Det är en mysbok Staden på andra sidan Pyramiden av Kim M Kimselius
En härlig recension av tredje boken i serien Staden på andra sidan Pyramiden. Blir så glad när jag får fina ord om mina böcker. Har du läst boken? Skriv gärna och berätta vad du tyckte om den!
"Korta och lättlästa kapitel där spänningen byggs upp och slutar med en cliffhanger. Så att man vill läsa nästa kapitel för att få reda på vad som händer sen och sen...
Man kan läsa den fristående som jag gjorde, men har man läst de innan så får man nog ett bättre sammanhang.
En bra grundstory om fin vänskap och kärleksfulla relationer i en värld där mycket jobbigt finns runt omkring.
Tycker det är en mysbok att läsa några kapitel ur innan läggdags. Kan man sluta är frågan?
Tummen upp från mig! 3 av 5 stjärnor." Lotta Sandström
Tack Lotta för den fina recensionen.
Den får tre stjärnor av fem möjliga.
Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus, Akademibokhandeln eller Storytel.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna
gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Mina Bloggsidor
▼
torsdag 10 oktober 2019
onsdag 9 oktober 2019
National Novel Writing Month
Snart kommer den tid på året då författarkollegorna börjar få lite panik. De har nämligen gått med i National Novel Writing Month = NaNoWriMo. Allt text ska skrivas på en enda månad, november, och berättelsen ska vara på 50.000 ord. Utmaningen startar första november och avslutas sista november. Det här sker varje år, snart är det dags igen.
50.000 ord är mycket. Jag räknar i tecken. Det går ungefär 2.500 tecken på en sida. Ord vet jag inte. Men en färdig bok innehåller cirka 180-200 A-4-sidor.
På Facebook finns det många grupper för Nanowrimo. Ett sätt att hitta stöd och pepp. De som är med i grupperna har en sak i sin text, till exempel en talande hund, som talar om för alla andra som deltar vilket års Nanowrimo texten var skriven under. Här kan man diskutera sin berättelse med andra, få tips och råd.
Det kostar inget att vara med. Du kan lätt hålla ordning på hur många ord du har kommit upp i.
Varje år som Nanowrimo drar igång blir jag sugen att medverka, men jag stoppar i tid. Det skulle bara bli ett stressmoment för mig. Jag skriver så mycket ändå och november är en månad då jag är ute och föreläser en hel del. Inte en chans att hinna skriva alla dessa ord under den perioden.
Om du bestämmer dig för att gå med i Nanowrimo önskar jag dig lycka till. Tänk på en sak! Skriv från hjärtat, tänk inte på stavning och grammatik, läs inte igenom det du skriver, utan skriv på. Då har du chans att nå upp till 50.000 ord. När allt är klart kan du börja redigera. Kika in på mina skrivtips här på Skrivarbloggen. Kanske kan det vara till hjälp?
Du har även mina handböcker om skrivandet: Att skriva med glädje, Att hitta glädje i skrivandet, Författare Från dröm till verklighet, 10 misstag författare gör, 10 sätt samarbete lyfter din kreativa karriär, 10 tips för att leva på din kreativitet.
Lycka till!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare
Copyright Kim M. Kimselius
Vill du gå en skrivarkurs för mig?
Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
tisdag 8 oktober 2019
På väg till skrivarlyan i Skåne
På väg till skrivarlyan i Skåne
Så jag har längtat efter den här dagen. Äntligen ska jag spendera några dagar i skrivarlyan i Skåne, bara vara med hundarna och skriva, skriva, skriva. Med andra ord åker jag tidigt idag och stannar veckan ut.
Tyvärr kommer det att vara för kallt för att sitta ute på altanen och skriva, men jag tänder kaminen inomhus och njuter av doften och värmen från veden.
Många böcker snurrar runt i huvudet på mig för tillfället. Jag håller på med en handbok om skrivandet tillsammans med de övriga i Tre Hattar: Kristina Svensson och Lennart Guldbrandsson. Jag har ett gammalt manus som pockar på uppmärksamhet, några nya som vill skrivas, men framförallt ska jag fokusera på en enda bok: Silverskatten vid Johannishus slott.
Vi hade vänner som hälsade på i helgen. När de kom in på förlaget och såg alla mina böcker fick jag frågan hur det kändes att ha skrivit så många böcker.
Jag såg ut över böckerna innan jag svarade: "Det känns overkligt, som om det inte är jag som har skrivit alla de här böckerna. När jag skriver fokuserar jag på en bok i taget och då tänker jag inte på alla andra böcker jag skrivit, jag bara skriver på. Att se dem ligga så här, det känns overkligt."
Jag kände precis samma sak när jag gick och tog fotot för att visa dig hur det ser ut på skrivbordet, som från början var vårt packbord, men nu är belamrat med närmare 60 böcker. Tänk att jag har skrivit alla de här böckerna. Det känns overkligt, men det är sant. Bevisen ligger mitt framför näsan på mig. Att se alla böckerna så här och få fina recensioner på dem, det gör att det är ännu roligare att gå in i skrivarbubblan och försvinna bort i fantasin.
Snart är det dags för höstens skrivarkurs på Färgargården. Har någon plats kvar om du är sugen på att gå.
När du läser detta är jag antingen på väg till skrivarstugan, eller har anlänt, håller på att lasta ur, eller sitter fokuserad vid datorn och befinner mig någonstans i tidslinjen tillsammans med silverskatten. Åh, vilken känsla.
Ha en fin dag! Det kommer jag att ha!
Så jag har längtat efter den här dagen. Äntligen ska jag spendera några dagar i skrivarlyan i Skåne, bara vara med hundarna och skriva, skriva, skriva. Med andra ord åker jag tidigt idag och stannar veckan ut.
Tyvärr kommer det att vara för kallt för att sitta ute på altanen och skriva, men jag tänder kaminen inomhus och njuter av doften och värmen från veden.
Många böcker snurrar runt i huvudet på mig för tillfället. Jag håller på med en handbok om skrivandet tillsammans med de övriga i Tre Hattar: Kristina Svensson och Lennart Guldbrandsson. Jag har ett gammalt manus som pockar på uppmärksamhet, några nya som vill skrivas, men framförallt ska jag fokusera på en enda bok: Silverskatten vid Johannishus slott.
Vi hade vänner som hälsade på i helgen. När de kom in på förlaget och såg alla mina böcker fick jag frågan hur det kändes att ha skrivit så många böcker.
Jag såg ut över böckerna innan jag svarade: "Det känns overkligt, som om det inte är jag som har skrivit alla de här böckerna. När jag skriver fokuserar jag på en bok i taget och då tänker jag inte på alla andra böcker jag skrivit, jag bara skriver på. Att se dem ligga så här, det känns overkligt."
Jag kände precis samma sak när jag gick och tog fotot för att visa dig hur det ser ut på skrivbordet, som från början var vårt packbord, men nu är belamrat med närmare 60 böcker. Tänk att jag har skrivit alla de här böckerna. Det känns overkligt, men det är sant. Bevisen ligger mitt framför näsan på mig. Att se alla böckerna så här och få fina recensioner på dem, det gör att det är ännu roligare att gå in i skrivarbubblan och försvinna bort i fantasin.
Snart är det dags för höstens skrivarkurs på Färgargården. Har någon plats kvar om du är sugen på att gå.
När du läser detta är jag antingen på väg till skrivarstugan, eller har anlänt, håller på att lasta ur, eller sitter fokuserad vid datorn och befinner mig någonstans i tidslinjen tillsammans med silverskatten. Åh, vilken känsla.
Ha en fin dag! Det kommer jag att ha!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
måndag 7 oktober 2019
Kooikerhunden Kotten 11 månader
Kooikerhunden Kotten 11 månader
Den här veckan blir Kotten 11 månader. Tänk vad fort tiden går. För ett år sedan visste jag inte att vi skulle få en Kooiker i vårt hus, inte heller att min älskade Berner Sennenhund Tudor hade en tumör i lungan. När beskedet kom letade vi efter en sund och frisk hundras och det blev Nederlandse Kooikerhondje. Det beslutet har vi inte ångrat en sekund. Kotten skänker oss så mycket glädje och är fint sällskap till Kiara.
Här sitter de fint i soffan efter att jag har klippt klorna på dem.
Det har varit en intensiv researchvecka för min del. Jag har varit på Johannishus slott och gjort research inför boken Silverskatten vid Johannishus slott. Där fick jag även hålla i en del av skatten. En mäktig känsla.
Vi har fortfarande en hel del tomater i glasgången. När jag plockar, mumsar Kiara och Kotten också på tomaterna. Det finns gott om dem, därför är det tillåtet.
Min spanska kaktus växer och växer och blommor allt mer för varje dag. Så vacker.
Ibland blir det lite kiv om vem som ska ligga i soffan...
...fast jag tror nog att Kotten mest tycker det är roligt att bråka med Kiara...
...busa lite...
...och retas.
Jag var även och besökte Kallvattenkuren i Ronneby, ett minimuseum i väntan på att det stora museet ska byggas. Här är det en film om hur delar av skeppet Gribshunden tas upp.
I tvåbäddssoffan får vi plats alla tre, om vi staplar oss på höjden.
Kiara tycker det är rätt skönt att få ligga ensam i soffan.
Varje dag tränar vi på vår hemmagjorda agilitybana i form av naturhinder. Kiara har just hoppat ned, på väg till nästa hinder. Kotten väntar på sin belöning.
En dag var vi iväg till Brukshundsklubben och Kotten fick hoppa in på Rallylydnadskursen och gå en bana. Många skyltar han aldrig hade gjort tidigare. Men jag kan skyltarna och kunde visa honom hur de skulle utföras och han gjorde det perfekt. Sedan var han så trött att han inte kom längre än till hallmattan när vi kom hem.
Som jag nämnt tidigare är jag även instruktör på Ronneby brukshundsklubb. Igår, söndag, hade vi spårkurs uppe i skogarna vid Karlsnäs. Här sitter hela gruppen och tar en fika medan spåren lägger sig.
Självklart var Kotten och Kiara med. De hade fått en promenad innan, men medan kursen pågick fick de snällt vänta i bilen. Något som de tycker väldigt mycket om.
Även Karinas (den andra instruktören) hundar var med. Som belöning för att de alla fyra tålmodigt suttit i bilen och väntat åkte vi hem till Karina och släppte loss dem. På bilden är det Karinas Kooikerhund Rambo som sitter och kärleksfullt uppvaktar Kiara, medan Kotten har fått syn på grannens hund.
Kiara tyckte ibland att det var lite väl mycket uppvaktande från Rambos sida.
Hon föredrog godis framför Rambo, medan han passade på att lukta henne i baken.
Kotten hade jättekul. Då och då kom han för att titta till mig.
Här ser du Karina med alla hundarna tillsammans, Bea är 17 år, Karina busar med Kotten, Rambo uppvaktar Kiara.
Till slut är Karinas lek alltför rolig för att de andra hundarna inte ska kunna motstå.
När Kiara sagt till Rambo ett par gånger att det fick vara nog, började Kotten och Rambo leka.
Det är så härligt att se två Kooikerhundar leka med varandra.
Den här bilden säger väl allt. Visst är den ljuvlig? Här ser du också hur mycket mer päls Kotten kommer att få och att han kommer att bli lite grövre.
När jag tittar ut genom fönstret ser jag blå himmel mellan molntussarna. Det kliar i fingrarna efter att skriva, men jag tror jag ska ta en rejäl promenad med hundarna först. Då sover de så gott och jag kan ta ett långt skrivpass.
Ha en fin dag!
Läs tidigare inlägg om Kotten, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten 7 månader.
Kooikervalpen Kotten en sakletare.
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kottens första besök i skrivarstugan.
Kooikerhunden Kotten på skrivarkurs.
Kooikerhunden Kotten får besök av Berner Sennenvalparna M och M.
Kooikerhunden Kotten på upptäcktsfärd i Kristianopel.
Kooikerhunden Kottens första arbetsdag i Kimselius skrivarlya.
Kooikerhunden Kotten på Kimselius Öppet hus.
Kooikerhunden Kotten på sin första utställning.
Kooikerhunden Kotten åker hiss för första gången.
Kooikerhunden Kotten börjar fortsättningskurs.
En varm vecka för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kotten 10 månader.
Kooikerhunden Kotten ute i spårskogen.
Kooikerhunden Kotten testar rallylydnad.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Den här veckan blir Kotten 11 månader. Tänk vad fort tiden går. För ett år sedan visste jag inte att vi skulle få en Kooiker i vårt hus, inte heller att min älskade Berner Sennenhund Tudor hade en tumör i lungan. När beskedet kom letade vi efter en sund och frisk hundras och det blev Nederlandse Kooikerhondje. Det beslutet har vi inte ångrat en sekund. Kotten skänker oss så mycket glädje och är fint sällskap till Kiara.
Här sitter de fint i soffan efter att jag har klippt klorna på dem.
Det har varit en intensiv researchvecka för min del. Jag har varit på Johannishus slott och gjort research inför boken Silverskatten vid Johannishus slott. Där fick jag även hålla i en del av skatten. En mäktig känsla.
Vi har fortfarande en hel del tomater i glasgången. När jag plockar, mumsar Kiara och Kotten också på tomaterna. Det finns gott om dem, därför är det tillåtet.
Min spanska kaktus växer och växer och blommor allt mer för varje dag. Så vacker.
Ibland blir det lite kiv om vem som ska ligga i soffan...
...fast jag tror nog att Kotten mest tycker det är roligt att bråka med Kiara...
...busa lite...
...och retas.
Jag var även och besökte Kallvattenkuren i Ronneby, ett minimuseum i väntan på att det stora museet ska byggas. Här är det en film om hur delar av skeppet Gribshunden tas upp.
I tvåbäddssoffan får vi plats alla tre, om vi staplar oss på höjden.
Kiara tycker det är rätt skönt att få ligga ensam i soffan.
Varje dag tränar vi på vår hemmagjorda agilitybana i form av naturhinder. Kiara har just hoppat ned, på väg till nästa hinder. Kotten väntar på sin belöning.
En dag var vi iväg till Brukshundsklubben och Kotten fick hoppa in på Rallylydnadskursen och gå en bana. Många skyltar han aldrig hade gjort tidigare. Men jag kan skyltarna och kunde visa honom hur de skulle utföras och han gjorde det perfekt. Sedan var han så trött att han inte kom längre än till hallmattan när vi kom hem.
Som jag nämnt tidigare är jag även instruktör på Ronneby brukshundsklubb. Igår, söndag, hade vi spårkurs uppe i skogarna vid Karlsnäs. Här sitter hela gruppen och tar en fika medan spåren lägger sig.
Självklart var Kotten och Kiara med. De hade fått en promenad innan, men medan kursen pågick fick de snällt vänta i bilen. Något som de tycker väldigt mycket om.
Även Karinas (den andra instruktören) hundar var med. Som belöning för att de alla fyra tålmodigt suttit i bilen och väntat åkte vi hem till Karina och släppte loss dem. På bilden är det Karinas Kooikerhund Rambo som sitter och kärleksfullt uppvaktar Kiara, medan Kotten har fått syn på grannens hund.
Kiara tyckte ibland att det var lite väl mycket uppvaktande från Rambos sida.
Hon föredrog godis framför Rambo, medan han passade på att lukta henne i baken.
Kotten hade jättekul. Då och då kom han för att titta till mig.
Här ser du Karina med alla hundarna tillsammans, Bea är 17 år, Karina busar med Kotten, Rambo uppvaktar Kiara.
Till slut är Karinas lek alltför rolig för att de andra hundarna inte ska kunna motstå.
När Kiara sagt till Rambo ett par gånger att det fick vara nog, började Kotten och Rambo leka.
Det är så härligt att se två Kooikerhundar leka med varandra.
Den här bilden säger väl allt. Visst är den ljuvlig? Här ser du också hur mycket mer päls Kotten kommer att få och att han kommer att bli lite grövre.
När jag tittar ut genom fönstret ser jag blå himmel mellan molntussarna. Det kliar i fingrarna efter att skriva, men jag tror jag ska ta en rejäl promenad med hundarna först. Då sover de så gott och jag kan ta ett långt skrivpass.
Ha en fin dag!
Läs tidigare inlägg om Kotten, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten fem månader.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten 7 månader.
Kooikervalpen Kotten en sakletare.
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kottens första besök i skrivarstugan.
Kooikerhunden Kotten på skrivarkurs.
Kooikerhunden Kotten får besök av Berner Sennenvalparna M och M.
Kooikerhunden Kotten på upptäcktsfärd i Kristianopel.
Kooikerhunden Kottens första arbetsdag i Kimselius skrivarlya.
Kooikerhunden Kotten på Kimselius Öppet hus.
Kooikerhunden Kotten på sin första utställning.
Kooikerhunden Kotten åker hiss för första gången.
Kooikerhunden Kotten börjar fortsättningskurs.
En varm vecka för Kooikerhunden Kotten.
Kooikerhunden Kotten 10 månader.
Kooikerhunden Kotten ute i spårskogen.
Kooikerhunden Kotten testar rallylydnad.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
söndag 6 oktober 2019
Det känns så levande att man nästan tror att man är där Pirater och vulkanutbrott på Island
Det känns så levande att man nästan tror att man är där: Pirater och vulkanutbrott på Island
Blev alldeles tårögd av glädje när jag läste nedanstående recension av min 30:e historiska äventyrsbok om Theo och Ramona: Pirater och vulkanutbrott på Island. En bok som var svår att skriva, eftersom den innehåller två skilda historiska händelser. Är så glad att jag lyckats knyta ihop dem så att inte bara jag, utan även läsarna är nöjda. Nedan kan du läsa hela recensionen.
Tack Lisbeth för den jättefina recensionen.
Den får fem stjärnor av fem möjliga.
Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus, Akademibokhandeln eller Storytel.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Blev alldeles tårögd av glädje när jag läste nedanstående recension av min 30:e historiska äventyrsbok om Theo och Ramona: Pirater och vulkanutbrott på Island. En bok som var svår att skriva, eftersom den innehåller två skilda historiska händelser. Är så glad att jag lyckats knyta ihop dem så att inte bara jag, utan även läsarna är nöjda. Nedan kan du läsa hela recensionen.
Pirater och
vulkanutbrott på Island av Kim M. Kimselius
"Ramona och Theo
reser i tiden. Ofta till platser där katastrofer av olika slag äger rum. De kan
inte bestämma när, hur och vart de reser, utan hamnar av ödets nyck där de
behövs bäst. När de inser att de hamnat på Island 1627 så undrar de förstås
varför. Snart blir de varse att tre piratskepp har ankrat i hamnen utanför
Hemön, söder om Island. De skövlar och tar med sig islänningarna som slavar och
för dem till Algeriet. Till och med Ramona och Theo blir tillfångatagna.
Av denna sanna historia skapar Kim M. Kimselius en spännande berättelse om en dramatisk tid. Vi får följa skeppen tillbaka Algeriet och slavmarknaden. En annorlunda kultur som Kimselius beskriver med målande bilder. Det känns så levande att man nästan tror att man är där, man känner doften av kryddorna på marknaden och ser människorna framför sig.
Kimselius är påläst och kan sin historia. Böckerna är fulla av historiska händelser och människor och man lär sig alltid någonting nytt. Hennes protagonister är Ramona och Theo, ett par ungdomar i 15-16-årsåldern. Deras kunskap om vår tid, hjälper dem att lösa konflikter i en svunnen tid. Det är ett utmärkt koncept för att intressera unga människor för historia och äventyr. Kimselius skyr ej heller svåra situationer och beslut. Hon berättar om många av livets svåra händelser på ett sätt som gör att ungdomar kan ta till sig dem. Det skönmålas inte, det finns en realism i böckerna som gör dem trovärdiga. Det är spänning och äventyr från första till sista sidan." Lisbeth The content reader Ekelöf
Av denna sanna historia skapar Kim M. Kimselius en spännande berättelse om en dramatisk tid. Vi får följa skeppen tillbaka Algeriet och slavmarknaden. En annorlunda kultur som Kimselius beskriver med målande bilder. Det känns så levande att man nästan tror att man är där, man känner doften av kryddorna på marknaden och ser människorna framför sig.
Kimselius är påläst och kan sin historia. Böckerna är fulla av historiska händelser och människor och man lär sig alltid någonting nytt. Hennes protagonister är Ramona och Theo, ett par ungdomar i 15-16-årsåldern. Deras kunskap om vår tid, hjälper dem att lösa konflikter i en svunnen tid. Det är ett utmärkt koncept för att intressera unga människor för historia och äventyr. Kimselius skyr ej heller svåra situationer och beslut. Hon berättar om många av livets svåra händelser på ett sätt som gör att ungdomar kan ta till sig dem. Det skönmålas inte, det finns en realism i böckerna som gör dem trovärdiga. Det är spänning och äventyr från första till sista sidan." Lisbeth The content reader Ekelöf
Tack Lisbeth för den jättefina recensionen.
Den får fem stjärnor av fem möjliga.
Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare eller ditt bibliotek, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus, Akademibokhandeln eller Storytel.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!