För ett tag sedan såg jag filmen Hungerspelen, mest för att få veta vad den handlade om. Det gick ju att stänga av om den var så hemsk som jag trodde att den skulle vara.
Vad förvånad jag blev när det visade sig att Hungerspelen inte alls handlade om det jag hade trott. Jovisst var det en tävling där den enda överlevaren vann. Men det var inga blodiga strider och sådana hemskheter, då har jag sett värre saker på nyheterna.
Jag tyckte så mycket om filmen att jag genast köpte Hungerspelen Trilogin som e-bok, laddade ned direkt och sedan frossade i tre hela böcker. All min lediga tid har jag ägnat åt att läsa Hungerspelen, som är en bok om vänskap och kärlek och uppror mot förtryckare. Underbara personskildringar och bra språk!
Om du går omkring med samma uppfattning om Hungerspelen som jag gjorde, vill jag uppmana dig att ge boken/böckerna en chans. Tror inte att du kommer att ångra dig. Jag älskade böckerna och vill gärna läsa mer av Suzanne Collins!
Baksidestext till första boken Hungerspelen:
Varje år direktsänds Hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta. De lottas fram, och skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stajlas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. Varje år konstrueras en ny spelplats där ungdomarna släpps ut. Men bara den som överlever får åka hem!
Katniss Everdeen är fjorton år. Hon älskar sin lillasyster Prim över allt annat, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt tolv, men mot Hungerspelen har hon inget skydd. Det namn som dras i lottningen i distrikt tolv är Primrose Everdeen, och Katniss ser ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen...
Suzanne Collins har skrivit en gastkramande framtidsroman om liv och död. men det är lika mycket en roman om vår tids television ? som är grym, rå, falsk och egentligen bara handlar om en sak ? tittarsiffror.
Baksidestext till andra boken i Hungerspelen, Fatta Eld:
En cynisk teve-värld där deltagarna tävlar med livet som insats. Detta kan vara verklighetens underhållning i framtiden... Katniss trodde att en vinst i Hungerspelen var lika med framgång, lycka och berömmelse, men istället skulle det bara leda till fruktan och att hon blev ökänd. Huvudstaden är inte nöjd med henne. Hennes prestationer på arenan har gjutit mod i rebellstyrkorna - och i takt med att upproret växer sig starkare, ökar också riskerna för Katniss och de hon älskar - inklusive de två killar som slåss om hennes gunst. Varje val hon gör får ödesdigra konsekvenser. Och det är då huvudstaden blottar sin slutgiltiga fälla... "Fatta eld" är den andra delen i den gastkramande trilogin om "Hungerspelen".
Baksidestext till tredje boken i Hungerspelen, Revolt: Rebellerna har gjort uppror. Katniss är räddad. Distrikt 12 ligger i ruiner. Peeta är kvar i huvudstadens våld. Finns verkligen distrikt 13? Kommer Katniss och Peeta att återförenas eller tar huvudstaden Peeta från henne. Var är hennes mamma och lillasyster? Och vilka andra från distrikt 12 har undkommit? I de två första delarna av Hungerspelen vävde Suzanne Collins en otroligt tät intrig, nu kommer upplösningen. Hungerspelen har blivit en internationell försäljningssuccé världen över.
LÄS BÖCKERNA!!!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!
Jag med några av mina 23 böcker.
Foto Bertil Knoester.
Inlägg
Jag älskade också böckerna och slukade dem i ett nafs! Nu läste jag dem innan jag såg filmen, så jag tyckte att filmen inte var lika bra som böckerna! Men jag är glad att filmen fick dig att läsa böckerna :) Det är inte ofta man stöter på så bra ungdomsböcker, som också passar vuxna!
SvaraRaderaHej Trillingnöten :-)
SvaraRaderaFörstår att du slukade dem, för det gjorde jag också. Hade "turen" att vara sjuk och kunde därför läsa alla tre på tre dagar :-) Perfekt!
Det instämmer jag i. Därför tycker jag det är extra kul att mina historiska äventyrsböcker nästan har lika många vuxna läsare som barn och ungdomar :-) :-)
Stor kram från Kim :-)
Jag tycker jättemycket om första boken. De andra två har jag lite svårare för.
SvaraRaderaVad var det som fick dig att ändra uppfattning om dem? Förutom att de inte var så blodiga som många tror.
Hej Mandis
SvaraRaderaJag hade bara gått på hörsägen och inte läst någon av böckerna. När jag såg filmen ville jag läsa böckerna, och jag sträckläste dem. Det jag hade kvar inom mig efter läsningen var vänskapen, kärleken och kampen om friheten.
Kram Kim :-)
Jag kan berätta lite varför jag gillar första boken. Jag gillar att Katniss inte ”bara” är flicka/kvinna utan en ”riktig människa”. Hon är också inte helt genomgod och gör inte rätt hela tiden, utan har en hel del fel och brister. Jag gillar också att hon inte är vare sig sexualiserad eller objektifierad. Snarare är böckerna en kritik av skönhetsindustrin och objektifieringen av (främst) kvinnor. Särskilt när Katniss jordnära värderingar om familj, vänner och kampen för att överleva ställs i skarp kontrast mot the Capitols ytliga, dekadenta normer.
SvaraRaderaJag tycker ”triangeldramat” fyller en funktion i första boken. Det är inte direkt centralt för handlingen och man kan förstå att Katniss har svårt för sina känslor baserat på att hon är väldigt ung och har en livssituation som inte ser särskilt hoppfull ut för framtiden. Däremot gillar jag inte hur triangeldramat får en större plats i Catching Fire och Mocking Jay. Där får det snarare Katniss att avstanna och till och med gå tillbaka i sin utveckling. (Bl.a. därför har jag svårare för de två böckerna.) Gällande Katniss känslomässiga utveckling gillar jag verkligen att hon tillåts sörja sin vän som blir dödad och inte bara gå direkt efter hämnd och att denna sorgeprocess faktiskt också beskrivs som att det är något som stärker Katniss som person.
Jag gillar också hur våldet porträtteras. Till skillnad från i princip alla andra ”starka” kvinnliga karaktärer man ser på t.ex. film som kan döda/bruka våld mot i princip hur många människor som helst utan att påverkas alls (liksom manliga hjältar), hanterar Katniss våldet på ett sätt som är rätt unikt i dagens litteratur, film etc. Trots att hon är en överlevare och en duktig jägare, förfasas hon över att hon måste döda andra människor trots att hennes enda sätt att komma därifrån levande själv är att alla andra dödas. Våldet skildras som något djupt traumatiskt som får stora konsekvenser för alla inblandade (Vilket är en oerhört realistisk skildring av våld för ovanlighetens skull.) och jag gillar att hon inte kommer ifrån the Hunger Games oskadd utan faktiskt får rejäl posttraumatisk stress med följden att hon inte längre känner trygghet eller tillit till någon. Susanne Collins är dock inte alltid konsekvent i hur hon beskriver vare sig Katniss känslor eller våldet, vilket är en av böckernas svagheter, men hon gör ett försök att porträttera våldets konsekvenser på ett sätt som faktiskt är väldigt skönt att läsa. Det är därför jag gillar första boken.
Hej Mandis
SvaraRaderaHärligt att läsa din kommentar om böckerna. Instämmer i det du skriver! Har däremot inte funderat över det där med beskrivningen av känslor hos Katniss... Hmm.
Tycker, precis som du, väldigt mycket om att författaren inte bara rusar på i handlingen utan vilar i ögonblicken, som när Katniss plockar blommor och lägger runt flickan!
Tack för din härliga kommentar!
Kram Kim
Vilken skön annorlunda blogg du har:)
SvaraRaderaOm du vill ha resetips från Göteborgs skärgård, kolla in min blogg idag:)
Jag önskar en vårsolig vecka
LOVE Maria på inredningsvis.se
Hej Maria
SvaraRaderaTack för de fina orden! Ha det så gott!
Kram Kim :-)