Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 28 januari 2012

Boktips: Imorgon när kriget kom av John Marsden

Imorgon när kriget kom är en mycket bra och väldigt annorlunda bok som jag sträckläste! Har aldrig läst någon liknande bok, berättelsen är så annorlunda och mycket spännande.

Sju ungdomar ger sig ut för att leva vildmarksliv under några dagar. När de kommer tillbaka till civilisationen gör de en hemsk upptäckt: husen är tomma, hundarna döda, strömmen är borta och telefonerna har slutat fungera. Snart klarnar bilden: deras hemstad har invaderats av en fiendehär och deras föräldrar och vänner har blivit tillfångatagna. Nu måste de fly.
  De drar sig tillbaka till den undangömda dalgång som kallas Helvetet. Där bildar de en gerillagrupp för att göra motstånd mot ockupationsmakten.
  Ett spännande och skrämmande scenario av krig och motstånd, där läsaren möter den enskilda människans förändring och utsatta position i en krissituation. 

I morgon när kriget kom är den första delen av sju i John Marsdens gastkramande serie om en grupp unga människors kamp för överlevnad i en värld som är för alltid förändrad. 

Läs även: När natten är som mörkast (2:a boken), Den tredje dagens kyla (3:e boken), Nu är mörkrets tid (4:e boken), Så grydde hämndens timme (5:e boken), I skymningens land (6:e boken), På andra sidan gryningen (7:e boken).

Här hittar du John Marsdens hemsida med samtliga hans titlar, som alla är lika läsvärda!

Ja, nu har du några spännande böcker framför dig. Kanske du bara hittar de svenska titlarna på biblioteket eller på Bokbörsen. Önskar jag hade den här serien oläst, för den är otroligt bra och spännande!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

fredag 27 januari 2012

"En fin människa rakt igenom som förtjänar uppskattning!" Ny Bloggutmärkelse!

Oj vilka fina ord Trillingnöten på Life is like a box of chocolates skriver om mig och min blogg:  

Kim M Kimselius är en författarinna som har skrivit otroligt många böcker ... Hon är aldrig snål med bra tips, uppmuntrande ord och spännande skildringar av livet i allmänhet. En fin människa rakt igenom som förtjänar uppskattning! 

Wow, vilka ord. Blir varm om hjärtat och glad i själen av orden. Tack snälla Trillingnöten för de orden och för min fjärde Liebster Blog.

Den här fina awarden skickar jag gärna vidare till några av mina bloggvänner:

Till Eva Swedenmarks Värld vars blogginlägg alltid gör mig glad och nöjd med livet. Eva delar med sig av både smått och stort och får mig att må bra.

Boktokig för alla fina, inspirerande Boktips.

Kristina Simars Bokblogg som alltid skriver med sådan värme och stort engagemang om böcker.

Anitha på Novellbloggen som alltid skriver intressanta inlägg.

Ja, alla de bloggar jag följer är värda en award, och jag vet att många av er redan har fått den här awarden av mig. Tack för att ni delar er kunskap, er vardag och ert skrivande med mig på era bloggar!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

torsdag 26 januari 2012

Grisarna går på toaletten!

Det här låter nästan som ett skämt, men det är som tur inte första april. Läste en artikel i Blekingeposten om att holländska forskare har kommit på ett revolutionerande sätt att få renare grisar och på så sätt även ett billigare och miljövänligare grisstall.

De har inrett en gristoa som kallas Pixie. Vid första försöket gick åttio procent av grisarna på toaletten. Avföring och urin separeras och används som energi och gödning. Genom värme, drag och träning får man grisarna att gå på toaletten.

Grisarna övas även på att uppföra sig bättre när de äter. De har ett chip i örat som talar om för foderbacken hur mycket de ska få att äta. Om en gris försöker knuffa undan en kompis blev grisen utan mat nästa gång den kom till backen.  Lite grymt låter det...

Du vet väl att grisar egentligen är väldigt renliga djur. I det fria använder de en speciell plats som toalett och andra platser för att sova på.

Jag älskar grisar, samlar på dem i alla dess former, ja förutan levande då. När jag var barn låg det en grisfarm bara ett stenkast ifrån där jag bodde. Jag tillbringade mycket av min tid bland grisarna. Kelade med kultingarna och red på de stora suggorna. Det var livet det! Förutom när jag ramlade av ner i sörjan. Då var det inte roligt att komma hem till mamma!

Ett annat holländskt forskningsprojekt, Pro Dromi, är att de försöker styra smågrisar, kultingarna, med hjälp av värme för att undvika att suggan klämmer ihjäl dem. Något som annars är vanligt.

I griskultingarnas box har man ett värme/kyl-system som håller en perfekt temperatur för smågrisarna +35 grader. Suggan får en jutesäck i sitt rede när hon ska föda kultingarna. Säcken får då suggans lukt och placeras sedan i kultingarnas uppvärmda hörn. Det har gjort att färre kultingar kläms ihjäl, dessutom växer de snabbare.

Djurvänlig grisproduktion från Holland är märkt med en stjärna när det säljs i butik. Pro Dromigrisarna har två stjärnor!

Ja, nu kan du lite mer om grisar.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

onsdag 25 januari 2012

Bloggmisstag och tips om hur du åtgärdar dem

Skriva om intressanta saker är kärnpunkten i bloggandet om man vill ha besökare till sin blogg. Det är lätt att göra misstag på sin blogg, här kommer några exempel på sådana och även tips om hur du åtgärdar dem.

Ett av misstagen är att bloggen är för fokuserad på dig och det du gör eller bara på dina produkter. Men det är lätt åtgärdat. Ändra synsättet på ditt bloggande. Berätta om saker som får läsarna intresserade av ditt inlägg, lär ut saker, dela fakta, gärna relaterade till det som ligger dig varmt om hjärtat.

Det gäller att ha ett jämnt flöde av blogginlägg, inte för långa uppehåll, för då är risken stor att följarna slutar att följa din blogg. Du behöver inte skriva varje dag, men i alla fall varje vecka för att hålla intresset uppe för din blogg. Jag uppdaterar min blogg dagligen. Något som har blivit lättare sedan jag upptäckte "Alternativ för inlägg", där du kan lägga in blogginlägg i förväg som läggs ut på den dag och tid som du lagt in. Perfekt!

Ett misstag är att du inte lägger in sökord i din bloggtext och rubrik. Gör blogginlägget sökbart genom att i rubriken ange vad innehållet handlar om. Glöm inte skriva sökord i Etiketter på din blogg!

Använd Sociala medier för att berätta om din blogg!  Lägg till appar på bloggen för att läsarna lätt ska kunna dela dina inlägg på sociala medier. Här hittar du länkar till dessa appar.

Håll en bestämd profil på din blogg. Ska den handla om matlagning, skrivandet, böcker etc. Håll fast vid det för att hitta dina läsare!

Besök andra bloggare, kommentera deras inlägg, visa att du finns. Du behöver inte lägga en länk till din egen blogg i kommentaren. Oftast blir man nyfiken på nya bloggbesökare och klickar på namnet för att se vem personen är. Där hittar man din blogg.

Lägg till en bloggräknare för att se hur många besökare du har på din blogg. Här hittar du en sådan.

Lägg även till Blogtoplist, Bloggportalen, Topblogarea. Pinga din blogg på Blogg Ping. Ja, det finns många platser att visa upp sin blogg på. Du hittar fler sådan till höger här på min blogg, väldigt långt ned på sidan.

Du kanske inte ens har en blogg ännu. Då kan du läsa mitt inlägg om hur du ska börja blogga. Att blogga kan vara som att skriva en dagbok, något du vill berätta för släkt och vänner. Men tänk på att bloggen är öppen för vem som helst att läsa.

Lycka till med din blogg!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

tisdag 24 januari 2012

Kinesiskt Nyår och Drakens år samt Hästens år


Från och med den 23 januari 2012 är det Drakens år och Kinesiskt Nyår. Det är den allra största och viktigaste helgen i Kina. Då hälsar man på släktingar och äter god mat, smäller nyårsraketer för att skrämma bort onda andar, barnen får röda kuvert med pengar, eftersom rött är en lyckosam färg och kuvertet är en symbol för det kommande årets rikedom och lycka.

Kinesiska nyåret  infaller vid den andra nymånen efter vintersolståndet, vilket inträffar någon gång under perioden 21 januari — 19 februari. Den kinesiska kalenderns månader inte är lika långa som i vår gregorianska kalender. Enligt månkalender har en månad 29,5 dagar, kalendern baseras på månens fyra faser, som är fyra veckor. Den första månfasen är alltid nymånen och den inleder en ny månad. Nymåne är när månen inte syns från jorden, eftersom den befinner sig mellan jorden och solen.

I Kina har man sedan mycket, mycket länge använt sig av månkalendern och den används fortfarande när det gäller kinesiska högtider och helger.

Precis som vi gör inför vår jul, städar kineserna sina hus ordentligt inför nyåret. Färgen som symboliserar det nya året är rött och den färgen syns överallt. Som jag skrev tidigare symboliserar rött lycka, och alla vill ju ha ett lyckosamt år. (När jag var i Kina köpte jag flera röda lyckoamuletter.)

Därför hängs det upp röda dekorationer och lyktor, samt röda pappersark med lyckohälsningar. De som arbetar långt hemifrån reser hem till sina familjer för att fira in det nya året. Nyårshelgen firas i tre dagar och den utgör inledning till Vårfesten som firas i femton dagar.


När jag var i Kina fick jag veta att jag är född i Hästens år. Kanske det är därför jag i hela mitt liv har älskat hästar?

Just nu inleds Drakens år. Det är det femte året i den kinesiska astrologins zodiak. Draken är en viktig legend i den kinesiska mytologin. Drakens år är kejsarens år. Det är ett år som symboliserar makt, framgång och lycka för folket. Därför var titeln självklar när jag skrev min historiska äventyrsbok om Kina, som fick namnet Kinesiska Draken!

Drakens år är ett bra år för nya idéer, det är den oräddas och stoltas år, eftersom draken är en orädd varelse med mängder av energi och kreativitet. Draken är eldig, passionerad och drar sig inte för något!

Som du kanske förstår är det just en sådan person man är om man är född i Drakens tecken: orädd och mycket självsäker. Man tror att man klarar av vilka utmaningar som helst, man är en risktagare och tror sig klara allt. Det är just därför som personer födda i Drakens tecken kan lyckas med sådant som ingen annan klarat av. Det finns inget tecken som är lika storslaget och lyckosamt.

Människor som är födda i drakens tecken är populära, mycket på grund av att de aldrig är rädda för att hjälpa andra. De klarar sig bra själva och anser inte att de behöver någon hjälp. En drake uppskattar att få vara för sig själv, har få nära vänner och många ytliga. Draken tycker om att vara ute och röra på sig, hälsa på vänner, gå på stan och vara ute i naturen. En drake är mycket trogen, har draken väl hittat sin livspartner håller de fast vid den livet ut.

En drake vill gärna synas och höras och bör välja ett arbete där de kan få utlopp för sin fantasi och skaparkraft.

Varje år i den kinesiska kalendern representeras av ett djur och 2012 är det alltså Drakens år. Det finns totalt tolv djur i kalendern och det beror på en kinesisk legend om Buddha: när han skulle lämna jordelivet kallade han till sig alla djuren, men endast tolv av dem kom. Dessa djur belönades med att få varsin plats i den kinesiska kalendern.

Först kom råttan, och fick därför bli första djuret i den kinesiska kalendern. Därefter kom en oxe, tiger, kanin, drake, orm, häst, get, apa, tupp, hund och sist kom en gris. Djurens unika egenskaper sägs påverka de människor som föds under respektive djurs år.

De fem elementen: metall, vatten, trä, eld och jord spelar också en viktig roll i kinesisk astrologi. 

Jag berättade tidigare att jag lärde mig i Kina att jag var född i Hästens år, som är sjunde året i den kinesiska zodiakens cykel om 12 år. För kineserna står hästen för det ädla och eleganta, men också för snabbhet och uthållighet. Hästen är även intelligent, vältalig och står för frihet. Hästens år står för glädje, flexibilitet, humor och fest.

Människor som är födda i hästens tecken tycker om att avancera snabbt. För dem är det inga problem med uppbrott, utan de tycker om alla livets förändringar. Om man är född i hästens tecken är man oftast väldigt självsäker och kanske till och med lite skrytsam.

Hästar gillar att aktivera sig, tycker om sport och engagerar sig. De har lätt för att fatta snabba beslut och tar ofta kommando över andra människor. De har lätt för att lära sig nya saker, men är inte alltid så bra på att slutföra de projekt de påbörjar. Hästen har inte speciellt stort tålamod.

Människor födda i hästens år har både hett temperament och är väldigt envisa, de har svårt att erkänna sina egna fel och brister. Men fördelen är att de inte är speciellt långsinta och har lätt för att förlåta. De har svårt att lyda order och har därför svårt att ha arbeten som kräver allt för mycket samarbete med andra.

Hästar är kreativa och riktigt bra problemlösare, men de har en viss benägenhet för att drömma sig bort och bli lite tankspridda. Kanske beroende på att de oftast håller på med många olika saker samtidigt. Hästar är rättframma och ärliga och förväntar sig detsamma från sin omgivning.

Är man född i hästens år har man lätt för att bli kär, men också lätt för att tröttna på sin partner. (Något som verkligen inte stämmer in på mig, eftersom jag nu varit lyckligt gift med samme man i 33 år!)

En häst kan välja vilket yrke som helst, eftersom personen har lätt för att lära och är flexibel. Ledaryrken eller yrken där personen arbetar självständigt passar dem bäst. De har dock stort behov av att träffa många människor. Är man född i hästens år bryr man sig inte så mycket om pengar och är ofta väldigt generös.

Ja, vad säger ni som känner mig, verkar jag vara en typisk Häst, eller har jag drag även av Draken?

När jag var i Kina köpte jag tre jadefigurer. En gris, eftersom jag samlar på grisar. En häst eftersom det är mitt kinesiska tecken och en drake eftersom jag skrev om den Kinesiska Draken: Kejsare Qin Shi Huangdi och kejsare Wu.

Vill du läsa mer om min bok Kinesiska Draken kan du göra det här.

Här kan du följa med mig på min researchresa till Kina, en otrolig upplevelse!
Kinesiska muren på kryckor 
Terracottaarmén Xi'an Kina
Shanghai Kina
Förbjudna staden i Peking

Önskar er alla ett riktigt fint Gott Nytt Kinesiskt år!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

måndag 23 januari 2012

Nedräkning...

Det pirrar av förväntan, det är mindre än fyra veckor kvar: Min resa till Mexiko och Mayariket.

Jag läser just nu mängder av fakta, samtidigt som berättelsen vävs ihop i mitt inre. Det är lika fascinerande varje gång jag börjar med ett nytt ämne. Tänk vad mycket det finns att lära sig, så mycket jag inte vet, så många böcker jag har kvar att skriva, så många historiska händelser jag vill lära mig mer om och berätta om.

Just nu ligger fokus på Mayafolket och ju mer jag läser desto mer fascinerad blir jag. Det känns inte som med researchen till På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa. Det var en jobbig research.

Nej, nu känner jag mer förväntan och vänder nyfiket blad i varje bok jag läser. Vill veta mer och mer och mer... Vill vara väldigt förbered när jag vill sätter mig på planet för vidare färd till Yucutanhalvanön och bussfärden runt till de olika Mayastäderna.

Ramona kände hur hon blev stel och viljelös, hennes tankar var inte längre hennes egna. En stark röst talade inom henne och det kändes som hon frös till is när hon förstod vad rösten sa.

Det var lite text ur Mayafolkets Hemlighet. Här kan du följa arbetet med Mayaboken och läsa fler utdrag ur boken.

Lovar att du kommer få läsa en hel del om min resa och se många fina bilder längre fram.

Nu fortsätter nedräkningen, medan jag läser fakta, skriver på boken och tränar intensivt för att orka ta mig ända upp till toppen av Mayabyggnadernas 365 trappsteg upp mot himlen!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

söndag 22 januari 2012

Magisk vit värld

Igår snöade det tung, blöt snö. Det gjorde att vi fick strömavbrott ett par timmar. Men det går bra att läsa i stearinljus och ficklampans sken, så jag hann med riktigt mycket researchläsning trots strömavbrottet. När till slut strömmen återkom och det var dags att ge oss ut på sista kissrundan var det en magisk vit värld utanför.

Jag testade min nya kamera för att se om den dög att ta bilder i mörkret med och visst blev det bra bild?

Den här bilden tycker jag är riktigt magisk med ljuset som strömmar ut från huset och hundarna som är på väg hem.

Så här ser trädet på första bilden ut i dagsljus. Det här är utfodringsplatsen för fåglarna. Här hänger många foderautomater, talgbollar, kokosnötter och fett från julskinkorna. Här är det alltid full fart på fåglarna. Stora flockar kommer och landar, äter och flyger upp till de träden omkring och bjuder på en ljuvlig konsert.

Det här är en bit av hundarnas hundgård. De är inte så mycket i hundgården nuförtiden. Det är mest när vi har besök som hundarna får vara här. Annars är de med oss på hela tomten (2 tunnland).

Hundarna älskar fågelfrön och idag lockade även de lågt hängande talgbollarna. Men de var duktiga, de tog ingenting från träden, även om de stora berner sennenhundarna lätt skulle kunna ha plockat till sig det de ville.

Här är det full fart upp mot parkeringen och vår skogsrunda. Öronen fladdrar på hundarna när de rusar efter varandra. Just nu är det Tickie som är först.

Snön ligger tung över allting och det är otroligt vackert!

Här ser du den snöiga grinden som jag även har ett nattfoto på.

Tola mumsar lyckligt i sig så mycket snö hon orkar.

Tickie har gett upp och vill gå hem, för snön fastnar i STORA klumpar runt benen på henne och hon får allt svårare att gå. Till slut lämnar hon oss och vi möts igen när vi en stund senare kommer till yttertrappan där hon står och väntar på oss.

De stora hundarna älskar snö och hänger med på hela rundan. Här är det Tola.

Här poserar Pluto.

När träden hänger tunga av snö är det som att vandra i ett helt annat landskap. Allt är tyst och mjukt. Inga steg hörs. Det känns rent och fräscht. Men det är tungt att gå i snön, när temperaturen ligger runt +/-0 grader.

Pluto skyndar ivrigt i förväg, på väg till källaringången för att mata katterna. Han ÄLSKAR katter, det är bara det att ingen av de katter vi har just nu älskar honom... När han var valp hade vi en katt som fostrade honom och hans kullsyskon. Sol, som katten hette, var tillsammans med valparna och lärde dem, på ett mycket försiktigt sätt, att man inte jagar katter. Saknar Sol. Han bara försvann en dag. En granne hade sett honom bli jagad av en lokatt...

Ja, idag är det sannerligen en magisk vit värld utanför fönstret. Maken är ute och skottar och nya stora snöflingor har börjat falla. Dags för mig att gå ut och ta ett tag med snöskyffeln!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

lördag 21 januari 2012

Boktips: Drakväktaren, Purpurdraken och Drakmåne av Carole Wilkinson


En bok som jag varmt kan rekommendera är Drakväktaren av Carole Wilkinson. Boken handlar om flickan Ping som är slav hos en elak drakväktare. Hon får ett uppdrag som för henne ut på en lång resa tillsammans med draken Danzi. En kärlekfull skildring av Kina under Handynastin.

Efter att ha slukat Drakväktaren som min kära bibliotekarie hade plockat ned i min påse med researchböcker inför min bok Kinesiska Draken, kastade jag mig över Purpurdraken och sträckläste den!



När Danzi och Hua lämnar Ping och Kai på stranden för att färdas vidare mot Evighetens ö, blir det Pings svåra uppgift att fostra den lilla draken. Medan busfröet dyker i pölar och dammar har Ping fullt sjå att hitta mat till dem båda. Och när vintern står för dörren beslutar Ping att de ska ge sig av från havet. 
   I Tai Shan-bergen hittar de en herdes sommarbostad där Kai övar på att byta gestalt och Ping lär sig höra Kai prata. Och till Pings glädje dyker vännen Hua upp! 
   Det gör dessvärre även den fruktade nekromantikern och kejsarens män.
   Ping och Kai förs till Ming Yang Lodge och Purpurdrakens trädgård. Men det är inget kärt återseende: Den unge kejsaren Liu Che är ond på Ping som vägrade bli kejserlig drakväktare. 
   Men när kejsaren inser att Kai kan vara ett led i hans besatta sökande efter ett elixir för odödlighet så mjuknar han. Kai och Ping får stanna och bo i palatsets fina rum. 
   Men Ping anar oråd. Och hennes onda aningar är befogade. En åsknatt får hon syn på nekromantikern i De Vise Männens hus? 
Vår hjälte får än en gång använda all sin list i kampen mot ondska och själviskhet. När det inte finns någon att lita på är det tur att hon har Hua och Kai. Tillsammans med dem söker hon sina rötter och sin frihet. Det här är den andra boken om den unga flickan Ping och hennes äventyr som drakväktare i Kina. Lika vidunderligt spännande som succén "Drakväktaren" (2005).




Drakmåne var ännu en fantastisk skildring av Kina, samtidigt som det var ett spännande äventyr tillsammans med Ping och draken Kai. Det var med sorg jag läste den sista raden i boken, eftersom jag visste att det här var den sista boken om Ping och drakarna...


Vi förflyttar oss till Kina, till en svunnen tid. Ping och draken Kai har det bra på Beipaipalatset i Yan, men Ping vet att de inte kan stanna där: människor kommer alltid att utnyttja Kai. 
   Så upptäcker Ping att en karta som hon fick av Kais far egentligen är en rebus som hon måste lösa. Den ska visa vägen till "drakarnas fristad" dit Ping måste föra Kai. 
   Deras resa blir äventyrlig och lång, och faror utgör hinder på vägen. 
   Följ med en sista gång till Drakväktarens värld och upplev den hänförande avslutningen på triologin.
Såväl "Drakväktaren" som "Purpurdraken" har fått ett varmt mottagande och böckerna har tilldelats flera utmärkelser utomlands. 
   Carole Wilkinson har skrivit nio skönlitterära böcker och 24 läromedelsböcker. Läs mer om Carole Wilkinson och hennes författarskap på http://www.bdb.com.au/dragonkeeper/


Ett litet utdrag ur boken:
Porlandet från vattnet som föll i kaskader var det enda ljud som hördes. Det föll över en klipprand och samlades i en bred, mörk damm. Under ytan kretsade mörka skepnader - fiskars smala, pilande kroppar, och större, ovala former. Där vattnet var grunt växte tångruskor bland svarta stenar. ... En trollslända balanserade på dammens yta. Dess tunna ben var blodröda. Den långa, smala kroppen var förvånansvärt blå, som en skärva av den solbelysta himlen som hade fallit ned till jorden. Insekten hade två par känsliga vingar som var genomkorsade med svarta ådror. Varje vinge hade ett märke som såg ut som ett öga. Den kunde ha varit ett dyrbart smycke som en slarvig prinsessa hade tappat...

Förstår du att jag älskar böckerna. Underbart språk som vävs runt en otroligt fängslande historia. Läs böckerna!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

fredag 20 januari 2012

Nedslag hos bloggvännen Franz i England

Bloggvärlden har gett mig vänner över hela världen. Genom dessa bloggare färdas jag till för mig okända platser och tar del av deras detaljrika berättelser med många vackra foton.

Idag tänkte jag berätta om Ingrid som har bloggen Franz i England. Hon berättar om precis allting. Om hur en vardag kan se ut för en trebarnsmor utomlands. Om semesterresor runt om i världen, om olika träffar som svenska kvinnor utomlands har, maten de äter (mums) och mycket, mycket mer intressant!

Ingrid berättade om Boston Freedom Trail och det tyckte jag var ett oerhört intressant blogginlägg:


Boston Freedom Trail, är en dryg 4 km lång vandring genom Boston förbi åtskilliga historiska sevärdheter. Hela vägen är markerad i marken med röda tegelstenar eller målade röda ränder.

Vi följde de röda stenarna och kom till Park Street Church och Granary kyrkogården. Här hölls i början på 1800-talet den första söndagsskolan och den första fängelsehjälpen (första var, förtäljer inte historien, USA? världen?...). Viktiga antislaverital och berömda sångpremiärer har också skett här. På kyrkogården ligger många berömdheter begravda, inte minst TRE av de som undertecknade frihetsdeklarationen: Samuel Adams, John Hancock samt Robert Treat. Fem av de som dödades i Boston massakern (mer om den senare) är också begravda där.

Vi såg Old State House som byggdes 1713 och var ockuperat av britterna under revolutionen, men 1776 kunde invånarna höra Frihetsdeklarationen läsas från balkongen på detta hus. Idag inrymmer det ett museum om Bostons historia. Boston Massacre Site ligger precis i närheten och är markerat bland kullerstenarna. Boston massakern började som en liten dispyt mellan en perukmakarlärling och en britt, för att plötsligt övergå till ett upplopp där anslutande brittiska soldater som kom för att hjälpa till mot folkmassan som kastade stenar till slut öppnade eld mot dem, vilket ledde till fem människors död. Detta hände den 5 mars 1770 och anses vara startskottet till den Amerikanska revolutionen.

Läs hela Blogginlägget här. Då får du även se de fina bilderna som familjen har tagit av sin vandring genom Boston.

Ett annat spännande inlägg är besöket på Vita huset i Washington DC.

Så här berättar Ingrid:

När man kommer fram till Vita huset ser det ut precis som man ser det varje gång någon journalist på TV står framför det med staketet i ryggen, så det var faktiskt mer som en bekräftelse på vad jag väntat mig. Det jag däremot inte visste och hade en felaktig bild av, var hur det såg ut runt omkring Vita huset. Jag har alltid trott att det går en rak bilväg framför huset och på andra sidan vägen någon öppen vacker stenlagd plats. Så är det inte, utan det är en väg som svänger runt Vita huset och på andra sidan är en stor park som heter The Ellips och i förlängningen av den kommer man in i det som kallas the Mall i vilken det finns många monument och längs med vilken alla GIGANTISKA fantastiska museum ligger, bl a Air & Space museum där vi hade varit dagen före.

Läs hela inlägget här och se foton från familjens besök i Washington.

Kanske du nu har upptäckt ännu en intressant blogg som du hädanefter vill följa? Jag ser med spänning fram mot varje nytt äventyr med familjen Franz i England, och ute i världen!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

torsdag 19 januari 2012

Om det inte hade varit för Raoul Wallenberg...

Raoul Wallenberg var en svensk diplomat som under andra världskriget räddade tiotusentals judar genom att utfärda förfalskade svenska pass åt dem. Han kom att spela en hjälteroll i försöken att rädda judarna i Budapest. Med hjälp av så kallade skyddspass och skyddade hus, som Wallenberg genom förhandlingar med SS och den ungerska myndigheten sökte få respekterade, fick tusentals judar skydd mot nazisterna/fascisterna.

Raoul Wallenberg har blivit en symbol i kampen mot förföljelse och omänsklighet. Hans försvinnande i sovjetisk fångenskap har varit föremål för en mångårig diskussion. 1989 öppnades de sovjetiska arkiven och då hittades bevis på att Wallenberg sannolikt dog 1947 genom likvidering.

Tisdagen den 17 januari 2012 började det ungerska Wallenbergåret, 100 år efter Raoul Wallenbergs födelse.

Raoul Wallenberg är en person som ständigt har funnits i mina tankar när jag skrev mina böcker om andra världskriget, givetvis finns han med i faktadelen i båda böckerna. När jag i tisdags läste DNs artikel om honom, kände jag att jag helt enkelt var tvungen att skriva ett blogginlägget. Han räddade livet på många människor och han är väl värd att nämnas många gånger.

I DN berättar Kate Wacz att hon lever tack vare Raoul Wallenberg. Hon var tolv år 1944 då Nazi-Tyskland ockuperade Ungern. Hon berättar:

"Då gav mamma oss var sin cyankaliumampull. Den skulle vi svälja om vi deporterades och den hade jag alltid i fickan."

Tänk dig in hur det måste ha känts för Kate och hennes familj, och alla de andra drabbade.

Ungern hade under kriget varit en allierad till Tyskland och anti-semitismen var utbredd med diskriminerande lagar för den judiska befolkningen. Ändå hade inte regimen iscensatt några deportationer till förintelselägren.

Det ville tyskarna ändra på. Adolf Eichmann, senare dömd till döden i Jerusalem, sändes till Budapest för att organisera deportationerna och det skedde med en våldsam frenesi. Fram till sommaren hade över 400 000 ungerska judar skickats till en säker död, halva den judiska befolkningen.

Det var den offensiven som gjorde att den unge affärsmannen Raoul Wallenberg kom till Ungern. Den nybildade amerikanska organisationen War Refugee Board (Krigsflyktingstyrelsen) sökte personer från de neutrala länderna som kunde hjälpa de ungerska judarna. En ungersk-judisk affärsman i Stockholm tipsade om sin svenske medarbetare Raoul Wallenberg.
Kate Wacz familj fick bo i ett skyddshus, vilket räddade livet på dem. Hennes bror fick arbeta som springpojke åt Raoul Wallenberg.

Röda armén närmade sig, det skulle bara dröja dagar innan Budapest befriades. Den 17 januari 1945 for Raoul Wallenberg och hans medarbetare till staden Debrecen i östra Ungern för att träffa de sovjetiska befälhavarna. Hans fortsatta öde är än i dag höljt i dunkel.

Läs hela artikeln i DN här.

Varje gång jag läser fakta om andra världskrigets grymheter blir jag illa berörd. Nu har mina böcker På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa kommit ut och jag borde släppa ämnet. Men det klibbar sig fast vid mig och jag vet att efter allt jag lärt mig inför de här två böckerna, kommer jag aldrig att sluta engagera mig för att detta fasansfulla inte ska hända igen!

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se