Känner du mig...

...vet du vem jag är? Innerst inne...

Vet du att jag gråter när jag hör en ambulans, eftersom jag vet att någon mår dåligt och kanske inte kommer att klara sig...

Vet du att varje gång jag möter, eller blir omkörd av en motorcykel, griper skräcken tag i mig och jag mår illa, eftersom både min kusin och syster har dött i motorcykelolyckor...

Vet du att jag blir så oerhört trött på folk som mobbar, kritiserar, anmärker och tror att de vet bäst...

Vet du att jag önskar att jag kunde rädda världen undan katastrofer, fattigdom, krig och elände...

Vet du att jag önskar att jag var oerhört rik, så att jag kunde lägga alla mina pengar på att göra något för de som lider och har det svårt...

Vet du hur många gånger mitt hjärta fått sår, på grund av alla nära och kära som har dött för mig de senaste åren...

Vet du att jag många gånger kan känna mig oerhört liten, rädd och ensam, trots att jag har fullt med folk omkring mig...

Vet du hur lätt mina tårar rinner när jag ser någon behandlas orättvist, är skadad, blir slagen, dör...

Vet du att jag alltid försöker se livet från den positiva sidan, hur hårt livet än behandlar mig...

Vet du att dina kommentarer, uppmuntrande ord, brev och mail gör mig jätteglad...

Vet du att det bästa jag vet här i världen är min man, mina hundar, familjen, naturen och mina böcker...

Vet du att jag vaknar varje dag med ett leende och är fylld av förväntan inför den nya dagen...

Vet du att mina böcker innehåller min livserfarenhet, mina känslor, mitt livsöde invävt i berättelserna...

Vet du att jag bär på en hemlighet, som jag bara berättar för några få utvalda...

Om du inte visste allt detta, så vet du det nu och nu känner du mig lite bättre...

Kramisar Kim