Korrekturläsningens skiftande sidor
Jag känner många som tycker att korrekturläsningen är hemsk, jag älskar det.
När det är dags för korrekturläsning är boken färdigskriven. Stommen till den.
Jag är inte den som sitter och tänker efter när jag skriver, funderar på formulering, stavning etc. Jag bara skriver på och håller igång flödet så länge jag kan. Det gör korrekturläsningen rolig. Det finns mycket att ändra, saker att stoppa in, miljöskildringar, historisk fakta, kläder och annat. Sådant som inte alltid hinns med när jag befinner mig i skrivflödet.
Första genomläsningen gör jag på datorn, eftersom jag vet att det kommer att bli många ändringar, mycket text som ska läggas in. Även det går i en rasande fart. Det är spännande att läsa. Jag är nyfiken på att se om jag har lyckats knyta ihop hela berättelsen, om den röda tråden håller och inte har gått av någonstans.
Det är där jag befinner mig nu. Lyckligt ovetande om ifall boken är bra eller inte. Den känns bra. Jag har skrivit den med glädje och orden har sprutat ur mig. Jag har låtit huvudpersonerna ta tag i berättelsen och helt omforma den till något den inte var tänkt att vara från början. Det är därför det är extra roligt att läsa just nu.
Ser du den lille pojken på omslaget? Han fick en mer central del i berättelsen än vad jag hade tänkt mig. Oftast blir det så när omslaget är klart före berättelsen. Jag blir inspirerad och låter omslaget vävas in i handlingen.
När jag läst korrektur på datorn är det dags att skriva ut hela berättelsen, ta pappersluntan och slå mig ned i skuggan på någon av alla mysiga ställen jag har utomhus. Altanen är en bra plats. Stort bord och utsikt över vår park med grönsaksodlingarna. Om jag sitter där kommer Troll (på bilden) och Trulsa (som ligger i mitt knä) och håller mig sällskap. Det är mysigt.
När jag korrekturläser pappersutskriften är berättelsen klar. Då är det stavfel, grammatik och faktafel jag letar. Inte lika roligt som den första korrekturläsningen, men ändå kul, eftersom boken alldeles alldeles strax är klar för att skicka till proffsläsning. De hittar de fel jag inte har upptäckt. Man blir blind för sina egna fel och mina korrekturläsare har falkögon.
Efter att korrekturläsarna har gjort sitt och jag sitter med pappersbuntarna i handen är det dags att sprida ut dem på skrivbordet och rätta upp dem, sida för sida, noga med att titta igenom samtliga högar.
Sedan är det dags för att skriva ut en ny omgång papper. Den här gången kontrollerar jag så att det inte har blivit några fel när jag lagt in korrigeringarna. Sådant händer.
Ja, sedan är det dags för den absolut sista korrekturläsningen, den gör min man. Den hemskaste korrekturläsaren, han vågar säga ifrån.
Ofta brukar han kommentera efter hand han läser. Jag minns en gång när han inte sa ett ord, bara låg där i soffan och sträckläste. Till slut lade han ifrån sig manuset och såg på mig, utan ett ord.
Jag blev frustrerad och utbrast: "Nå! Vad tycker du?"
Då log han och sa: "Den här gången har du gjort en riktigt, riktigt bra bok!"
Det är som att få en guldstjärna, en OS-medalj när man får de orden från ett par kritiska ögon.
Men än är jag inte där, bara i startgroparna på korrekturläsningarna. Det är väl bäst att sätta igång igen.
Hoppas du har blivit lite hjälpt av att läsa hur jag arbetar med mina böcker. Eller helt enkelt bara tyckte det var roligt att se hur jag gör.
Ha det så bra!
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Kanske
vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna
gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
Inlägg
