Livserfarenhet invävt i böckerna

I morse råkade jag hälla vatten över mig i sängen, när jag skulle dricka efter en rejäl hostattack. Det blev kallt och minnet slog till:

Jag satt vid min morbror Lars dödsbädd. Hans ögon var slutna, hans ansikte såg ut som om han redan var död. Bara en svag välvning av bröstkorgen visade att han fortfarande andades. Han viskade "vatten" och ivrigt skyndade jag mig att tillgodose hans önskan. I min iver råkade jag få av locket på den mugg med sugöppning som jag sträckte fram åt min morbror, vilket fick hela innehållet av det rumsvarma vattnet att hällas ut över hans magra, beniga bröstkorg. Han skrek och började skakade våldsamt. Genast var personalen där och körde ut mig och min syster ur rummet.

Min morbror var bara skinn och ben och kunde inte reglera kroppstemperaturen. Värdefull tid spilldes när personalen bytte kläder på min morbror och tog fram nya, torra sängkläder. Till slut satt vi åter vid hans sida. Han var helt slut efter upplevelsen, jag var ångerfylld och skamsen och önskade allt ogjort. Men helst av allt önskade jag min morbror frisk och kry igen, eftersom han alltid hade varit som en extra far för mig. Han hade uppmuntrat mitt skrivande, alltid gett mig böcker i present och visat mig världen.

Nu satt jag där tyst vid hans sida och visste inte vad jag skulle säga. Till slut började jag berätta om allt roligt vi hade gjort tillsammans och hur mycket det hade betytt för mig. Antydan till leende syntes på hans läppar, men han orkade inte öppna ögonen, inte säga något. Ändå visste jag att han hörde mig. Jag lämnade honom där i sängen och åkte tillbaka till bokmässan i Göteborg. Nästa dag fanns min morbror inte längre och jag är glad att jag hann att träffa honom en sista gång, men ångerfylld av att jag utsatte honom för plågan av att få vatten hällt över sig.

Erfarenheten från dödsvakan hos min morbror lade jag in i min bok Vikingaträl, en bok som betyder mycket för mig, både för att den är en del av min älskade morbror Lars och för att det var den boken som fick min utlandsagent att kontakta mig med orden: "Vi har läst din bok Vikingaträl och är så mäkta imponerade att vi vill ha världsrättigheterna på samtliga dina böcker och lansera dig över hela världen." Vilket de nu håller på med. Är extra glad att det var just den boken som fick dem att upptäcka mina böcker.
Sorgen har vandrat vid min sida genom livet och för några år sedan miste jag min syster i en onödig trafikolycka. Hon blev påkörd av en bil. Jag blev helt förkrossad när jag fick telefonsamtalet. All den sorg, vrede, uppgivenhet och tomhet jag kände i den stunden skrev jag av mig och lade in i min bok Giljotinen. Det är den enda bok som helt och hållet innehåller mina känslor och tankar.

Jag önskar jag hade sluppit uppleva all död som har genomsyrat mitt liv, samtidigt som den har gett mig möjlighet att förmedla smärta och sorg på ett levande sätt i mina böcker.

Någon sa att alla mina böcker handlar om död, kanske är det så. Men i så fall beror det på att döden har varit min ständiga följeslagare genom livet.

Kramisar Kim