Aldrig trodde jag att det skulle vara så roligt att blogga och följa andra bloggare över hela världen.
Ibland känns det som om jag kommer hem från en resa när jag hoppat runt bland mina bloggvänner och läst deras inlägg. Ibland blir det "aha-upplevelser", platser jag känner igen, saker som även jag har gjort och så vidare.
Ibland händer det sorgliga saker som mina bloggvänner skriver om, ibland händer de sorgliga sakerna mig och då finns bloggvännerna där som stöd. Visst är det fantastiskt? Vi har aldrig träffats och ändå känns det som om vi har känt varandra i stort sett hela livet...
Twitter och Facebook är också mycket bra! Här kan jag slänga ur mig en fråga om något och få svar inom några sekunder/minuter eller flera timmar senare, men svar får jag alltid. Som nu i veckan: Jag upptäckte att det var mögel på min surdeg och frågade på nätet om det skulle vara så, för det var mitt första försök att sätta surdeg. Genast fick jag många svar och bland annat en bra länk.
När jag skrev om min allergi ramlade det också ned bra länkar.
Just nu är jag inne i en intensiv föreläsningsperiod och ska dessutom avsluta mina två böcker om andra världskriget. Därför hinner jag tyvärr inte kika in hos mina bloggvänner varje dag.
Nu börjar även den del av året då det är risk för åska. Eftersom vi har ADSL och dessutom är sist på den elektriska ledningen gäller det att dra ur alla kontakter, så fort det mullrar i fjärran.
Även om tekniken är superbra och bekväm, så är det ändå i Moder Jord som får sista ordet!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.
torsdag 12 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Hej Kim! Undras om det fungerar på bloggarna nu... jag prövar med att skriva en kommentar till dig. Mitt ena försvunna inlägg är tillbaka, medan det andra är borta. Hoppas de får ordning på det snart, jag tycker de går ut med för lite och dålig information.
SvaraRaderaHåller med dig om att alla sociala forum på nätet verkligen öppnar oanade möjligheter till hjälp och kontakter! Stor kram och en trevlig helg önskar Ingrid
Jag hinner inte alltid heller kommentera alla härliga bloggar jag följer men jag läser så ofta jag har möjlighet och tid för det förgyller min vardag och bredda mina perspektiv. Jag kikar in till dig med jämna mellanrum även om jag inte alltid lämnar ett bomärke. Facebook är ett bl a bra sätt för mig att kommunicera med de jag har "där hemma" i Dalarna nu när jag bor 40 mil därifrån. Man väljer ju hur mycket man vill läsa, uppdatera och följa.
SvaraRaderaHa en fin söndag och lycka till med dina böcker Kim'
Kram'Emma
Hej Ingrid
SvaraRaderaVissa av dina kommenterar till mina blogginlägg har också försvunnit.
Vet du, jag är mer förvånad över att det här överhuvudtaget fungerar än att det inte fungerar, fast jag vill förstås ATT det ska fungera...
Hoppas du har haft en fin helg!
Kram Kim
Hej Emma
Härligt att höra. Ibland undrar jag om någon läser vad jag skriver, men så ser jag ju att besökssiffrorna tickar på och förstår att någon måste ju titta in i alla fall!
Tack snälla Emma!
Kram Kim
Ja, det är väl tur att jag inte skrivit några livsviktiga kommentarer :) . Det var ett bra positivt tänkande, som ju förstås är helt sant. Det är otroligt att det här med bloggvärlden överhuvud taget finns och fungerar, så om det någon gång falerar får man kanske ta det med ro. Hoppas det dröjer länge till nästa gång innan något kraschar.
SvaraRaderaHar du något system för kopiering av dina inlägg på bloggen eller sparar du det du skriver på något annat sätt?
Hej Ingrid
SvaraRaderaMen jag har läst dina kommentarer, för jag har fått mail om dem!
Jag kopierar dem rakt ned i worddokument, med bilder och text! Men det gör jag inte varje dag. Kanske skulle börja göra det så fort jag lagt ut inlägget...
Kram Kim