Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

torsdag 10 juni 2010

Kronprinsessan Victorias anfader Jean Baptiste Bernadotte Karl XIV Johan

Förste gången jag stötte på kronprinsessan Victorias anfader Jean Baptiste Bernadotte var när jag läste fakta inför min bok Det glömda kriget 1808-1809.

Jean Baptiste Bernadotte kom från enkla förhållande. Han var född i den sydfranska staden Pau och var yngsta barnet till en obetydlig jurist. Av någon anledning fick det nyfödda barnet samma förnamn som sin storebror, därför kallades den yngste Jean för Jean Baptiste, (Johannes Döparen) ett smeknamn som han själv aldrig använde sig av.

Jean Baptiste Bernadottes familj var vanliga enkla människor och Jean fick ingen märkvärdig utbildning. Han lärde sig lite latin eftersom tanken var att han skulle följa i sin fars fotspår och bli jurist.

Men istället lät han sig som 17-åring värvas som soldat i infanteriregementet Royal-la-Marine. Så bröt den franska revolutionen ut 1789. Plötsligt var det möjligt för vanliga enkla människor att stiga i graderna i och med att adelsprivilegierna avskaffades.

Napoleon Bonaparte utsåg Jean Baptiste Bernadotte till marskalk av Frankrike, storofficer av Hederlegionen och guvernör i den ockuperade tyska provinsen Hannover. Det innebar att Jean Baptiste Bernadotte fick prova på att styra ett land och han hade talang för det.

Jean Baptiste Bernadotte utnämndes även till furste av Ponte Corvo, ett litet furstendöme i Italien som tillhört Vatikanstaten. Ponte Corvo betyder "den krökta bron" och den bron finns fortfarande avbildad i det Bernadotteska familjevapnet som ingår i det stora svenska riksvapnet.

Sverige styrdes vid denna tid av Gustav IV Adolf som var motståndare till Napoleon och Frankrike. 1809 avsattes Gustav IV Adolf vid en statskupp och hans farbror hertig Karl tog över och fick namnet Karl XIII.

På eget bevåg tog sig den svenske löjtnanten Carl Otto Mörner till Frankrike och frågade den dåvarande marskalken Jean Baptiste Bernadotte om han skulle vilja bli svensk kronprins. Vilket han accepterade. Kung Karl XIII adopterade Jean och gav honom namnet Karl Johan. 1818 dog kung Karl XIII och Karl Johan kröntes till kung och fick namnet Karl XIV Johan.

Han lyckades aldrig lära sig svenska och kunde därför inte tala med sitt folk.

Hans valspråk var "Folkets kärlek min belöning".

Jean Baptiste Bernadotte sedermera Karl XIV Johan föddes 26 januari 1763 och dog den 8 mars 1844. Han var kronprinsessan Victorias farfars farfars farfars far.

Tänk vilka vägar ödet kan föra människor, från ett enkelt liv till att bli kung!

Ödet ville också att vår nuvarande kronprinsessa Victoria skulle bli född den 14 juli som är Frankrikes nationaldag och det land som hennes anfader härstammar ifrån.

Hoppas du tyckte om min lilla historielektion...

Här kan du läsa tidigare faktainlägg.

Kramisar från Kim
Vill du läsa mer om Franska revolutionen, kika på Giljotinen, bläddra i boken, läs kapitel och utdrag.

onsdag 9 juni 2010

Skrivtips inför sommaren Skrivarkurser

Många drömmer om att skriva en bok, någon om att få just sin bok i bokhyllan, andra drömmer om att bli författare som tjänar 50 miljoner om året. Det gemensamma är att de alla älskar att skriva, och de skriver till mig och ställer många frågor, som jag givetvis besvarar. En av frågorna var: Finns det någon skrivarkurs att gå i sommar? Visst finns det!

Varför inte ta tag i din dröm nu och gå en skrivarkurs i sommar? Du kan resa bort, eller ta kursen på distans.

Här är lite användbara länkar:
Här hittar du många utbud på skrivarkurser.
Varför inte resa till Toscana och skriva, tänk vilken inspirerande miljö!
Här kan du kombinera skrivandet med yoga.
En skrivarkurs på Orust.
Skrivarkursen på Marstrand är populär.
Här hittar du skrivarkurser i Stockholm och Göteborgs skärgård.
Sommarkurser vid havet erbjuder mer än skrivarkurser, en perfekt semester för hela familjen!

Du hittar fler länkar på min hemsida.

Ta tag i din dröm och förverkliga den NU!

Vill även du ställa frågor till mig kan du göra det på Panelen Unga Fakta.

Lycka till med ditt projekt!

Kramisar från Kim

tisdag 8 juni 2010

Machu Picchu Den gömda Inkastaden

Ruinstaden Machu Picchu ligger på en otillgänglig bergstopp i Peru. Staden låg i tusentals år täckt av växtlighet och blev bortglömd för omvärlden tills den upptäcktes av den amerikanske arkeologen Hiram Bingham. Även om lokalbefolkningen mycket väl kände till att staden fanns där.

Machu Picchu betyder "Gamla bergstoppen".

Hiram Bingham upptäckte ruinerna av Machu Picchu den 24 juli 1911. Det tog två år att gräva fram Machu Picchu. Med långa knivar och eld lyckades man dra undan den matta av djungelvegetation som täckte staden.

Vad det inte talas så mycket om är att tre italienska resenärer ristade in sina namn i ett stenblock i området redan den 14 juli 1901!!!













Det har också hittats dokument som visar på att tysken Augusto Berns plundrade Machu Picchu redan 1867. Berns byggde upp ett läger i närheten och länsade Machu Picchus hus och gravar på alla värdefulla föremål.













Trots att Bingham inte var först att upptäcka Machu Picchu var hans insats avgörande för stadens status för omvärlden. Han var knuten till universitetet Yale i USA och var den förste som genom någorlunda vetenskapliga metoder dokumenterade Machu Picchu.


















Hiram Binghams bok The lost city of the Incas blev en stor framgång. April 1913 skrev tidskriften National Geographic om staden Machu Picchu i hela numret. På en gång blev staden världsberömd.













Machu Picchu byggdes cirka 1440 e.Kr. Staden tros vara byggd av inkaledaren Pachacuti och tros vara övergiven i samband med spanjorernas erövring 1532.














Machu Picchu är belägen på cirka 2000 meters höjd, cirka 70 km nordväst om staden Cuzco i södra Peru. Staden är på nästan alla sidor omgiven av branta stup. Det är nästan omöjligt att upptäcka staden från dalgången nedanför, vilket gör att man tror att staden byggdes här för att undgå upptäckt.


















Inkafolket uppförde sina byggnader av stora stenblock som noggrant sammanfogades utan murbruk. Det har visat sig att det här sättet att bygga är motståndskraftigt mot jordbävningar. Det är nämligen så att Machu Picchu ligger i ett område med stor seismisk aktivitet, ändå är husen i staden välbevarade.


















Ingen vet riktigt vad staden användes till, en del tror att det var ett sommarpalats för inkan och hovet. Andra tror att det var en kult plats.


















I Machu Picchu finns cirka 140 byggnader i form av palats, tempel, gravar och bostadshus. Det uppskattas ha bott cirka 750 invånare i staden. Här finns flera källor och staden är omgiven av odlingsterrasser, vilket har gjort staden självförsörjande.

I staden Machu Picchu finns det hittills enda kvarvarande kända exemplaret av en så kallad Intihuatana-sten, en sorts astronomisk kalender av stor religiös betydelse för inkakulturen. Intihuatana = Solstenen, en klippelare vid vilken man "band fast solen" vid solståndet.














Machu Picchu har alltid omgärdats av mystik och legender, till exempel att det ska finnas gömda, oerhört värdefulla skatter i staden.














Inkariket bestod från ca 1200-talet till 1532. Under tiden ca 1250-1438 behärskade Inkariket bara det centrala höglandet och det södra höglandet. På Norra kusten var det Chimufolket som regerade, på Norra Höglandet var det Cajamarcafolket, på Centrala kusten var det Chancayfolket och på Södra kusten Chinchafolket. Inkarikets blomstringstid var från 1440 till 1532 då det hade lagt under sig alla dessa delar av landet.


















Inkariket var 550 mil långt och sträckte sig från Amazonas regnskogar i öst, över Anderna och öknen och ut till Stilla havet i väst. Inkariket sträckte sig över länderna Colombia och Ecuador i norr, fortsatte över Peru, Bolivia, Argentina och ner till södra Chile.

















Att vandra Inkaleden upp till staden kan bara rekommenderas för personer med god kondition. Det är mycket hög höjd, varmt och svår terräng med fantastiska omgivningar. Staden ger minnen för livet!


















Nyfiken på att läsa mer om Machu Picchu? Kika på Den gömda Inkastaden, läs utdrag ur boken och bläddra i flera kapitel ur boken.
Hoppas att det här inlägget gav dig lite kul kunskaper.

Här kan du läsa inlägg om mina researchresor.

Här kan du läsa tidigare faktainlägg.

Kramisar Kim
Missa inte länken National Geographic som visar en video över Machu Picchu.

måndag 7 juni 2010

Romarriket Spartacus Tredje slavkriget

Spartacus, var en f.d. romersk soldat och gladiator som ledde upprorsmakarna under det Tredje slavkriget (även kallat Spartacusupproret och Gladiatorkriget). Upproret skall ha haft sin start år 73 f.Kr. då Spartacus tillsammans med ett sjuttiotal anhängare rymde från en gladiatorskola.

Eftersom jag har arbetet med två böcker om romartiden Theos Pompeji och Boudicas strid mot Romarna, har jag läst mycket om just den perioden. Dessutom har jag sett många filmer. En av de filmer som jag har sett är Spartacus.

Filmen Spartacus bygger på den verkliga händelsen då slaven Spartacus ledde en armé av tiotusentals förrymda slavar som gjorde uppror mot romarna.

Det finns en hel del historiska fel i filmen, här är några av dem:

I filmen har vissa av slavarna på sig armbandsur och gymnastikskor. Husslaven Antonius bär till och med en elegant Rolexklocka!

I bakgrunden i Spartacus tältläger syns en karta över Apenninska halvön, det vill säga fastlandet i dagens Italien. Kartan är alldeles för detaljerad med tanke på tidsperioden. Några slavar gräver dessutom med stålskyfflar av en typ som uppfanns först på 1900-talet, istället för med de träspadar som romarna använde.

En ledare blåser i en pipa för att sammankalla slavarna. Den första visselpipan uppfanns inte förrän på 1800-talet...

Ryttarna använder stigbyglar när de stiger på och av sina hästar, trots att stigbygeln var okänd i Europa vid denna tidpunkt.

Ja, det var lite "värdelöst vetande" som kan vara kul att veta...

Om du vill lära dig mer klickar du på alla länkarna.

Tyckte du det var intressant inlägg?

Kramisar Kim
(En tanke slog mig... kanske alla de där personerna som bär fel saker i filmen har förflyttats i tiden, precis som Theo och Ramona gör i mina böcker... Det skulle vara en förklaring till varför de inte är tidsenligt klädda...)

söndag 6 juni 2010

Slottet Versailles Frankrike

Slottet Versailles är ett underbart slott med fantastiska byggnader. På 1600-talet gjorde Ludvig XIV slottet till Frankrikes maktcentrum. Versailles var ett pampigt palats som utstrålade lyx och överflöd. En av de saker som imponerade på gästerna var slottsträdgården med de magnifika fontänerna.

Det gällde att få tillräckligt med högt tryck i fontänerna och därför fraktade man stora mängder vatten upp i ett vattentorn. Till en början användes hästar och väderkvarnar, men det räckte inte till eftersom slottsträdgården hela tiden växte och fick allt fler fontäner. Till slut slukade fontänerna och bassängerna mer vatten än hela staden Paris!

Ludvig XIV:s ingenjörer kom på en fantastisk lösning. En jättelik pumpstation vid floden Seine uppfördes. Tanken var att pumpstationen, som fick namnet Machine de Marly, dagligen skulle transportera sex miljoner liter vatten upp till slottet som låg 150 meter högre än floden. Pumpstationen bestod av 221 pumpar som drevs av 14 stora vattenhjul. På grund av läckage och tekniska problem lyckades Machine de Marly bara leverera hälften så mycket vatten som det var tänkt.

Därför planerades andra projekt för att tillgodose vattenbehovet, bland annat en kanal från floden Eure. 20.000 soldater sattes i arbete med att gräva, men ständiga krig kom emellan och bygget lades ned. Problemen med vattenförsörjningen av slottet Versailles fontäner har sedan följt slottets historia fram till våra dagar.

Här kan du läsa mer om slottet Versailles.

Här är lite mer fakta om slottet Versailles.

Nu vet du lite mer om slottet Versailles utanför Paris i Frankrike. I ett annat blogginlägg tänker jag visa dig många fler bilder och berätta lite mer om slottet.

Det skulle vara intressant att höra hur många av er som läser detta blogginlägg som har besökt slottet Versailles och vad ni tyckte om slottet. Ser fram emot att höra av er!

Här kan du läsa tidigare faktainlägg.

Kramisar från Kim

Inför min bok Giljotinen besökte jag Paris och även slottet Versailles, där en del av bokens händelser utspelar sig.

lördag 5 juni 2010

De första kinesiska skrivtecknen

2009 hittades de tidigaste kända exemplen på kinesiska skrivtecken. De var inristade i djurben och bitar av jade och hittade i Changle-området i Shandong-provinsen i östra Kina.
Tecknen tros vara cirka 4.500 år gamla, vilket gör dem till de äldsta hittills kända föregångarna till dagens kinesiska alfabet.

Ristningarna tros ha gjorts av det så kallade dongyifolket som bodde i området vid den tiden.

De funna tecknen liknar både bokstäver och teckningar. Bland annat syns fåglar, en krabba, en triangel och solen.

När jag var i Kina på min reseachresa inför min bok Kinesiska Draken bad jag dem skriva mitt namn med kinesiska bokstäver. Ni ser resultatet på översta bilden. På undre bilden kan ni läsa vad de kinesiska tecknen betyder. Mitt M är utbytt mot tecknet Yin och Yang.

Här kan du läsa mer om kinesiska skrivtecken.

Här kan du läsa om min Kinaresa.

Ja, det var lite fakta om Kina.

Kramisar från Kim

fredag 4 juni 2010

Återhämtning

De flesta av oss tar livet för givet, tror att vi är odödliga, att vi har hur lång tid som helst på oss för att hinna göra allt vi vill.

Men så finns det några, rätt många faktiskt, som har lärt sig att njuta av att kunna stiga upp på morgonen, duscha, gå på toaletten och ta på kläderna själv. Något alla tar för givet, innan de har drabbats av någon sjukdom eller en olycka, som på en sekund satt stopp för de vardagliga små saker vi tar som självklara.

Tänk att behöva lära sig gå igen, trots att man tidigare har kunnat det i hela sitt liv. Eller vara tvungen att lära sig ord, försöka komma ihåg namn, ansikten, platser, minnen...

Tänk vilken lycka att kunna stå på ett ben, sträcka sig efter något på översta hyllan, eller böja sig ned för att ta upp något från golvet. Vilket under att både kunna bära en bricka OCH gå, samtidigt. Tänk att ha möjlighet att kunna se, läsa, höra, sätta ihop fingrarna för att greppa tag om något. Lyckan över att själv kunna dra på sig sina sockar...

Lycka är att vara i livet och kunna ta hand om sig själv, att kunna öppna dörren och gå rakt ut i naturen, höra fåglars sång, sitta och njuta av de första solstrålarna på morgonen. Att kunna göra allt detta själv, DET är lycka!

Minns... Ta inte livet för givet, njut av varje minut, njut som om detta är din sista dag, för hur vet vi hur många fler dagar vi har som vi kan ta allt detta för självklart...

Kramisar Kim
(Återhämtning, att återhämta sig = tillfriskna, repa sig, hämta sig, få tillbaka krafterna eller hälsan.)

torsdag 3 juni 2010

Världens äldsta snabbmat

Tänk att det redan för åttatusen år sedan fanns snabbmat, jag som trodde det var amerikanarna som hade hittat på det...

Nej, det var stenåldersfolket i nuvarande Bulgaren som för åttatusen år sedan åt en sorts gröt, gjord av förkokta vetekorn av samma slag som dagens bulgur.

Fynden sägs vara världens äldsta kokta matvaror som visar hur dåtidens människor kokade vetekorn, torkade dem och knådade dem till bollar. Upp till ett år kunde bollarna sedan sparas och behövde inte kokas upp på nytt utan bara doppas i varmt vatten.

Enligt forskarna var bulgur troligen en basvara runt hela Medelhavet under förhistorisk tid.

Det innebär att jag inte är speciellt modern när jag äter bulgur... Trodde du att bulgur var ett nytt påfund?

Kramisar Kim

onsdag 2 juni 2010

Shanghai Kina

Shanghai blev mitt första möte med Kina. Efter en flygresa från Ronneby till Stockholm vidare till Frankfurt och därefter till Shanghai, kände jag mig rätt så mör när jag kom fram. Eftersom jag hade skadat knät några månader tidigare och var tvungen att röra benet ofta, vågade jag inte sova på flyget. Med andra ord var jag rätt trött när vi landade.

Det första som slog mig var alla motorvägar som var uppbyggda på pelare över staden och över varandra, fascinerande.













Hutonger kallas de tusentals gamla trånga gator och gränder som var väldigt typiska för Shanghai och Peking tidigare, men som nu är på väg att försvinna.
Inför OS i Peking revs många hutonger och folket tvingades flytta ut till förorter i stora höghus, efter att ha varit vana att bo mitt i centrum tillsammans med släkt och vänner.






Här har vi anlänt till hotellet och får ge oss ut på egen hand. För säkerhets skull tar jag kort på hotellet för att kunna hitta tillbaka.


















Det var fascinerande att se hur de hängde sina kläder på tork överallt, i vägkorsningar och...














...på väggarna i värsta trafikruset. Undrar hur rena kläderna blev efter att ha hängt en dag i avgaserna.














Vi gick till The Bund för att se floden och de nya byggnaderna på andra sidan floden.













Det var många turister som ville fotografera och det gällde att hitta ett hål mellan människorna.













Ser ni den fantastiska husbåten på floden?













Här är vi fortfarande vid The Bund, nu med ryggen åt floden och Anki står framför en jättefin fontän med staden i bakgrunden.













Utsikt från vårt hotellrum, där kontrasterna mellan skyskraporna och de små hutongerna är enastående.


















Nu ger vi oss ut ensamma på äventyr igen, för att se den riktiga staden.













Vi tar oss in på små gator och gränder och fotograferar och studerar nyfiket allt det för oss så nya och exotiska.














Här hänger tvätten överallt i gränden.


















Här säljs mat, både olagad och färdiglagad. Det var många som stod i gathörnen och wokade mat som man kunde köpa och äta direkt.













Här äter vi vår första riktiga kinesiska mat. Spännande med många rätter att välja mellan. Det som var fascinerande var de runda borden, med en rund skiva i mitten som gick att snurra. På så sätt kunde man lätt snurra runt skivan för att få tag på en ny maträtt.













På väg igen. Här har jag fotograferat pelarna täckta av blommor.













Tyckte den här muren var så fantastisk vacker.













Här är vi i ett Buddha-tempel.















Anki och Britt, mina medresenärer.













Här ber kineserna till buddha samtidigt som de bränner rökelser.













Här är ett annat rum i Buddhatemplet.













Här ser du Buddhastatyn.


















Tyckte de små stenlejorna med sina sidenband var så fina.













Här är en trädfigur av buddha.


















Här ser ni Buddhatemplets skylt: De tusen Buddhas tempel. Hit kunde man donera sin alldeles egna buddha.













Bild på liggande Buddha.













Tesalong med otroligt vackra tekannor...













...här är en av alla tekannorna.


















Nu har vi kommit till sidenfabriken. Här ser ni sidenmaskar i olika stadier av utvecklingen. Se från höger till vänster...













...och fortsätt här från höger till vänster...













Här ser ni hur sidenkokongerna ligger i hett vatten för att trådarna ska lossna, sedan förs de samman till starka trådar som rullas ihop med hjälp av den här maskinen.













Här ser ni kokongerna i närbild och ser larven inuti.













Ibland är det två larver som vävt kokong ihop. Då får man inte loss trådarna. Istället sätter man upp dem på ställningar och töjer ut kokongen. Efterhand sätts kokongen på större ställning och därefter på allt större ställning...













...tills de är så stora att de kan dras ut till storleken av ett täcke. Flera lager av sidenkokonger läggs ovanpå varandra tills det blir ett färdigt täcke.
Tänker på Ankis notering i sin resedagbok: "Tvillingar blir täcken". De orden fick mig att skratta länge.









Så var det modevisning av sidenklänningar. Tanken var nog att vi skulle köpa kläder, men det var inte så mycket tid över. Jag hann köpa några sidensjalar och en sidenslips.













Den här maträtten darrade betänkligt och rörde sig hela tiden. Det såg ut som levande maskar... Men jag smakade och det var faktiskt mycket gott.













Efter middagen for vi till "China Town". Det låter kanske konstigt att ha en speciell kina-del i Shanghai, men staden delades upp mellan flera europeiska länder och även kineserna fick sin del.













Chinatown













Chinatown













Chinatown. Den här långa bron hade något att göra med andar, den svängde fram och tillbaka och jag tror det var för att andarna inte skulle kunna följa med... Någon som vet mer?














Fantastiska hus och fönsteröppningar, Anki i förgrunden.













Älskade den här delen av Shanghai


















Här tog jag många detaljfoton för min bok Kinesiska Draken.













Möbler så vackert utsirade...













Helt fantastisk bro att vandra över. I vattnet simmade många sköldpaddor.













Älskar de kinesiska taken som gör mig glad.


















Givetvis passerade vi souvenir- och klädbutiker.













Här är vi och äter på en fiskrestaurang. Här fanns en stor pelare fylld av levande fisk. Både fascinerande och lite otäckt. Tyckte synd om fiskarna.













Det var dags för cirkus. Fotograferingsförbud, så jag smög upp kameran och tog ett foto, utan blixt, ville ju inte att de skulle tappa sina porslinstallrikar...













Här är skylt till cirkusen.













Tillbaka på hotellet. Vi tog hissen upp till taket och tog några vackra bilder ut över det nattliga Shanghai...













...Kändes mäktigt att stå där uppe. Därefter var det dags att packa väskan och ställa ut den i korridoren. 05.00 skulle vi resa nästa dag till Xian och terrakottaarmén.













Detta är enda gången som jag har rest till ett land och en plats innan jag har skrivit boken, Kinesiska Draken. Normalt brukar jag skriva berättelsen först, för att kunna veta vad jag vill se. Men ödet ville annorlunda...

Tidigare har jag bloggat om min resa till Xian och Terracottaarmén och om hur jag vandrat på Kinesiska muren med kryckor.

Har ännu mycket att berätta om min Kinaresa, Sommarpalatset, Peking, OS-förberedelserna... Jag återkommer!

Kramisar Kim

Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.