Isländsk tv-intervju med Kim M Kimselius

När jag var på Island blev jag intervjuad av Isländsk tv. Har kan du se sändningen:



Du ska veta att jag kom direkt från fyra lektioners föreläsningar, inte hann se mig i spegeln ens, för tv-teamet väntade vid hotellet när jag anlände. Verkade lite löjligt att be om tid att fixa till makeup och hår. Så jag körde på.

Fotona är tagna under mina föreläsningar på Island.

Nå, vad tyckte du?

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

"Boken Att skriva med glädje väcker verkligen glädjen att skriva" skriver Naturvetarspråk

Det här var ett överraskande, mycket positivt och intressant blogginlägg av Susanne Pelger på bloggen Naturvetarspråk. Tänk att det talas om min bok Att skriva med glädje där!

Skönlitterära tankar i vetenskapens värld

Av de skatter jag tog med mig hem från årets Bokmässa är nog Kim M. Kimselius Att skriva med glädje den jag känner varmast för. Inte bara för att jag fick boken signerad, och dessutom en trevlig pratstund med författaren, utan också för att den verkligen väcker glädjen att skriva. Kim M. Kimselius, som har ett imponerande antal ungdomsböcker på sin publikationslista, delar generöst med sig av sina erfarenheter och tips, och det är inte utan att man blir inspirerad! Just det kreativa skrivandet har nog en lockelse för många och hon visar hur författaren på ett systematiskt sätt kan kanalisera sina idéer och sätta dem på pränt. Men det som hon kanske inte själv tänkte på när hon skrev boken är att den inte bara handlar om skönlitterärt skrivande. Många av råden kan lika gärna tillämpas på andra genrer, till exempel den populärvetenskapliga, eller varför inte den vetenskapliga? 

Med det sagt känner jag att här behövs exempel. Jag kommer därför att varva några av Kimselius råd med studentcitat från ett material som jag just håller på att analysera. Studenterna, som alla har gjort ett examensarbete i biologi, har fått skriva en populärvetenskaplig artikel om sitt projekt – innan de skrev sin vetenskapliga rapport. De har också fått reflektera över hur erfarenheten från det populärvetenskapliga skrivandet kom till användning när de skrev rapporten. Här är ett axplock av hur de tänker.

Student 1: Man skall försöka göra läsandet intressant, även om det är en vetenskaplig rapport. Till exempel tycker jag att det är viktigt med en titel som väcker lite nyfikenhet, även om det är en vetenskaplig rapport.

Kimselius: Skrivglädje för mig är när jag berättar något jag tycker är roligt att läsa, antingen det är en dikt, en novell eller en hel bok. Skrivglädje är när du skriver direkt från ditt hjärta, om något du brinner för, ord du har inom dig som bara måste komma ut.

Student 2: Kanske ska introduktion och diskussion skrivas i lite tätare anslutning till varandra? Eller åtminstone få lite mer uppmärksamhet och tid lagt på sig.

Kimselius: För att vara säker på att mina böcker slutar bra brukar jag skriva slutet först! Eller i alla fall i början av mitt skrivande av den nya boken. Om jag har slutet klart för mig då vet jag vart berättelsen är på väg, då blir även hela berättelsen lättare att skriva.

Student 3: Det populärvetenskapliga skrivandet påminde mig konstant om personen som skall läsa mitt arbete. Mitt skrivande blev mer öppet och jag blev mer mån om att göra arbetet lättförståeligt.

Kimselius: Skriv nu en saga som glimmar, glittrar och fängslar. Skriv den så att alla vill läsa just din saga.

Skillnaden mellan det skönlitterära och det vetenskapliga skrivandet kanske i själva verket är mindre än vi tror. Även om genrernas texter skiljer sig åt, finns det ändå mycket i själva skrivprocessen som är lika. Och även om insikten om skillnaderna hjälper oss att bli bättre skribenter, kanske vi är än mer hjälpta av att kunna se likheterna.

Tack för ett mycket intressant inlägg Susanne!

Nå, vad tyckte du om det här, tyckte du också det var intressant läsning?

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Här hittar du agenter och mycket mer läsvärt om bokbranschen

Anitha Östlund Meijer och generöst delat med sig av den kurs hon har gått i bokbranschkunskap. Anitha är författare och skriver om skrivprocess, sin vardag och sina böcker på Novellbloggen RaZaHa. Nedan kan du ta del av mycket bra saker som du kan ha hjälp av i ditt skrivande:


Anitha Östlund Meijers inlägg om Bokbranschkunskap
Visste du att år 2011 gavs det ut totalt 10 400 nya böcker. Av dessa var 1508 debutanter. (siffrorna har jag fått av min lärare Petra König)

Det är många böcker, och framförallt mycket jobb som ligger bakom dem.

Jag såg en annons i nyhetsbrevet om kursen i bokbranschkunskap och kände att det var något för mig.

Tyvärr hade kursen redan startat så jag mejlade Skrivarakademin som huserar på Folkuniversitetet och berättade vem jag var och frågade om det fanns några platser kvar. Det gjorde det.

I onsdags var jag där första gången. Som vanligt anlände jag för tidigt och kunde inte se några anvisningar om var kursen hölls. Lokalen hade jag hittat via ett mejl från Petra König, min lärare, men salsnumret var en gåta...tills jag beslöt mig för att trava runt i korridorerna och hittade henne med de andra eleverna.

Petra König är redaktör och skrivcoach och har lång erfarenhet av förlagsbarnschen, men även manusbearbetning. Hon har jobbat på Natur och Kultur som förläggare och redaktör, och undervisar i skrivande och bokbranschkunskap på skrivarlinjen.

Vi var fyra stycken som anammat uppmaningen att söka, men för dagen var en borta på grund av sjukdom. Det blev en extremt bra och upplysande kväll där vi delade erfarenheter och fick lära oss massor. Hon delade ut massor av bra att ha information och berättade att vi ska få besök av bland annat Anna Frankl från Nordin agency, Pia Printz från Printz publisching, Anna Levahn, Nina Eidem, och Magdalena Hedlund som kommer från Hedlund agency.

Ett härligt gäng som säkert har massor att förtälja om bokbranschen.Fler är på gång, men inte bokade ännu.

I onsdags pratade vi om hur viktigt det är att prata med Författarförbundet innan man skriver på ett kontrakt. Det är faktiskt gratis, för på det sättet håller de ett öga på vad som händer i bokvärlden.

Har du tänkt på att det är många kvinnor som styr förlagen? Egentligen är det väl inte så konstigt eftersom det är dåligt betalt och faktiskt varit så i alla tider. Förr i tiden fanns det nästan bara kvinnliga redaktörer.

Vi fortsatte in på ämnet vad som är tillåtet att skriva. Naturligtvis kom boken om Anna Wahlgrens dotter upp och Carina Rydbergs påhopp på kända människor. Vad är egentligen okej? Får man hänga ut släkten med namn och yrke, var de bor och hur de betett sig? Är det smart att sätta exets namn i boken och beskriva honom som en äcklig skitstövel, bara för att hämnas?

Nja...

Så fort du anklagar någon för något brottsligt är det kört. Du kan komma undan om du gör en sisådär hundra böcker som du delar med släkten, men annars är du rökt.

Det finns ytterligare ett sätt att rädda sig: Stoppa in en lapp med en rättelse på i varje bok. Ett tufft jobb, men annars måste upplagan kastas och tryckas om. Det blir dyrt och struligt.

Men visst kan du dra exat i smutsen. Skriv ett annat namn och yrke, byt stad där händelsen utspelar sig. Lustigt nog känner alltid någon igen sig i författarens böcker. Framför allt släkt och vänner. Men å andra sidan är det inte speciellt underligt - det är ju där karaktärer kan plockas. Där och i närmsta omgivningen, på dagis, jobbet, i butiken. Jag har säkert gjort så jag med, ha, ha...man kan kanske fundera några varv på vem Charlie egentligen är, och den elaka Jocke. En väninna som läste manuset tyckte att Charlie var en psykiskt bräckligare jag.

Hur som helst ska du kanske fundera några varv innan du skriver något dåligt om någon närstående. Är det verkligen värt besväret? Klarar du av att ta konsekvenserna? Felicia Feldt skrev ner sin sanning i boken Felicia försvann och hennes mamma Anna Wahlgren som skrivit den berömda Barnaboken gick i bitar av ilska. Men om nu Felicia ville skriva sanningen om sin uppväxt borde hon väl få det? Eller? Ska man som barn verkligen skriva av sig ilskan, eller ska man ta det på tu man hand med föräldrarna/föräldern? Vad tycker du?

Diskussionen gled över till pocketböcker. Hur gör du? Köper du den vackra inbundna boken - eller, väntar du tills den kommer som pocket?

Jag älskar böcker av alla de sorter, men vurmar speciellt för pocketböcker som är lätta att ha med sig och kan bytas mot en annan bok utan att man gråter blod. Köper du dem på ett secondhandställe kostar de en krona eller max fem. Jag brukar åka iväg med urväxta kläder till Röda korset, men återvänder alltid till bilen med den blåa Ikeakassen fylld till brädden. Jag njuter av doften av det tunna papperet och tanken på att flera före mig tummat på sidorna. Varje bok har en själ och historia tycker jag.

Själv skriver jag in i början på varje bok vad jag tyckte om den, sedan lägger jag den i en kartong och ställer ut den i boden. Jag ska nämligen få ett bibliotek i framtiden och kastar inte en bok. Då ger jag hellre bort dem till vänner och bekanta. Hur gör du?

Visste du förresten att Pocketstället som är en av de största grossisterna håller på att gå i konkurs? Jodå, och det som händer då är att ställen med böcker kommer att försvinna på Ica med mera. jag läser i det senaste numret av Svensk bokhandel att de mörkat bristen på pengar och inte bett om hjälp, vilket nu resulterat i panik. En stor anledning till att det gick sämre är att de tappade Coop som kund. Bonnierförlagen står för 67% av fordringarna. Hiskeliga summor som kan vara svår att överleva.

De största förlorarna blir till syende och sist förlagen som mister chansen att få ut sina böcker i dagligvaruhandeln. Nu återstår att se vem som hugger platsen - ska det bli Select eller Pocketgrossisten? Eller finns det någon annan därute som väntar på chansen?

Pocketgrossisten har Bonniers i ryggen. Bonniers äger ju bland annat Adlibris som du säkert vet. De är mäktiga i bokbranschen.

Om du inte prenumererar på tidningen Svensk bokhandel rekommenderar jag dig att bums göra det. Där hittar du vad som händer i världen och kan på nära håll följa utvecklingen. Det finns massor av intressanta reportage och du lär dig alltid massor.

Efter snabbfika fortsatte lektionen med att vi pratade om bokagenturer. I dagsläget finns det cirka nitton olika. Blev du nyfiken på namnen har du dem här:

Ahlanders agency

Alfabeta agency

Ann-christine Danielsson agency

Bonniers rights

Brandt new agency

Forma books agency

Grand agency

Hedlund literary agent

Ia Atterholm agency

Lennart Sane agency

Leonhardt och Hoier literary agency

Nilsson literary agency

Nordin agency

Norstedts agency

Banke, Goumen och Smirnova agency

Partners in stories

Salomonsson agency

Storytellers agency

Ulf Töregård agency

Listan har jag hittat i senaste Svensk bokhandel

Vad du än tänker om egenutgivare så kan jag berätta att de växer. Jag är med i det eminenta sällskapet som heter just Egenutgivarna och har genom dem fått massor av hjälp. De som är med i föreningen bjuder på tips och trix. Det blir en hel del kan jag berätta. De finns även på Facebook. Själv har jag legat lågt i sommar på grund av att jag jobbat typ jämt med annat. Bokskrivandet har legat på hyllan och bunten med vita blad grinar illa åt mig när jag passerar kontoret. Det ska redigera och skrivas om delvis, sedan bär det av till Jenny Bäfving och vidare till några förlag som anmält sitt intresse.

Det är tufft att vara förläggare. Det gäller att hitta nästa trend innan någon annan fattar att det är det. 

Vara först och håva in författaren. Kika på boken Femtio nyanser av honom. Jag tillhör fansen och gillar det hon skrivit även om det delvis är dåligt korrat. Hon vågade - och vann. Inte att förglömma vågade även förlaget.

Så vad är det som händer när du fått ett ja från förlaget? När du hoppat runt och skrikit av glädje i köket och ringt vännerna? Vad händer sedan?

Först och främst ska du inte skriva på med en gång. Vänta istället och kolla att kontraktet är okej. Prata med Författarförbundet. Stressa inte. Ser avtalet bra ut? Gör egen research på förlaget? Har de utlandsutgivning? Gör de e-böcker? Hur ser deras försäljningssiffror ut? Pocketrättigheter? Ljudbok? De ska bli din krycka i verkligheten, ge dig pengar så att du kan ge ut en bok, kanske börja på nästa utan att svälta ihjäl under tiden.
Och du då?

Titta på dig själv. Vem är du? Har du lätt att prata inför folk? Är du social? Introvert? Föredrar du 

hemmalivet, kliva runt i trädgården iklädd ett par storstövlar och ett par slitna shorts? Förstår du innebörden av att bli författare? Hur har du det med sociala media? Bloggar du, vet du vad Twitter är, Linkedin, facebook, Instagram, Pinterrest? Använder du det?

Förlaget å sin sida har säkert googlat på ditt namn och vet mer om dig än du om dem. De har läst det du skrivit, stött och blött texten med varandra. Läst om och om igen. De har valt dig.

Stämmer allt så är det bara att skriva på. Njuta av ögonblicket, suga på karamellen, länge, länge. För nu börjar slitet:

Den första som tar kontakt med dig brukar vara redaktören. Hen har säkert synpunkter på texten. Det blir många och långa diskussioner.

• Det kan vara för många sidor
• För mycket research som gör boken trög
• För långa dialoger
• För korta dialoger
• Syftningsfel
• Kapitel som är i fel ordning

Förläggaren petar också i det. Har man tur gillar hen det man skrivit och accepterar det utan större ändringar. Numera vill förlagen ha en så ren text som möjligt. De vill gärna att ett proffs kikat på den och kollat alla vändningar, att årstiderna stämmer, dagar, kläder karaktären bär. Att historien är trovärdig och bra, nej bättre än bra.

Man redigerar oftast på papper. Ändrar radavstånd och typsnitt,  kollar karaktärerna, intriger, stryker, stryker och stryker. Kill your darlings som det heter.

Jag redigerar sällan på skärmen. Det känns bättre att ha allt på papper. Jag kan kladda som jag vill. Göra krumelurer som bara jag förstår.

Förhoppningsvis har hen bokens bästa för ögonen och kommer ihåg att det är författarens namn på boken. Författaren Kim M Kimselius råkade ut för en kvinna på förlaget som skrev om manuset och ansåg att det mesta var fel i texten. Hon gjorde den helt enkelt till sin. Elakt, och som tur var sa Kim ifrån, vilket jag tycker är otroligt tufft. Hennes man stod bakom och stöttade beslutet, men ändå. Manuset gavs ut senare via Kims egna förlag och blev en succé. Numera har hon skrivit massor av böcker. Fantastiska historier som barn och vuxna älskar.

Det gäller att ha pondus att säga ifrån om någon trampar en på tårna, vilket inte är alltför lätt om man är debutant. Om man inte säger något hänger det över en resten av livet.

Ett tips jag också fick av Petra König var att kolla konsekvenser. Skriver du ordet isär på det här viset kan du inte skriva det så här på andra ställen: i sär

Å andra sidan kanske det ordet blir fel att använda som exempel. Om du läst Emil i Lönneberga har du säkert läst att Krösamaja säger "I sär, I sär", på dialekt. Betydelsen blir då annan. I det här fallet "Jag säger då det."

Ett bättre exempel är nog imorgon. Det ser inte bra ut att skriva det olika i kapitlen. Man måste bestämma sig hur man vill skriva det och hålla fast vid det.

Vad ska då författaren tänka på?

Den perfekta kandidaten ska helst:

• Lyssna på förlaget och följa råd
• Jobba med text som är för dunkel, det vill säga det står inte riktigt i texten vad som menas, läsaren får gissa. Naturligtvis är det här en smakfråga. Något olika förlag tycker olika om. Jag gillar sådana texter och försöker nog skriva så emellanåt. Det mystiska lockar mig.
• Du ska också ha bra argument för varför dina darlings ska sparas och inte deletas per omgående. Ibland är din darling en riktig sådan och ska sparas, men byggas ut.
• Vara beredd på att slita hund med texten. Om du inte har lust eller orkar det kan du lika gärna stoppa den i byrån där hemma och fundera resten av livet på hur det kunde ha gått om du tagit dig i kragen.

Det är inte omöjligt att en fackbok skrivs av förlaget istället för av författaren. Kockar till exempel som kan vara mästare på att göra mat, men inte lika bra på att skriva. Eller professorer som ofta är smarta som attan, men inte har lusten eller kunskapen. Jag är stor fan av fackböcker och min bokhylla dignar av sådana. Det är så fantastiskt att lära sig nya saker bara genom att öppna en bok. Eller varför inte ta en kurs via Ipaden. Det dignar av föreläsningar på nätet, gratis ibland, mot betalning ibland.

"Det ensamma geniet" kallas författarna. Anledningen till det fattar du säkert. De flesta som skriver sitter ensam på kammaren och sliter med texten dag och natt. Många har ett vanligt jobb som de är på dagtid. Något jag sett på facebook är att författarna ofta byter förlag numera.

Författare nuförtiden verkar mer ärliga om att de inte trivs på förlagen. Via social media har jag läst om författare som inte är nöjd med marknadsföringen förlaget gjort och känner sig åsidosatta.

Nåväl, jag fortsätter resan till utgivning.

Texten är nu genomgången några gånger och du och förlaget har jobbat cirka ett år med redigering korrektur och omslag på boken. Dessutom har du tjingat titel hos Svensk bokhandel. Det vill säga, du har tjingat din tänkta boktitel och berättar för världen via tidningen vad boken ska ha för namn. Det finns inget juridiskt skydd, men oftast tar ingen titeln om du tjingar den.

När du gett ut en bok vill förlaget gärna att du skriver en ny och skriver avtal på en ny nästan direkt. Såvida du nu säljer något av den första. En flopp är en flopp oavsett och inbringar inga pengar.

Deckarförfattare skriver oftast på för flera böcker. Detta för att förlaget ska binda till sig författaren. Det kallas för flerbokskontrakt.

Redigeringsprocessen är på ungefär ett år. Det tar lång tid innan du får hålla i din bäbis, och det är vansinnigt mycket jobb. Du vill säkert bara spy på manuset många gånger eller kasta det i soptunnan. Du tvivlar på dig själv och inbillar dig att alla vet hur dåligt det är men inte talar om det för dig. Det är toppar och vågdalar som du landar i med en hård smäll. Nätterna tillbringas sittande i fönstret med lugnande musik på stereon. Handen vilar på telefonen och du funderar allvarligt på att skita i alltihop och ta en enkel till Bali för att slippa skämmas inför släkten som du pepprat med lyckliga sms att du minsann blivit utgiven författare. Du har tät kontakt med förlaget och blir peppad av dem.

När författaren är nöjd skickar förlaget manuset till sättning. Kika in på Kristina Svenssons blogg. Hon förklarar enkelt hur det går till att sätta boken. Du ska också plocka bort alla horungar. Så här skriver Wikipedia om sådana:

Horunge är en typografisk term för en ensam och ofullständig textrad eller ett ensamt ord, i början eller slutet av ett stycke, som hamnat på en annan sida eller i en annan spalt än resten av stycket.
Man skiljer på två typer av horungar. En dubbel horunge är då sista raden i ett stycke hamnar högst upp i en ny spalt eller på en ny sida. En enkel horunge är då första raden i ett stycke hamnar längst ner på en sida eller i en spalt. Den enkla horungen brukar de flesta formgivare idag acceptera, men den dubbla horungen brukar de flesta grafiska formgivare/redigerare göra allt för att undvika.
Ordet änka används ibland som beteckning för endera en dubbel eller en enkel horunge.




Efteråt får författaren ett korrektur som hon läser och förlaget skickar ett ex till en korrekturläsare som inte läst texten tidigare och blivit "blind", det vill säga inte ser felen. Författaren kollar horungar och skrivfel, men även om tidslinjen i boken stämmer.

Redaktören för in ändringarna i manuset tillsammans med författaren.

Observera att det ALLTID finns korrfel i en utgiven bok. Det spelar ingen roll hur stort förlaget är. Det slinker igenom korrfel.

Det är som sagt ensamt att vara författare och när boken är färdig och releasefestens toner tystnat ligger du där i soffan igen. Kommer boken att säljas? Vill någon verkligen läsa något jag skrivit? Eller också kör det igång snabbt och du hissas och dissas på olika bloggar och i tidningar. Hyllas av andra författare och olika förlag drar i dig.

Ibland blir det tyst. Både från förlaget och pressen. Boken ligger i butiken, men säljs inte. Du åker ut till bibliotek och bokhandlare, pratar så du blir hes om vad den handlar om. Skriver autografer.

NU börjar det hårda jobbet om du inte redan börjat. Du bör blogga om boken, Twittra, facebooka, se till att bloggare läser och kommenterar. Gå på andras releasefester, kommentera andras bloggar och naturligtvis se till att sälja boken överallt. Fundera på vad boken handlar om. Kan den passa på något udda ställe?

Var vill du vara? På ett stort eller litet förlag?

Nja, på ett stort förlag blir du en liten fisk, men på ett litet förlag blir du en stor fisk. Jag gillar tanken på ett litet förlag, men är inte främmande för att ingå i ett stort förlags utgivning. Det kan handla om möjlighet att göra film av manuset, kontakter med mera.

"Så...vad gör en författarcoach och vad kostar det?" sa en av oss och tänkte på de här människorna som kan förvandla ens manus till något extra ordinärt.

Svaret är att det är olika från person till person. Några av de jag kommit i kontakt med är
Ann Ljungberg som har massor av kurser och även är den som drog in mig i fantastisk lärorika Digitala affärsmodeller , men även Skrivarprat och just för tillfället Skriv din bok steg för steg. Den sistnämnda är för övrigt helt gratis och dignar av bra att ha tips.

Jenny Bäfving har under en längre tid lärt mig allt hon kan om novellskrivande. Jodå, jag fick hederspris i Allas novelltävling, men det är alltid bra att kunna mycket om saker. Det är min livsfilosofi - man kan aldrig lära sig för mycket. Jenny ska kika på mitt manus när jag redigerat det, och säga vad hon tycker innan det åker vidare till förlag.

Kristina Simar har recenserat mina böcker Tre änglar och tre mirakel och novellsamlingen Pappersskärvor men hon har inte hjälpt mig med dem. Däremot har jag flera författarvänner som använt hennes skicklighet.

Elisabet Norin har skrivit boken Tre enkla regler finns inte. En bok om romanskrivande som är en av mina biblar. Där finns allt - och lite till. Hon är lärare på skrivkurser och en baddare på att hjälpa till med manus. Jag har inte använt hennes erfarenhet, men mina skrivarkompisar har gjort det med stor framgång.

Priserna varierar, men kliv in på deras sidor och mejla för att få besked.

Genom att gå med i Egenutgivarna som jag pratade om förut, får du besked om hur försäljningscykeln går till. det finns i dagsläget tre olika insäljningscyklar - Akademibokhandeln - Ugglan och JBgruppen. Inköpare från bokhandeln träffar dig (om du är egenutgivare) eller förlaget och författarna får berätta handlingen i boken och tala om sig själv. Visa hur omslaget ser ut och helt enkelt pitcha sitt manus. Oftast bestämmer författaren titeln på boken, men ibland bestäms den i samråd med förlaget.

Titel ja. Hur säker är du på att den inte är tagen?
Lugn, du går in på Libris och skriver in din tänkta titel. Då ser du om den finns eller ej.

På onsdag är det kursdags igen. Förhoppningsvis finns det fler som vill lära sig allt om bokbranschen och tar kontakt med Petra som då kan prata med Skrivakademin.

Kör hårt...skriv så fingrarna blöder / Anitha Östhlund Meijer

Det där var väl en hel del läsvärt? Nu kan du betydligt mer om bokbranschen än tidigare.

Vill du ha fler skrivtips, läsa hur du skickar till ett förlag, hur du ger ut på eget förlag, och mycket mer, hittar du alla uppgifter i min bok Att skriva med glädje. Boken finns även som E-bok.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Två härliga signeringar: Sölvesborg och Lund

Älskar att signera, att träffa fans, höra vad de berättar om mina böcker, bli inspirerad och åka hem för att skriva ännu en bok till mina läsare.

Den 25 och 26 oktober var jag iväg till Zimmerdahls i Sölvesborg och Akademibokhandeln i Nova Lund och signerade mina nya böcker Persiens Pärla, Månstenen, Spöket på Stora Mossen och Back to Pompeii.

Mina trogna fans Isa och Emma kom på besök. Isa har följt mig länge och lillasyster Emma har blivit nyfiken på mina böcker genom sin storasyster och är nu ett fan till böckerna. Jättekul att träffa dem varje år. Men oj, vad de växer! De är nästan vuxna nu!

Ett energiknippa kom in som en virvelvind genom dörren till Zimmerdahls bokhandel i Sölvesborg. "Känner du igen mig?" Det gjorde jag, trots att det har hunnit passera cirka 15 år och Helen har gått ned en hel del i vikt. Men glädjen och energin gick inte att ta fel på, det var samma gamla Helen, som jag jobbade ihop med på Althin Medical i Ronneby när jag flyttade till Blekinge 1995. Så roligt att träffa henne! Vi har hållit kontakten i alla år, skrivit julbrev till varandra och berättat allt som har hänt i våra liv.

Efter avslutad signering i Sölvesborg åkte jag vidare till Skåne och min skrivarstuga, med mig hade jag min lilla Tickie som håller mig sällskap i stugan. Hon är en fantastisk vakthund, ja ibland skrämmer hon mig rejält när hon varnar för något ljud utanför...

Signeringen på Nova Lund gick alldeles för fort. Fast egentligen var det bra, för jag hade vaknat med feber och var inte alls i form. Gertrud i butiken såg till att jag höll energinivån uppe hela tiden. Dessutom hade jag inhandlat mangosmoothie innan jag började signeringen. Ljuvligt för halsen och gav energi och vätska samtidigt. Köpte mer mangosmoothie på vägen hem, och ända sedan dess har jag längtat efter den. Får fixa en ny signering i Nova Lund!

Som vanligt hade jag otroligt roligt under mina signeringar. En man stannade abrupt till och sa: "Boudica! Det är inte varje dag man hör talas om henne!" Vi började samtala och han började studera titlarna och blev mycket intresserad, eftersom jag hade skrivit om många ämnen som han tyckte om.

Min kära vän Kerstin kom och överlämnade ett underbart nybakat bröd under signeringen. Alltid lika roligt att träffa henne.

Extra roligt var det att jag sålde några exemplar av den engelska boken Back to Pompeii, översättningen av Tillbaka till Pompeji.

Tyvärr blev det inga foton tagna, dels för att det var fullt upp hela tiden och dels för att jag i mitt feberrus helt enkelt inte tänkte på det.

Snart väntar nya signeringar. Kika in på min hemsida www.kimselius.se för att se tiderna. Kanske vi ses under någon av höstens signeringar. Det hoppas jag på!

Ha det så gott!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Bloggathon: Kolshult i Blekinge, paradiset på Jorden

Jag, midsommarafton i Blekinge.

Kolshult i Blekinge! När vi första gången hörde namnet sa det oss ingenting. När vi dessutom fick höra att gården mäklaren pratade om var två boningshus och en gäststuga, tyckte vi att det var alldeles för stort för oss. Vi var inte intresserade. Vilken tur att mäklaren var envis.

Det hela började med att min man, Jan, sökte en ledig tjänst på Ericsson i Karlskrona. Vi ville hem. Jan är från Lund och jag från Göteborg. Efter att ha bott i Stockholm i sexton år tyckte vi båda att det räckte. Nu sökte vi oss söderut. Tillbaka till våra rötter, trodde vi. Medan Jan väntade på besked från ett jobb han hade sökt i Lund, sökte han även det lediga jobbet i Karlskrona och fick det! Det gick väldigt fort, han ringde på tisdagen, vi åkte ned till Karlskrona på fredagen och tisdagen veckan därpå fick Jan beskedet att jobbet var hans. Vi flyttade!

Utsikt över Karlskrona i Blekinge

Jan flyttade in i en företagslägenhet i Karlskrona, jag flyttade med våra tre hundar till vår lilla sommarstuga i Skåne. Den vi hade köpt för att bo i när vi äntligen fått jobb i Skåne, någonstans att bo medan vi letade större hus. Nu fick vi istället leta hus i Blekinge, vilket inte var lätt. Visst fanns det hus, i överflöd, men inte just det hus vi ville ha. Vi visste precis vad vi ville ha, fast vi ville kanske inte riktigt samma sak, Jan och jag. Jan ville ha cykelavstånd till arbetet, visst, det lät bra, men samtidigt ville jag bo på landet, utan grannar och med stor tomt där hundarna kunde springa fritt och skälla bäst de ville.

Att kombinera dessa två saker var inte lätt. Därför bestämde vi att vi skulle prioritera stor tomt och inga grannar. De hus vi fick visade för oss höll inte alls de löften som mäklarna gav. Många hus låg på Hästö i Karlskrona, vilket innebar små tomter och massor av grannar alldeles inpå. Inget av alla hus vi såg var det hus vi ville ha. Tills en dag när jag uppgivet, efter att ha kört flera veckor nästan dagligen från Skåne upp till Blekinge, utbrast till den sista mäklaren på torsdag eftermiddag: "Varför visar ni mig hus jag inte vill ha, jag har ju förklarat för er vad det är vi söker!"

Svaret jag fick var: "Visst, jag har precis vad du vill ha, men du vägrar titta på det."

Det var så vi hamnade i Kolshult. För när jag uppgivet sa: "Visa mig det då!" bestämdes det att jag skulle komma till Kolshult dagen därpå för att titta på husen. Jan var bortrest i arbetet och det var mitt jobb att leta hus, därför åkte jag själv, även denna gång.

Kan man annat än må bra när man bor på en sådan här underbar plats?

När jag svängt av E22:an och kom förbi flygplatsen kändes det inte så muntert, här ville jag inte bo! Då anade jag inte hur långt det var kvar och vad som väntade.

När jag passerade Karlsnäsgården och körde över Ronnebyån, började hoppet växa inom mig. Här var riktigt vackert! Sjöar passerade förbi, lövskogar, underbara gamla gårdar och ju längre jag körde desto mer kändes det rätt inom mig. När jag svängde av från stora vägen in vid skylten "Kolshult 1", då kändes det som jag hade kommit hem. Strax därefter passerade jag genom "Bullerbyn", där Ove, mäklaren och hans fru Sonja bodde, vilket jag senare fick reda på eftersom Sonja bjöd på underbart goda varma smörgåsar efter visningen.

I den här omgivningen promenerar jag varje dag.

När jag svängde in på gårdsplanen till "mitt" hus kändes det helt rätt. Trots att det var tre boningshus, massor med uthus och gräs som växte högt överallt. Den lummiga, nästan igenväxta trädgården väckte fantasin inom mig och jag såg för mitt inre vad jag skulle kunna göra med den.

De två stora boningshusen låg med endast tolv meter mellan och jag frågade Ove, mäklaren, om han trodde det skulle kunna gå att bygga ihop dem. På så sätt kunde vi få ett enda stort hus och det skulle passa oss bättre. När jag sedan väckte den tanken hos Jan svarade han att det var en tioårsplan. 2005 hade vi bott på gården i tio år, då var gången äntligen färdig. Det blev inte bara en gång, det blev ett extra rum, ett långt ljust rum med fönster hela vägen som sammanbinder de två boningshusen till ett enda varmt, ljuvligt hus. I gången odlar jag citroner och clementiner, där finns bougainvilla och Passionsblommor och annat vackert och nyttigt.

Citronträdet och Passionsblomman.

Vi älskade platsen från första stund, fastän mycket jobb väntade oss. Vi tog en bit i tag och genomförde arbetet bit för bit och är mycket nöjda med resultatet.

Min underbara inglasade gång. Vid skrivbordet sitter jag ofta och skriver eller läser korrektur, omgiven av doftande citronträd och trumpetblommor.

Vi flyttade in i oktober 1995. Jag bar mina författardrömmar inom mig och skrev manus efter manus, medan jag väntade på svar från B. Wahlströms förlag som låg på ett manus jag hade skickat in två år tidigare.

Vi trivdes mycket bra med våra grannar, tja, grannar och grannar, det är ju en bit mellan husen här i byn, men vi blev direkt vänligt bemötta av de personer vi stötte på under hundpromenaderna. Vi kände värmen hos människorna i Kolshult och Klackamåla, alla hade alltid ett vänligt ord och tid för att prata en liten stund. Vi kände oss väldigt välkomna till Blekinge.

Jag med några av alla de hundar som har passerat genom mitt liv. Det är bara den lilla vita, Tickie, som fortfarande är kvar hos mig. Och ett par nya hundar också...

En månad efter att vi flyttat in drabbades vi av en stor sorg. Vår älskade Berner Sennehund Miko dog hastigt. I min förtvivlan skyllde jag gården för det, trodde att han hade hittat gift och fått i sig. Det visade sig att han hade fått ett fästingbett, förmodligen redan uppe i Stockholm och det var fästingsjukdomen Erlichias som dödat honom. Vi testade direkt de andra två hundarna och det visade sig att hans dotter också hade sjukdomen. Hon sattes på medicin och överlevde exakt ett år innan hon också lämnade oss.

Mitt i all sorg fick jag ett glädjebesked: B. Wahlströms hade antagit min bok Tillbaka till Pompeji! Det dröjde ytterligare två år, ända till julen 1997, innan boken kom ut. I gengäld gjorde den succé och sålde i 11.000 exemplar första veckan. Min redaktör sa att det var normalt att man sålde cirka 200-300 böcker på ett år som debutant.

Massmedias uppmärksamhet var stor och så här i efterhand är jag glad att jag slog igenom som författare först när jag hade flyttat till Blekinge, för hur skulle massmedia annars ha kunnat kalla mig för Blekinges Astrid Lindgren, vilket var det namn de gav mig efter min lyckade debut.

I och med att jag slog igenom som författare uppskattade jag gården ännu mer, gården som vi hade döpt till Trullebo och fått registrerat som gårdsnamn. Här på Trullebo fann jag lugn och ro att skriva och mina böcker blev ständigt bättre och bättre. 2004 skrev jag den bok som skulle innebära ännu ett genombrott för mig, Vikingaträl. Med den boken började min utländska karriär.

Om jag inte hade bott här i Kolshult i Blekinge, tror jag inte att jag hade kunnat skriva så bra böcker. Visst, Tillbaka till Pompeji var skriven i Stockholm, men de böcker jag har skrivit i Kolshult är ännu bättre, eftersom jag har fått sinnesro i de fantastiska omgivningarna runt gården och i Blekinge, Sveriges Trädgård.

Njuter så när jag promenerar runt i Blekinges vackra natur.

Under mina morgonpromenader funderar jag ut händelserna i böckerna. Jag, som författare av historiska äventyrsböcker, inspireras av att bo i kulturbygder där snapphannen Dacke sägs ha hållit ting. Jag älskar att promenera till Dackes hage på våren, se den stora sten där Dacke har stått och talat till folket. Jag brukar sätta mig i backen och blicka mot stenen, njuta av backsipporna och lugnet, medan mina hundar ligger bredvid mig. Jag brukar fantisera och se framför mig hur platsen är full av folk. Röster, lukter och minnen stiger upp från förgången tid och inspirerar mig.

Det var den här vyn som fick mig att förälska mig i platsen och vilja bo i Kolshult i Blekinge.

Jag fortsätter vandringen utefter den gamla kyrkvägen, mellan gärdgårdarna, genom hagar och njuter av hästarna och korna. Under hela vandringen går jag mellan gamla stengärdsgårdar, där jag i lugn och ro kan hänge mig åt fantasin och njuta av naturen.

Ofta möter vi rådjur på promenaderna, ibland dyker en älg upp. För några år sedan såg vi varg vid två tillfällen. Första gången intalade jag mig att jag inbillat mig, nästa gång insåg jag att mina ögon inte hade spelat mig något spratt, eftersom jag inte varit ensam om att se vargen. Nuförtiden möter jag även vildsvin på min morgonpromenad, något som gör mig betydligt räddare än mina möten med vargen.

Stormen Gudrun 2005 ställde till det i skogarna. Det gjorde mina promenadvägar oframkomliga för lång tid, och det tog lång tid innan jag fann nya vägar att gå.

Att bo på en sådan här plats är lycka. Kolshult i Blekinge.

En viktig sak för att trivas på en plats är att man har bra grannar, och det har vi. Det är människor som alltid ställer upp, öppnar sina hem när det är strömlöst, bjuder på varmt att dricka och äta, som ställer upp med kort varsel och tar hand om hundarna när någon av oss blir hastigt sjuk. Som tröstar när sorgen slår till, som bjuder på en pratstund och en kopp kaffe. Som pratar hund och djur, som berättar om skogen och naturen, som dyker upp mitt i skogen när man minst anar det och tar sig tid att stanna upp i skogsröjningen för att prata en stund. Det är goda grannar!

Jag är tacksam över varje dag jag får leva i mitt älskade Kolshult i Blekinge. Jag njuter av att blicka ut över vattenytan på Gatgölen, att se hägern leta efter fisk i vattenbrynet, se tranorna vandra på ängen just utanför vår trädgård, se rådjuren lägga sig till rätta för natten på den äng tranorna nyss har lämnat. Det är en njutning att se rovfåglarna cirkla över gården och inse att de även i år har lyckats få ungar.

Över dessa ängar vandrar jag och låter inspirationen flöda. Kolshult i Blekinge.

Det är underbart att efter att ha rest runt i Sverige och hela världen, och föreläst, signerat, blivit intervjuad, fotograferad, skrivit autografer och varit en riktig kändis, att då få komma hem till mitt älskade Kolshult i Blekinge, ta på joggingbyxorna och ge mig ut på en runda med hundarna. Att möta mina glada, trevliga grannar och få vara bara "jag", Kim. Då mår jag som bäst, när jag är hemma i Kolshult i Blekinge. Paradiset på jorden...

Jag älskar Blekinge!!!


Det här inlägget ingår i Bokbloggarnas Bloggathon. Vi är bloggare över hela Sverige som i helgen bloggar om vårt landskap, en plats som betyder mycket för oss, eller ett ämne som berör oss mycket. Kika in på nedanstående bloggar och läs även deras inlägg:

Bokform,
Litteraturkvalster och Småtankar, Projekt 33, Kim M. Kimselius, Fiktiviteter, Nobelprisprojektet, Lottens bokblogg, enligt O, cissigrip.blogg.se, Annas bokhylla, Lexie läser, Feelgoodbibliotekarien, Boktimmen, Bokdetektiven, Breakfast Book Club, Den läsande kaninen, Västmanländskans bokblogg, Bokbabbel, Endast Eböcker, Kulturloggen

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Novelltävling, skriv och få din berättelse publicerad i en bok

Nu är det dags för en skrivtävling. Det är författarcoachen Ann Ljungberg som har tävlingen. Läs mer nedan.
 

Skriv en novell på temat ”En bekantskap som berör”
Texten får vara max 5000 tecken inklusive blanksteg (ca 2 A4)

Den ska vara inlämnad senast den 8 november till jens@annljungberg.se.

Märk mailet ”Novelltävling”.

De 20 bästa novellerna kommer att publiceras i en tryckt antologi.

Avgörandet tillkännages i nyhetsbrevet den 29 november.

Juryn består av Ann Ljungberg, lektör och författarcoach, Jens Klitgaard, chefredaktör och grundare av Brevnoveller och Nina Åkerberg, novellredaktör på Aller Media.
Skriv, skriv och ha roligt!

Om du vill veta mer om tävlingen kan du kika in på Ann Ljungbergs sida.

Jag vet att det är kort om tid, men det är bara två A-4 sidor du behöver skriva, det är ingen lång berättelse, så sätt igång! 

Du hittar skrivtips i min skrivbok Att skriva med glädje, som finns att låna på biblioteket, både som vanlig bok och e-bok.

Lycka till!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

"Jättespännande berättelse" Recension av Snapphaneresan av Kim M Kimselius

Här är en recension av min bok Snapphaneresan, gjord av Helena Eriksson på Livet på Citronodlingen.

Snapphaneresan- Kim M Kimselius

Baksidestext:
Följ med Theo och Ramona på en spännande resa i Snapphaneland. Berättelsen börjar på Sporrakulla gård, där de hittar ett kopparmynt ifrån Loshultskuppen. Genom myntet färdas de genom tiden till Snapphanefejden 1678. Theo och Ramona ger sig på jakt efter skatten. Många faror möter dem på vägen. Att hitta skatten är inte så lätt som de först trodde. 

Omdöme:
Jättespännande berättelse som vanligt av Kim M Kimselius. Jag tyckte det var roligt att följa den här resan eftersom den utspelar sig i mina gamla hemtrakter och jag känner igen många av ortsnamnen, och självklart också en hel del av händelserna som Theo och Ramona råkar ut för.
Spännande, men inte otäck som den förra boken i serien, som handlade om finska vinterkriget.

 Tack för en fin recension Helena!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Nå ut till läsarna med dina böcker!

Jag har tidigare skrivit om Books on Demand, eftersom jag tycker att det verkar vara ett bra sätt att ge ut en bok, om man inte har någon kunskap bakom sig. Nu breddar Books on Demand sina marknadskanaler och din bok har möjlighet att nå ut till ännu fler läsare. Här kan du läsa mer om det:

Självpublicerare nu även hos Google Play

BoD™– Books on Demand breddar distributionsnätet för självpublicerande författare: från och med nu finns över 17 000 BoD-e-böcker tillgängliga över näthandeln Google Play.

Författare i Sverige kan framöver dra fördel av en omfattande distribution av e-böcker genom Apple iBookstore och Google Play utöver de ledande svenska nätbokhandlarna.

BoD:s VD Florian Geuppert är mycket glad över den nya försäljningskanalen som ger BoD-författare nya försäljningsmöjligheter och poängterar dess betydelse i framtiden:

– Google Play kommer framöver att bli en alltmer betydelsefull försäljningsplattform och de är en viktig partner för oss. Målet är att erbjuda våra författare ett så brett distributionsnät som möjligt, och vi är övertygade om att multikanalstrategin maximerar deras försäljning.

Samarbetet med Google stärker framförallt försäljningsmöjligheterna över mobila enheter eftersom Google Play Store finns installerad på de flesta Android-apparater. En ytterligare fördel för författare och läsare är att e-böcker från Google Play även kan läsas på läsplattor från andra tjänsteleverantörer.

Konverteringen till e-bokformat är kostnadsfritt för BoD-författare och 85 procent av författarna tar tillvara på denna möjlighet. Med en vinst på 50 procent av nettoförsäljningspriset och ett omfattande distributionsnät erbjuder BoD sina författare en enkel och lönsam väg till publicering av e-böcker.

Om BoD:BoD™ är europeisk marknads- och teknologiledare inom digital bokutgivning och en plattform för författare som själva vill stå för utgivningen av sina böcker, såväl tryckta böcker som e-böcker. Varje författare bestämmer själv över innehåll, formgivning, form och pris. BoD ser till att böckerna finns tillgängliga i alla traditionella bokhandlare och i de flesta nätbokhandlare. E-böcker, som publiceras med BoD, säljs i Apple iBookstore och på Google Play. Ytterligare information finner du på www.bod.se.

Nå, vad tycker du, är det något för dig?

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Ladda ned en App om Kim M Kimselius böcker

I samarbete med Blekinge Tekniska Högskola har det framtagits en app om mina böcker. Studentens namn är Rickard Gustavsson och det har varit spännande att följa arbetet med appen. Jag är riktigt nöjd med resultatet.

Ladda ned en App om

Kim M Kimselius

böcker

Om du klickar på texten ovan kommer du direkt till appen i Google Play. Sedan kan du kika runt bland mina böcker, läsa baksidestext, läsa 2-3 kapitel ur böckerna och med en enkel knapptryckning komma till en butik.

Tänk vad utvecklingen går framåt! Berätta gärna om du laddat ned appen och vad du tyckte om den.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Mitt Paradis Juli 2013

Att få bo som jag gör är få förunnat och jag vill gärna dela med mig lite av min vardag och omgivning. Vet att mina fans tycker det är kul att få se hur det ser ut runtomkring där jag bor. Eftersom det är juli har jag besök i stort sett hela månaden. Det kommer du att märka ibland fotona.

Barnbarnet Frida kom på besök och passade på att rida hos Kolshults Ponnybus

Lilla Grynet sover gott i solen på förstukvisten tillsammans med blommande citron-, och clementingträd.

Frida på promenad tillsammans med Pluto och Tickie

Honungsrosen blir allt större för varje år

Det har varit ett gott år för pionerna, även de doftande och ljuvliga

Det roliga med den honungsros vi har är att knopparna är gula, när den slår ut är blomman gul och ju äldre den blir, desto vitare blir den.

Frida kopplar av med lite läsning i hammocken.

Vår 17 år gamla katt Tiger

Trumpetblommorna har blommat hela sommaren i omgångar, om och om igen, totalt blommat sju gånger.

Pluto

På promenaderna händer det att jag springer på kantareller.

Blir lika glad varje gång jag ser en orkide

Den här bilden får mig att bli glad varje gång jag ser den. Tänk vad kul det kan vara att läsa. Barnbarnet Frida

Frida och jag passade på att besöka Kreativum. Här finns många saker att göra.

Pluto i nederkanten.

Här är det barnbarnen Meya och Noomie som hjälper till att plocka potatis

En del av familjen är med ut på hundpromenad.

Min guddotter Matilda har blivit stor och kom tillsammans med sin hund Åttan.

Vi var och shoppade och såg de här fina pallarna

Ett besök på Blekingeplantan minst ett par gånger varje månad är ett måste under vår/sommar/höst.

Matilda hittade en skön fåtölj att vila i.

Karlskrona från sin allra bästa sida

Matilda och jag testar kladdkakerecept

Min  Blåvinge som jag är så rädd om. Den är otroligt vacker och fotot gör den inte rättvisa

Vår tyska grannes dotter Nike, älskar Tickie och följer gärna med på promenad.

Bollhortensian har jättestora blommor i år, därför har jag lagt mina fingrar på den, för att du ska se storleken.

Älskar min Eldkrona, som skiftar i olika färger.

Även i paradiset finns det ormar. Den här dök upp framför mina fötter i trädgården.

Visst är de ljuvliga?

Oväder på gång. Efter ett tag brakade det lös rejält!

Egen skörd!

Första bilden av vår nya familjemedlem, Tudor. Här fem veckor.

Korna är mycket nyfikna på oss

Även tistlar är vackra!

Tickie blev rädd när det mullrade rakt över våra huvuden.

Även Pluto kom för att söka tröst.

Den här vackra himlen vaknade jag till en morgon.

Luktärter är min stora passion.

Ja, det var en liten vandring runt i mitt paradis. Hoppas att du tyckte om fotona. Alla bilder på blommor är tagna i min trädgård.

Har du sett de tidigare inläggen om Mitt paradis?

Ser med förväntan fram emot att höra vad du tyckte om fotona.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här