Alla behöver beröm

Alla mår bra av beröm, vilket många glömmer.

Idag blev jag överöst av beröm från en av korrekturläsarna som nu läser "Theos Pompeji". Bland annat skrev hon: denna boken är din bästa "so far"...

Hon skrev fler underbara, berömmande ord som satte guldkant på min dag, speciellt som jag verkligen saknar "Theos Pompeji", eftersom jag tycker väldigt mycket om den boken.

Varför har de flesta människor så svårt för att berömma andra? Det rör sig bara om några få ord. Ord som gör en annan människa oerhört glad.

Minns för många, många år sedan när jag hade privatlärare i dressyr. Jag satt där på hästen och tränade, kämpade och slet så svetten for omkring mig, men jag fick aldrig något beröm. Hur bra jag än jobbade, hur fint hästen än gick. Det kändes hopplöst och jag var nästan på väg att ge upp, det var ju ingen mening att kämpa vidare om det aldrig blev bättre. Ändå visste jag innerst inne att jag gjorde ett bra jobb. En dag sa ridläraren "Bra Kim!" Endast två ord, men de gjorde mig så enastående glad att jag tvärstannade hästen, flög av den och slängde mig om halsen på ridläraren och tackade för berömmet. Efter den dagen var hon noga med att inte bara påpeka de fel jag gjorde, utan även när jag gjorde rätt, vilket också utvecklade mina kunskaper inom hästdressyren.

Alla säger "Det är på felen man lär sig". Visst det stämmer, men det är också på berömmet, när man får reda på att man har gjort rätt som man lär sig något bra. Jag tror faktiskt att man lär sig mer av beröm än av påpekande om hur fel man gör.

Låt oss alla göra våra medmänniskor glada idag genom att berömma dem för något bra, ge dem komplimanger och låta dem få en bra dag. Le mot världen och den ler tillbaka mot dig!

En stor kram till alla mina underbara vänner som uppmuntrar mig och får mina böcker att bli bättre år efter år...

Tack Annelie för att du satte guldkant på min dag!

från Kim