Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet

Nu är det dags att ta dig med till Palenque igen, den magiska mayastaden som ligger i den tropiska regnskogen. Här kan du läsa det tidigare inlägget om staden.

Det här är solens tempel. En utmaning att ta sig uppför alla trapporna i den tropiskt, fuktiga hettan.

Många trappor är det. Här ser du Irma, klädd i vitt till vänster på bilden.

Palenque betyder befästa hus på mayaspråket chol, en gång i tiden hette staden dock Nachan = ormstaden. Under den förklassiska perioden lär det ha varit en obetydlig stad. Men den kom att blomstra under den senare delen av den klassiska perioden och blev en av de viktigaste städerna på låglandet. Staden täckte en yta på ca 20 kvadratkilometer och invånarantalet uppskattas till cirka 8.000 personer.

Soltemplet ur en annan vinkel

Som många andra maystäder övergavs Palenque runt 900-talet efter Kristus. De sista inskriptionerna  i Palenque är daterade från år 799 e.Kr. Forskarna vet ännu inte med säkerhet vad som hände under denna period. Teorierna är många: kanske handlade det om politisk orolighet, folket kanske tröttnade på sina auktoritära ledare och gjorde uppror, eller så handlade det om att städerna växte för snabbt vilket gjorde att man inte klarade av att försörja folket. Det kan också ha varit naturkatastrofer i kombination med utarmande av jorden som gjorde så att människorna lämnade sina hem. Troligtvis är det en kombination av alla ovanstående skäl som ledde till att många mayastäder övergavs.

Här är jag på väg uppför trappan av Soltemplet

I Palenque har topografin fått bestämma byggnadernas läge. Arkitekturen skiljer sig från andra mayastäder. Den är luftigare och tornet som pryder palatset är unikt (se bild på tornet i tidigare inlägg).

Naturen runt staden Palenque, sedd uppifrån Soltemplet

Tack vare stora framgångar i att tyda mayaskriften (en kombination av idografiska och fonetiska tecken) vet vi idag en hel del om ledarna i Palenque. I en tempelbas har den röda drottningen varit begravd och där har även mayaledaren Pakal (som betyder solsköld) legat.

Här står jag och beundrar utsikten, Det är jag som har den mörkblommiga jumpern.

Mayaledaren Pakal kom till makten redan som tolvåring och regerade staden under större delen av 600-talet (615-683 e.Kr.). Han efterträddes av sin son Kan B'alam (ormjaguaren). Dessa två män finns avbildade på många av stadens fantastiska reliefer, där kan man bland annat se hur Pakal lämnar över makten till sin son.

I bakgrunden ser du palatset med det fyra våningar höga, unika tornet.

Pakals andre son, K'an Joy Chitam, byggde färdigt palatset under sin regeringsperiod. Här finns underbart vackra relifer. Kanske ledarna var besatta av att avbilda sig själva för att på så sätt kunna leva vidare. Det fyra våningar höga tornet användes antingen som observatorium eller vakttorn.

Här ser du Irma, i vitt, på den sista lilla trappan upp till själva Soltemplet.

På Palenques olika reliefer kan man tydligt se hur folk såg ut, hur de gick klädda och smyckade sig. Eliten lär ha använt bomullskläder och sandaler, medan vanligt folk använde kläder tillverkade av grövre fibrer, till exempel från agaveplantan, de gick även barfota.

Här ser du två av våra reskamrater.
Här tror jag också du får en känsla över hur högt upp vi är.

Mayaindianerna smyckade sig olika beroende på om de var fattiga eller rika. De rika använde smycken tillverkade av jade och obsidian. De bar även ståtliga fjäderhuvudbonader. De vanliga människorna smyckade sig mycket enkelt eller inte alls. Ibland hade de någon fjäder eller halsband av keramikpärlor.

Ännu ett litet tempel.

Under mayaperioden ansågs det mycket vackert att vara skelögd. Därför hängde man en liten sten mellan ögonen på små barn, med förhoppning om att de skulle bli skelögda .

Bildbevis på att jag befann mig på toppen av soltemplet

Precis som Inkaindianerna (se min bok Den gömda Inkastaden) ansåg mayaindianerna att det var vackert med långa, avsmalnande huvuden. Därför pressades skallen på spädbarnen ihop med hjälp av två träbitar som spändes ihop med en tygbit.

Ser du mig högst upp på toppen?

Nu ser du mig väl? Eftersom jag var rejält sjuk, med feber, tyckte jag själv att det var en stor bedrift att ta mig upp till toppen. Jag njöt jättemycket när jag stod där uppe, både av den fantastiska utsikten och av att jag lyckats ta mig upp.

Lite fler byggnader. Nu är jag nere på marken igen.

Jag blickar tillbaka mot Soltemplet och tänker: Där har jag varit, högst upp på toppen. Härifrån ser det inte så värst högt ut, men vägen upp var svår och det var en mäktig utsikt uppifrån.

Här var så vackert att det nästan gjorde ont!

Det fanns försäljare även i Palenque. Här kikar Irma och några andra medresenärer på vad försäljarna har att erbjuda.

Av den här kvinnan köpte jag ett fint fodral till min MP4-spelare, ett fodral som jag kan ha hängande om halsen. Ett fint minne från resan.

Alla byggnader var vackert utsmyckade.

Här ser du bollplanen. Betydligt mindre och lägre än de jag har visat dig från tidigare mayastäder, som t.ex. Chichen Itza, men även mycket vackrare i sin grönska.

I bakgrunden av bollplanen skymtar ännu en spännande byggnad.

På väg ut ur staden passerade vi fler ruiner och fler trappor.

Trädet i mitten av bilden är ett brödträd.

Så här såg brödträdets frukter ut.

Vi tog en annan väg tillbaka till vår buss. En promenad som förde oss på en vindlande smal stig i den tropiska djungeln. Vi hade valfrihet och kunde vända tillbaka och ta den korta, lättare vägen till bussen. Jag var lite frestad eftersom jag var sjuk, men så tänkte jag att jag är bara här en enda gång och jag vill se så mycket som möjligt. Därför följde jag med på djungelpromenaden och jag är mycket glad för att jag fattade det beslutet!

Lite här och där mellan träden skymtar vatten och vattenfall.

Trädens rötter var fantastiska...

...Titta bara på hur det här trädet växer!

Stigen var brant och slingrande och det gällde att se sig för hur man satte fötterna.

Något som inte alltid var så lätt när sådana här fantastiska formationer dök upp...

...undrar om det är rötter...

...eller kan det vara droppformationer...

Jag kom lite på efterkälken eftersom jag inte var så rask på grund av febern.

Men jag var inte helt ensam om att bilda eftertrupp.

Skogen var full av vattenfall. Rätt som det var började det regna, men det gick rätt snabbt över.

Vi kom fram till bostadskvarteren för de vanliga mayaindianerna...

...Här var det spännande att kika runt!...

 ...Titta bara på den här dörröppningen...

Även i den här delen av mayastaden fanns det massor av trappor...

...Både små och stora...

Där fanns även smala passager mellan byggnaderna.

Stora, vackra träd kantade vår djungelpromenad.

Vi kom fram till en hängbro, inga problem att gå över den här efter att jag har gått över en hängbro på Nya Zeeland över bråddjup!

Djungeln var otroligt fascinerande och bjöd ständigt på nya överraskningar under promenaden.

En badpool mitt i djungeln...

Ännu ett ståtligt träd!

Vid bussparkeringen låg ett museum med de saker som hade hittats i staden Palenque.

Vi åkte vidare till det imponerande, gröna vattenfallet Welib-Ja. Här passade en del av vår turistgrupp på att ta sig ett bad. På grund av de starka strömmarna kände jag att det inte var läge för mig att hoppa i vattnet.

Visst är det vidunderligt vackert! Rep var utspända över vattnet, och tur var det, eftersom strömmen lätt förde bort de badande.

Även vid vattenfallet fanns det trappor att ta sig nedför och uppför...

Vi hade hört rykten om att en Vrålapefamilj skulle hålla till vid vattenfallet, men vi såg inte till några. Det var först när vi var på hemväg som vi såg Vrålaporna. Här ser du de som svarta klumpar mot himlen. Hanen vrålade och försökte skrämma bort oss, men vi var inte så lättskrämda, mest fascinerade!

Vi bodde vackert i regnskogen och hotellet hade mängder av olika fåglar. Här två otroligt färggranna vackra papegojor.

Den här dagen avhöll jag mig från att bada eftersom hostan var mycket svår. Ville bara ha ett poolfoto, eftersom jag hade badat i alla hotellpooler och havet så fort det gavs tillfälle. Istället gick jag och vilade på hotellet för på kvällen skulle vi till en restaurang som låg mitt ute i regnskogen och den upplevelsen ville jag inte missa. Om det, och mycket mer berättar jag om i nästa blogginlägg från Mexiko!

Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat. 
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer. 
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.

Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.

Kramisar Kim

Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.


Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.