Nu har jag skrivit nitton böcker, om olika hemska historiska händelser.
Det har varit tortyr, krig, mord, intriger, hemska naturkatastrofer… Ja,
det har varit många otäcka saker, men aldrig har några böcker varit så
svåra att skriva som mina böcker om andra världskriget: På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa.
Kanske för att händelserna ligger så nära i tiden, eller för att jag
mött människor som verkligen har upplevt allt det hemska som jag
skildrar i mina böcker: Judeförföljelsen, koncentrationsläger,
människoföraktet, hatet, kriget.
Aldrig tidigare har jag gråtit så mycket som jag gjort när jag
skrivit dessa två böcker. Det har inte varit mina egna ord som formats
på papperet som fått mig att gråta, nej det är alla de oskrivna orden
som jag bär inom mig, de berättelser jag har lyssnat på som har varit
för hemska för att dela med mig av till mina läsare.
Mina böcker brukar få väldigt fina omdömen och recensioner. Många
läsare säger att jag är fantastisk på att skildra känslor, de säger att
det känns som om de varit där och upplevt allt det jag beskrivit. Därför
har det verkligen varit en svår balansgång att hitta rätt känsla när
jag skrivit böckerna om andra världskriget, jag vill inte att läsaren
ska behöva gråta lika mycket som jag har gjort när jag skrev böckerna.
Tydligen har jag lyckats, för de här två böckerna om andra
världskriget har fått otroligt fina recensioner och säljer för fullt.
Något som gör mig mycket, mycket glad, eftersom det som hände under
andra världskriget inte får glömmas bort, det får inte upprepas.
Några har frågat mig varför jag skrev om historiska händelser som
skett så nyligen. Då brukar jag säga precis som det är: ”En mamma
berättade för mig att hennes dotter vägrade tro på henne när hon
berättade om koncentrationslägren under andra världskriget. När kvinnan
frågade sin dotter varför hon inte trodde på henne, svarade dotter:
’Nej, för Kim Kimselius har inte skrivit om det’. Därför kontaktade
mamman mig och sa att jag hade en stor uppgift här i livet; att försöka
få barn och ungdomar att förstå att de historiska händelserna verkligen
hade hänt.” Därför skrev jag På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa.
Båda böckerna tar upp andra världskriget, men sett ur olika vinklar.
På liv och död i andra världskrigets skugga utspelar sig i Tyskland, där
man får följa en tysk familj, men även personer i koncentrationsläger.
På flykt från andra världskrigets fasa utspelar sig i ett ockuperat
Paris där tyskarna samlar ihop judarna och stänger in dem i en
idrottsanläggning under flera dagar utan mat och vatten, för att sedan
transportera de överlevande till förintelseläger. Boken handlar även om
motståndsrörelsen och nedskjutna flygare. I denna bok har jag också till
min glädje kunnat lyfta fram några starka kvinnor som gjorde stor
skillnad för friheten och många människor under andra världskriget.
För det är ju just så det är; mina böcker ÄR baserade på riktiga
historiska händelser, med riktiga historiska personer och med en gedigen
faktadel i slutet. Men, de är uppbyggda som spännande
äventyrsberättelser som är svåra att lägga ifrån sig, det är i fall vad
läsarna säger.
Nu tror du att jag är noga med vilka händelser jag väljer att skriva
om, att jag tänker på att de ska rikta sig till en viss ålder, eller
passa för skolämnena. Men så är det inte. Jag väljer att skriva om ett
ämne som jag vill lära mig mer om, eller en plats jag vill besöka.
Framförallt skriver jag för att få sätta ännu en egenproducerad bok i
min bokhylla! Det har gjort att jag har läsare i alla åldrar, från 7-98
år. Helt fantastiskt! Jag älskar att vara författare!
Ovanstående var mitt gästblogginlägg hos Michaelas skrivarresa. Hennes stående citat på bloggen är: Man misslyckas aldrig förrän man slutat försöka! Bra ord, som många av oss borde ta till oss och försöka efterleva.
Hoppas du uppskattade min berättelse om arbetet med de båda böckerna om andra världskriget.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
torsdag 17 november 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad bra att du kan ge dagens barn och ungdomar en kunskap om vad som faktiskt hände. Vi får aldrig, aldrig glömma dessa fasor! Ju längre tiden går desto mer fjärran blir det och våra unga tycks därmed tro att det inte hänt. Mycket bra Kim att du skrivit dessa böcker!
SvaraRaderaKram
Hej Nina
SvaraRaderaTack för dina fina ord! Blir mycket, mycket glad! Nej, vi får absolut inte glömma!
Kram Kim
Kanske att de här senaste böckerna berör på djupet eftersom människans ondska kommer oss så nära o så svår att förstå att det var "alldeles" nyss det hände. Som du säger så lever det fortfarande ögonvittnen kvar.
SvaraRaderaVad fantastiskt (tidigare inlägg) att de ville ha dina böcker på bibliotek i Tyskland - det gläder mitt hjärta:-) Bravo Kim!
Kram Ebba
Hej Ebba
SvaraRaderaJa, jag tror att det beror på just det som du skriver!
Tack! Känns jättekul!
Kram Kim
Varför skulle du inte skriva om händelser som har hänt "nyligen"? Det förstår inte jag. De är lika mycket historia. Även nutidshistoria - till exempel 11:e september 2001 - har hänt "för länge sedan" ur barnens syn. Balkankriget, Himmelska fridens torg, Stasi - det finns mycket hemsk (och spännande) historia som hände medan "vi gamla" (dvs. 30+) levde men som barnen aldrig hört talas om.
SvaraRaderaHej Martina
SvaraRaderaNej, jag har inga problem med att skriva om nyligen inträffade historiska händelser. Det är nog mer läsarna som vant sig vid att få "resa med mig" långt tillbaka i tiden i mina böcker.
Kram Kim
Tänk att hon sa så den där tjejen, om att det inte kunde ha hänt för att du inte skrivit om det.... Tur och bra att du tog det till dig och skrev om det!!
SvaraRaderaHar du redan nu en idé om var nästa bok efter Mayafolket ska ta dig?
Hej Ingrid
SvaraRaderaJa, jag kände ett stort ansvar efter de orden!
Ja absolut. Vet redan ett par böcker framåt och har påbörjat några av dem...
kram Kim
Låter bra och lovande!! Tur att världen är stor, så du har mycket att skriva om!
SvaraRadera