Kooikervalpen Kotten möter haren
Det har varit en spännande vecka för Kotten. Det händer mycket i naturen just nu, mycket att upptäcka för en valp som inte har varit med om att naturen vaknar. En morgon när vi rundade en krök skuttade en hare över vägen precis framför oss. Kiara och Kotten bara tittade, utan att dra i kopplet eller skälla. Nästa dag, på exakt samma ställe dök det upp en katt, den blev vettskrämd och stack iväg. Kotten och Kiara stod kvar och tittade. På tredje dagen skuttade plötsligt en råbock och en hind ut framför oss i kurvan, då blev jag rädd, men hundarna höll sig lugna. Det verkar som om det är djurens övergångsställe just där.
Kanske var det tack vare dessa "övningar", som Kotten inte reagerade när vi på valpkursen skulle träna "haren". Då skulle Kotten vara lös och en elektronisk hare sprang omkring framför honom. Han satt där vid min sida. Haren skuttade ut och sprang iväg, vände och sprang åt ett annat håll. Kotten satt stilla och bara tittade. Så lycklig matte jag var i det ögonblicket. Jag kopplade upp hunden och lät någon annan ta över.
I vår glasgång blommar det för full just nu. Passionsblommorna är oändligt vackra.
Så även Eldblommorna. Den här växten har alla mina hundar älskat. De äter av bladen. Kanske jag ska ta och smaka på bladen, för de måste ju vara jättegoda... Eller?
Kotten är nu riktigt stor och Kiara har det inte alltid så lätt. Han har lärt sig att bita henne i tassarna. Han är snabb och hon hinner inte riktigt med.
Efter att ha busat med Kiara är det skönt att hoppa upp i soffan och sova i husses knä.
Kvittenbusken blommar och är så vacker att jag inte kan se mig mätt på den.
Just nu jobbar vi för fullt i trädgårdslandet. En av sakerna jag jobbar med där är att få Kotten att förstå att det är förbjuden mark. Inte det lättaste...
Blommor överallt i naturen, i trädkronorna och på buskarna.
Att fotografera hundarna när vi är ute och går är inte det lättaste, så fort jag sätter mig ner kommer de fram för att pussas. Därför blir fotona tagna lite ovanifrån.
Kotten är såååååååå trött på morgonen, något som syns tydligt på den här bilden. När jag och Kiara är ute och reser passar husse och Kotten på att ha sovmorgon.
Här får du en skymt av hur vacker vår morgonpromenad är.
Det bor en hund till på vår gata, Frida. Hon är tio år och hinner inte alls med Kotten när han far runt henne. Kotten är bara ett streck på bilderna.
....
Men till slut stannar han och de kan hälsa på varandra.
Kiara kommer alltid och sätter upp tassarna på mig när jag jobbar, ett sätt att tala om för mig att jag har suttit vid datorn för länge.
Kotten gör som Kiara, även om han inte tar lika stor plats som hon gör.
Kiaras favoritplats, under trappan. När hon var valp fick hon ut hela huvudet ur den här öppningen.
Kotten är nyfiken på vad Kiara håller på med där under. Men än så länge har han inte krupit in under trappan för att titta efter. Något som är tur för Kiara, för ibland behöver hon vara ifred.
Magnolian fick en kort blomningstid, för de dagar vi hade runt +25 grader tog slut och frosten nöp tag i allt som inte tålde kylan.
Vi har en naturlig agilitybana på tomten. Här står Kiara och väntar på Kotten.
Här är det Kottens tur att vänta på Kiara.
Jag älskar blommor och de här gör mig glad. Ser ut som massor av ansikten som ler mot mig.
Inför avslutningsprovet på valpkursen, som sker idag, måndag 6 maj, har jag tränat intensivt. Kotten ska sitta stilla 1 minuter. Det klarar han. Det är lite värre för Kiara. Hon reser sig gärna upp. Bra störningsmoment för Kotten. Håll tummarna för att han klarar det ikväll också.
Ju äldre Kotten blir, desto längre promenader blir det och fler saker att utforska. Den här högen av gamla stockar var mycket intressant. Hit går Kotten gärna igen.
Så här ser det ut bakom min stol. Hundarna är jättetrötta och reser sig inte när jag ålar mig ur stolen för att fotografera dem. Stolen står vid baken av de båda hundarna.
Till slut var den här, min 65-årsdag. Dagen då jag blev pensionär. Den var tänkt att firas nere i Skåne, men vi stannade kvar hemma, gick på kafé och köpte min favorittårta. Som bara finns i 16 bitar. Jag har ätit MYCKET tårta. Dessutom hade jag med mig tårta till både Kiaras kurs (kvällen innan min födelsedag) och Kottens valpkurs (som var på min födelsedag). Nu blir det till att motionera extra mycket den närmsta tiden.
Så här vackert är det hos Brukshundsklubben i Ronneby. Den här promenadslingan tar vi alltid innan kursen startar. Det var även här som vi tränade senaste gången på valpkursen. Det var här de fick träna med den elektroniska haren.
Äntligen har Kotten lärt sig att grönsakslandet är förbjuden mark. Han ligger och iakttar mig medan jag arbetar. Men han vaktar mig också, eftersom vår tyska granne var på besök och satt vid ena ändan av landet. Normalt brukar Kotten strosa omkring och nosa, men den här gången höll han ett vakande öga på grannen och mig.
Att ha ett stort gosedjur som är större än en själv, det tycker Kotten om. Han släpar runt på Tudors stor apa, använder den som brottningskompis, men även som huvudkudde.
Ännu en underbar vecka med Kiara och Kotten. Jag är så glad över att ha två så fina kompisar.
Ikväll är det avslutningsprov på Kottens valpkurs. Tråkigt nog. Men vi tänker åka till klubben på tisdagskvällarna för att träna. Kanske vi ses där?
Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en liten Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna
gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
