Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

måndag 7 februari 2011

Vet du att...

...jag har blivit slagen på grund av det jag skrev i en av mina böcker? (Personerna på bilden har inget med tillfället att göra. Hittar du mig på bilden bland alla fansen?).

Det var på Bokmässan 1998. Min bok Tillbaka till Pompeji (mannen håller i förstautgåvan av den boken med grönt omslag på bilden ovan) och Jag är ingen häxa hade kommit ut och jag var för första gången i mitt liv på Bokmässan i Göteborg för att föreläsa och signera. När jag stod där, stolt och nervös, framför mina böcker och väntade på invasionen av fans, färdig att börja skriva autografer, kom det fram en flicka och frågade om det var jag som hade skrivit Tillbaka till Pompeji. När jag svarade ja började hon slå på mig. Hon var riktigt, riktigt arg och skrek: "Här får du för att du dödade hästen!"
Det här är stycket som gjorde att flickan gav mig stryk:

Framför honom på marken låg en häst. Bara en liten lätt ruskning på huvudet ibland, för att hålla askan borta, tydde på att den levde. Med blicken följde Theo hästens konturer under askan och stannade vid det som borde ha varit bakkroppen, men som nu var försvunnen under en jättestor sten, eller vad det nu var. Tänk att den låg så stilla. Det var som om den hade insett att den snart skulle dö, att det inte fanns något att göra längre. Men ändå kunde den inte låta bli att skaka av sig askan som föll över nos och ögon.
Theo böjde sig fram, smekte nosryggen på hästen och strök undan askan.
"Stackars krake", sa han och insåg plötsligt att det inte bara var människorna som drabbades av vulkanutbrottet.
Vem tänkte på djuren när man hade sitt eget liv att rädda?
"Jag tänker på dig", sa Theo och strök återigen hästens huvud. Men tyvärr är det inte mycket jag kan göra för att hjälpa dig. Dig däremot", sa han och vände sig mot Pluto, "dig ska jag hjälpa, det lovar jag."

Ja, nu vet du varför flickan blev så upprörd, efter att ha läst min bok Tillbaka till Pompeji. Inte ett ord sa hon om alla de tusentals människor som "jag" också dödade i boken, eftersom "jag" lät vulkanutbrottet ske. Det vulkanutbrott som förintade hela staden Pompeji och alla dess invånare, både människor och djur.

Tycker du jag förtjänade hennes utbrott av ilska?

Måste avsluta med att berätta att flickan sedan, när hon väl slutat slå, berättade att hon älskade boken, att det var den bästa bok hon någonsin hade läst, förutom det med hästen då...

Kramisar Kim

9 kommentarer:

  1. haha, hoppsan, hon måste ha varit arg ganska länge då? :o)

    SvaraRadera
  2. Hej Helena
    Ja, jag tror hon hade gått och varit arg på mig sedan hon läst boken och bara väntat på att få ge igen. Kram Kim

    SvaraRadera
  3. Tänk att lyckas skriva så levande att man så till den milda grad berör. Vilket betyg! Grattis!

    SvaraRadera
  4. Hej Ingelapingela

    Välkommen hit till min blogg.

    Tänk... Så har jag aldrig tänkt på det. Det stämmer som du säger, det var ju faktiskt beröm jag fick...

    Tack för att du fick mig att inse det.

    Kram Kim

    SvaraRadera
  5. Hon måste ha varit en riktig häst älskare :/
    Men du skulle inte ha fått stryk för det Kim... Det händer, det var sanningen...

    Ibland måste man se sanningen i vit ögat...

    Kram :D

    SvaraRadera
  6. Helt otroligt, fast lite läskigt! Men skriver man gripande så blir människor berörda :)
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Nu fick jag både rysa och skratta samtidigt. Rörande händelse både i boken och i verkligheten:-) Kram Ebba

    SvaraRadera
  8. Jag kan tänka mig hur hon kände när hon läste! Och hon hade säkert häst som favoritdjur. Har du haft nån kontakt med henne sen dess? Hon är ju äldre nu, undrar hon tänker på händelsen? :) Du minns ju henne helt klart!

    SvaraRadera
  9. Hej Jenny
    Ja, förmodligen var hon det. Jag har aldrig stött på den här reaktionen efter det. För mig var de ganska chockerande eftersom det var mitt första offentliga framträdande... Kram Kim

    Hej Anneli
    Ja, lite läskigt var det för jag undrade om det skulle komma fler personer och protestera och vara ännu argare... Kram Kim

    Hej Ebba
    Tack! Skrattar åt din kommentar, förstår vad du menar. Kram Kim

    Hej Trillingnöten
    Nej, jag har inte haft någon kontakt med henne, vad jag vet. Kanske hon läser min blogg, kanske jag är vän med henne på fb? Jag minns inte hur hon såg ut, minns bara hennes ilska. Kram Kim

    SvaraRadera

Tack för att du lämnade en kommentar, välkommen tillbaka!