Alltsedan i julas har jag levt i en skrivarbubbla, där allting har handlat om att skriva och läsa research. Allt annat har fått vänta. Håret har vuxit sig långt i brist på besök hos hårfrisörskan, hemmet kunde ha varit mer välstädat och växterna mer ompysslade. All tid har gått till att skriva och det har varit en underbar tid.
Men nu är det snart dags att ta mig ut ur den skrivarbubbla jag har befunnit mig i. Dags att möta vardagen igen, med signeringar, föreläsningar och resor. Redan i slutet av nästa vecka ska jag iväg. Tänk att januari-februari har försvunnit så fort. Jag har njutit så mycket över att kunna skriva vilken tid som helst på dygnet, och faktiskt gjort det också, alltså skrivit alla dygnets timmar.
Vet att jag nästan kommer att få separationsångest när jag ska iväg på ett uppdrag för första gången på länge, för jag vill ju stanna kvar hemma och skriva. Men när jag väl är där får jag ny inspiration, ny energi och nya ord och då är det bara att åka hem och sätta allt på pränt.
Tror inte att jag är ensam om att gå in i en Skrivarbubbla, att fokusera och bara arbeta med mitt manus. En del av mina författarkollegor reser bort, andra går på Skrivarläger etc. Jag låser in mig i mitt hem och sitter och skriver, i alla fall när det är vinter, kallt och mycket snö. Hade det varit varmare hade jag förmodligen åkt ned till min skrivarstuga i Skåne och suttit där några veckor.
Ja, det är bara att konstatera att det är dags att boka tid hos frissan, plocka fram "snyggkläderna" igen och stoppa undan joggingbyxorna och myströjan för ett tag. Men ännu är det inte dags, ännu några dagars respit har jag, några dagar som kommer att fyllas av ord från morgon till kväll. Underbart!
Har du aldrig testat att gå in i en Skrivarbubbla, alltså fokusera helt på att skriva under några dagar, en vecka, en månad eller fler... Gör det! Du anar inte hur underbart det är!
Kramisar från Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.
onsdag 23 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Meget genkendeligt! Også separationsangsten, når et værk er afsluttet!
SvaraRaderaVad det låter spännande! Jag önskar att jag behärskade svenska språket mycket bättre - för att kunna skriva.
SvaraRaderaSom att komma ut ur idet:-)När jag slutförde Manus 1, ja du vet, så var det i en bubbla. Det kändes märkligt efteråt - trodde inte jag skulle ha behov av en ny bubbla. Men nu blir det 'småbubblor' och hoppar högt när telefonen ringer ... //Kram Ebba
SvaraRaderaJag skrattade gott när jag läste att du fick ta fram finkläderna och gå till frissan :) Som sagt, det blir nog skönt att få lite nya intryck när man väl kommer ut :) kram
SvaraRaderaHej Ane-Marie
SvaraRaderaPrecis så är det, alltid lika svårt att lämna ifrån sig ett manus, samtidigt som längtan efter att fortsätta på nästa finns inom mig.
Kram Kim
Hej Ela
Att skriva är en process som utvecklar ditt språk. Det är bara att sätta igång!
Kram Kim
Hej Ebba
Ja, det är som att komma ut ur ide. Härligt med "småbubblor". Händer mig också! Kram Kim
Hej Trillingnöten
Ja, det ÄR kul att komma ut bland folk igen. Vi lever isolerat ute i skogen, som i en alldeles egen värld.
Kram Kim
Hej!
SvaraRaderaLåter verkligen jättekul att skriva. En gång i tiden var jag en hejare på att skriva berättelser och uppsatser, som det så vackert hette, men det föll bort. Synd!
Hej Kicki65
SvaraRaderaTror säkert att du fortfarande har förmågan inom dig, men att det just nu finns så mycket annat i ditt liv att du inte riktigt har tid att sätta dig ned för att formulera orden. De kommer tillbaka!
Kram Kim
De du ska träffa blir nog glada att du kommer ut i alla fall, ha ha. Hoppas du får ut mesta möjliga av dina sista skrivardagar! Kram.
SvaraRaderaHej Ingrid
SvaraRaderaJa, det hoppas jag. Mitt första evenemang utanför hemmet är Underbara Ungar. Ja, jag skriver för fullt!
Kram Kim
Jag älskar också skrivarbubblan!
SvaraRaderaHej Peter
SvaraRaderaJa, det är en underbar känsla!
Kram Kim