de springer runt i gångarna på vår tomt. Det är först då man inser hur mycket snö vi har fått.

Gå tillbaka och titta på mitt inlägg om CITRONTRÄDEN när du känner dig frusen av alla vinterbilderna.

Förstår du att jag får inspiration när jag bor i en sådan här fantastisk miljö.

Kramisar Kim

Våren har kommit till min skrivarlya

När våren kommer brukar jag sitta i min vinterträdgård och njuta av utsikten över trädgården, samtidigt som jag arbetar.

När jag nu tittar ut genom fönstren ligger snön mycket tjock utanför, men då vänder jag blicken och ser på mina blommor som talar om för mig att våren trots allt inte är så långt borta...

Citronträdet bär fullt med knoppar och jag vet att när solen kommer slår de ut och en bedövande doft fyller rummet.


Även om det kan vara lite svårt att se på den här bilden, så är det faktiskt små, gröna citroner.







Om några månader har de gulnat och är klara att plockas från mitt lilla citronträd.

Den här citronen är klar att ätas. Våra egna citroner har en helt annan smak än de man köper. Våra citroner är inte så sura och det går faktiskt att äta dem precis som de är.

Det bästa jag vet är att skiva dem och lägga dem i en tillbringare med kallt vatten. När vatten är urdrucket äter jag upp citronskivorna.

Kan ni tänka er ett ljuvligare ställe att sitta och skriva på, än i doften av blommande citronträd? Eftersom jag inte kan resa till Italien varje gång jag längtar efter det, nöjer jag mig med mitt egna lilla träd och njuter av det.

Nu väntar jag på att mandarinträdet ska börja blomma och ha fullt av mandariner i sommar. De är söta och goda och plockas med förtjusning av mig och alla besökande barn.

Hur många har egna citron och mandarinträd i sitt hem?

Kramisar från Kim

Vinnaren av Kimberlieboken är...

Som vanligt vet jag att många blir besvikna när tävlingen är över, eftersom alla tyvärr inte kan vinna.

Det var många som skickade in svar till tävlingen. Av de som hade rätt har vi dragit en vinnare.



Det rätta svaret på tävlingen är: Maui

Den lyckliga vinnaren av en signerad Kimberlie - Ett Nytt liv är Emilia Garpebring.

Grattis Emilia!

Till alla er andra vill jag framföra ett stort tack för att ni var med och tävlade. Jag önskar er lycka till nästa gång. Det kommer fler tävlingar. Håll utkik efter dem!


Nu har butikerna börjat få den nya boken: Kimberlie - Ett nytt liv. Om ni inte hittar boken i butiken, fråga efter boken! Den är förmodligen på väg.

Ser fram emot att höra ifrån så många som möjligt om vad ni tyckte om den nya boken om Kimberlie och Andy.

Ännu en gång stort grattis till Emilia.

Kramisar från Kim

Mellan dröm och verklighet

Älskar ögonblicket mellan dröm och verklighet, innan drömmen har släppt taget och jag har vaknat riktigt.

Det är då mycket av min inspiration kommer. Innan tankarna över dagens göromål har startat, när hjärnan fortfarande är underbart sömndrucken och lite halvflummig.

Då kommer de mest briljanta idéer, nya böcker, meningar, händelser, ord, massor av ord.

Ibland rusar jag upp och skriver allt som finns där, ibland skriver jag ned det på mitt block som alltid ligger vid sängen.

Men för det mesta tar jag med mig alla dessa tankar på min hundpromenad, suger på orden, vänder och vrider, formulerar om, lägger till och tar bort. Sedan är det dags att få ned det på papperet.

Det är i just den stunden jag befinner mig nu, att få ur mig alla ord som kom till mig mellan dröm och verklighet i morse. Nu är det dags att skriva på "Theos Pompeji", som lovar att bli en riktigt, riktigt bra bok...

När kommer dina idéer?

Kramisar Kim
(Dagens bild föreställer mig och Anki utklädda till snapphanar på Bokmässan i Göteborg 2006, då min bok "Snapphanar!" släpptes. Alla i montern var utklädda till snapphanar. Jag kände mig grå och trist, eftersom jag älskar rött. Anki var jättefin i sina kläder. Boken "Snapphanar!" sålde slut redan på lördag förmiddag på bokmässan, en riktig succé.)

Frustration

Ibland blir dagen inte alls som jag har planerat. Denna dag hade jag vikt för att skriva, hade historien klar för mig och gick upp tidigt för att hinna skriva så mycket som möjligt. Men...

Eftersom jag bet sönder en tand började dagen istället med en resa till tandläkaren. Det gäller att vara ute i god tid när man bor på landet, man vet aldrig hur vägarna ser ut. Dessutom bör man klä sig varmt ifall bilen åker i diket. Mycket att tänka på när ett tandläkarbesök innebär en resa på nästan 6 mil totalt.

När jag ändå åker in till staden och halva dagen är "förstörd" gäller det att göra det bästa av dagen och uträtta så många ärenden som möjligt för att slippa åka in till staden snart igen.

Därför hämtades böcker på lagerhotellet, köptes medicin på apoteket, handlades på bokrea och mat för en vecka köptes. Dessutom skulle småfåglarna ha frö och nötter... Och Jan och jag skulle passa på att få lite mat i oss, mellan tandläkaren alla affärerna.

När jag så kom hem och bara ville slänga mig över datorn för att skriva, då står tre hundar och stampar och vill gå på promenad. Kassarna kvar på bordet, ut på promenad direkt. Sedan släpps de övriga hundarna på tomten och får roa sig med att se husse bära in 300 böcker av Kimberlie - Ett nytt liv, medan jag packar upp varor, fryser ned bröd och paketerar.

Sedan går jag upp till datorn för att äntligen skriva... Men först ska alla mail besvaras, alla frågor på Unga Fakta, och bloggen som jag inte hann med i morse ska skrivas. Nu är allt det gjort. Nu ska jag bara besvara meddelandena på Facebook och sedan är det dags att skriva, en stund, innan det är dags för ny hundpromenad, mat och middagslagning.

Ja, ibland går det inte riktigt som jag vill och då känner jag mig så frustrerad! Jag får satsa på en lång skrivardag imorgon istället... För orden finns där inom mig, det gäller bara att jag får tid att skriva ned dem.

Ha det så gott i all snö!

Kramisar från Kim
(Fotot taget alldeles nyss med min webbkamera)

Skriva för skrivandets skull

Många går och väntar på att inspirationen ska komma innan de sätter sig för att skriva. Men då kanske det aldrig kommer ned några ord på papperet. Det gäller att skriva för själva skrivandets skull, för att inte tappa bort orden. Om man håller upp för länge med att skriva och bara väntar på inspiration är det, enligt min åsikt, svårare att komma igång att skriva igen.

Det är inte alltid jag har samma FLÖDE som igår, men jag sätter mig ändå för att skriva, för själva skrivandets skull.

Orden finns där inom mig, de ska bara komma ut, antingen jag vill eller inte. Ibland är det ju roligare att skriva här på bloggen, eller på facebook, besvara mail och beundrarbrev. Men det gäller att sätta sig för att skriva ändå, annars skulle det aldrig bli några böcker.

När jag väl sätter mig vid jobbdatorn och sätter fingrarna till tangenterna, efter att först ha läst igenom gårdagens kapitel, då rusar orden ned i fingertopparna, som snabbt hamrar ned dem på tangenterna och in i datorn. Då är flödet där och jag är igång.

Jag har behov av att skriva, varje dag, på bloggen, i dagboken eller besvara brev. Men jag mår som allra bäst när jag skriver på en bok. Då känner jag mig verkligen kreativ och jag vet att detta är något som kommer att bevaras ett tag, inte bara något som försvinner ut i rymden, eller ett brev som kanske slängs efter ett tag. En bok finns kvar länge, i många år i bästa fall.

Därför sätter jag mig vid datorn, trots att jag kanske hellre skulle vilja göra något annat just då (vilket är väldigt lätt hänt när man arbetar hemifrån). Jag skriver för själva skrivandets skull, för att inte tappa bort orden och skaparglädjen. Inspirationen finns där alltid, liksom skrivglädjen, det är ibland tiden som fattas mig. Därför ser jag till att ta mig tid att skriva, jag har arbetsdagar då jag arbetar för fullt med att skriva. Ibland får jag tvinga mig att sluta, som igår, när inspirationen flödar och jag inget annat vill än att bara skriva, skriva, skriva. Ändå sätter jag stopp, rädd för att tröttna på att skriva, rädd för att inte orka skriva nästa dag. Men aldrig rädd för att inspirationen och skrivglädjen ska ta slut, för den finns där inom mig alltsedan jag var ett barn och jag hoppas den kommer att finnas där ända till den dag jag inte längre finns.

Till dess skriver jag för själva skrivandets skull, för glädjen över orden som kommer ut på papperet.

Varför skriver du? Hur ser din skrivardag ut? Berätta! Jag är nyfiken på hur andra jobbar med sitt skrivande och sin inspiration.

Kramisar från Kim
(På dagens bild ser ni min hund Tickie som nätt och jämnt kan kika över kanten på den skottade gången. Just här ligger det inte så mycket snö eftersom vinden har blåst undan snön runt knuten av huset, ändå är det så mycket snö att Tickie bara kan gå i gången.)

När inspirationen flödar

Ibland blir jag så skrivsugen att händerna darrar om jag inte får sätta mig att skriva. Idag är en sådan dag. Det har fallit en hel del snö under natten, Jan är sjuk och kan inte skotta och jag vill bara skriva. Jag prioriterar skrivandet, snön försvinner inte, däremot kommer det hela tiden mer.

Berättelsen har byggts upp under natten och finputsats under morgonpromenaderna (går två promenader, eftersom Tola får en egen pga sitt skadade ben) och nu är det alltså dags att försvinna bort i fantasins värld. Få uppleva sol, värme och medelhavsdoft, istället för snö och kyla.

När inspirationen flödar är det lätt att jag skriver för snabbt. Orden liksom bara snubblar ur mig och ibland måste jag ta en paus, stanna upp och andas lite. I normala fall brukar jag ta hundarna på en promenad på tomten (2 tunnland inhägnad tomt) och då tänker jag på boken jag skriver, är egentligen inte medveten om något annat. Hundarna är glada över promenaden, jag får energi och går tillbaka in och låter fingrarna dansa över tangentbordet igen. Nu är det så mycket snö att jag endast kan gå fram och tillbaka på de skottade gångarna. Snön går en bra bit upp på låren, hundarna vägrar att gå ut i snön. Lilla Tickie försvinner helt om hon ger sig ut i snön.

Många frågar mig hur jag får min inspiration, svaret är: Idéerna dyker upp när jag som allra minst förväntar mig: när jag sover, när jag promenerar, mitt i ett samtal, ja i princip när som helst. Men jag kan inte avbryta mig mitt i samtalet för att gå och skriva, utan får ge mig till tåls. Det är då händerna kan börja darra, som i abstinens av att inte få skriva.

Det känns som om fantasin är en gåva jag har fått, en gåva jag är mån om att förvalta på bästa sätt genom att dela med mig av den i form av böcker till mina läsare. Men också genom att ge tips och råd till andra som drömmer om att bli författare. Jag finns här, det är bara att ställa en fråga om det är något du undrar över.

NU SKA JAG SKRIVA på min nästa bok!

kramisar från en mycket skrivsugen Kim

YouTube-klipp på när Kim läser ur Kimberlie - Ett nytt Liv

Snart finns den ute i bokhandeln: "Kimberlie - Ett nytt liv". Vet att det är många som väntar och längtar och undrar: "Vad har hänt med Kimberlies föräldrar?"

Nu har du chansen att lyssna på ett helt nytt kapitel ur boken. Kanske hittar du svaret där.

Klicka här på länken till YOUTUBE för att se filmen.

Kommentera gärna vad du tyckte om min uppläsning. Hur kan jag göra den bättre till nästa gång?

I detta klipp får du också se ännu en bit av min skrivarlya.

Ser fram emot att höra vad du tyckte om YouTube-klippet.

Kramisar från Kim

Synonymer, spännande lek med ord

Synonym: = Ord som har ungefär samma betydelse som visst annat ord.

När mitt första manus, "Tillbaka till Pompeji", blev korrekturläst av min redaktör, påpekade hon att jag använde ordet "förtvivlad" för att uttrycka nästan alla känslor. Något jag inte hade haft en tanke på. Jag minns att jag ändrade några "förtvivlat" till andra ord, men än i dag finns det många "förtvivlad" i boken "Tillbaka till Pompeji".

Till nästa bok såg jag till att inte använda "förtvivlad" så mycket. När den boken kommit ut upptäckte jag att jag hade hakat upp mig på ett annat ord istället...

Min redaktör satte små kryss under ord som ofta återkom på samma sida. Så gör jag själv också när jag läser korrektur innan manus går iväg för korrekturläsning. Vilket har gjort att mina korrekturläsare påpekar att jag inte upprepar ord lika ofta som tidigare.

Mitt arbete med synonymer har gett resultat, för jag får ofta påpekande från bibliotekarier att jag har "ett rikt språk", med andra ord har jag lärt mig uttrycka mig på många olika sätt för att säga ungefär samma sak.

Vet du till exempel hur många andra ord man kan använda istället för "förtvivlad"? Här kommer de: otröstlig, olycklig, utom sig, översiggiven, förkrossad, uppgiven, utan allt hopp, desperat, deprimerad, bedrövad, nedslagen, nere, dyster, ledsen, nedstämd, hopplös, tröstlös, eländig, ohjälplig, hjärtskärande.

Som du ser finns det finns många sätt att uttrycka sig, bara man tar sig tid att hitta orden. Nu är inte tanken att du ska sitta och fundera över de här orden när du skriver. Meningen är ju att du ska låta orden flöda direkt ur hjärnan, genom fingrarna, ned på tangenterna, in i datorn, eller ned på papperet.

Då kan du inte sitta och fundera över vilket ord du ska använda. Det gör du först när berättelsen är färdig.

Allteftersom du läser igenom din text kan du sätta små kryss under ord som ofta upprepar sig på din sida. Försök hitta synonymer till dem. Jag har flera synonymlexikon till hjälp. De flesta Wordprogram har synonymlexikon. Du hittar synonymerna om du tittar under "verktyg"/"språk"/"synonymer".

Lycka till med ditt skrivande och hoppas att mitt inlägg har berikat ditt språk.

Kramisar från Kim
(Översta bokomslaget är från min debutbok "Tillbaka till Pompeji" som gavs ut på B. Wahlströms förlag julen 1997. Undre bilden är som "Tillbaka till Pompeji" boken ser ut nu, efter att den kom ut i omarbetad nyutgåva 2004 på Roslagstext förlag)

TÄVLING: Vinn en bok

Nu har du ännu en chans att vinna "Kimberlie - Ett nytt liv".

Vet att det är många som längtar efter den nya Kimberlieboken och jag har fått många mail ifrån besvikna som inte vann senaste dragningen av boken.

Men nu har du alltså en ny chans.

Denna gång är det lite svårare eftersom du ska besvara en fråga. För att lyckas svara behöver du ha läst Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland.

Tävlingsfrågan:
Vad heter den mystiske maorien som skrämmer Kimberlie i boken "Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland".

















Maila svaret till roslagstext@kimselius.se senast den 26 februari 2010. Glöm inte skriva din adress i mailet. Den lyckliga vinnaren meddelas här på bloggen och på www.kimselius.se den 27 februari 2010.

Lycka till!

Kramisar Kim

Magisk gräns...

Det verkar som om min blogg nått någon "magisk gräns", för när jag till min glädje såg att jag hade haft 6.000 besökare så POFF försvann räkneverket! Och jag som inte hittar tillbaka till sidan där jag lade in räkneverk. Någon som vet var jag hittar en sådan länk? Helst ska det vara en annan än den jag redan har haft, eftersom den tydligen inte fungerade så bra.

Om ni undrar över dagens foto så kan jag berätta att det kom en ljuvligt brev, vacker teckning på framsidan av kuvertet och inuti låg det ett litet paket med den här ljuvliga presenten. Det är en egenhändigt tillverkad kylskåpsmagnet och så söt. Presenten sitter nu på mitt kylskåp, så jag kan njuta av den varje dag.

Med anledning av gårdagens blogg där jag berättade om Backaboken fick jag en kommentar om en annan blogg som hade recenserat en av mina böcker. Tyvärr gick det inte att kommentera på den bloggen. Men här är i alla fall LÄNKEN TILL BLOGGEN. Hoppas att denna länk syns klart och tydligt nu när jag har gjort länkhänvisningen med stora bokstäver och fet stil.

Hör gärna av dig om du har hittat fler sidor där mina böcker har blivit recenserade. Och jag vill väldigt, väldigt gärna att någon hör av sig angående ett räkneverk till min blogg. De två senaste veckorna har jag haft mellan 700-1000 besökare/vecka. Är ju nyfiken på att se om detsamma gäller kommande vecka.

Kramisar Kim