Berättandet är en konst som har fört sägner och kunskap genom århundraden.
Storytelling betyder just berättande och är en konstform som slog igenom i USA redan på 1970-talet. Vid Storytelling står man på en scen och berättar en historia. Ofta innehåller berättandet inslag av dramatisering, såsom gester och ibland även lite skådespeleri.
Redan i oktober 1973 hölls de första berättarfestivalen i Jonesborough, Tennesse och kallades då för National Storytelling festival.
Alla berättares dag/World storytelling day, hölls för första gången i Sverige 1991. Efterhand har den här berättarkonsten spridit över hela världen. På norra halvklotet av vår jord äger festivalen rum på vårdagjämningen och på södra halvklotet på höstdagjämningen. Vid just denna berättarfestival har man gemensamt berättartema över hela världen. 2012 är ämnet träd.
I Blekinge har vi Berättarfestival som heter "Berättelser under Eken". Förra året invigde jag den berättarfestivalen. I år kommer jag inte att delta, på grund av att det har varit en jobbig vår och jag behöver sommaren för att komma ikapp och vila upp mig.
Det finns Berättarfestivaler över hela Sverige. På internet hittar du alla.
Story Slam är en tävling i historieberättande, där berättaren står på scen framför publik. De som vill delta skriver upp sig på en lista och kallas sedan upp en efter en för att berätta en historia om ett visst ämne. En jury utser vinnaren.
Såg även på tv att de i Malmö har börjat med Dagboksuppläsning. Då läser man på scen framför publik ur sin egen dagbok, något jag inte tror att jag skulle vilja göra. Dagboken är något högst privat, där skriver man ner sina egna tankar, som inte är tänkta att dela med någon. De utdrag jag hörde på tv ifrån dagböckerna var mest pinsamma och inte något jag skulle vilja berätta offentligt. Men vi är som tur var olika!
Kanske har du berättandet inom dig och vill delta i någon tävling. På Facebook hittar du en sida om Story Slam.
Kramisar Kim
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det här med story telling kurser har verkligen blivit på odet, när man ser universiteten i Sverige markandsföra dessa så handlar det om marknadsföring.
SvaraRaderaJag har faktiskt anställt en berättare en gång, för en veckas uppdrag för 15 år sedan. Många undrare varför, men när 2showen2 var igång var det många som var glada, vi hade lyckats markandsföra vårt län på ett bra sätt,, Vi hade en miniatyr bro av Höga Kusten bron i Arcus hallen i Luleå och berätterskan berättade gamla sägner från trakten i silkes kläder som var handmålade för resp. saga, mycket effektfullt. Det var min första kontakt med en berätterska som levde på sitt jobb.
Jätteroligt att läsa ditt inlägg om detta! Kram
Jag håller med, skulle aldrig vilja läsa min dagbok högt, även om det inte står så mycket hemligt i den, men som du skrev så är det ju ändå ens tankar och idéer som man har nedskrivet där. Intressant att läsa om, har nästan aldrig hört talas om detta!
SvaraRaderaHej Katarina
SvaraRaderaVad spännande att du har beställt en berättare. Har du bloggat om det? Wow! Hon kunde verkligen marknadsföra sig, handmålade kläder på silkestyg. Jag som tyckte det var häftigt att köpa en specialsydd silkeskjol i Singapore!
Kram vännen!
Kim
Hej Isa
SvaraRaderaHärligt att höra att det inte bara är jag som inte vill lämna ut mina "hemliga" dagboksanteckningar. Tror nog att mina syskon har tjuvläst dem när jag var yngre, trots att de inte fick!
Kul att du gillade inlägget!
Kram Kim
Jätteintressant inlägg om något som verkligen är nutidsaktuellt, i ny form på något sätt. Tycker det är fantastiskt att vi håller berättandet igång!
SvaraRadera