Tror inte alla förstår hur enormt stort det är

"Jag tror inte alla förstår hur enormt stort det är, att som författare ha en egen monter på bokmässan av den storlek som Kimselius har." Detta var de avslutningsord Ingemar Lönnbom sa inför cirka 200 åhörare, efter vårt Historiska möte på Kulturcentrum tisdagen den 6 oktober 2009.
Fram till Ingemar sa de orden, har jag nog själv aldrig förstått det heller. Jag började 1998 med två titlar i B. Wahlströms monter, bland hundratals andra böcker och författare. 2002 startade jag eget förlag och fick den stora förmånen att "klämma in mig" på Bok i Blekinges monter på ett hörn bland 150 andra böcker. Andra dagen på den bokmässan fick jag ett eget bord, eftersom jag drog så mycket publik (eller kanske var det för att de som tittade på mina böcker skymde alla andras?!). Några år hade jag eget bord I Blekingemontern och trivdes med gemenskapen. Men plötsligt skulle Blekinge inte ha någon monter längre. Jag hade turen att ett förlag letade någon att dela sin monter med, Bäckströms förlag. Året därpå tog jag över halva montern, nästa år övertog jag hela montern och sedan dess har jag haft egen monter på bokmässan. Har inte ens reflekterat över att det är något stort för en författare att ha en stor egen monter. Jag har bara njutit av att se alla mina böcker samlade och exponerade alldeles för sig själva. (För ni vet väl att jag inte skriver böckerna till er, mina läsare, jag skriver dem till mig, för att jag ska kunna ha dem i MIN bokhylla.) Anstormningen av besökare är också stor. På årets bokmässa satt jag som klistrad på stolen i fyra timmar på lördagen och tre timmar på söndagen med kö. Något jag tyckte var jätteroligt. Mina Göteborgsvänner och släktingar tyckte nog det var mindre kul, eftersom de inte ens kunde komma fram och hälsa på mig.
Mina författarkollegor vet också alltid var de ska hitta mig, om jag inte är iväg och föreläser någonstans på mässan.
I år hade jag fyra stycken som arbetade åt mig i montern, jämfört när jag startade i Bok i Blekinges monter, där det knappt fanns tid för någon paus alls, eftersom jag skötte allt själv. Det känns jättekul att det går så bra!
Bokmässan är ett utmärkt tillfälle att möta mina läsare och fans, få höra deras kommentarer och förslag på nya böcker. Något som utvecklar mitt skrivande.
Redan nu planerar vi inför nästa års bokmässa. Bokade montern redan innan vi åkte iväg från Bokmässan. Ska bli spännande att se hur vi ska bygga upp montern nästa år. Det gäller att variera sig på något sätt. Nästa år blir temat "Romartiden"...
I början hade jag tidsenliga kläder, eftersom jag skriver historiska äventyrsböcker. I år försökte jag också ha lite Kina-inspirerat, eftersom "Kinesiska Draken" var årets bok. Få se hur det blir nästa år. Kanske kommer jag att gå klädd i rustning, toga, eller något annat intressant.
Hoppas vi ses!
Kramisar Kim

Skrivsugen, skrivsugen, skrivsugen

Tänk att det alltid är så många andra "måsten" när jag bara vill skriva. Men det är väl så det är när man har eget förlag.
Idag har förmiddagen gått åt till en mycket trevlig journalist från Sydöstran som intervjuade mig angående Sociala medier, något jag är ny på, och upptäcker mer och mer för varje dag. Det är en spännande värld, men det tar också en hel del tid ifrån skrivandet, något jag tror mina fans inte tycker om, eftersom de knappt kan bärga sig tills nästa bok kommer ut, fastän det nyligen kommit ut TVÅ nya böcker på en gång. Men jag gör vad jag kan, redan i början av nästa år kommer 2:a delen i Kimberlie-serien. Idag fick jag skissen på omslaget och tycker den är så fin att jag lägger in den här på bloggen och på många andra ställen. Mats Minnhagen är en utomordentlig duktig illustratör och det ska bli väldigt spännande att se hur han bemästrar mina historiska böckers omslag. Så kära fans, det är inte bara ni som längtar och är nyfikna, även jag längtar och är nyfiken. Vad ska Theo och Ramona ta sig till i Romartiden, vilka hemska händelser kommer de att uppleva. Endast Theo och Ramona vet, och de tänker inte berätta något i förväg förrän jag sätter fingrarna till tangenterna och börjar berätta deras historia. Ha tålamod, det har jag.
Många kramisar från Kim

S:t Knuts Gille 6 oktober 2009

Igår var jag, Katarina Mazetti och Margareta Skantze på Kulturhuset i Ronneby och pratade om historiska böcker och våra författarskap, tillsammans med Ingemar Lönnbom. Salongen var full, 180 besökare, som alla var entusiastiska och gav bra respons på våra föreläsningar. Kvällen började med att var och en av oss fick berätta lite om oss själva och vårt skrivande. Därefter var det paus med förfriskningar. I pausen fick vi signera böcker och prata med publiken. Mycket trevligt att höra alla kommentarer, som var positiva.
Därefter satte vi igång igen. Nu var det diskussioner, där Ingemar ställde frågor och vi stod för svaren. Ibland var det kluriga frågor, men också roliga. Efteråt träffades arrangörerna och vi som deltagit för att äta en bit mat och prata igenom kvällen. Jag var jättenöjd med kvällen. Lite besviken dock att de filmer som togs inte blev vad jag hade förväntat mig utan bara små korta snuttar som bryts av mitt i mina meningar. Få se om jag kan göra något av det för att lägga på YouTube.
Nu väntar jag på att en journalist ska komma och intervjua mig om Sociala Medier, något jag lär mig mer och mer om för varje dag, men ännu är en stor utmaning för mig. Vi hörs snart igen!
Kramisar från Kim

Kimberlie - ett nytt liv

Idag har det varit uppehåll mellan skurarna. Solen har till och med tittat fram. Hade tänkt vara helt ledig idag och ägna mig åt hemmet. Men så dök inspirationen upp och jag var helt enkelt tvungen att sätta mig och skriva på den andra boken om Kimberlie och Andy: Kimberlie - Ett nytt liv.

När jag öppnade filen för att börja skriva förstod jag först ingenting. Där fanns bara åtta kapitel och jag VISSTE att jag hade skrivit många, många fler. Febrilt letande i datorn utan att hitta kapitlen. Jag kände paniken växa inom mig. Då kom jag på att jag ju hade suttit vid min lilla bärbara dator och skrivit det mesta. Puh! Snabbt packa upp den, koppla in den och se, där fanns alla filerna, förutom EN som var helt försvunnen. Men jag är väldigt noga med att alltid skriva ut varje kapitel, eller lägga på usb-minne, så jag tog fram det lilla minnet och kopplade in det. Men kapitlet var helt blankt där också.

Då gjorde jag en djupdykning i mina pappershögar och fick fram Kimberliemappen. DÄR låg det saknade kapitlet som pappersutskrift. Tack och lov! Nu är det inskrivet igen och lagt på båda datorerna OCH usb-minnet. Vad hemskt om jag hade varit tvungen att skriva om allting! Det hade aldrig blivit lika bra som första gången, i alla fall tror inte jag det.

Jag har ett stort hus, egentligen är det två stora hus, ihopbyggda med en glasgång. I kväll tror jag att jag ska sitta i gången, med levande ljus, min lilla bärbara dator och skriva till regnets smattrande på fönsterrutorna. Bra inspirationsväder. Förmodligen får de dåligt väder i min bok, men så är det också höst på Nya Zeeland i berättelsen och det passar bra.

Nu stänger jag kontoret för idag. Vi hörs imorgon igen!

Kramisar Kim

Regn och persisk text

Idag har det regnat i stort sett hela dagen. Morgon började med sol men övergick ganska snart i regn och nu har även blåsten kommit. Vilket innebär att hundarna har varit i stort sett konstant blöta idag. Så fort de har torkat någorlunda har det varit dags att ta en ny promenad. Jag har varit tryggt instoppad i regnkläder, men något jag aldrig lär mig, trots mina 55 år, är att behålla regnkläderna på ett tag, även när jag kommit in. För så fort jag fått av mig regnkläderna och börjar torka hundarna blir jag blött om benen! Antingen skakar de sig, eller så trycker de sig mot mig när jag torkar dem. Inte förstår dem heller att de ska stå en halvmeter ifrån mig och trycker sig bara ännu närmare istället. Kanske beror det på att vi inte har så mycket regn att de brukar behöva torkas...

Nu har jag gått igenom en hel del ifrån bokmässan, varifrån jag kom ifrån i måndags. Hittade då dessa jättekul texter (se bilder) som jag fick av ett av mina fans. Det är Kim M Kimselius och Theo och Ramona skrivet på persiska. Visst är stilen vacker? Rent av sagolikt!

Kramisar Kim

Kinabilderna klara!

Nu är jag trött. Har hållit på med att lägga upp bilderna från min researchresa till Kina på min hemsida. Det var "bara" 1080 bilder att gå igenom. Det blev många sidor, men inte alla, jag lovar.

Hundarna väntar på mat och Jan också tror jag. Nu stänger jag ned för idag.
En liten fotohälsning direkt från min dator bifogas denna blogg.
kramisar från Kim

Bild på de modiga byggjobbarna

Här ser ni de modiga byggarbetarna. Den hala frosten har äntligen smält från taket, solen värmer dem och jag hoppas innerligt att de inte ramlar ned ännu en gång!

Byggarbetarna föll från taket!!!

Oj, vilken början på dagen. Jag hörde hur det brakade till, men trodde att det var byggarbetarna som slängde ned ännu en takplåt. När jag strax därefter gick igenom gången mellan husen såg jag den raserade byggställningen. När jag sedan såg deras arbetsbälten ligga slängda strax bredvid anade jag det värsta. Jag skyndade mig ut. De satt i bilen och försökte plåstra om en blödande hand. Deras plåster hade tagit slut så jag hämtade antiseptisk tvättduk och plåster. Det är tuffa killar, de klagade inte, bara berättade var det gjorde ont, men att det inte var så farligt.

Lyssnar på Byggarbetarnas hamrande på taket.De har blivit omplåstrade och hämtat sig från chocken och byggt upp byggnadsställningen igen. Nu är de uppe på det ishala taket ännu en gång. Inget jag skulle ha vågat mig på. De berättade att stegen lossnade när de båda stod på den och att stegen for ned mot byggställningen med dem båda. Byggställningen rasade och de föll. De kommer säkert att ha blåmärken och vara ömma lite här och där. Men mer än skärsår och ren förfäran blev det inte, de måste ha änglavakt. Eller kanske vårt spöke här i huset såg till så att de föll mjukt. Han håller säkerligen sin vakande hand över dem, eftersom de tar hand om "hans" hus. Byggarbetarna skrämde mig rejält, ska ni veta! Nu njuter jag av hamrandet och har ett öra hela tiden bevakande, ifall de ramlar ned igen... Ingen chans att jag kan koncentrera mig att skriva idag, men det finns så mycket annat att göra. Ingen risk att jag är arbetslös!
Kramisar Kim

Utvilad

Nu är jag rejält utvilad. Har inte gjort någonting annat än lyssnat på en bok på min mobil och vilat. Precis vad jag behövde. Men nu börjar det klia i fingrarna igen att skriva, så då tänkte jag blogga lite innan jag börjar ta itu med alla måsten igen.

Byggjobbare klättrar upp och nedför taket, låter som minst tjugo personer. Har inte sett hur många de är, men de är säkert bara två. Just nu är de precis ovanför mig och bredvid mig utanför fönstret. De håller på att lägga nytt tak. Inget speciellt bra väder för det idag. Rätt som det är kommer det en rejäl hagel- eller regnskur.

Dessutom är det ingen idé jag försöker läsa in en ny bok på YouTube medan de arbetar, det skulle förmodligen låta något alldeles förskräckligt!

Vi hörs snart igen!

Kramisar Kim
(På bilden ser ni mig föreläsa på Horsahallens Gille)

Äntligen varvat ned

Äntligen har jag varvat ned efter bokmässan. Gick upp 5.30 i morse, gav hundarna mat och släppte ut dem i mörkret och kylan. De kom snabbt tillbaka och gick och lade sig och så gjorde jag och sov ända till 8.30, vilket är VÄLDIGT länge när det gäller mig. Men nu känns det som jag äntligen har kommit till ro, att hjärnan inte går på högvarv, att jag har hunnit ikapp med de flesta mailen och inte längre släpar efter med mailhögen.

Med rofylldheten inom mig tänkte jag sätta mig och skriva på min nya bok en stund. Åh, vad jag längtar. Har inte hunnit skriva någonting på mina böcker under en hel vecka. Men fingrarna har fått sitt, eftersom jag har bloggat, skrivit på Facebook och Twitter. Men hjärnan har inte fått utlopp för all fantasi som har samlats där under de få lugna minuter under mässan då jag tänkt på boken jag skriver.

Det är kallt på mitt skrivarrum, +16 grader. Pannan är tänd, en kopp te står bredvid mig, så det är bara att sätta igång. Om en timma måste jag sluta, för då ska jag gå och stoppa i pannan igen, men det gör ingenting, lite frisk luft ger bara mer inspiration.

Lägger in en bild ifrån bokmässan som egentligen skulle ha varit med i gårdagens blogg, men då var jag så trött att jag alldeles glömde bort det. Bilden är när jag sitter och skriver så många autografer att jag till slut får värk i min "autografarm".

Kramisar Kim