Nyårstraditioner, lite fakta runt nyårsfirandet

Nyår är en traditionell högtid som firas vid starten på det nya året.
 

I världens olika länder, kulturer och religioner finns ett antal olika kalendrar, och firandet av nyår är viktigt inte bara för de troende. Ofta har man stora festivaler som pågår under flera dagar före och efter själva nyåret. Nyåret kan ha bakgrund i årets rytm, till exempel vårdagjämningen 20–21 mars, fester som välkomnar våren eller ha en rent religiös anknytning.

I äldre tid, innan restaurangerna med sina lockande menyer, tog över. Hur firade vi då nyår?
 

Av julmaten fanns det kvar, så på bordet dukades det fram samma rätter som under julen. I södra Sverige var det inte heller ovanligt att man gav varandra presenter, ibland istället för julklappar.

Nutidens tradition att vaka in det nya året var från början något som man, i första hand, ägnade sig åt inom överklassen och bland ungdomar. Genom radions nyårsvakor har denna tradition blivit allmänt spridd och idag är det förmodligen ytterst få svenskar som kan tänka sig ett nyår utan att vaka in 12-slaget.

Liksom julafton var nyårsafton en viktig dag för den som ville veta något om framtiden.

En vanlig sed var att stöpa bly och utifrån formen på det stöpta blyet sa man sig kunna sia om framtiden. Hade blyklumpen formen av en krona var det ett tecken på att man skulle bli gift.

Andra sätt att få reda på vem som skulle bli ens tillkommande kunde man få om man "neg tre gånger inför nyårsnyet" (nymåne) samtidigt som man sa t.ex. "vems skjorta ska jag sy, vems kaka ska jag baka, vems maka ska jag bli?" Att magin vid nyår till viss del lever kvar märks i påståendet att ett löfte avgett vid nyår är ett löfte som är mer bindande än löften som avges vid andra tidpunkter under året.

Det borgerliga nyårsfirandet är förknippat med sylvesterbaler, numera nyårsbal och seden att avlägga nyårsvisit, idag en mer eller mindre bortglömd tradition.

Nyår firas i svensk kultur natten mellan nyårsafton 31 december och nyårsdagen 1 januari och tolvslaget betraktas som övergången från det gamla året till det nya.

Medan julen är en högtid som firas med familjen är det vanligt att man på nyårsafton har en nyårsfest eller middag tillsammans med sina vänner. Denna fest eller middag ska gärna vara lite exklusivare än vanligt och man är ofta finklädd. Till middagen äter man gärna hummer. Strax innan tolvslaget går festdeltagarna ofta ut till någon plats där man kan avlossa egna fyrverkerier eller titta på andras, eller så ställer man sig vid fönstret eller på balkongen för att se fyrverkerierna. Det är också vanligt att ha med sig champagne som ska öppnas och drickas precis på tolvslaget. Minuten innan tolvslaget räknar man ned (på offentliga platser tittar man gärna på någon för alla synlig klocka; i Stockholm är till exempel klockan på Katarinahissen i blickfånget) och på tolvslaget ropar man "Gott nytt år!", öppnar champagnen och skålar. Det är också vanligt att fartyg som ligger i hamn signalerar precis på tolvslaget. När fyrverkerierna ebbar ut och champagnen är slut, vilket brukar ta 10–15 minuter brukar man dra sig tillbaka till festlokalen för att fortsätta att umgås ytterligare ett par timmar.

En annan tradition är nyårspussen; i samband med tolvslaget pussar man de andra festdeltagarna på kinden eller munnen och önskar varandra ett gott nytt år. Om man i något avseende vill bättra sig under det kommande året kan man avge ett nyårslöfte. Ett nyårslöfte brukar handla om att man ska börja göra något (till exempel börja träna eller att börja lära sig ett nytt språk) eller sluta göra något (exempelvis sluta röka).

Fyrverkerier
Större delen av de fyrverkerier som säljs till privatpersoner i Sverige används under nyårsafton. Fyrverkerier kräver egentligen polistillstånd, men vid tillfällen när man kan förvänta sig fyrverkerier (till exempel nyår, påsk och valborgsmässoafton) behövs vanligtvis inte tillstånd, såvida det inte innebär risk för skada eller utgör en avsevärd störning. Det händer ibland att någon skadar sig i samband med avlossande av fyrverkerier, ofta beror detta på att alkohol varit inblandat och på att säkerhetsförskrifter ignoreras. Varje år är det ca 300 personer som uppsöker akuten på grund av skador av fyrverkerier. Fyrverkerier som går fel kan också orsaka eldsvårod, och det är inte ovanligt att brandkåren får rycka ut precis efter tolvslaget. I Tysklands kallas nyårsfyrverkeriet Silvesterfeuerwerk, "Sylvesterfyrverkeri".

Nyårstraditioner i svenska medier
Strax före tolvslaget reciteras delar av Edvard Fredins översättning av Alfred Tennysons dikt Nyårsklockan på Sollidenscenen på Skansen, något som gjorts sedan 1895. Åren 1934–1955 sändes recitationen också i radio, och sedan år 1977 har den sänts av SVT. Recitatörer har bland andra varit Anders de Wahl, George Rydberg, Jarl Kulle, Margareta Krook och Jan Malmsjö. Andra TV-program förknippade med nyår är Grevinnan och betjänten som sänds på kvällen 31 december, Ivanhoe som sänds på eftermiddagen 1 januari (numera på TV3) och en nyårskonsert, framförd av Wienerfilharmonikerna. Tidigare sände SVT under många år backhoppning från Garmisch-Partenkirchen.

Historik i Sverige
Under vikingatiden sammanföll nyår med midvinterblotet. Det var redan då sed att avge nyårslöfte. Detta kunde ske på två sätt. Det ena var att tömma bragebägare, det andra var att svära vid en galts borst.

Varför är Nyår 1 januari?
Att just 1 januari är nyårsdag är en rest från Romarrikets dagar. Från början var nyårsdagen 1 mars, men rikets expansion gjorde att man behövde fler månader på sig att planera fälttågen (vilket man gjorde vid nyår) - därför flyttades nyårsdagen två månader bakåt.

 

Högtidsdagar brukar ligga i samband med brytningstider. När solen vänder och det blir ljusare infaller julen, när dag och natt är ungefär lika långa är det Jungfru Marie Bebådelsedag och när solen står som högst är det midsommar.

Därför kan det tyckas märkligt att lägga nyårsfirandet i skiftet december – januari då det är väldigt lite som händer i naturen. Det är långt kvar till vår och vintersolståndet har redan varit.

Vi kan också i månadernas namn se att det här med nyår i januari troligtvis inte är det man firade från början. Månaden december borde ju vara den tionde månaden (dec = tio) och oktober den åttonde (okt = åtta). Och så var det faktiskt från början, men då måste vi gå mer än tvåtusen år bakåt i tiden och hamnar då i Romarriket.

Före Julius Ceasar var den romerska kalendern svårbegripbar med månader och år som dåligt stämde överens med de naturliga månaderna (månens varv runt jorden) och det naturliga året (jordens bana runt solen). Det romerska året hade tio månader där mars var den första och december var den tionde och sista. Att tiden mellan sista december och första mars inte hade några namn förklaras så här av Lars Olof Lodén: Enligt en fantasifull förklaring skulle den tid som förflöt mellan slutet av December och början av Martius vara att betrakta som "död" och alltså inte behöva innehålla några namngivna månader.

 

Någon gång på 700-talet flyttades januari och februari till kalenderåret som de två sista månaderna (det är för övrigt därför som februari är skottmånad) – mars var fortfarande årets första månad.

Vid det romerska nyårsfirandet (1 mars) tillträdde konsulerna sina poster och de började planera för de fälttåg som arméerna skulle dra iväg på. När riket växte blev 1 mars alldeles för tidigt att för denna planering och man blev tvungna att flytta konsulernas tillträde två månader bakåt på året. Runt 150 f.Kr. bestämdes att konsulerna skulle tillträde 1 januari och då firade man det nya året då istället.

När sedan den julianska kalendern infördes under Julius Ceasar 45 f.Kr. blev 1 januari officiellt nyårsdag i det romerska riket. Viktigt att komma ihåg är dock att romarna såklart inte räknade åren utifrån Jesus födelse (han var ju inte född än) utan med utgångspunkt i vem som var konsul när året började

Egentligen är ju nyårsfirande vid månadsskiften en rent administrativ åtgärd. Om vi skulle följa solens gång (vilket vore mer naturligt och mer rytmiskt) finns fyra bra tillfällen att fira: vårdagjämningen, sommarsolståndet, höstdagjämningen och vintersolståndet.

Således har nyårsdagen infallit på olika datum i olika kulturer i olika tider. I Sverige var det främst 25 december och 1 januari som gällde, med övervikt för det senare. Dock var det ytterligare ett problem – att olika länder följde olika tideräkning. I den katolska delen av Europa hade man gått över till den gregorianska kalendern 1582 och helt enkelt strukit elva dagar i almanackan. Så här skriver Göran Hägg träffande: För den som reste i Europa i början av 1700-talet bör förvirringen ha varit total. Centrala Sverige, Londontrakten och Nordtyskland hade nyår 1 januari, som emellertid inföll 12 dagar efter 1 januari i resten av världen. På sina håll på de Brittiska öarna höll man fast vid 25 mars efter Florensmodellen, men fortfarande ett annat 25 mars än i Florens. Och bland den svenska allmogen i till exempel Värmlands finnskogar användes ibland fortfarande träalmanackor som räknade året från 25 december, som inte var 25 december i resten av världen.

 

I mitten av 1700-talet införde så till sist även Storbritannien och Sverige den gregorianska kalendern och den 1 januari blev samma dag över hela Europa (utom i Ryssland som inte bytte förrän 1917).

Men bara för att de allra flesta i Europa firar nyår 1 januari så är det inte så i resten av världen. Det iranska nyåret Nouruz firas vid vårdagjämningen, det judiska i september eller oktober, det hinduiska (Diwali) i november eller december och så vidare.

Några nyårsdatum
Afganistan - 20 mars (*), Nouruz
Antikens Rom - 1 mars
Assyrien - 1 april (år 6754)
Bahái - 20 mars (*) (år 163) Nouruz
Berber - 12 januari 2004, (år 2954)
Buddhism - 7 januari 2004 (år 2547). 13-14 april (år 2547) beroende på ursprung, kultur och etnisk bakgrund i olika länder.
Tibetanskt nyår 21 februari 2004, Losar
Etiopisk - 11 september (år 1997), 1 Maskaram
Hinduism - 14 april 2004, Vaisakhi (Solkalender)
Indien - 22 mars 2005
Iran - 20 mars (*) Nouruz (år 1383)
Islam - 22 februari 2004 (år 1425 E.H.), Al Hijra
Jainism - 5 november (år 2529), 26 oktober (år 2530)
Japan - 1-3 januari 2003
Judendom - se Rosh hashana
Kina - dels 1 januari, dels (vårfestivalen, det traditionella nyåret) någon gång i januari-februari (olika från år till år)
Koptisk-ortodoxa kyrkan - 11 september 2004 (år 1721)
Kristendom - 1 januari (gregoriansk kalender), samt 14 januari 2004 (juliansk kalender)
Kurder - 20 mars (*), Nourux (år 2710)
Sikhism - 14 mars 2004 (Nanakshahi äran 536 börjar), Vaisakhi
Sydkorea - 22 januari 2004
Tadzjikistan - 20 mars (*), Nouruz
Thailand - 1 april 2004, Song Kran
Vietnam - 22 januari 2004
Zoroastrism - 20 mars (*) Nouruz (år 1374 A.Y.)

(*) Då man firar Nouruz vid solens exakta position vid vårdagjämningen, kan nyåret inträffa 20, 21 eller 22 mars.

Här hittar du goda nyårsrecept.

Här kan du läsa om champagnens historia

 

GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina bloggläsare och ser fram emot ett nytt år tillsammans med er! 

Kramisar Kim

HÄR KAN DU LÄSA FLER INTRESSANTA FAKTAINLÄGG

Andra världskriget
Davidsstjärnan/Judestjärnan
Svastikan/Hakkorset 
Motståndsrörelsen under Andra världskriget / Andrée "Dédée" de Jongh
Yvonne Cormeau (forts motståndsrörelsen 2:a världskriget)
Vélodrome d'Hiver-räden i Paris
Koncentrationsläger

Kina:
De första Kinesiska Skrivtecknen
Kinesiska murens historia
Hund i Kina
Några kinesiska uppfinningar, bland annat stigbygeln
Kinas förste kejsare
Terrakottaarmén på Östasiatiska museet i Stockholm

Pompeji
Pompeji i ruiner

Frankrike:
Slottet Versailles fontäner
Giljotinen ett löpande-band-mordredskap

Champagnens historia
Flykten till Varennes / Franska Revolutionen
Eiffeltornet i Paris, Världsutställningen 1889
Frihetsgudinnan i Frankrike och USA

Mat:
Världens äldsta snabbmat

Bantning:
Bantning ur historisk synvinkel

Romarriket:
Historiska fel i filmen Spartacus

Kejsar Hadrianus

Roms sju kullar och Roms födelse

Alla vägar bär till Rom...

Kronprinsessan Victorias anfader:
Jean Baptiste Bernadotte sedermera Kung Karl XIV Johan

Brudklänningens historia:
Visste du att det var Storbritanniens drottning Victoria som gjorde vit brudklänning till ett mode? Om detta och mycker mer kan du läsa här.

Fakta om Fotboll:
Fotbollens historia

1800-talets Facebook:
Tänk... redan på 1800-talet fanns en form av Facebook

Fakta om Klotter: 
Klottrets historia går långt tillbaka i tiden.

Svensk Koloni:
Den svenska kolonin Nya Sverige i Amerika

Venedig, sagornas stad:
Venedigs historia, fakta och reseinformation

Titanic:
Läs om skeppet Titanics sorgliga historia

Midsommarafton:
Varför firar vi Midsommar?

Konfliktdiamanter:
Blodig Diamant, en skrämmande berättelse.

Vampyrer:
Här kan du läsa om Vampyrer, Greve Dracula och Twilight

Fakta om Egypten:
Mumier
Tutankhamons kläder
Howard Carter fann farao Tutankhamons grav

Fakta om Ecuador/Peru:
Krympta huvuden

Internet:
Internetanvändning

Digerdöden/Svarta Döden/Pesten
Här kan du läsa om Digerdöden

Stigbygelns historia
Här får du veta mycket om stigbygeln, sadeln och hästens historia.

Bluehenge och Stonehenge
Några av västvärldens mest berömda stensättningar

Tobakens historia:
Här kan du läsa om tobakens historia, men också om rökningens konsekvenser.

Om flaskvattens konsekvenser:
Giftigt flaskvatten

Persien
Marathon och Persien

Lund:
Domkyrkan i Lund, fylld av mystisk och märkliga ting.

Fakta om Nya Zeeland:
Maorierna, Nya Zeelands urinvånare. Folkets historia samt tatueringskonst.
Jordbävning i Christchurch Nya Zeeland

Sveriges sista avrättning:
Årsdagen av den första och sista avrättningen med vår svenska giljotin

Chokladens historia:
Här kan du lära dig mycket om chokladens historia.

Julens historia och traditioner:
Varför firar vi julafton, juldagen, advent? Här kan du lära dig mycket av våra svenska jultraditioner
Vad är det för skillnad på marsipan och mandelmassa? Vill du göra din egen marsipan, gå på marsipanskola? Här hittar du alla svar.
Julmat över hela världen
 
Nyår
Nyårstraditioner, mat, champagne med mera 


Böcker
Nu är det bevisat att böcker är lugnande
Djävulsbibeln och Silverbibeln
Turboförfattare: George Simenon och Saw Alonzo
Nora Roberts, otroligt produktiv författare

Växthuseffekten
Växthuseffekten, vem kom på ordet och vad innebär det?

Alla hjärtans Dag
Vet du varför vi firar Alla hjärtans dag?

Internationella Kvinnodagen
Internationella Kvinnodagen
 
BÖRJA BLOGGA
Kom igång att Blogga, läs här

Japan
Jordbävningen i Japan 11 mars 2011

Radio
Radions historia

Elisabeth Taylor
Elisabeth Taylors liv

Babylon
Babylons hängande trädgårdar

Påsk
Varför firar vi påsk?

Skånsk djungel
Dalby Hage / Dalby Söderskog

Framgångssaga
Bli en ny Camilla Läckberg!






Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Boktips: Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear

 

Det här är en bok som jag säkert aldrig hade plockat till mig själv i bibliotekshyllan. Men som tur är har jag en bibliotekarie som vet vad jag tycker om. Hon hade lagt ned den här ljudboken tillsammans med alla de faktaböcker jag hade beställt.

Jag älskade Maisie Dobbs från allra första raden. Bokens starka huvudperson, hennes hjärnvilja och hur hon modigt går mot strömmen imponerade på mig. Maisie Dobbs och den tid hon lever i känns levande, hon blir min vän och låter mig vara med och uppleva det hon gör. 

Jag har blivit en stor fan till Jacqueline Winspear och väntar med iver på hennes nästa bok om Maisie Dobbs. Hittills har det tyvärr bara kommit ut tre stycken.

För alla som älskar Agatha Christie och Alexander McCall Smith kommer nu Jacqueline Winspears böcker om Maisie Dobbs. Handlingen utspelar sig på 1930-talet i London och Maisie Dobbs är en ung, modig privatspanare som med sin intelligens och klokhet löser fall som polisen går bet på.
Unga, modiga Maisie Dobbs har nyligen startat sin egna privatdetektivbyrå i London. Året är 1929 och Maisie är på många sätt en ovanlig person. Hon är kvinna och  privatspanare och hon började sin bana med att arbeta som  tjänsteflicka i ett aristokratiskt hem i London. Tack vare sin husmors försorg, som såg att flickan hade läshuvud, fick hon studera i Cambridge och tog sedan tjänst som sjuksköterska under första världskriget. Där träffade hon en läkare som blev hennes stora kärlek men han försvann under kriget. Detta gör att Maisie, trots sin ungdom,  besitter en visdom, erfarenhet och styrka som kommer väl till pass i hennes första fall. En krigsveteran dör plötsligt efter att ha skrivit över alla sina tillgångar på ett hem för krigsskadade unga män. Maisie kontaktas av mannens svåger som misstänker att hans hustru är otrogen och vill att Maisie ska skugga kvinnan. Det visar sig att hon i själva verket varje dag reser med bussen till den plats där hennes bror ligger begraven.
Jacqueline Winspear är född och uppvuxen i England men lever idag i Kalifornien med sin man. Hittills har tre böcker om Maisie Dobbs utkommit och alla har legat på de amerikanska bästsäljarlistorna.

Här ser du de andra två böckerna:

Att berätta om den här författarens otroligt fina böcker, är min lilla nyårsgåva till dig kära bloggläsare. Hoppas du tar dig tid att läsa dem och att även du kommer att älska böckerna om Maisie Dobbs.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Downtown Abbey

Downton Abbey är en tv-serie som jag älskade redan från allra första avsnittet:



"Det är en slags moderniserad Upstairs and Downstairs och skildrar livet på det stora godset Downton Abbey. I verkligheten sörjde det slottet för 250 personer liv och leverne under den här tiden.
Robert Earl of Grantham (Hugh Bonneville) och godsets ägare har ”tyvärr” bara tre döttrar. När arvtagaren, en kusin, omkommer på Titanic så betyder det att Dwonton kommer ärvas av en obetydlig advokat Matthew Crawley, en okänd kusin till Robert. Döttrarna skulle bli lottlösa. Det sprider förstås en viss förstämning hos släkten , att godset skulle ärvas av en enkel medelklass figur. Under ledning av Roberts mor den magnifika Violet, strålande spelad av Maggie Smith, försöker de få honom att verka för att Matthew inte blir arvinge. Robert är fast, det är han som är arvingen och att byta det är att gå emot något större som att göra uppror mot historien. Men tänk om man kunde får den äldsta dottern Mary att gifta sig med Matthew då skulle saken vara biff!!
Ja som ni förstår så finns här många av de ingredienser som vi vill finna i engelska tv-serier av den här typen. Rikedom, överflöd, kärlek, besattenheten av klasser, alla dessa koder och vad man skall göra för att var på rätt sida om linjen. Fantastisk inredning, makalöst vackra kläder. Varje avsnitt kostar 10 miljoner att spela in!" (Hämtat från En trave böcker, läs hela texten här.)

Tycker om den här typen av kostymfilmer, som skildrar en sann historia. Kanske för att det är så jag skriver mina böcker, väver ihop en berättelse runt en riktig historisk händelse.





Här kan du se mer om Downtown Abbey på Svt1. Har du ännu inte sett serien har du chans att se två program som sänds senare i veckan. 

Ja, nu vet du vad du har gått miste om ifall du inte har sett serien från start. Har du sett serien skulle det vara roligt att höra vad du tyckte om den!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Skrivprocess: Skriv mindre!

Skriv mindre kanske låter som en dålig uppmaning om du går omkring och bär författardrömmar inom dig. Men med de orden menar jag inte att du ska skriva mindre antal timmar per dag/vecka, utan jag talar om något helt annat.

Att jag tar upp det här ämnet är för att jag vet att det är många som har svårt att skriva en hel bok, de har början och slutet men får inte till det i mitten.

Ett bra tips är då att skriva mindre, alltså kortare noveller istället för tjocka romaner. Då har du möjlighet att väva ihop en tät berättelse på mindre antal sidor än om du skulle skriva en tjock bok. Dessutom får du känna tillfredsställelsen av att ha lyckats åstadkomma en helt färdig berättelse, från början till slut och även fått till mitten bra. Det övar upp ditt skrivande och gör att du kommer att skriva längre och längre berättelser. Till slut har du tillräckligt många sidor för att det ska bli en rejäl roman.

Har hela mitt liv skrivit små korta noveller. Ofta när jag är väldigt skrivsugen och inte har tid att sätta mig för att skriva på min bok, då skriver jag en novell istället. Längden varierar, beroende på hur många ord som väller ur mig. Nu för tiden lägger jag de korta novellerna här på Tänkvärda Berättelser. De längre novellerna stoppar jag i byrålådorna, de kan vara bra att ha en dag.

Att skriva mindre, kortare noveller är också ett sätt att öva upp ditt språk, miljöskildringar, personskildringar och få till flyt i berättelsen.

Om du tycker det låter som ett dåligt förslag att skriva noveller när det enda du vill är att skriva en bok, tänk då på att många korta noveller blir i slutändan till en tjock bok!

Lycka till!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Favoriter i repris: lär känna författaren Kim M Kimselius

Ibland skriver jag små korta noveller här på min blogg. Idag har jag samlat alla under rubriken "Favoriter i repris". Vet att alla bloggföljare inte har varit med ända från starten av min blogg och därför kan hitta nya noveller här. 

Under rubriken Tänkvärda Berättelser på min blogg blandar jag fantasi och självupplevda saker. Här lär du känna mig som privatperson, min familj och får ta del av mitt liv och min fantasi.
Nyaste inläggen hittar du längst ner här på sidan.

Känner du mig...
...vet du vem jag är? Innerst inne...
Vet du att jag gråter när jag hör en ambulans, eftersom jag vet att någon mår dåligt och kanske inte kommer att klara sig...
Vet du att varje gång jag möter, eller blir omkörd av en motorcykel, griper skräcken tag i mig och jag mår illa, eftersom både min kusin och syster har dött i motorcykelolyckor...
Läs inlägget här 

Min källa till inspiration
Om det inte hade varit för min man, Jan, hade jag nog aldrig blivit etablerad författare. Visst hade jag redan som åttaåring bestämt att jag skulle bli författare och jag skrev. Som tonåring trodde jag inte längre på mina berättelser och stoppade dem i byrålådan och behöll drömmen inom mig. Så kom Jan.
Läs inlägget här


Sista dagen
Det var hennes sista dag i livet, men det visste hon inte när hon vaknade med ett leende på läpparna. Lojt sträckte hon ut sig likt en katt i den solstråle som letat sig fram genom fönstret. Hon njöt av solen och väderleksutsikterna, som hade lovat strålande solsken och mycket varmt. Hon älskade solen! Det skulle bli en perfekt dag för en tur med motorcykeln.

Läs inlägget

Tider som flytt
Hon tummade på sin virkade sjal, den var nött och solkig samt full av hål. Hon försökte förklara för personalen att sjalen var trasig, men de sa bara att den skulle vara så. Men inte kunde sjalen vara full av hål, då skulle den inte värma henne.
Läs inlägget 

En olycka händer så lätt
Tidigt i morse fick jag ett telefonsamtal från min snart 88-årige far. Skämtsamt sa jag: "Det måste vara dåliga nyheter när du ringer så här tidigt på morgonen". När han svarade: "Ja tyvärr har jag dåliga nyheter", kändes det som om hjärtat stannade på mig. Läs inlägget 

När fantasin tar över...
Min häst är den vackraste som finns. Den är isabellfärgad, gyllengulbrun med vit man och svans, vit strimma och de fyra benen är vita just precis lagom högt upp. Sådär som om hästen har vita sockar på sig. Läs inlägget här

 






 

Svårigheter är till för att övervinnas
Ända sedan tonåren har jag haft orden "Svårigheter är till för att övervinnas" uppsatta på väggen. Varje gång något har tagit emot har de här orden fått mig att ta nya tag.  Läs inlägget här

Min pappa en krutgubbe
I år blir min pappa 87 år. Fotot på min pappa är från hans 85-årsdag. Han står tillsammans med sina pigga systrar Titti (Ingrid) och Elvy. Visst är han stilig för att vara 85 år på den här bilden. (Mamma hade dött ett halvår tidigare.) Den som stod för läsandet i vår familj var mamma, men pappa berättade sagor, när han var hemma.   
Läs inlägget här

En bit av paradiset
Funderar ofta på om andra människor ser omgivningen på samma sätt som jag gör. Om de njuter av att bara finnas till, av en "ogräsblomma" som plötsligt dyker upp i rabatten och är den vackraste av alla blommor där, eller om de går genom livet utan att se allt det där?
Stannar andra människor upp och bara andas, ser sig omkring i naturen och njuter, eller rusar de bara på? Läs inlägget här

 

Min mamma är en ängel
Mamma berättade ofta att hon alltid tyckt om att skriva och när jag slog igenom som författare sa hon: "Det har du från mig!"
Men eftersom jag aldrig sett henne skriva, trodde jag inte på henne. Men det kanske inte var så konstigt att hon inte hade tid att skriva, med oss fyra busiga ungar och hemmet att sköta.  Läs inlägget här

 

Död, sorg, smärta och o Livsglädje
Mina fötter slogs undan och jag föll till marken, samtidigt som jorden rämnade och jag föll ned i ett stort hål. Tiotusen hjärtinfarkter slog till mot mitt hjärta och ett blödande magsår slog upp. Någon bankade med boxhandskar i min mage och mitt bröst, samtidigt som en stor stark hand fattade tag om mitt hjärta och kramade så hårt att det kändes som om hjärtat skulle gå i tusen bitar.
Läs inlägget här






Äppelfrossa
Just nu kör jag runt i Skåne och föreläser, tankarna flyger runt i huvudet och ett minne dök upp i morse: Äppelfrossa. Nu ska jag berätta för dig vad det innebär.
I min familj har det alltid varit noga att ta vara på vad naturen bjuder på och att inte slösa med naturens resurser. Det har kommit helt naturligt, utan tjat, redan från barnsben och det sitter fortfarande i, tack och lov! Läs inlägget här

 
 

Min syster vandrar på himlens blomsteräng
För fyra år sedan dog min syster. En bilist såg sig inte för när han gjorde en vänstersväng och körde rakt på min syster. Min mamma blev förtvivlad, satte sig ned för att dö och dog efter en tid...
Läs inlägget här

  


Farmor
Min farmor hade stor betydelse för mig när jag var liten. Hon bodde i huset bredvid vårt, hon ägde affären som låg huset bredvid hennes. Hela min värld kretsade runt denna lilla yta på jorden.
Farmor och farfar hade ett stort, magiskt hus, med långa garderober som sträckte sig runt huset. Mörka, mystiska, spännande platser när jag var barn, men också skrämmande, läskiga, otäcka. Med andra ord, platser som väckte fantasin.
Läs inlägget här


En solstråle har slocknat
Idag begravs min gudsons förstfödde, min brors sonson och min snart 88-åriga fars barnbarnsbarn.
Lille William blev bara tre år, efter att i halva sitt liv ha kämpat mot cancer gav han till slut upp. När det såg ut att vända och sjukdomen verkade vara besegrade, somnade han in lugnt och stilla i sitt hem.
Läs inlägget här 


Andar, spöken, finns de?
Ni som har läst mina böcker om Kimberlie och Andys äventyr på Nya Zeeland, vet att det ingår lite andar och andra spännande saker i handlingarna. Vissa människor tycker sådant är löjligt och tror inte på andar, men jag är en sådan där person som både ser och talar med andar, på deras villkor.
Idag har jag varit och besökt goda vänner. När jag var i deras hus för första gången, berättade jag att de hade en ande. En grå gammal farbror som gladdes åt de nya ägarna.
Läs inlägget här
 

Var rädda om varandra!
Vi vet inte vilken dag som är vår sista, hur många dagar av vårt liv som är kvar.
Därför gäller det att ta vara på dem, varje stund. Njuta av dem tillsammans med vänner, familj och sina djur.
Inte kasta bort dyrbara minuter på struntsaker, ovänskap, tjafs och annat oviktigt.
Läs inlägget här


Ungdomlig iver / Milstolpar i livet
Med ungdomens iver tar vi oss an livet. Ivrigt väntar vi på första skoldagen. Tänk att få köpa allra första skolväskan, få åka skolbuss för första gången, träffa sina nya klasskamrater...
Tänk att få fylla TIO år. Det är stort. Plötsligt har jag inte bara en siffra i min ålder utan två!
Läs inlägget här

Tänk om jag inte hinner
Orden tumlar runt inom mig, nya idéer dyker upp. Flitigt antecknar jag, skriver första kapitlet eller sista kapitlet till någon ny bok och då dyker ännu en ny idé upp.
Glädjerusig antecknar jag, skriver, låter fingrarna löpa som maratonlöpare över tangenterna, timma efter timma. Pustar ut när orden lämnar mig för en stund.
 Läs inlägget här

Höstliga tankar
Idag har hösten gjort sitt intåg. Gräset knastrade fruset under mina fötter och den fodrade jackan kom på för första gången på länge.
Det är inte lika motiverande att stiga upp när mörkret pressar sig mot fönstret, men när väl morgonförberedelserna är klara och jag stiger ut får jag min belöning. Ännu ligger dimman tät över sjön när jag och hundarna vandrar ned mot den.
Läs inlägget här

Dagen är min
Tystnaden ligger runt mig. Det är inget obehagligt, bara en tystnad fylld av förväntan. En ny dag har börjat. Den här dagen är min att fyllas med precis det jag vill att den ska innehålla. Jag kan välja att sitta vid datorn hela dagen och låta fingrarna löpa fram över tangenterna, forma ord, meningar och bygga vidare på min berättelse.
Läs inlägget här

 Bara en hund, men sorgen sliter i mitt hjärta
"Min" Theo finns inte längre. Den lille valp som fick namnet efter huvudpersonen i mina böcker om Theo och Ramona. En av de valpar som var min favorit och som jag gärna hade velat behålla själv.
Läs inlägget här



En skrämmande händelse
Det var en ljuvlig sommardag, solen strålade från en blå himmel med små bomullstussar till moln. Mellan trädens stammar glittrade sjön inbjudande när jag stannade bilen vid det stora huset, långt ute på landet.
Läs inlägget här


Ålderdom/Ungdom  
Idag hade ungdomarna varit hemska mot henne. De hade först skrattat åt henne där hon kämpat sig uppför backen med sin rullator. Sedan hade de börjat följa efter henne. De hade kallat henne för häxa, kärring och sådana ord som hon aldrig skulle ta i sin mun. Om hon hade talat så, använt de orden, när hon var barn, hade hon fått tvätta munnen med såpa.
Läs inlägget här

Förändringen / Stroke
Som vanligt vaknade hon med ett leende på läpparna och studsade upp ur sängen. Men det var ingen vanlig dag, för hur hon än försökte stiga upp föll hon bara tillbaka i sängen igen.
Till slut gav hon upp och väckte sin man. Med ett generat skratt berättade hon att det verkade vara något fel, hon kunde inte ta sig upp. Då var det han som studsade upp ur sängen och genast stod vid hennes sida. "Mår du bra?" frågade han och hon svarade skrattande att hon mådde jättebra. Hon kunde bara inte komma upp ur sängen.
Läs inlägget här  

Att välja...
Hon hade beslutat sig, det hade hon. Men ännu hade hon möjlighet att ändra sig. Ännu hade hon inte tagit steget.
Hon väntade. Kanske någon skulle hindra henne i sista stund. Var det därför hon väntade? Ville hon att någon stoppade henne?
Läs inlägget här

Döden knackar på
Njuter av att känna solen värma min kind och vinden rufsa om mitt hår. Det är inte alla som kan göra det längre. Det gäller att ta vara på den tid vi har, för den är alldeles för kort för en del, och ingen av oss vet när det är vår tur att lämna denna jord. Igår var det min käre svåger Stig som lämnade oss. Hela hans familj fanns runt hans dödsbädd och försökte skänka honom kärlek och värme i hans sista stund på jorden.
Läs inlägget här




När orden inte räcker till...
Hur tröstar man någon som mist sin livskamrat sedan drygt femtio år...?
Finns det några ord som överhuvudtaget kan trösta när man mist någon man älskat innerligt i så många år?
"Livet går vidare!" Visst, livet går vidare, men aldrig mer på samma sätt, aldrig mer med samma person.
Läs inlägget här

För bara en timma sedan...
För bara en timma sedan var hon glad och förväntansfull. Då fyllde fågelsången hennes bröst med glädje. Hon hade planer för framtiden, ja hon hade även planer för den närmaste timmen...
För bara en timma sedan packade hon ned det sista i väskan. Vände och vred den nyinköpta baddräkten, undrade hur hon skulle se ut i den när kroppen blivit lagom gyllenbrun. Hon stängde locket och drog åt remmen. Adresslappen satt redan på. Allt var förberett. Hennes man hade gått för att hämta bilen och köra fram den till porten. Snäll och omtänksam som alltid.
Läs inlägget här

På ett ögonblick
Det var en underbar försommardag, den första riktigt varma dagen. Redan dagen innan hade han bestämt sig för att ta en tur på motorcykeln, en liten kort tur, eftersom det var årets premiärtur med hojen.
När han väl gränsat motorcykeln och kände fartvinden omsluta kroppen, lockades han att fortsätta turen. Han bestämde sig för att köra vägen mellan Hindås och Lerum.
Det var en populär väg för motorcyklister, eftersom vägen slingrade sig fram mellan sjö och skog, upp och nedför backar. En väg som fick det att killa i magen många gånger, samtidigt som den var en fröjd för ögat.
Läs inlägget här

Se mig!
Vad ser ni systrar. Vad ser ni systrar, vad ser ni säj. ... Förklara vad ni ser när ni ser på mej. En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick, Osäker om vanor, med frånvarande blick. Som spiller ut maten och inte ger svar när ni muttrar om henne som aldrig blir klar. Som inte ser ut att märka vad ni gör Och ständigt tappar käppen och inte ser sig för. Som viljelöst låter er göra hur ni vill, Med matning och tvättning och allt som hör till. Är det så ni tänker när ni ser mej säj?
Öppna ögonen systrar, titta närmare på mej. Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still. Som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.
Jag är ett tioårs barn med en far och en mor, Som älskar mej och min syster och bror.
En sextonårs flicka smäcker och grann, Med drömmar att snart få möta en man. Läs inlägget här
Imorgon!
Imorgon kommer jag och hälsar på, sa sonen till sin far.
Lovar du, sa den gamle mannen och kände hoppet stiga inom sig, som så många gånger tidigare. Den gamle mannen visste att han inte borde känna så stor förväntan och glädje, eftersom det oftast inte blev så mycket av sonens löften.
Självklart, pappa. Den här gången ska ingenting få komma emellan. Jag lovar.
Den gamle mannen bet sig i läppen för att hindra sig från att berätta. Det kunde vänta till imorgon. Då skulle han berätta vad läkaren hade sagt. Det var inga nyheter någon borde få höra på telefon. Då ses vi imorgon då, sa den gamle mannen och hörde klicket i sitt öra när sonen lade på. Han satt kvar med telefonluren i handen en lång stund, som om han genom att hålla i luren fortfarande var sammankopplad med sonen. Till slut lade han ner luren och lyssnade på tystnaden som bredde ut sig som ett kvävande täcke. Han borde sätta på radion, eller tv:n. Han borde göra något. Men det var ingen idé. Ingenting var någon idé längre. Förutom sonens besök.
Det var länge sedan nu, alltför länge sedan. Nog var det minst ett år sedan sonen varit här? Den gamle mannen mindes inte riktigt, men han visste att det hade varit sommar och det var inte den här sommaren som just tagit slut, utan sommaren dessförinnan, eller kunde det vara för ännu längre sedan?
Men han ringer ibland, sa den gamle mannen, och försvarade sin son inför sina egna förebrående tankar som var på väg att poppa upp. Ändå lyckades en tanke stiga upp till ytan: Ja, men hur ofta ringer han? En gång om dagen, en gång i veckan, en gång i månaden, en gång i halvåret... 
Läs hela inlägget här

Förklädd skönhet. En berättelse om andar.
Redan från utsidan insåg hon att de hade hittat sitt drömhus. Hon smög handen under sin mans arm, kramade den, såg upp på honom och log. Han såg på henne med ett stort leende och nickade. Även han kände att de äntligen hade hittat rätt efter allt husletande.
De sa ingenting. De ville inte att mäklaren skulle förstå hur förtjusta de var, då kanske de inte skulle lyckas få ned priset.
Ska vi se trädgården först? undrade mäklaren och de nickade, medan deras ögon ivrigt tog in all grönska, alla små prång och bedårande byggnader som låg halvt gömda bland buskar och träd. De smala grusade gångarna ringlade fram genom trädgården.
Hennes fötter nästan flög fram av lycka. Här skulle hon kunna bo tills hon blev gammal. Hon stannade upp, vände sig om och såg på det gamla trähuset. Även det tycktes lika charmigt och ombonat som trädgården. Den som byggt huset måste ha tyckt om att snickra, för huset var utsmyckat med verklig snickarglädje, var mycket personligt och gav en varm känsla fylld av glädje. Läs hela inlägget här

Ändrade planer
Hon såg sig om i det lilla rummet. Hade hon glömt något? Den lilla blå väskan med vita kanter innehöll det allra viktigaste: En anteckningsbok, blyertspenna, pennvässare och radergummi. Hon såg nallen ligga i sängen och anklagande stirra på henne. Hon var för stor för den nu, ändå kunde hon inte låta bli att gå fram till sängen, plocka upp nallen och stoppa honom under armen. Han fick också följa med.
Hon röjde undan en bit på skrivbordsskivan och tänkte på sin mamma som alltid tjatade på henne att hon skulle städa sitt rum. Men hon älskade sitt belamrade skrivbord, hon visste var alla saker fanns och kunde lätt hitta det i någon av alla de högar som fanns där.
När hon lyft undan brev, högar med berättelser och pennor, fanns det en liten plats för henne att krypa upp på. Hon ställde sig på knä mot skrivbordsytan och sträckte sig fram mot fönstret. Försiktigt öppnade hon det, samtidigt som hon lyssnade på ljud inifrån huset. Ingen kom.
Läs hela inlägget här .

Säg vad jag ska göra...
Hon låg och tänkte på svärdotterns ständiga fråga: "Kan jag hjälpa till med något?" En fråga som ställdes i förhoppning om att inte behöva göra något. Svärdottern satt alltid vid köksbordet, med huvudet böjt över en tidning och mumlade fram frågan, knappt hörbar. Ibland retade hon sig på den unga kvinnan, men hon ville inte ha någon hjälp av en person som så tydligt visade att hon inte ville hjälpa till, även om hennes ord sa något helt annat.
Hennes tankar gick till den yngste sonens flickvän. Hon var som ett yrväder när hon for in genom dörren. Hennes ord var ständigt "Säg vad jag ska göra!" Hon backade inte för något, hon tog tag i saker och ting utan att fråga, hon satte sig aldrig ned när det var dags att laga mat, hon hjälpte till, skrubbade potatis, dukade fram, gjorde sås. Ja hon var en rejäl flicka att ha vid sin sida. Hon var glad för yngste sonens skull, men bekymrad över den äldste. Han fick slita i hemmet, medan hans fru satt försjunken i en bok, eller en veckotidning. Varför sa han inte till?
Hon kände en förändring i rummet och slog upp ögonen. Hennes man satt på en stol vid hennes sida och höll hennes slappa, orörliga hand. Han log när han såg att hon öppnat ögonen och strök henne försiktigt över kinden. Hon såg rörelsen, men hon kände ingenting. Jo, hon kände kärleken strömma mot sig i mannens blick och genom hans gest. Men hon kände inte beröringen. Hon hade inte känt någonting sedan bilolyckan.
Läs hela inlägget här .

Ensamhet och Glädje
Hon satt på bänken i köpcentret och såg människor skynda förbi. Alla hade bråttom, de släpade på paket, kassar och barn.
Mammor ryckte irriterat i de griniga små barnens händer och uppmanade dem att skynda på. Papporna bar surmulet påsarna med färgglada tryck från de olika butikerna i köpcentret.
En liten pojke satte sig trumpet ned på baken och vägrade stiga upp. Han lindade sina små armar framför bröstet och försökte göra sig så tung som möjligt när mamman skulle lyfta upp honom. När inte den taktiken fungerade blev han istället alldeles slapp i kroppen och lade sig på golvet. Mamman blev ursinnig och slet i pojken.
Hon tänkte på sin egen son. Så där skulle hon aldrig ha behandlat honom. Hon skulle ha satt sig ned på huk bredvid pojken och med lock och pock fått honom att resa sig upp. Hon skulle ha slutit honom i sin famn och viskat kärleksfulla ord, berättat att det snart var dags för jultomten att komma till alla snälla barn. Han som varit snäll hela året och skulle få många fina julklappar av tomten kunde väl vara snäll ännu ett litet tag. Det var så mycket som behövde göras innan jultomten kom och hälsade på, för visst ville han att det skulle vara fint hemma när de fick besök. Han ville väl att de skulle ha god mat hemma för att bjuda tomten på, kanske något gott att dricka, en fin julskinka, lite pepparkakor och julgodis förstås. Det var därför de gick från butik till butik och handlade och om han bara orkade ännu ett litet tag skulle han snart få vila.
Det var vad hon skulle ha viskat till sin son. Nu såg hon hur mamman gav upp och fräste några ilskna ord, innan hon reste sig upp, vände sig om till sin man och skrek att nu fick han ta hand om pojken. Mannen släppte paketen, böjde sig ned och slet upp pojken från golvet. Den lille pojken skrek hjärtskärande och såg rädd ut, som om han förväntade sig stryk och kanske var det precis vad som väntade honom när han kom hem.
Åter tänkte hon på sin lille son. Han skulle aldrig ha fått stryk, han skulle fått belöning när han kom hem, en kopp varm, god choklad med lite vispad grädde överst, så att han fick en sådan där ljuvlig liten söt gräddmustasch efter att ha druckit upp chokladen. Hon skulle kärleksfullt ha smekt bort gräddmustaschen, samtidigt som hon skulle ha stuckit till honom ännu en hembakad pepparkaka.
Läs hela inlägget här.

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Mandelmassa, Marsipan och Marsipangrisar

När julen kommer vill jag gärna ha en marsipangris, helst hemmagjord, för de smakar allra bäst. Det är min man som tillverkar marsipangrisarna.

Ett år höll jag helt upp med godis hela året och blev då lovad en marsipangris i julklapp. Det fick jag. Jan gjorde en stor sugga och massor av griskultingar av ett helt kilo marsipan. Alla med sina bakdelar doppade i choklad. Det var knappt jag hade hjärta att äta av dem, eftersom de var så fina. Du kanske inte vet det, men jag älskar grisar, även levande sådana och jag samlar på grisar i olika former, dock ej levande.

Man kan göra mycket mer av marsipan än vanliga grisar. Se på de här ljuvliga små barnen som inte är större än att de får plats i ett snäckskal.

Vad är då marsipan och vad är skillnaden på den och på mandelmassa? Här får du svaret:

Marsipan (tyska Marzipan, av italienska marzapane, ursprungligen 'ask (med sötsaker)', troligen av ett likabetydande arabiskt ord), blandning av mandel och socker, ofta tillsatt med t.ex. likör, citronskal och/eller rosenvatten och använd till (ev. chokladdoppad) konfekt, ibland formad till figurer. Marsipan framställdes redan under antiken, blandad med honung i stället för socker. Marsipan av nutida typ är känd från 900-talets Persien, anses ha introducerats i Europa under korstågstiden och omtalas i Sverige tidigast i biskop Brasks hushållsbok från 1520-talet. Under 1800-talet blev Lübeck och Königsberg internationellt kända för sin förnämliga marsipankonfekt. (Har ätit Lübeckmarsipan och den är mycket god.)

Mandelmassa, lika delar finmalen sötmandel och florsocker som arbetas samman med äggvita till smidig konsistens. I industriellt tillverkad massa för bl.a. bagerier, kallad bakmassa eller figurmassa, är en del av mandeln ersatt av aprikos- eller plommonkärnor. Massa med högre sockerhalt än 50 % får inte kallas mandelmassa. http://www.ne.se/lang/mandelmassa, Nationalencyklopedin, hämtad 2010-12-25.

Om du tycker om att baka med marsipan hittar du här många läckra recept.

Visste du att det finns en marsipanskola där du kan lära dig baka läckra bakverk och göra konstfulla figurer av marsipan? Kika in här om du är sugen på att få veta mer.

Att göra egen marsipan är inte alls så svårt som du kanske tror.
Du behöver dessa ingredienser:
200 gram sötmandel
2,5 dl socker
1 st äggVITA
1,5 msk kallt vatten
3,5 del florsocker
Vill du färga marsipanen behöver du också valfri karamellfärg.

Nu är det bara att sätta igång och göra marsipanen. Gör så här:
1. Skålla och skala sötmandeln. Låt den torka helt på hushållspapper, gärna över natten.
2. Kör mandlarna i en matberedare och tillsätt sockret, mixa till ett fint pulver.
3. Tillsätt äggvita och 1 msk av vattnet, kör tills du får en hård massa. Häll i florsockret i omgångar och tillsätt ev mer vatten. Färga med valfri hushållsfärg. Känns marsipanen torr går det bra att tillsätta några droppar vatten för att få den mjuk och smidig igen. Lycka till!

Kanske du redan är mätt på julgodis, marsipan och choklad? Men till nästa år kanske du kan tänka dig att göra din egen marsipan och dina egna marsipangrisar och vem vet, du kanske till och med har gått på marsipanskolan och kan åstadkomma sådana fantastiska marsipanfigurer som de små barnen.

Nu blev jag väldigt sugen på marsipan! Hoppas du har en underbar julhelg tillsammans med din familj.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se