Pesten i Blekinge

Idag har jag varit och lyssnat på en föreläsning om Pesten i Blekinge av Sabina Santesson. Mycket intressant!

Sabina berättade hur allt hade börjat med släktforskning och att hon då hade upptäckt att ovanligt många människor dog år 1711 i Blekinge. För 300 år sedan.

Hon visade hur ett dop kunde få hemska konsekvenser, när folk träffades för att fira ett barn och festen sedan slutade med att människor spred pesten, efter att någon av dem varit bärare av sjukdomen. Vilket innebar att många som varit med på dopet dog.

Just nu pågår det en utställning på Blekinge Museum om pesten i Blekinge. Kika in på museets hemsida för mer information.

Mitt intresse för pesten kommer av att jag skrev boken Svarta Döden, som handlar om pestens spridning och följder i Florens på 1300-talet. Har skrivit ett faktainlägg om pesten tidigare, som du kan läsa här.

Under våren kommer jag att resa runt en hel del i Blekinges skolor och berätta om pesten för eleverna.

Digerdöden var en skrämmande sjukdom som spred sig snabbt över världen. Pesten utbröt i Kina runt 1330 och spred sig längs karavanvägarna genom Asien. Under 1340-talet nådde epidemin Vola.

1347 kom digerdöden till staden Kaffa på Krimhalvön och de genuesiska handelsmännen i staden insjuknade. Därefter spreds pesten med hjälp av handelsmännens skepp vidare västerut.

Pesten spreds snabbt genom Europa och Orienten med hjälp av hamnstäder, floder och vägar. Pesten nådde staden Florens i Italien våren 1348. Mellan mars och juli det året härjade pesten som värst mellan stadens murar och över 100.000 människor dog, vilket var mellan 50-100% av stadens invånare.

Lite otäck fakta, jag vet, men tänkvärd!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

En författares vardag

Ofta får jag frågan: Hur ser en författares dag ut? Ja, hur ser den egentligen ut? Tror inte att vi författare har exakt likadana arbetsdagar, eftersom mina egna författardagar aldrig är lika varandra.

På Unga Fakta brukar jag svara ungefär så här på frågan om hur en författares vardag ser ut:

Egentligen finns det inga vanliga dagar för författare, eftersom alla dagar är så olika. Det beror på att man som författare reser runt och föreläser över hela Sverige. Dessutom reser man runt och signerar sina böcker i bokhandeln eller på bokmässor. Man får skriva autografer, blir intervjuad i tv/radio/tidningar och får vara med i många roliga tv/radio-program.

Här är jag i Alingsås  Bokhandel och signerar. Träffade denna underbara gamla dam som fattade tycke för mina böcker om Kimberlie och Nya Zeeland

Eftersom jag skriver historiska äventyrsböcker, uppbyggda runt riktiga historiska händelser och riktiga platser reser jag runt till alla de ställen jag ska skriva om.

Här är jag i Florens med Ponte Vecchio i bakgrunden. Researchresa för min bok Svarta Döden.

När jag inte gör allt det här då går jag upp tidigt. Tar en promenad med mina hundar, sätter mig och skriver intensivt på den bok jag just då håller på med. Det tar hela förmiddagen. Därefter är det lunch och ny promenad med hundarna. Sedan är det dags att sätta mig att besvarar alla mail och brev och alla frågor på Ungafakta och arbeta lite mer med min bok, om jag har tur och inte telefonen ringer eller att det har varit så många mail/brev och frågor att jag inte hunnit bli klar.

Ibland läser jag in fakta inför det ämne som min bok ska handla om, ibland sitter jag och bläddrar i alla mina anteckningar, tittar på alla foton jag tagit på min researchresa och hämtar inspiration. 

Här är jag med mina hundar, Namie, Pluto, Tola och lilla, lilla Tickie när hon var valp.

För det mesta arbetar jag till sent på kvällen, efter att ha gjort ett avbrott för middag och lite puss och kram med hundarna och ännu en promenad.

Jag arbetar sju dagar i veckan och tar aldrig någon semester, eftersom orden alltid finns inom mig och jag bara måste skriva!

Här ser du min skrivarlya, där jag sitter och skriver mina böcker.

Låter det roligt att vara författare? Det tycker i alla fall jag. Jag älskar att vara författare!

Kramisar från Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Svastika/Hakkors

Hur många vet att nazisternas nu så välkända hakkors även kallas för svastika, vilket är sanskrit och betyder lyckobringande...

Svastika/Hakkors är ett likarmat kors med ändarna böjda, i regel rätvinkligt, ibland bågformigt. Svastikan/Hakkorset har förekommit i nästan alla kulturer.

Svastikan/hakkorset har tusenåriga traditioner i delar av Asien, bland annat Indien och Japan, och är fortfarande populär som symbol där. Inom hinduismen är det framför allt den fyraarmade guden Shivas tecken, en symbol för hans kraft som genomsyrar och upprätthåller kosmos (de fyra armarna når världens hörn). Vidare kan det beteckna evig rotation och därmed himlakropparnas rörelse och naturens självförnyande krafter. I vissa sammanhang tycks hakkorset ha fungerat som solsymbol. Den förekommer som heraldiskt vapen för flera japanska adelsätter. Den används även inom hinduismen och den tibetanska religionen som lyckotecken. 

I Indien är den medurs vridna svastikan (卐) vanligast, medan den moturs vridna varianten (卍) är vanligast i Kina, Korea och Japan, där den bland annat symboliserar buddhistiska tempel på kartor, på samma sätt som korset symboliserar kristna kyrkor.

Som andra enkla symboler har svastikan uppstått och använts inom flera historiska kulturer oberoende av varandra, i Europa exempelvis inom den minoiska kulturen. Fynd på brukskeramik har också gjorts på det europeiska fastlandet, bland annat kring floden Donau, och även så långt norrut som på södra Jylland i Danmark.

Svastikan/hakkorset förekommer i Amerika (särskilt i maya- och navajokulturerna) samt sporadiskt i Afrika. I Sverige har man funnit hakkorset på föremål från brons- och järnålder.

Svastikan påträffades under arkeologiska utgrävningar av det historiska Troja på 1870-talet. Här kom den – i romantikens anda – att på lösa grunder kopplas samman med de så kallade arierna, ett folk från det nuvarande Iran, som ett specifikt indoeuropeiskt tecken. 

Under de följande decennierna spreds den som en slags lyckosymbol i Europa och USA.

Åren 1918-1945 använde Finlands Luftkrafter en blå-vit, så kallad finländsk svastika som igenkänningsmärke och emblem. I finsk efterföljd kom också det lettiska flygvapnet 1919 att införa svastikan som sin symbol.

I Sverige användes fram till 1933 en svastika som logotyp för det elektrotekniska företaget ASEA. Företagets VD beslutade till slut att ta bort den på grund av associationerna med Nazityskland. Svastikan har även använts som kartsymbol i svenska kartverk som symbol för kraftverk.

Under perioden före nazisterna användes svastikan också som utsmyckning på många offentliga byggnadsverk, bland annat är den vanlig i friser och mosaiker.

Svastikan blev känd i Europa genom de tyska nazisterna och Adolf Hitler, som 1920 komponerade Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiets (NSDAP) fana och infogade en snedställd svastika i dess mitt. Sedan partiet tagit makten i Tyskland blev svastikan direkt associerad med landet och försvann allteftersom från alla andra kulturella sammanhang i Europa och Amerika. 

Om man offentligt visar upp svastikan i Sverige idag kan det räknas som förargelseväckande beteende eller falla under lagen om hets mot folkgrupp, och vara straffbart. Förbud mot symbolen finns även  i Tyskland och Österrike.

 

Ja, detta var lite mer fakta som jag lärt mig under arbetet med mina böcker På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa.

Tidigare faktainlägg kan du läsa här.

Har även bloggat om Davidsstjärnan/Judestjärnan.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Wieselgrensskolan i Helsingborg, där bl.a. Henke Larsson har gått

Under två dagar har jag föreläst för cirka 260 elever på Wieselgrensskolan i Helsingborg.

Elever under tisdagens föreläsning i Mediateket på skolan

Det här är en skola som har Fotbollsklasser och Musikklasser. Bland annat Henke Larsson har gått i den här skolan och jag fick höra att Arsenal var ute efter några av skolans nuvarande elever.

Kö för autografer, tja kö... lite kaos var det allt

Det har varit intensiva dagar med fyra föreläsningar varje dag. Jag som är mest van att sitta ned hela dagarna och skriva mina böcker känner av det i benen, speciellt som jag nu har föreläst tre dagar i sträck, eftersom jag föreläste på Sätofta skolan i Höör i måndags också.

Här är en av musikklasserna. Kanske här sitter en blivande kändis?

Även de här två dagarna har jag mött underbara, artiga, intresserade elever. Och väldigt förväntansfulla! Jag tyckte om att de var skämtsamma och utåtriktade, samt ställde många intelligenta frågor.

Här är det mer välordnad autografkö

Sedan flera år tillbaka brukar jag sitta och skriva autografer kvällen innan jag ska föreläsa. Det gör att jag kan prata hela den tid som är bokad för föredraget, minus den tid det tar att dela ut de färdigsskrivna autograferna, vilket går betydligt fortare än att sitta och skriva 36 autografer efter varje föreläsning...

Ännu en intresserad musikklass med blivande stjärnor? Ser du pojken som sitter och klurar på en fråga?

Det känns så bra efter de här två dagarna på Wieselgrensskolan, så bra att jag kommer att sakna att inte åka dit imorgon igen. Första dagen jag var på skolan berättade jag att just namnet  Wieselgren hade en viss betydelse för mig, eftersom det finns en Wieselgrensplatsen i Göteborg. Därifrån gick bussarna hem, dit kom jag när jag skulle iväg och rida, hälsa på mormor som inte bodde långt därifrån eller hjälpa min moster med städningen. Minnen... Minns hur jag hatade min mosters persiska matta för den var så svår att dammsuga.
Vi diskuterade också varifrån namnet Wieselgren kom och det kom upp lite olika förslag. Här kan du läsa det rätta!

En av klasserna skrattade väldigt mycket när jag berättade hur jag hoppade, gjorde kullerbyttor och slog volter av glädje när jag fick reda på att förlaget skulle ge ut min allra första bok. Kanske de inte trodde att jag kunde göra allt det där... Jag berättade då för dem att jag tidigare hade sysslat med voltige, alltså cirkuskonster på hästar, gjort kullerbyttor på en hästrygg etc. Vet inte om de trodde mig angående det heller, men det är faktiskt sant!

Här berättar jag om mina böcker

Det var så härligt att se vilken entusiasm det fanns i varenda klass, hur gärna de ville låna mina böcker efter att jag hade berättat om dem. Alla leenden, alla glada ansikten, goa skratt och hjärtliga hälsningar... Kommer att sakna dem imorgon!

Många ville ha autografer och prata lite extra efter föreläsningarna.

Något slog mig när jag gick över skolgården, en vanlig asfalterad gårdsplan, med olika mönster målade på asfalten: alla eleverna var så aktiva, det sparkades boll överallt, i olika grupper. Inga stod och hängde eller pratade, det var full fart överallt på lunchrasten. Då kom jag på att det var ju faktiskt en Fotbollsskola också, så det var kanske inte så konstigt med all denna aktivitet.

Nu bär det snart av hemåt igen, för att skriva för fullt, inspirerad av alla dessa intresserade, uppmärksamt lyssnande elever som jag har mött under min föreläsningsturné i Skåne. Saknar dem redan!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Äppelfrossa

Just nu kör jag runt i Skåne och föreläser, tankarna flyger runt i huvudet och ett minne dök upp i morse: Äppelfrossa. Nu ska jag berätta för dig vad det innebär.

I min familj har det alltid varit noga att ta vara på vad naturen bjuder på och att inte slösa med naturens resurser. Det har kommit helt naturligt, utan tjat, redan från barnsben och det sitter fortfarande i, tack och lov!

Att ta vara på det naturen bjuder på, innebar att vi hade en trädgård som dignade av frukt och bär. Något som vi barn tyckte om att frossa på, men det var inte så roligt att ta vara på det. Men som mamma sa, vill ni äta sylten och dricka saften, då får ni hjälpa till att plocka också... Vilket vi gjorde, oftast under vilda protester...

Det innebar att vi alltid hade egen hemmagjord saft i huset, året om. De gånger vi fick "köpesaft" var lyxigt och kändes lite extra. Vår trädgård hade allt: Jordgubbar, olika sorters äpplen, plommon, bigarråer, vinbär, krusbär och rabarber. Päron behövde vi inte ha, för de hade farmor på sin tomt, STORA päronträd, och vi bodde grannar med farmor. Skogen bjöd på lingon och blåbär och lite annat smått och gott!

Allt togs till vara. Äpplen lindades in i tidningspapper och lades på hög i matkällaren, plommon konserverades, i den mån vi barn inte hade ätit upp dem innan. Rader av saftflaskor stod i matkällaren, lökar hängde från taket, där fanns burkar med äppelmos, vinbärsgelé och mycket annat gott.

Men det som väckte mitt minne i morse när jag körde till Helsingborg, 1,5 timmas bilfärd, det var när jag på vintern gick ned i matkällaren för att hämta något för mamma. Doften från de inlindade äpplena lockade förföriskt och jag älskade att plocka ut de nu lite mjuka, lätt skrumpna äpplena ur sina paket och frossa på äpplen när ingen såg. Det var belöningen för att ha vågat mig ned i källarens mörker för att hämta upp något helt annat till mamma: Äppelfrossa! Det var aldrig någon som sa något om att jag vräkte i mig äpplen, kanske jag inte åt så många att de inte gick att undvara, eller så tyckte mina föräldrar att jag kunde äta alla de där äpplena, eftersom jag var rätt kinkig med mat när jag var yngre.

Tror att jag till hösten ska ta och slå in några äpplen i tidningspapper, bara för nöjet att få öppna de små paketen till jul, med små, mjuka, lätt skrumpa, helt obesprutade, ogasade äpplen. Mums!

Nu ska jag gå och lägga upp benen ett tag och läsa böcker om andra världskriget. Börjar kännas i benet att jag har stått upp och föreläst i två dagar nu. Har ännu en föreläsningsdag att se fram emot i morgon. Men om dagens och morgondagens föreläsning berättar jag mer om i morgon här på bloggen.

Åh, vad jag längtar efter ett hemmaodlat litet skrumpet äpple!

Kramisar Kim
 
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Jättemysig föreläsning på Sätoftaskolan i Höör

Idag har jag varit på Sätoftaskolan i Höör och föreläst. Skolan låg mitt ute på landet och det kändes nästan som jag kört fel, trots att jag följde den utprintade vägbeskrivningen från nätet. Nej, jag har inte skaffat GPS ännu....

Här är en av de två klasser som jag föreläste för

Jag hade fyra lektioner, uppdelade på två pass för femman och två pass för sexan.

Eleverna lyssnade mycket uppmärksamt när jag talade.

I första passet berättade jag om mitt författarskap och min skrivprocess och klassen fick ställa frågor. Båda klasserna hade väldigt många bra frågor. I andra passet fick eleverna arbeta med själva skrivprocessen medan jag gick runt och försökte stötta och inspirera.

Femmans recensioner av mina böcker.

Båda klasserna hade läst mina böcker. Femman hade recenserat böckerna och satt upp jättefina recensioner på väggen. Hann tyvärr inte läsa någon av dem, men jag blev lovad att de skulle skicka kopior till mig.

Här är jag och föreläser för den andra klassen

Jag är imponerad av eleverna, både i femman och sexan. De var jättemysiga, satt stilla och lyssnade uppmärksamt, samt var mycket kreativa när det var deras tur att arbeta.

Här är de båda lärarna Ronald och Anders

När jag var klar för dagen, kom femmornas lärare, Anders, och lämnade över en bunt papper. Eleverna hade skrivit en bedömning av min föreläsning hos dem. Jättekul!

Här är några av elevernas ord:
Jag tyckte att hon var jättebra, glad författare.
Det var verkligen kul att Kim M. Kimselius var hos oss och berättade.
Jag tyckte besöket var roligt och spännande och ger det 5 stjärnor av 5 möjliga.
Det mest roligaste var att hon läste ur en bok som inte kommit ut på marknaden ännu.
Hon hade en skön och behaglig röst som var kul att lyssna på.
Kim berättade med inlevelse och glädje. Fem stjärnor till Kimselius, hennes besök och hennes böcker.
Bra om Kim: Allt var jätteroligt och mycket nyttigt och jag tyckte att inget var dåligt.
Man fick ett bra svar av frågorna som man ställde till henne.
Det var roligt att träffa henne och det var mycket lärorikt.
Hon var inspirerande och man lärde sig mycket om hur man skriver en bra berättelse.
Hennes böcker är sorgliga, spännande och det är det jag gillar med hennes böcker, dom är bra!
Det som var roligast var att man fick skriva egna berättelser.
När vi skrev en egen berättelse fick man bra hjälp och tips av henne.

Tack snälla elever i femman på Sätoftaskolan, för era underbara, inspirerande ord om mitt besök. Jag blev jätteglad för era brev. Det känns skönt att ni tyckte om mitt besök och har blivit inspirerade av det. Fortsätt skriv! Hoppas vi ses igen!

Jag avslutade besöket med att överlämna Kimberlie - Främlingar till läraren Anders Andersson. Tror att han kommer bli mycket förvånad när han läser boken, eftersom en av Främlingarna i boken har samma namn som han...!

Nu ska jag sätta mig och skriva autografer inför morgondagens föreläsning. Då ska jag till Wieselgrensskolan i Helsingborg.

Tack för en underbart trevlig, inspirerande dag! (Måste nog skriva lite på mina böcker nu...)

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Skrivprocess: Fasta "Gula lappar"

Du som har följt min blogg ett tag och läst mina skrivtips vet vad jag menar när jag talar om Gula lappar. För att veta mer om Gula lappar kan du kika in på något av de tidigare inläggen, som du hittar längre ned här på sidan.

Några av mina böcker, på olika språk och alla tryckningar

Med Gula lappar menar jag post-it-lappar som jag använder för att bygga upp min berättelse. Jag använder dem också när berättelsen är klar. Då skriver jag ned varje kapitel på en gul lapp, skriver första och sista raden, stolpar om handlingen och om jag tycker kapitlet är bra eller inte. Så brukar jag göra.

Även denna gång skriver jag gula lappar när jag läser in fakta och bygger upp berättelsen med dem, men... därefter skiljer sig mitt arbetssätt.

Den här gången håller jag på med TVÅ böcker i samma ämne och jag vill verkligen inte blanda ihop dem på något sätt, därför utarbetade jag ett nytt arbetssätt.

Jag gjorde en tabell i word, med två kolumner, i den första smala kolumnen skriver jag KAPITEL 1, osv. I den stora breda kolumnen skriver jag stolpar om vad varje kapitel handlar om. Då har jag en snabb överblick över hela boken och jag kan lätt växla mellan böckerna och hoppa mellan handlingarna.

Hade först tänkt kopiera en av de här "fasta gula lapparna" för att visa dig, men så insåg jag att du då skulle få reda på vad böckerna handlade om och det vill jag ju inte riktigt ännu... Fast jag förstår att du gärna hade velat läsa det!

Istället ska jag ge dig ett exempel:
INNEHÅLLSFÖRTECKNING till På liv och död i andra världskrigets skugga
KAPITEL 1        T och R reser i tiden och hamnar mitt i ett brinnande krig.
KAPITEL 2         U och T blir fängslade och förda till koncentrationsläger.
KAPITEL 3         R möter motståndskvinnorna och delar med sig av sin proviant.

Förstår du hur jag menar? Tänk nu på att detta INTE är handlingen i någon av böckerna, utan bara påhittade enkla stolpar. Vanligtvis skriver jag mycket mer om handlingen i varje kapitel.

Kanske är detta ett sätt som skulle fungera bra för dig när du skriver? Iallfall har jag upptäckt att jag tycker väldigt mycket om det och hädanefter kommer jag att arbeta med "Fasta gula lappar" när jag skriver själva boken och kanske även använda mig av de "Fasta gula lapparna" när boken är klar.

Glöm dock inte att jag fortfarande arbetar fram bokens handling med hjälp av de vanliga gula lapparna!

Lycka till med din berättelse!

Kramisar Kim

Tidigare inlägg om skrivprocessen:
Min allra första bok
Skriva en bok
Ge ut böcker på eget förlag 
Bokomslag, från idé till färdig produkt 
När blir du författare?
Min källa till inspiration
Skriv en bok, föreläsning på Bokmässan i Göteborg 23 september 2010
Att arbeta med flera böcker samtidigt 

Spökskrivare 
Tänk vad ett ord betyder mycket

Lugn och harmonisk av böcker

Skicka din berättelse till förlag
Jobba med gula lappar och se exempel.
Nya gula lappar och skrivtips.
Hitta ditt författarspråk 
Kött på benet

Huller om buller-tekniken
Första meningen
Slutet 
Ge dig tid att stanna upp

Om jag ändå kunde tänja på tiden
Motivation och disciplin
Snart klar 
Korrekturläsning
När allting finns där och har bråttom att komma ut 

Det kom ett mail 
Skriva för skrivandets skull
Skriva synops
Att arbeta med ordspråk
Synonymer, en spännande lek med ord
Läsarna är viktiga
Att använda sig av livserfarenhet i sina böcker

När inspirationen flödar 
Sprudlande skrivarglädje 
Kreativitet och vardagsbestyr
Skrivprocess och drömmar

Mellan dröm och verklighet
Skrivandet och livserfarenhet
Korrekturläsarna

Skrivkramp? 
Vad händer på nätet när jag dör?
Skrivglädje 
Skriv medan du sover
Skriv direkt ur hjärtat!
Iaktta och memorera...
Tid att skriva

Bygg upp din berättelse
Skrivandets alla små stunder
Skrivlängtan
Skrivklådan stillad...
Skrivar-endorfiner
När skrivandet känns som bäst
Vad ska jag berätta om?
Skriva för barn och ungdomar
Så många ord!
Steg för steg
Ord föder ord

Hur viktig är bokens titel och hur väljer du namn på boken?
Skicka din berättelse till ett bokförlag
Det händer något magiskt... 
Att ta kritik
Glöm inte backupen!!!
Skriva slutet först... 


Vill du ha fler skrivtips kan du gå in på min hemsida www.kimselius.se 


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.