Orden tumlar runt inom mig, nya idéer dyker upp. Flitigt antecknar jag, skriver första kapitlet eller sista kapitlet till någon ny bok och då dyker ännu en ny idé upp.Glädjerusig antecknar jag, skriver, låter fingrarna löpa som maratonlöpare över tangenterna, timma efter timma. Pustar ut när orden lämnar mig för en stund.
Då kommer nya ord farande, nya intriger, nya handlingar, nya idéer. Mitt i glädjen över att jag har fått fantasins gåva skräms jag över alla ord som ryms inom mig. Tänk om jag inte hinner skriva allt det jag har i mitt huvud innan det är för sent?
Den där dagboken jag sa till mig själv att börja skriva... vart tog den vägen, eller rättare sagt: var tog tiden vägen som jag hade avsatt till att skriva på min dagbok? Jo, till nya idéer, nya ord, nya böcker.
Men vad gör det då om jag inte hinner, säger den där lilla rösten inom mig, vilket alltid får mig att titta mot bokhyllan där mina producerade böcker står på rad. Jag vill ju ha ännu en bok där, snart, NU! Så jag sätter mig och skriver, en ständig kamp mot tiden för att hinna få ur mig så många av de där viktiga orden, de historiska händelser jag måste berätta om, personer jag inte vill ska falla i glömska.
Tänk om jag inte hinner...
Kramisar Kim
Inlägg
Jag kan förstå vad du menar. Men du har tiden för dig ... du började ju "tidigt" du:-)
SvaraRaderaSjälv är jag 59 nu och har inte debuterat ännu och jag känner precis som du "tänk om jag inte hinner". För jag är nu i slutfasen med mitt 1:a manus och jag har flera andra som pockar på ... oj, oj - men jag tänkte leva tills jag är 98,5 minst - så då hinner jag nog och du med ska du se.
Tänk vilken fördel vi har som inte behöver skriva ett helt manus för hand:-)
Det är så många som gläds över din produktivitet när fingrarna dansar ...
Du är ett fint fördöme:-)
Hej Ewa-Louise.
SvaraRaderaJo, jag började i och för sig tidigt, redan när jag var åtta år, men jag debuterade inte förrän jag var 43 år.
Förstår verkligen hur du känner dig. Men du ska veta att många stora kända författare har debuterat i din ålder och gjort succé med sina böcker. Kanske är det så att den livserfarenhet vi bär med oss i den åldern gör att vi kan tillföra böckerna något extra. Eller vad tror du?
Jo, jag började skriva mina manus för hand, sedan på vanlig skrivmaskin och nu på datorn, med möjlighet att flytta om och ändra hur som helst. Det känns skönt. Men jag skriver fortfarande en hel del för hand när jag är ute och reser, för då vill jag inte ha datorn med mig.
Oj, tack för dina fina ord om mig. Nu blev jag väldigt glad. TACK!
Kram Kim
Hej Kim, Du är fantastisk! Vilken diciplin du måste ha också.
SvaraRaderaDet där med att skriva för hand när man är ute tycker jag låter sunt. Men många nuförtiden skulle aldrig görav det, datorn eller minidatorn är alltid med. Jag skriver ofta för hand.
Men jag har i och för sig inte skrivit någon bok. Inte ännu...
Jag ska titta mer på vecka 44. Det trista är att det är höstlov då och vi har haft en liten tanke på att åka iväg. Men jag återkommer, jag vill ju träffa dig. Kramisar!
Hej Eva
SvaraRaderaTack! Jo, jag har disciplin, annars skulle det aldrig bli några böcker skrivna.
Vet du att när jag skriver för hand känner jag mig som en "riktig" författare. Det är en alldeles speciell känsla att skriva på riktigt papper.
Hoppas vi kan träffas vecka 44. Ska jobba den 4 i Sigtuna och den 5. Tänkte hinna med Terracottaarmén tillsammans med dig innan jag reser upp till Sigtuna. Men om ni ska resa iväg får vi ta det en annan gång.
Var rädd om dig.
Kramar från Kim