Igår hade jag en sprudlande fantasi och obegränsat med energi och jag skrev så jag trodde tangenterna skulle börja glöda. Min man, Jan, kom med kaffe och kex för att jag inte skulle svälta. Normalt dricker jag inte kaffe, men vid ett sådant tillfälle var det perfekt med koffeinkicken.
När dagen var över hade jag skrivit fem kapitel, vilket för mig är mycket att skriva under en dag.
När jag stängde ned datorn kände jag mig alldeles omtumlad av att komma tillbaka till verkligheten igen.
Jag älskar när jag befinner mig i det vakuum av fantasi som jag vävs in i. Ingenting existerar mer än mina huvudpersoner och deras värld. Jag frågade en av mina fans om hon kände samma sak när hon läste mina böcker och då svarade hon så här:
"Ja, man sitter där med svettiga händer och läser och läser boken, i flera timmar, tills mamma eller pappa kallar på mig, eller när min bror tar ifrån mig boken.
Jag har haft många sömnlösa nätter när jag har läst dina böcker..
men det är värt det! ( man kan ju sova när som helst , eller hur? )"
Tack Linda för de orden!
Hade skrivfrossa i morse och rusade iväg från frukosten och skrev av mig innan jag skulle iväg och hämta Tola hos veterinären. Nu ligger hon i sin säng och sover. De andra hundarna står utanför och väntar på sin promenad och bilen är fortfarande full av varor som ska bäras in. Allt ska göras på en gång när jag för en gång skull lämnar hemmet. Men det beror på att jag inte vill göra annat än skriva och pussa på mina hundar och min man just nu.
Tror säkert att det blir mer skrivande när maten är inburen, hundarna fått sin promenad och jag har fått lite mat i mig. Känns som om mina huvudpersoner pockar på att få komma ut ännu en gång idag. Bäst att ta med den lilla bärbara när jag går "hem" från min skrivarlya.
Vi hörs imorgon igen. Kramisar från en nöjd och glad Kim
(Ps. Har en ny webbkamera, så bilden är tagen precis innan jag satte mig för att skriva detta inlägg. DS.)
onsdag 17 februari 2010
Sprudlande skrivardag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det formligen lyser av dig av energi faktiskt! Häftigt!
SvaraRaderaTack Anne. Uppskattar din kommentar. Kramisar Kim
SvaraRaderaFinns det dagar då du inte tror på det du skriver och då det tar emot jättemycket? Hur kommer du ur känslan och vad tror du att det där (eventuella) tvivlet beror på? /Alezandra
SvaraRaderaHej Alezandra
SvaraRaderaNej, jag har inga sådana dagar.
Kram Kim