Ett av de mäktigaste minnen jag har från mina Nya Zeelandsresor är Pohutukawaträdet. Första gången jag såg detta ljuvliga träd, med sina fluffiga röda bollar till blommor, blev jag helt betagen. Var tvungen att fotografera och stanna för att njuta fullt ut.
På vissa ställen hade blommorna börjat släppa från träden och hela marken var röd av ljuvliga blommor. Eftersom vi reste runt med husbil på Nya Zeeland i sex veckor hann vi uppleva många vackra Pohutukawaträd.
Trädet kallas för "Kiwi-julgran" (Kiwi Christmas tree) eftersom trädet blommar med mängder av röda blommor lagom till jul. Träden kan bli upp till 20 meter höga. Trädet blommar från december till januari. Det växer över hela Nya Zeeland. I vilt tillstånd växer det från New Plymouth upp till Gisborne.
Det finns flera Maoriemyter som säger att träden talar om ifall det blir en bra sommar eller ej. Myterna om trädet varierar mellan de olika stammarna. En annan myt är att när trädet blommar är det som bäst att samla skaldjur.
Pohutukawa och kusinen Rata är viktiga symboler inom Maoritraditionen. En legend berättar om Tawhaki, en ung maorikrigare, som försökte hitta himlen för att hämnas sin fars död. Men Tawhaki föll till jorden och de blodröda blommorna på Pohutukawaträdet sägs representera hans blod.
En knotig, snedvriden pohutukawa stor på den vindpinade toppen av Cape Reinga, nordligaste udden på Nya Zeeland. Trädet har kommit att få stor betydelse för många Nya Zeeländare. Maorierna kallar detta träd för "the place of leaping". Det är från detta träd som de dödas själar börjar sin resa till maoriernas hemland Hawaiiki. Från detta poutukawaträd börjar själen sin vandring från toppen och klättrar nedför rötterna på det över 800 år gamla trädet: själen klättrar ned till underjorden för sin återresa.
Här är en underbar sida där du kan läsa mycket mer om Pohutukawaträdet.
Detta var bara en enda liten detalj från de Nya Zeelandsresor som resulterade i böckerna om Kimberlie och Andy:
Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland,
Kimberlie - Ett nytt liv och
Kimberlie - Främlingar.
Om du tittar på omslagen ser du att Pohutukawaträdet är med på två av omslagen. Älskar de träden och önskar att jag hade kunnat ha ett alldeles eget Pohutukawaträd hemma på min tomt!
Det finns fortfarande många fina minnen från Nya Zeeland, så förmodligen kommer till fler spännande äventyrsdeckare om Kimberlie och Andys äventyr.
Kramisar Kim
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
måndag 27 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Wow! Vilka underbart vackra träd!
SvaraRaderaHej Dakota
SvaraRaderaJa, de är sanslöst vackra!
Kram Kim
Vad intressant att läsa om! Håller med om att de är otroligt vackra! Kram
SvaraRaderaHej Isa
SvaraRaderaTack! Ja, de är mycket vackra!
Kram Kim
Jättevackert träd! Jag har också upplevt fantastiska träd på resor, t ex i Sydafrika, som man där ser varenda dag och njuter av, men som skulle vara omöjliga att ha i vårt klimat. De förändrar verkligen landskapet och gör en resa till något helt annat.
SvaraRaderaHej Ingrid
SvaraRaderaJa, jag upplevde detsamma när jag reste runt i Mexiko. Alla dessa underbara, färggranna träd. Önskar vi kunde ha dem här i Sverige också! Fast då kanske vi inte skulle få uppleva dem skira, nya boklöven och björklöven på våren, hasselns ljuvliga hängen och alla äppelträdens blommor....
Kram Kim
Oj, vad du har skrivit många trevliga svar på mina kommentarer!! Tack!
SvaraRaderaIdag har jag äntligen en lugnare dag. Börjar med att smita från att göra listan för att läsa ikapp lite här. Kul! Ser fram emot alla resereportage!