Följ med!

Följ med mig på en tidig morgonpromenad runt vår två tunnland stora tomt och avslutat med att kika in i mitt hem. Nu börjar vi promenaden:


Solen håller på att gå upp och det blir långa skuggor av allt, ett mjukt och lite mystiskt ljus vilar över trädgården.

Ännu är det vår och de sommarblommor som senare täcker slänten till vänster har inte ens börjat sticka upp ur jorden.

Här är skogsdelen på vår tomt, som vi kallar för Björkhagen, eftersom där växer så många björkar. De små granskotten som fanns där när vi flyttade in har nu vuxit upp till riktiga granar. Här hämtar vi vår julgran.

På den här delen av tomten har vi också en naturlig "agilitybana", några stenar och balansbrädor för hundarna att roa sig med.

Här har jag gjort en alldeles egen joggingbana av alla de sågspån som blir när vi sågar upp ved för att värma vårt hus under vintern.

Du ser solen bakom trädstammarna.

Här springer Pluto i förgrunden

Tola är nästan aldrig med på den här stenen, bara Pluto och Tickie. Tola brukar gå på toaletten medan de andra hundarna tränar här.

Tola, Pluto och Tickie. Det känns skönt att ha sällskap av sådana fina vakthundar. I Sverige räknas Berner Sennen som sällskapshundar, men i sitt ursprungsland Schweiz är de Vallhundar, Draghundar och Vakthundar. Det märks!

Ännu en sten på vår runda. Den lilla Ponen Tickie är lika modig som en berner sennen och backar inte för något när det gäller att försvara mig. Hon har gjort Mentaltest och ställde sig beskyddande framför mig när jag "blev anfallen". Underbart att veta att jag har sådana modiga hundar.

Här spelas det badminton, fotboll, krocket, boule och andra spel och lekar under sommaren. Detta är vår äng. Här var det kohage när vi flyttade hit.

Ännu ett hörn av ängen. Ser du frosten som ligger på marken. Inte kul när dagarna är varma och nätterna kalla, eftersom blommande träd fryser och kanske inte bär frukt senare i höst.

Här blommor slånbärsbuskarna för fullt. Blir jättegod saft av bären, om inte hundarna och fåglarna hinner äta upp dem först.

Min rosa hägg börjar slå ut, och jag upptäckte att två av blomklasarna är vita...

Just nu ser det inte så kul ut, men här kommer det senare jättefina blommor som lockar till sig massor av fjärilar på sommaren.

Vi har en sådan där spännande tomt, som jag hade älskat att leka i när jag var barn. Massor av gömställen och platser där man kan bygga en koja. Nu njuter jag av naturen varje gång jag vandrar runt här.

Överallt på tomten finns det vackra stengärdsgårdar. Här är en öppning i gärdsgården för att vi ska kunna ta oss runt trädgården.

Pluto är alltid först, Tola och Tickie kommer bakom mig. Förmodligen hoppas Pluto på att hinna hälsa på någon av katterna som brukar sitta på gärdsgården och iaktta oss.

Förra veckan var här alldeles blått av Scilla. Nu kommer tulpaner och påskliljor här, på denna plats mina vänner kallar för Parken, eftersom de tycker den här delen av trädgården är så vacker.

Här håller jag på att arbeta med trädgårdslandet. Hundarna tar en paus och dricker vatten ur hinken där jag lagt jordgubbsplantor i blöt.

Ja, då var vår promenad runt vårt Paradis snart slut.

När vi börjar närma oss hemmet är det Tola och Tickie som är först...

Forsythian blommar för fullt i den stora hundgården.

Inne igen. Hundarna älskar vinterträdgården. I förgrunden ser du Plutos soffa. Där har han bra utsikt över tomten och kan iaktta alla våra katter när de promenerar förbi.

Här trivs både Bouganvilla, vindruvor, clementinträd och citronträd. Just nu blommar citronträdet för fullt och en förförisk söt doft sprids i hela vinterträdgården.

Jag samlar på Pelargoner i alla färger och varianter. Här är det min vackra mörkröda hängpelargon som får avsluta vandringen genom mitt Paradis.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Wow! Vilken dag i Kyrkhult och Olofström

Hemkommen från en helt fantastisk dag i Olofströms kommun, där jag har rest runt och föreläst i Kyrkhultsskolan och Brännaregårdsskolan.

Här är 6:e klassarna i Kyrkhultsskolan.
En skola jag berättade om i gårdagens blogginlägg.

Dagen började med -1 grad, frost på bilen och i gräset. Solen hade just gått upp när jag började köra mot Kyrkhult. Det är cirka 1,5 timmas bilkörning, men oj vilken skillnad det var på hur långt våren hade kommit.

Här talar jag om min bok Svarta Döden

Här stod björkarna helt gröna. Bokträden var utslagna, häggen blommade och överallt lyste det vitt och rosa ifrån blommande buskar och träd. Jag som var glad för att björkarna har slagit ut hemma...

Entusiastiska elever på Brännaregårdsskolan

Fick ett hjärtligt mottagande i Kyrkhultsskolan, som jag samarbetade med under många år. Kändes lite som att komma hem...

Eleverna hade speciella skrivböcker där de
skrev om min bok Svarta Döden

Även Brännaregårdsskolan hade jag besökt tidigare, men bara en gång. Jag körde på ren intuition och hittade rätt direkt. När jag klev in genom en dörr blev jag överfallen av jätteglada entusiastiska elever som viftade med skrivhäften med svartvita omslag på min bok Svarta Döden. De berättade hur bra de tyckte boken var, hur långt de hade kommit och... Ja, de var jättemysiga. De tog mig till lärarrummet för att jag skulle hinna hämta andan lite innan det var dags för nästa föreläsning.

Klassmorfar Nils, som var snäll och agerade fotograf på Brännaregårdsskolan

När jag återkom till klassen och började mitt föredrag satt alla dödstysta och lyssnade. När det var dags för dem att ställa frågor var det först helt tyst, sedan vällde frågorna fram och tiden rusade iväg.

Här är nästa klass på Brännaregårdsskolan

Jag fick äta lunch med nästa 6:e klass som jag skulle föreläsa hos. De hade fått  en tidigare mattid, vilket gjorde att vi åt med 1:a klassarna. Oj, vad små de var... Kände mig som en jätte jämfört med dem.

Hade en mycket trevlig lunch med eleverna, innan det var dags för fika med lärarna. Skulle ha kunnat sitta i lärarrummet hela dagen och bara stirrat ut genom fönstret, eftersom de hade nyutslagna bokar precis utanför och det är något av det vackraste jag vet.

På nästa lektion fick jag applåder mitt under mitt föredrag, något som gjorde mig förstummad för någon minut, men också tårögd över att eleverna visade sin uppskattning på detta sätt. Tiden rusade iväg alldeles för fort och snart var även denna lektion över.

Eleverna hade fått skriva upp "svåra ord" i min bok Svarta Döden och jag förvånades över vilka ord som stod där: gnällde, dunge... Jag hade trott att det skulle vara svårare ord... Men i och för sig, kan man inte de här orden då är de ju obegripliga.

Åkte hem genom en natur klädd i bästa vårdräkt, där färgerna nu lyste ännu klarare när solen stod högt på himlavalvet.

Teckning från en fan
Hon har ritat av mig som påskkärring
Tycker det är en jättegullig teckning!

Kom hem till glada hundar och man och fick en sådan här ljuvlig teckning (se ovan) från ett av mina fans, med ett trevligt brev.

Ja, det har varit en sanslöst rolig dag och det bästa av allt... Den är inte slut ännu! Det finns fortfarande tid kvar för att skriva lite...

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

På vårpromenad

Det här är nog den underbaraste tiden på hela året. Följ med mig på en tidig morgonpromenad i den sagolika natur där jag hämtar inspiration.

Först en liten tur ned till sjön, för det obligatoriska morgondoppet (gäller hundarna, inte mig...)

 Sedan ut i mörka skogen...

Det här är min favoritjoggingväg, här kan jag sträcka ut och utmana mig själv. När jag precis knäppt av bilden dök ett rådjur upp och ställde sig mitt på vägen och tittade på oss. Jag vågade inte lyfta kameran igen, för jag ville inte skrämma rådjuret, bara njuta av dess närhet.

Här börjar de stora granarna lämna plats för björkar och det blir genast ljusare och liksom lite "gladare".

Där jag bor är som en liten "Bullerby" med många röda gårdar som ligger i en klunga. Älskar att vandra mellan gärdsgårdarna i "byn".

 Ibland är den här hagen full med jättefina travhästar.

Ser du alla kor längre bort. Just nu är det spännande att passera, för det har alltid kommit minst en ny kalv varje dag.

 Att vandra här är gott för själen.

De små prickarna du ser mellan huset och träden är de fina travhästarna som har stora marker att vandra runt på. Det är otroligt vacker miljö här där jag bor. Jag kallar det för PARADISET! Du kanske kan förstå varför?

Jaha, antingen är det är en liten vikingagrav eller
en stenhög som generationer av bönder har lagt upp. Vacker är den i alla fall.

Ibland känns glädjen i bröstet när jag går på dessa vägar,
för det är så vackert att det nästan gör ont!

Nu känns vintern väldigt långt borta, men när jag ser den här bilden minns jag hur mycket snö det var och att det inte alls gick att promenera på vägen, eftersom den då var så smal.
Nu är det sommarvarmt och det blir allt grönare för varje dag.

Älskar björkar. Kanske beror det på att jag är född i maj och då brukar de flesta björkar ha slagit ut, eller vara på gång att slå ut. Det beror på var i landet jag har bott.
Jag är ett vårbarn i sinnet, full av livskraft och energi.

Avslutar morgonpromenaden med att gå och inspektera min magnoliabuske som jag fick en gång för många år sedan av mina "Kyrkhultsbarn". En skolklass som jag följde från 2:a till 6:e klass, besökte en gång om året och gav dem en arbetsuppgift varje termin. Som tack för mitt stöd fick jag denna buske när vi skulle skiljas åt, efter så många roliga år.

 
Hoppas du fann samma glädje i att följa med på mina foton, som jag kände när jag vandrade denna promenad och fotograferade för att kunna visa dig hur underbart livet är just nu! Ha en bra dag och njut av livet!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Tänkvärda berättelser

Nu har jag lagt in en ny sida här på min blogg. Du hittar den till höger under  Mina Bloggsidor. Sidan heter  Tänkvärda berättelser. Tanken är att jag ska fylla på med de inlägg jag tycker bäst om och som jag märker har berört många läsare. Med andra ord kommer jag successivt att lägga in nya favoritinlägg på denna sida. Här har du ett smakprov på hur bloggsidan ser ut just nu.


Här kan du läsa de blogginlägg
som jag tycker mycket om och som har berört många läsare

Känner du mig...
...vet du vem jag är? Innerst inne...
Vet du att jag gråter när jag hör en ambulans, eftersom jag vet att någon mår dåligt och kanske inte kommer att klara sig...
Vet du att varje gång jag möter, eller blir omkörd av en motorcykel, griper skräcken tag i mig och jag mår illa, eftersom både min kusin och syster har dött i motorcykelolyckor...
Läs inlägget här 

Min källa till inspiration
Om det inte hade varit för min man, Jan, hade jag nog aldrig blivit etablerad författare. Visst hade jag redan som åttaåring bestämt att jag skulle bli författare och jag skrev. Som tonåring trodde jag inte längre på mina berättelser och stoppade dem i byrålådan och behöll drömmen inom mig. Så kom Jan.
Läs inlägget här
 

Sista dagen
Det var hennes sista dag i livet, men det visste hon inte när hon vaknade med ett leende på läpparna. Lojt sträckte hon ut sig likt en katt i den solstråle som letat sig fram genom fönstret. Hon njöt av solen och väderleksutsikterna, som hade lovat strålande solsken och mycket varmt. Hon älskade solen! Det skulle bli en perfekt dag för en tur med motorcykeln.

Läs inlägget

Tider som flytt
Hon tummade på sin virkade sjal, den var nött och solkig samt full av hål. Hon försökte förklara för personalen att sjalen var trasig, men de sa bara att den skulle vara så. Men inte kunde sjalen vara full av hål, då skulle den inte värma henne.
Läs inlägget 

En olycka händer så lätt
Tidigt i morse fick jag ett telefonsamtal från min snart 88-årige far. Skämtsamt sa jag: "Det måste vara dåliga nyheter när du ringer så här tidigt på morgonen". När han svarade: "Ja tyvärr har jag dåliga nyheter", kändes det som om hjärtat stannade på mig. Läs inlägget 

När fantasin tar över...
Min häst är den vackraste som finns. Den är isabellfärgad, gyllengulbrun med vit man och svans, vit strimma och de fyra benen är vita just precis lagom högt upp. Sådär som om hästen har vita sockar på sig. Läs inlägget här


 
Svårigheter är till för att övervinnas
Ända sedan tonåren har jag haft orden "Svårigheter är till för att övervinnas" uppsatta på väggen. Varje gång något har tagit emot har de här orden fått mig att ta nya tag.  Läs inlägget här

Min pappa en krutgubbe
I år blir min pappa 87 år. Fotot på min pappa är från hans 85-årsdag. Han står tillsammans med sina pigga systrar Titti (Ingrid) och Elvy. Visst är han stilig för att vara 85 år på den här bilden. (Mamma hade dött ett halvår tidigare.) Den som stod för läsandet i vår familj var mamma, men pappa berättade sagor, när han var hemma.   
Läs inlägget här

En bit av paradiset
Funderar ofta på om andra människor ser omgivningen på samma sätt som jag gör. Om de njuter av att bara finnas till, av en "ogräsblomma" som plötsligt dyker upp i rabatten och är den vackraste av alla blommor där, eller om de går genom livet utan att se allt det där?
Stannar andra människor upp och bara andas, ser sig omkring i naturen och njuter, eller rusar de bara på? Läs inlägget här

 

Min mamma är en ängel
Mamma berättade ofta att hon alltid tyckt om att skriva och när jag slog igenom som författare sa hon: "Det har du från mig!"
Men eftersom jag aldrig sett henne skriva, trodde jag inte på henne. Men det kanske inte var så konstigt att hon inte hade tid att skriva, med oss fyra busiga ungar och hemmet att sköta.  Läs inlägget här

 

Död, sorg, smärta och o Livsglädje
Mina fötter slogs undan och jag föll till marken, samtidigt som jorden rämnade och jag föll ned i ett stort hål. Tiotusen hjärtinfarkter slog till mot mitt hjärta och ett blödande magsår slog upp. Någon bankade med boxhandskar i min mage och mitt bröst, samtidigt som en stor stark hand fattade tag om mitt hjärta och kramade så hårt att det kändes som om hjärtat skulle gå i tusen bitar.
Läs inlägget här

 Äppelfrossa

Just nu kör jag runt i Skåne och föreläser, tankarna flyger runt i huvudet och ett minne dök upp i morse: Äppelfrossa. Nu ska jag berätta för dig vad det innebär.
I min familj har det alltid varit noga att ta vara på vad naturen bjuder på och att inte slösa med naturens resurser. Det har kommit helt naturligt, utan tjat, redan från barnsben och det sitter fortfarande i, tack och lov!Läs inlägget här

 
 

Min syster vandrar på himlens blomsteräng
För fyra år sedan dog min syster. En bilist såg sig inte för när han gjorde en vänstersväng och körde rakt på min syster. Min mamma blev förtvivlad, satte sig ned för att dö och dog efter en tid...
Läs inlägget här

  


Farmor
Min farmor hade stor betydelse för mig när jag var liten. Hon bodde i huset bredvid vårt, hon ägde affären som låg huset bredvid hennes. Hela min värld kretsade runt denna lilla yta på jorden.
Farmor och farfar hade ett stort, magiskt hus, med långa garderober som sträckte sig runt huset. Mörka, mystiska, spännande platser när jag var barn, men också skrämmande, läskiga, otäcka. Med andra ord, platser som väckte fantasin.
Läs inlägget här


En solstråle har slocknat
Idag begravs min gudsons förstfödde, min brors sonson och min snart 88-åriga fars barnbarnsbarn.
Lille William blev bara tre år, efter att i halva sitt liv ha kämpat mot cancer gav han till slut upp. När det såg ut att vända och sjukdomen verkade vara besegrade, somnade han in lugnt och stilla i sitt hem.
Läs inlägget här 


Andar, spöken, finns de?
Ni som har läst mina böcker om Kimberlie och Andys äventyr på Nya Zeeland, vet att det ingår lite andar och andra spännande saker i handlingarna. Vissa människor tycker sådant är löjligt och tror inte på andar, men jag är en sådan där person som både ser och talar med andar, på deras villkor.
Idag har jag varit och besökt goda vänner. När jag var i deras hus för första gången, berättade jag att de hade en ande. En grå gammal farbror som gladdes åt de nya ägarna.
Läs inlägget här
 

Var rädda om varandra!
Vi vet inte vilken dag som är vår sista, hur många dagar av vårt liv som är kvar.
Därför gäller det att ta vara på dem, varje stund. Njuta av dem tillsammans med vänner, familj och sina djur.
Inte kasta bort dyrbara minuter på struntsaker, ovänskap, tjafs och annat oviktigt.
Läs inlägget här


Ungdomlig iver / Milstolpar i livet
Med ungdomens iver tar vi oss an livet. Ivrigt väntar vi på första skoldagen. Tänk att få köpa allra första skolväskan, få åka skolbuss för första gången, träffa sina nya klasskamrater...
Tänk att få fylla TIO år. Det är stort. Plötsligt har jag inte bara en siffra i min ålder utan två!
Läs inlägget här

Tänk om jag inte hinner
Orden tumlar runt inom mig, nya idéer dyker upp. Flitigt antecknar jag, skriver första kapitlet eller sista kapitlet till någon ny bok och då dyker ännu en ny idé upp.
Glädjerusig antecknar jag, skriver, låter fingrarna löpa som maratonlöpare över tangenterna, timma efter timma. Pustar ut när orden lämnar mig för en stund.
 Läs inlägget här

Höstliga tankar
Idag har hösten gjort sitt intåg. Gräset knastrade fruset under mina fötter och den fodrade jackan kom på för första gången på länge.
Det är inte lika motiverande att stiga upp när mörkret pressar sig mot fönstret, men när väl morgonförberedelserna är klara och jag stiger ut får jag min belöning. Ännu ligger dimman tät över sjön när jag och hundarna vandrar ned mot den.
Läs inlägget här

Dagen är min
Tystnaden ligger runt mig. Det är inget obehagligt, bara en tystnad fylld av förväntan. En ny dag har börjat. Den här dagen är min att fyllas med precis det jag vill att den ska innehålla. Jag kan välja att sitta vid datorn hela dagen och låta fingrarna löpa fram över tangenterna, forma ord, meningar och bygga vidare på min berättelse.
Läs inlägget här

 Bara en hund, men sorgen sliter i mitt hjärta
"Min" Theo finns inte längre. Den lille valp som fick namnet efter huvudpersonen i mina böcker om Theo och Ramona. En av de valpar som var min favorit och som jag gärna hade velat behålla själv.
Läs inlägget här


En skrämmande händelse
Det var en ljuvlig sommardag, solen strålade från en blå himmel med små bomullstussar till moln. Mellan trädens stammar glittrade sjön inbjudande när jag stannade bilen vid det stora huset, långt ute på landet.
Läs inlägget här


Ja, så såg den nya sidan ut. Tyckte du om den?

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.