Flygen inställda på Kastrup, ett tåg fastnade i Glömslövs backar, radioprogrammen avbryts ständigt av trafikmeddelanden, en skolfasad rasade i Malmö på grund av snöns tyngd, skolbuss av vägen...
Det var med alla de meddelanden jag började min hemresa från Skåne till Blekinge. Först hade bilen skottats ut. Snön hade vräkt ned hela natten och stormbyarna skakat om huset. Snön fortsatte falla och stormbyarna ristade om bilen på den hala vägen.
Bitvis var vägen ren och fin, bitvis var den rena katastrofen, bara ett tjockt lager is. Hastigheten var långt under det normala och det var inte så värst mycket trafik på vägarna, men ändå fanns det bilar, och MASSOR av lastbilar.
När jag var halvvägs hemma såg jag plötsligt hur bilen framför bara svängde rakt mot en mötande lastbil. VAD GÖR HAN? Hann jag tänka och sedan smällde det.
På grund av halkan var det god marginal fram till framförvarande bil, men jag undrade ändå om min bil skulle klara sig från att köra rakt in i olyckan, skulle den hinna stanna? Många tankar for genom huvudet.
Sedan studsade personbilen tillbaka från lastbilen och for en bit framåt vägen. Lastbilen fortsatte en bra bit till innan den stannade.
Körde framför olycksbilen, stannade, slet upp dörren och rusade tillbaka, öppnade förardörren och hjälpte mannen ut. Genast sa jag: "Känner vi varandra?" För han verkade så bekant. Men han bara skakade på huvudet. Ja hela han skakade våldsamt. Jag fick undan honom från vägen, såg efter att han inte var skadad och sedan ringde jag 112 och begärde hjälp. De sa att det redan var larmat om olyckan och jag trodde att det var lastbilschauffören som ringt. Men det visade sig sedan att mannens bil hade automatlarm som ringde upp 112 när krockkuddarna löstes ut.
Det tog inte lång stund förrän första bilen anlände, tror det var någon förman för brandkåren. Han såg till att personbilsföraren var okej och fortsatte sedan bort till lastbilen. Vad han upptäckte där gjorde att det gick stort larm.
Personbilen hade nämligen slitit upp den fulla dieseltanken och nu rann allt ut över vägen. Det tog ett tag och sedan var där säkert fyra brandbilar, en ambulans kom och förhörde sig om skadade, men lämnade platsen eftersom den var på väg till en annan olycka. Polisen kom och det blev förhör, först med bilföraren och sedan med mig som var vittne till det hela. Långa köer bildades eftersom vägen var helt avstängd. En brandman började dirigera trafiken att vända om på vägen, för att kunna ta en annan väg runt olycksplatsen.
Medan vi väntat på att bli förhörda pratade jag hela tiden med mannen för att se så att han inte gick in i chocktillstånd. Till slut upptäckte jag att jag verkligen kände honom och när han hade lugnat ned sig insåg faktiskt även han att vi kände varandra. Vi hade arbetat ihop för många, många år sedan.
När han väl blivit hjälpt, fortsatte jag resan hem, på lite darrigare ben och lite skakigare händer. Det var otäckt när bilen rullade fram över det tjocka islagret. När det väl var vajerräcke i mitten kändes det tryggare, ingen risk för att råka få sladd och åka in i en mötande lastbil.
Olyckan spelades upp i mitt inre, hur bilen bara förflyttats rakt mot den mötande lastbilen, av en stormby, av ishalkan... Insåg att det bara hade rört sig om någon meter och det hade blivit en frontalkrock och då hade varken mannen, eller jag klarat oss så bra som vi nu gjorde. Det kallar jag änglavakt mitt i allt elände.
Några timmar senare när jag satt och åt, hörde jag på ett trafikmeddelande att vägen fortfarande inte var röjd efter den olycka som jag blev vittne till.
Ta det försiktigt ute på vägarna. En olycka händer otroligt fort, och det är inte alltid det går så här bra.
Här kan du läsa om när jag hade Änglavakt i en "nära-döden-upplevelse" på Island.
Kramisar från Kim
måndag 29 november 2010
Änglavakt!
Etiketter:
Kim M. Kimselius,
Olycka,
Signering,
Snöstorm,
Trafikolycka,
Vinter,
Änglavakt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja det kan gå ruggigt fort,vilken tur ni hade men förstår att du blev omskakad..jag är oxå en sån person som kan hjälpa andra med en gång men efteråt kommer chocken och det är lätt att bli ordentligt tagen då..Håller med om att det finns änglavakt och det hade ni verkligen idag ...kram på dej =)
SvaraRaderaHej Pixi: Javisst är det förunderligt hur lugn och sansad man kan känna sig när man hjälper andra i en olycka och sedan blir alldeles skakis och slak i benen så fort man lämnar över till någon annan. Ja tack och lov för änglar! Kram Kim
SvaraRaderaVad läskigt...! Blir alldeles skakig när jag läser detta...
SvaraRaderaTackar himlen för alla beskyddande änglar
som vakade över er där ute idag!
Kramisar,
Dakota
Fy vilken skakande upplevelse. Samtidigt måste man vara tacksam över att man kommer levande ur en sådan otäck upplevelse. Änglar kan verkligen vara en välsignelse.
SvaraRaderaKram!
Oj vilken dag men änglavakt hade du och alla! Det är tur att hjärnan jobbar så hos de flesta så att man reagerar förnuftigt och logiskt akut och är i stånd att hjälpa och sedan kommer reaktionerna när man inte behövs på samma sätt. Det är verkligen tufft väder nu men vi klarar nog av det:-). Sköt om dig efter allt detta.
SvaraRaderaÄnglarna är pigga idag! Hoppas att även dem går att återvinna ...
SvaraRaderaHej Dakota. Tack. Jag är också tacksam för skyddsänglarna. Kram Kim
SvaraRaderaHej Anneli. Ja, det är inte kul ute på vägarna just nu. När jag körde hemåt meddelade de om ännu en olycka längre fram på E22:an, även denna gång en personbil/lastbil. Jag hade tur att det var i andra riktningen. Vet inte om de inblandade i den olyckan hade lika mycket änglavakt som vi hade. Kram Kim
Hej Monika: Tack. Hoppas vädret ordnar till sig fram till helgen och att du har bestämt dig för att flyga upp och inte köra bil! Kram Kim
Hej Jonna. Tror de alltid håller ett vakande öga över oss. När jag var på Island hade jag också en skyddsängel som vakade över mig: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2009/10/kimselius-ar-pa-island-tredje-dagen-en.html Kram Kim
Ojojoj! Fy! Jag är så rädd att köra sedan förra vintern och min olycka när precis sånt hände, fast vi fick nästintill frontalkrock. Nu kör jag aktsammare än tidigare och jag är rädd när någon bromsar in för snabbt ller kör om. Jag är glad att ni klarade er så bra!! Ni hade verkligen änglavakt. Kram!!!
SvaraRaderaHej Trillingnöten.Förstår dig, sådana upplevelser präglar en. Själv hatar jag att köra när det är snö och halt och det är just under den perioden på året som jag kör mest bil. Önskar jag kunde undvika det, men det är före jul som de flesta signeringar sker. Här kan du läsa om en annan gång jag hade änglavakt: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2009/10/kimselius-ar-pa-island-tredje-dagen-en.html Kram Kim
SvaraRaderaMen usch vilket otäckt drama du var med om. Vad skönt att det ändå slutade bra för alla inblandade, men jag förstår att du var omskakad.
SvaraRaderaVi landar på Kastrup på lördag och jag fasar redan lite för ev. tågkaos som så lätt uppstår i snövädret.
Kram på dig.
Vad otäckt! vilken änglavakt ni hade. Förstår att det känns olustigt att köra i dessa väglag.
SvaraRaderaKram
Hej Vicky. Jo, det var otäckt. Idag fick jag prata i radio och berätta om olyckan och efteråt kände jag mig skakig igen. Hoppas att tåg och flyg fungerar för dig på lördag! Ska själv ut och flyga i helgen. De har sagt att det ska bli ny snöstorm på fredag. Vi får se. Kram Kim
SvaraRaderaHej Katarina: Nej, det är inte kul att köra när vädret är så här. Nu är det -10 grader och det går inte att salta eller sanda vägarna (det blåser för mycket så sanden blåser bort och saltet gör ingen nytta när det blir så kallt). De sa på radio att de skulle ut på stora Europavägarna och hacka bort isen. Men än så länge är vägarna i lika dåligt skick som igår. Otäckt! Kram Kim